NJA 1982 s. 325
En person, vilken såsom intagen i kriminalvårdsanstalt där innehaft 0,7 g cannabisharts som han avsett att överlämna till en annan i anstalten intagen, har härför dömts jämlikt 1 § narkotikastrafflagen (1968:64) för narkotikabrott. Brottet har ansetts böra förskylla fängelse.
Hallsbergs TR
Allmän åklagare yrkade vid Hallsbergs TR ansvar å M.W., född 1952, för narkotikabrott under påstående att M.W. d 31 mars 1981 å kriminalvårdsanstalten i Kumla olovligen innehaft 0,7 g cannabisharts, som han ämnat överlåta till en annan person.
Domskäl
TR:n (ordf tingsfiskalen Jonsson) anförde i dom d 1 dec 1981:
Domskäl. M.W. har erkänt gärningen, dock att han invänt att den innehavda mängden uppgått till 0,65 g samt anfört att gärningen bör bedömas som narkotikaförseelse.
Närmare hörd över åtalet har M.W. uppgivit bl a: Han avtjänar sedan d 13 okt 1980 ett fängelsestraff. Vid det aktuella tillfället var han intagen på kriminalvårdsanstalten Kumla. Under en rastpromenad mottog han av en annan intagen ett paket som han förstod innehöll cannabis. Den andre bad honom att överlämna paketet till en tredje intagen, som vistades på en annan avdelning. M.W. accepterade detta. Han skulle inte få någon ersättning. Om han vetat att gärningen skulle leda till åtal, hade han vägrat befatta sig med narkotikan. Sedan cannabishartset påträffats i M.W:s byxficka vägdes detta av anstaltens personal. Vikten uppgavs till 0,65 g.
Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat undersökningsprotokoll d 13 april 1981 utfört av statens kriminaltekniska laboratorium. Av protokollet framgår bl a att ifrågavarande cannabisharts vägde 0,7 g.
TR:n, som saknar anledning ifrågasätta kriminaltekniska laboratoriets undersökning, finner genom M.W:s erkännande och övrig utredning styrkt att han begått åtalade gärningen. TR:n anser, att uppsåtligt innehav av narkotika på en kriminalvårdsanstalt bör bedömas som narkotikabrott och ej som narkotikaförseelse. M.W. är därför förfallen till ansvar för narkotikabrott.
Enligt utdrag av kriminalregistret dömdes M.W. d 27 aug 1980 av Svea HovR för bl a grov misshandel till fängelse 4 år. Verkställigheten påbörjades d 13 okt 1980 och pågår alltjämt.
Med hänsyn till det omfattande bruk av narkotika som förekommer på flertalet kriminalvårdsanstalter och vikten av att missbruket i möjligaste mån beivras, anser TR:n att som påföljd för nu ifrågavarande brott annan påföljd än fängelse inte bör ifrågakomma.
Domslut
Domslut. TR:n dömde M.W. jämlikt 1 § narkotikastrafflagen för narkotikabrott till fängelse 1 mån.
Svea HovR
M.W. fullföljde talan i Svea HovR med yrkande att gärningen skulle bedömas som narkotikaförseelse och att påföljden i vart fall skulle bestämmas till böter.
Åklagaren bestred ändring.
HovR:n (hovrättslagmannen Holmquist, hovrättsråden Matton, referent, och Westberg samt nämndemännen Harsbo och Jansson) anförde i dom d 17 febr 1982:
Domskäl
Domskäl. M.W. är, såsom TR:n funnit, övertygad om den åtalade gärningen och denna skall rubriceras på sätt TR:n gjort.
Med hänsyn till att härstädes upplysts att M.W. efter gärningen hållits avskild från andra intagna d 31 mars-d 24 april och då fråga är om en ringa mängd cannabisharts bör påföljden bestämmas till böter.
Domslut
Domslut. HovR:n ändrar på det sättet TR:ns domslut att HovR:n bestämmer påföljden till 30 dagsböter å 10 kr.
HD
Riksåklagaren sökte revision och yrkade att HD måtte bestämma påföljden till fängelse.
