NJA 1982 s. 119

(Jfr 1979 s 416 och C 89)

Göta HovR meddelade d 28 mars 1980 utslag i mål mellan I.S. och K.U., å ena, samt K.E.F., å andra sidan, angående fastighetsreglering. Utslaget vann laga kraft.

I skrift som inkom till HD d 13 juni 1980, anhöll I.S. och K.U. om återställande av försutten tid för fullföljd av talan mot HovR:ns utslag. De anförde att de ej fått någon underrättelse om när HovR:n avgjort målet. Som ombud hade de vid fastighetsdomstolen anlitat revisorn S.U.. I HovR:n förde de själva sin talan.

K.E.F. bestred bifall till ansökningen.

HovR:n avgav efter förordnande av HD yttrande i ärendet.

I yttrandet anförde HovR:n bl a: I målet uppträdde vid TR:n såsom ombud för K.U. och I.S. enligt av dem utfärdade rättegångsfullmakter, vilka ingivits vid TR:n, S.U..

Såvitt rör de i HovR:n av K.U. och I.S. anförda besvären över TR:ns utslag var besvärsinlagorna visserligen undertecknade, icke av S.U. utan av parterna själva. Emellertid omfattade rättegångsfullmakterna enligt sin avfattning rätt för S.U. att "i domstolar och övriga myndigheter i Sverige" anhängiggöra, utföra och bevaka fullmaktsgivarnas talan mot K.E.F. i målet. På grund härav och då någon återkallelse av fullmakterna i målet icke kommit till HovR:ns kännedom upptog HovR:n i sitt utslag S.U. såsom ombud för K.U. och I.S.. - - - Till följd av ombudsangivelsen i HovR:ns utslag sändes såväl underrättelse (enligt bifogad blankett) om tidpunkten för HovR:ns meddelande av utslag i målet som gemensam expedition för K.U. och I.S. till S.U.. Den underrättelse som åsyftas med nyssnämnda blankett är avsedd att tillgodose föreskriften i 17 kap 9 § 4 st RB och det är denna underrättelse som på HovR:ns dagboksblad fått beteckningen "Medd t part om utgången i målet". - - - Av vad som inhämtats av assistenten vid avdelningen B.W. och av kansliskrivaren B.G. framgår att någon underrättelse om utgången i målet enligt 17 kap 9 § 7 st RB inte avsänts. Orsaken härtill torde enligt B.W. ha varit en missuppfattning av vad som upptagits i "Domstolsverket informerar" nr 13 1976 under punkten 4.4 Allmän domstol, rubriken Fastighetsmål och vattenmål, där det i fråga om 2 § förordningen (1976:823) om skyldighet för domstol att underrätta part om dom i tvistemål m m sägs att underrättelse skall lämnas om det lämpligen kan ske, men att något krav på obligatorisk underrättelseskyldighet inte har uppställts. Såsom även på angivet ställe anges avser emellertid det anförda fastighetsmål och vattenmål med ett stort antal parter. I HovR:ns mål har det varit fråga endast om tre parter. Underrättelse om utgången i målet till dessa parter hade därför bort lämnas, enär det lämpligen kunnat ske. Med hänsyn till att K.U. och I.S. själva undertecknat besvärsinlagorna torde det därutöver ha varit lämpligt att underrättelse tillställts såväl dem själva som ombudet S.U..

Föredraganden, RevSekr Lawass, hemställde i betänkande, att HD måtte meddela beslut enligt följande: Enligt 17 kap 9 § 7 st RB, vilket stadgande avser dom i tvistemål, skall när mål avgjorts skriftlig underrättelse om utgången i målet snarast givas parterna. Denna bestämmelse är på grund av hänvisning i 17 kap 3 § 1 st fastighetsbildningslagen, jämfört med 16 kap 10 § 2 st samma lag, tillämplig även på HovR:s utslag i fastighetsbildningsmål. Närmare föreskrifter om hur underrättelseskyldigheten skall fullgöras är meddelade i förordningen (1976:823) om skyldighet för domstol att underrätta part om dom i tvistemål m m. Förordningen innehåller dock ingen närmare precisering av den tidsfrist, inom vilken underrättelse skall lämnas.

I förevarande fall har det enligt de angivna bestämmelserna ålegat HovR:n att sända skriftliga underrättelser om utgången i målet till parterna. HovR:n har emellertid enligt vad utredningen ger vid handen underlåtit att avsända sådan underrättelse till I.S. och K.U.. Om underrättelseskyldigheten fullgjorts på föreskrivet sätt, skulle I.S. och K.U. med all sannolikhet ha fått kännedom om innehållet i HovR:ns utslag i så god tid att de hunnit anföra besvär inom fullföljdstiden, fyra veckor från dagen för utslaget. Med hänsyn härtill och då det ej visats att I.S. och K.U. före fullföljdstidens slut har fått kännedom om utgången i målet får de anses ha haft laga förfall, som de inte kunnat i rätt tid anmäla, för sin underlåtenhet att inom laga tid fullfölja talan mot utslaget. .

Den skrift, vari I.S. och K.U. sökt återställande av försutten tid, får anses tillika utgöra besvärsinlaga.

På grund av det anförda föreskriver HD jämlikt 58 kap 11 § RB att HovR:n skall, utan hinder av att besvärsinlagan ej inkommit i rätt tid, upptaga I.S:s och K.U:s besvärstalan till behandling enligt 56 kap 5 § RB.

HD (JustR:n Gyllensvärd, Ulveson, Sven Nyman, referent, Knutsson och Gregow) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

HD:s beslut meddelades d 26 febr 1982 (nr SÖ 445).