NJA 1984 s. 688
Frågor om ersättning av allmänna medel för sakkunnigutredning. Tillämpning av 9 och 25 §§ rättshjälpslagen.
HD
Makarna L.O. och I.O. förvärvade enligt köpekontrakt d 21 okt 1980 en fastighet för tillträde d 1 dec 1980. På grund av att köparna gjorde gällande att fastigheten var behäftad med fel för vilka säljaren hade att svara och i anledning härav önskade häva köpet förordnades på sommaren 1981 advokaten G.B. till biträde enligt rättshjälpslagen åt makarna O.. Enligt 4 kap 19 § JB och samma kap 12 § 2 st är rätten tilltalan om hävning av köpet förfallen, om talan därom ej väckts inom ett år från det tillträdet skedde, såvida inte säljaren förfarit svikligt. G.B. uppdrog i juni 1981 åt Värderingsgruppen Konsulterande ingenjörer AB (bolaget) att skyndsamt utreda de fel och brister som åvilade fastigheten.
Makarna O. ingav d 24 nov 1981 stämningsansökan till Mölndals TR. Den 22 dec 1981 ingavs ett av bolaget avgivet, d 16 dec 1981 dagtecknat utlåtande. Den 14 maj 1982 ingavs ett andra av bolaget avgivet, den 12 maj 1982 dagtecknat utlåtande, som var betecknat "Kompletterande utlåtande", och d 16 juni 1982 ingavs ett d 11 juni 1982 dagtecknat brev från bolaget till G.B. innehållande vissa uppgifter om kostnadsfördelning.
Bolaget yrkade ersättning för det utförda arbetet med 10 755 kr och G.B. hemställde i inlaga d 26 aug 1982 att TR:n måtte tillerkänna bolaget ersättning med begärt belopp.
TR:n (rådmannen Gustafson) tillerkände i beslut d 22 sept 1982 bolaget sakkunnigersättning enligt rättshjälpslagen med 10 755 kr.
Domstolsverket anförde besvär i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att ersättningen till bolaget för sakkunnigutredning skulle nedsättas till 7 000 kr.
Bolaget bestred ändring.
Styrelsen för Sveriges advokatsamfund anförde i avgivet yttrande: Av handlingarna i målet framgår ej annat än att bolaget utfört arbete såsom privat sakkunnig även efter den muntliga förberedelsen i målet. På grund härav kan (jfr NJA 1976 s 256 och 1981 s 546) sakkunnigutredningen ersättas endast till den del densamma avser arbete och åtgärder före talans anhängiggörande. Styrelsen finner härvid skälig ersättning utgöra av domstolsverket slutligt medgivna 7 000 kr.
HovR:n (hovrättslagmannen Holmberg, hovrättsråden Thorleif och Lindskog, referent, samt adj led Sandgren) anförde i slutligt beslut d 24 aug 1983, sedan HovR:n först lämnat en redogörelse för grundläggande fakta i huvudsaklig överensstämmelse med de två första styckena i detta referat och vidare angivit att G.B. på HovR:ns begäran avgivit yttrande: G.B. har i nämnda yttrande vidare uppgivit att besiktningsarbetet fortskred under hösten 1981 men att utlåtandet inte kunde färdigställas förrän i dec eftersom man var tvungen att avvakta kallt väder för att kunna genomföra en nödvändig värmefotografering.
Vid muntlig förberedelse i målet inför TR:n d 2 april 1982 synes parterna med rättens goda minne ha enats om att utlåtandet borde kompletteras. Ett kompletterande utlåtande ingavs till TR:n d 14 maj 1982.