I revisionsinlagan anförde riksåklagaren bl a: När det gäller innehav av cannabisharts på kriminalvårdsanstalt har underrätterna under senare tid även i fall då fråga varit om små mängder regelmässigt bedömt detta som narkotikabrott och inte som narkotikaförseelse. Med hänsyn till att narkotikan på anstalterna utgör ett svårbemästrat problem för kriminalvårdsmyndigheterna, främst från vård- och rehabiliteringssynpunkt, finner jag en sådan praxis böra godtas. Frågan har emellertid inte varit föremål för HD:s prövning.
Det kan i detta sammanhang anmärkas, att kriminalvårdsverket med ledning av ett antal domar meddelade under 1981 av HovR:n för Västra Sverige och HovR:n över Skåne och Blekinge i febr 1982 utgivit anvisningar (FAK 1982:1) rörande disciplinär bestraffning och regelbunden permission vid narkotikainnehav i anstalt m m. Enligt dessa kan enstaka innehav av cannabisharts, då mängden uppgår till 0,2 g, normalt bestraffas disciplinärt inom anstalten och polisanmälan underlåtas. I övriga fall - vid större mängd cannabis eller vid innehav av annan narkotika oavsett mängden - bör enligt anvisningarna polisanmälan göras.
Även beträffande påföljden för ett narkotikabrott av nu förevarande slag kan ur underrättspraxis utläsas en enhetlighet. Sålunda har i flertalet fall dömts till ett särskilt fängelsestraff. Med utgångspunkt i den praxis som utbildats beträffande rubriceringen, vilken praxis förestavats av en ytterst sträng syn på denna form av brottslighet, finner jag annan påföljd än fängelse böra förekomma endast i de fall då omständigheterna i övrigt är synnerligen förmildrande.
HovR:n har i förevarande mål bestämt påföljden för M.W:s brott till 30 dagsböter och därvid bl a anfört att M.W. efter gärningen hållits avskild från andra intagna under viss tid.
M.W. har under tiden d 31 mars-d 2 april 1981 varit placerad i enrum enligt 50 § lagen om kriminalvård i anstalt och därefter till d 24 april 1981 varit avskild från andra intagna enligt 20 § 1 st andra punkten samma lag. Placeringen av M.W. har emellertid inte inneburit ett disciplinärt ingripande i anledning av den brottsliga gärningen utan har omfattat åtgärder som varit påkallade av utrednings- och säkerhetsskäl (jfr prop 1980/81:1 s 19 f). Enligt min mening bör sådana åtgärder lämnas obeaktade vid domstolens straffbestämning i brottmålet. På grund av vad sålunda anförts och då fråga varit om en icke obetydlig mängd cannabisharts finner jag att M.W. bör ådömas ett särskilt fängelsestraff
M.W. bestred ändringsyrkandet och hemställde att HovR:ns dom måtte fastställas med den ändringen att gärningen bedömdes som narkotikaförseelse.
Målet avgjordes efter huvudförhandling.
HD (JustR:n Westerlind, Höglund, Erik Nyman, Vängby och Ehrner, referent) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. M.W. är såsom domstolarna funnit övertygad om den åtalade gärningen. Han har berättat att han under en rastpromenad inom anstalten mottagit ett paket, som han misstänkte innehålla cannabisharts, från en annan intagen och gått med på att överlämna paketet till en tredje intagen. Med hänsyn till syftet med innehavet bör detta, oaktat kvantiteten var begränsad till 0,7 g cannabisharts, bedömas som narkotikabrott.
Narkotikahantering inom en kriminalvårdsanstalt medför synnerligen svåra problem. Särskilt allvarlig är risken att missbruket av narkotika skall sprida sig till sådana intagna som tidigare inte använt narkotika. Hänsynen till upprätthållandet av den allmänna laglydnaden måste därför väga tungt vid bestämmande av påföljden för narkotikabrott av nu ifrågavarande slag. M.W. bör till följd härav ådömas särskilt straff för brottet. Av samma skäl bör påföljden bestämmas till fängelse. I betraktande främst av att innehavet avsett cannabisharts och så ringa mängd som 0,7 g, kan tiden för fängelsestraffet stanna vid 14 dagar.
Domslut
Domslut. HD ändrar på det sättet HovR:ns domslut att påföljden bestämmes till fängelse 14 dagar.