RH 2008:66

Östersunds tingsrätt

Åklagaren väckte åtal bl.a. mot M.J. och yrkade ansvar för narkotikabrott i enlighet med 1 § narkotikastrafflagen enligt följande gärningsbeskrivning. M.J. har den 17-18 januari 2008 i Frösö LVM-hems lokaler på Frösön olovligen innehaft och brukat en mindre mängd heroin som är narkotika.

M.J. erkände att han brukat en mindre mängd heroin, uppskattningsvis 0,01 gram, samt gjorde gällande att gärningen skulle rubriceras som ringa narkotikabrott.

Tingsrätten (tingsfiskalen Fredrik Nydén samt nämndemännen Rolf Adolfsson, Jan Nääs och Ann-Britt Widegren Jonsson) anförde bl.a. följande i deldom den 14 februari 2008:

DOMSKÄL

Även om M.J. innehaft och brukat en mycket liten mängd narkotika har han gjort det på en låst LVM-institution. Därtill kommer att det har varit fråga om en mycket farlig drog, nämligen heroin. Med hänsyn härtill anser tingsrätten att gärningen inte kan rubriceras som ringa brott. M.J. ska därför fällas till ansvar för narkotikabrott av normalgraden.

Narkotikabrott av normalgraden är brott av sådan art att det krävs mycket starka skäl för att inte bestämma påföljden till fängelse. Högsta domstolen uttalade i NJA 1982 s. 325 att det finns anledning att se särskilt allvarligt på narkotikahantering på en kriminalvårdsanstalt. Högsta domstolen uttalade bl.a. att risken för att narkotikan sprids till intagna som inte tidigare använt droger är särskilt allvarlig. Enligt tingsrätten finns det starka skäl att se minst lika allvarligt om inte allvarligare på hantering av narkotika på en LVM-institution. Detta då narkotikan i sig utgör ett hot mot den inre säkerheten på hemmet och då förekomsten kan omkullkasta de behandlingsinsatser som hemmet bedriver och därmed omintetgöra hela hemmets verksamhet. För M.J:s del uppgår straffvärdet till en månads fängelse

DOMSLUT

Tingsrätten dömer M.J. för narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 narkotikastrafflagen samt förordnar att en tidigare dom om skyddstillsyn ska undanröjas och bestämmer påföljden för den samlade brottsligheten till fängelse fyra månader.

M.J. överklagade domen och yrkade att gärningen skulle rubriceras som narkotikabrott, ringa brott, samt att den honom tidigare utdömda skyddstillsynen skulle förordnas omfatta även det nu aktuella brottet.

Åklagaren bestred ändring.

M.J. hördes på nytt i hovrätten och uppgav följande. Han är heroinist sedan åtta år tillbaka. Vid tillfället var han tvångsomhändertagen på grund av sitt missbruk och vistades på Frösö behandlingshem. Där blev han erbjuden en ”lina” som han intog. Det var fråga om en enstaka dos heroin och han blev påverkad under cirka tre timmar.

Hovrätten (hovrättslagmannen Håkan Lavén, hovrättsrådet Irja Öhrnell, tf. hovrättsassessorn Maria Ångman, referent, samt nämndemännen Pia Backman och Mikael Sjölund) anförde bl.a. följande i dom den 11 november 2008:

DOMSKÄL

I enlighet med tingsrättens dom har M.J. gjort sig skyldig till narkotikabrott genom innehav och bruk av en mindre mängd heroin. Även om innehavet och bruket rör en särskilt farlig drog är mängden narkotika så begränsad att brottet normalt skulle betraktas som ringa (se NJA 1997 s. 193). Frågan i målet gäller om det förhållandet att M.J:s befattning med narkotikan ägt rum på en LVM-institution ska medföra att brottet inte kan anses som ringa.

Åklagaren har inte gjort gällande att M.J. skulle ha medverkat till att narkotikan kom in på behandlingshemmet och inte heller att han inne på hemmet skulle ha överlåtit narkotika till andra. Det som läggs honom till last är endast att han brukat narkotika som andra fört in på behandlingshemmet och som han blivit bjuden på.

M.J. har varit tvångsomhändertagen på behandlingshemmet enligt lagen om vård av missbrukare och där genomgått behandling för sitt missbruk. Han har alltså varit frihetsberövad och inne i en särskilt känslig period för att bli av med missbruket. Staten har ett ansvar för att narkotika inte olovligen förs in på behandlingshemmet och det är uppenbart att dessa rutiner i detta fall inte varit tillräckliga. Vid nu angivna förhållanden anser hovrätten att omständigheterna inte kan anses så försvårande att det finns anledning att bedöma gärningen som ett brott av normalgraden. Narkotikainnehavet ska alltså rubriceras som ringa brott.

M.J. har begått gärningen under pågående skyddstillsyn. Hovrätten bedömer därför att påföljden för honom för narkotikabrottet bör bestämmas till ett bötesstraff. Domen på skyddstillsyn bör därmed stå fast och inte undanröjas.

DOMSLUT

Hovrätten ändrar den överklagade domen på det sättet att hovrätten rubricerar gärningen enligt 2 § narkotikastrafflagen som narkotikabrott, ringa brott, och bestämmer - med tillämpning av 34 kap. 1 § första stycket 2 brottsbalken - påföljden till dagsböter 40 å 50 kr.

Hovrättens dom meddelad: den 11 november 2008.

Mål nr: B 318-08.

Lagrum: 1 och 2 §§narkotikastrafflagen (1968:64).

Rättsfall: NJA 1997 s. 193; NJA 1982 s. 325.