Enligt 25 § rättshjälpslagen (1972:429) äger rättshjälpsbiträde besluta om utredning av mindre omfattning i angelägenhet som ej handlägges av allmän domstol. Arbetet med den av G.B. enligt detta lagrum beslutade utredningen har, såsom framgår av det anförda, till viss del utförts sedan rättegången inletts. Det sägs ej i rättshjälpslagen om ersättning kan utgå för arbetet i dess helhet i sådant fall. Ej heller förarbetena till lagen ger någon vägledning i frågan. Enligt Arrfelts kommentar Rättshjälp, 2 uppl s 122, kan ersättning inte utgå för den del av arbetet som privat sakkunnig utfört efter det att rättegång inletts. Något stöd för denna uppfattning har dock ej redovisats. HovR:n anser att i brist på föreskrifter omständigheterna i det enskilda fallet får vara avgörande för ersättningsfrågan.
G.B. synes, då han lämnade utredningsuppdraget åt bolaget, ej ha haft anledning att anta att uppdraget skulle ta så lång tid att utlåtandet inte skulle kunna avges förrän efter talans väckande. Det av G.B. begärda kompletterande utlåtandet får ses som en direkt fortsättning på det ursprungligen lämnade uppdraget. Såvitt framkommit fanns det, när kompletteringen begärdes, ej anledning för G.B. att räkna med att kostnaderna för utredningen skulle överstiga hälften av basbeloppet för året innan rättshjälpen begärdes. På grund härav anser HovR:n att hela kostnaden för utredningen skall täckas av rättshjälpen.
HovR:n lämnar besvären utan bifall.
Domstolsverket anförde besvär och yrkade att ersättningen till bolaget skulle nedsättas till 7 000 kr.
Bolaget bestred ändring.
Till utveckling av sin talan anförde domstolsverket bl a: Utredningsmannen har utfört arbete såväl innan som efter det att målet anhängiggjorts. Därvid uppstår frågan när kostnad för utomprocessuell utredning skall anses uppkomma. Sådan kostnad uppkommer enligt domstolsverkets mening samtidigt med att de olika utredningsåtgärderna vidtas. Det innebär att om en utomprocessuell angelägenhet leder till rättegång och utredningsmannen fortsätter sitt arbete som privat sakkunnig kan för arbetet i denna del ersättning inte utgå av allmänna medel. Detta senare arbete kan inte anses grundat på bestämmelsen i 25 § 1 st rättshjälpslagen.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Sandesjö, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. Domstolsverket - - - se HD:s beslut 1-4 st - - - (prop 1972:4 s 259 och prop 1978/79:90 s 169).
Enligt det nu sagda skall ersättning av allmänna medel enligt 23 § 3 st rättshjälpsförordningen utgå för det arbete som redovisats i bolagets d 22 dec 1981 till TR:n ingivna utlåtande.
Bolaget har emellertid också yrkat ersättning av allmänna medel enligt samma grunder för arbete, som resulterat i "Kompletterande utlåtande", ingivet till TR:n d 14 maj 1982, och brev till G.B., ingivet d 16 juni 1982. Utlåtandet innehåller en redogörelse för hur vissa brister hos den undersökta fastigheten, vilka angivits i det tidigare utlåtandet, lämpligen skulle kunna åtgärdas. I brevet anges hur kostnaderna för att avhjälpa påtalade brister kan antas fördela sig på olika åtgärder.
Det arbete som redovisas i den kompletterande utredningen har utförts på uppdrag av G.B. efter förberedelse i målet d 2 april 1982. G.B. har då saknat behörighet att besluta om sakkunnigutredning. Bolaget är således enbart berättigat till ersättning för arbete som grundas på det först lämnade uppdraget. Ersättningen härför kan skäligen bestämmas till 8 000 kr.
Slut. Med ändring av HovR:ns beslut tillerkänner HD bolaget ersättning med 8 000 kr. Av beloppet utgör hälften en rättshjälpskostnad för L.O. och återstoden en rättshjälpskostnad för I.O..
HD (JustR:n Hesser, Palm och Ehrner) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. Domstolsverket har inte åberopat annat förhållande till stöd för sin talan än att den av bolaget yrkade ersättningen till en del hänför sig till arbete som utförts efter det att talan väckts vid domstol beträffande den angelägenhet i vilken rättshjälp beviljats.
