RH 2012:35

Åklagaren väckte talan mot C.K. för bl.a. narkotikabrott bestående i att han i en kriminalvårdsanstalt olovligen innehaft 6,84 g cannabisharts.

C.K. erkände gärningen, men gjorde gällande att den skulle bedömas som ringa brott.

Tingsrätten (tingsfiskalen Claes Lewenhaupt samt nämndemännen Gunilla Skoglund, Jan-Åke Porseryd och Jakob Lindberg) dömde i dom den 7 december 2011 C.K. för narkotikabrott, inte ringa brott, och anförde beträffande rubriceringen följande.

DOMSKÄL

Mängden narkotika, 6,84 gram cannabisharts, ligger långt under gränsen för vad som normalt betraktas som narkotikabrott av normalgraden. Såsom Högsta domstolen påpekat medför narkotikahantering inom en kriminalvårdsanstalt dock synnerligen svåra problem (se NJA 1982 s. 325). Det finns en refererad hovrättsdom (RH 1981:122 II) där hovrätten menat att även innehav av små mängder cannabisharts inom kriminalvårdsanstalt bör bedömas som narkotikabrott av normalgraden (det var i det målet fråga om 2 gram cannabisharts för eget bruk, vilket gav en månads fängelse). Tingsrätten delar bedömningen att det finns anledning att se särskilt allvarligt på narkotikainnehav på en kriminalvårdsanstalt.

C.K. har påpekat att narkotikan togs ifrån honom i en isoleringscell innan han hade kommit in på själva anstalten. Han har dock också berättat att han i och för sig hade för avsikt att ta in narkotikan på anstalten. C.K. har alltså haft vad som brukar kallas subjektivt överskott - han har haft uppsåt att uppnå en värre effekt av brottet (det vill säga att inneha narkotika inne på anstalten) än den effekt det faktiskt fått (det vill säga att inneha narkotika i isoleringscellen). Tingsrätten, som beaktar 29 kap. 2 § första stycket 1 brottsbalken, anser mot bakgrund av det subjektiva överskottet att det saknar betydelse för bedömningen av gärningens straffvärde om narkotikan innehades i en isoleringscell under intagning till anstalten eller inne på själva anstalten bland de övriga intagna. Tingsrätten finner sammantaget att C.K:s narkotikainnehav med hänsyn till omständigheterna inte kan anses som ringa, varför han, såsom åklagaren menat, ska dömas för narkotikabrott.

---.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer C.K. för narkotikabrott, inte ringa brott.

C.K. överklagade domen med yrkande bl.a. att hovrätten skulle bedöma narkotikabrottet som ringa brott.

Åklagaren motsatte sig ändringsyrkandet.

Hovrätten (hovrättsråden Mona Wildig och Kjell-Olof Wennström, tf. hovrättsassessorn Anna Rosenmüller, referent, samt nämndemännen Anne-Marie Karlsson och Clarence Bohlin) ändrade i dom den 3 februari 2012 tingsrättens dom såvitt gällde rubriceringen av gärningen och anförde därvid bl.a. följande.

DOMSKÄL

C.K. har innehaft 6,84 gram cannabisharts vid intagningen till kriminalvårdsanstalten i avsikt att ta med sig denna in på anstalten. Detta talar för att gärningen ska bedömas som narkotikabrott av normalgraden. Mängden narkotika har inte varit så begränsad att redan detta skulle innebära att gärningen ändå ska bedömas som ringa brott (jfr RH 2001:64). Beträffande omständigheterna vid upptäckten har inte annat framkommit än att C.K. hade narkotikan i fickan och att han tappade denna i samband med intaget. Vid sådana förhållanden måste risken för upptäckt ha varit uppenbar. Vid en samlad bedömning anser hovrätten därför att gärningen ska bedömas som narkotikabrott, ringa brott.

---.

DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom endast på så sätt att gärningen bedöms som narkotikabrott, ringa brott, enligt 2 § narkotikastrafflagen (1968:64).

Hovrättens dom meddelad: den 3 februari 2012.

Mål nr: B 131-12.

Lagrum: 1 och 2 §§narkotikastrafflagen (1968:64).

Rättsfall: NJA 1982 s. 325; RH 1981:122 II ; RH 2001:64.