Enligt 9 § 2 st 2 rättshjälpslagen anses som kostnad för rättshjälpen den rättssökandes kostnad för nödvändig utredning i angelägenhet, som kan komma under bl a allmän domstols prövning. Sådan s k utomprocessuell utredning kan enligt 25 § 1 st rättshjälpslagen beslutas av rättshjälpsnämnden eller, i fråga om utredning av mindre omfattning, av rättshjälpsbiträde. Enligt 2 st samma paragraf och 23 § 3 st rättshjälpsförordningen (1979:938) skall ersättning till den som medverkat vid utredningen bestämmas till skäligt belopp. I praxis har med hänvisning till 40 kap 19 § 2 st RB antagits att i övrigt ersättning för utredning genom privat sakkunnig ej kan utgå inom ramen för den parten beviljade rättshjälpen i vidare mån än enligt de grunder som gäller för vittne (NJA 1981 s 546).
Av det anförda framgår att privat sakkunnigutredning som införskaffats i annan ordning än som anges i 25 § rättshjälpslagen inte ersätts av allmänna medel, vare sig den utförts före eller efter talans väckande.
När som i förevarande fall rättshjälpsbiträde med stöd av 25 § 1 st rättshjälpslagen lämnar utredningsuppdrag till sakkunnig innan talan väckts, bör emellertid den sakkunnige vara berättigad till ersättning av allmänna medel enligt 23 § 3 st rättshjälpsförordningen för det arbete som faller inom ramen för uppdraget, oavsett om arbetet faktiskt utförts före eller efter talans väckande. Visar det sig att biträdet varit försumligt genom att föranstalta om onödig eller alltför dyrbar utredning kan detta beaktas när ersättningen till biträdet bestäms (prop 1972:4 s 259 och prop 1978/79:90 s 169).
Enligt det nu sagda skall ersättning av allmänna medel enligt 23 § 3 st rättshjälpsförordningen utgå i vart fall för det arbete som redovisats i bolagets d 22 dec 1981 till TR:n ingivna utlåtande.
Bolaget har emellertid också yrkat ersättning av allmänna medel enligt samma grunder för arbete, som resulterat i "Kompletterande utlåtande", ingivet till TR:n d 14 maj 1982, och brev till G.B., ingivet d 16 juni 1982. I det ursprungliga utlåtandet var fel och brister i fastigheten upptagna under sju punkter. Kostnaderna för att åtgärda felen och bristerna angavs särskilt för varje punkt, i vissa fall med precisering av de åtgärder som behövdes. Punkten 7 var rubricerad "Kalldrag genom ytterväggarna", och det hänvisades till en bifogad termograferingsrapport. Kostnaderna för att åtgärda felen och bristerna under denna punkt angavs utan närmare precisering till uppskattade 15 000 kr.
Av handlingarna i målet framgår att vid muntlig förberedelse d 2 april 1982 G.B. åtog sig att senast d 15 maj 1982 inge en närmare redogörelse för hur de åberopade bristerna under punkten 7 skulle åtgärdas samt hur beloppet 15 000 kr hade beräknats. På begäran av G.B. utarbetade bolaget det förut nämnda kompletterande utlåtandet och brevet till G.B., innehållande uppgifter i de hänseenden som nyss angivits.
Bolaget har uppgivit att kompletteringen tillkommit i anledning av önskemål från rätten och parterna. Kostnadsfrågan får emellertid bedömas med utgångspunkt i att det var G.B. som begärde den kompletterande utredningen. Denna begäran har visserligen framförts först efter talans väckande. Kompletteringsarbetet, som inte kunde förväntas medföra någon anmärkningsvärd ökning av den totala kostnaden, har emellertid inneburit endast ett förtydligande av det första utlåtandet och får anses ha fallit inom ramen för det uppdrag som från början lämnades. HD finner därför liksom TR:n och HovR:n att bolaget är berättigat till ersättning av allmänna medel enligt rättshjälpslagen med hela det yrkade beloppet 10 755 kr.
Slut. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.
JustR:n Erik Nyman, referent, och Vängby var av skiljaktig mening och gillade betänkandet.