NJA 1984 s. 858

(Jfr, 1984 s 30 och 569)

Stiftelsen Studentstaden i Uppsala inkom d 8 sept 1981 till Uppsala TR med en ansökan om lagsökning mot A.H. för förfallen hyra 440 kr jämte ränta varutöver yrkades ersättning för lagsökningskostnader med 295 kr. Den 24 sept 1981 inkom från stiftelsen skriftligt besked om att hyran hade erlagts och att av ansökan således återstod yrkandet om ersättning för lagsökningskostnaderna.

A.H. bestred ansökningen.

TR:n (tingsfiskalen Eklund), meddelade d 22 jan 1982, sedan det antecknats att A.H:s svar inte föranledde att målet såsom tvistigt hänsköts till rättegång, slutligt beslut, vari TR:n avskrev målet i fråga om kapitalbeloppet och förpliktade A.H. att genast utge 295 kr i lagsökningskostnader. TR:n meddelade fullföljdshänvisning enligt vilken part som ville överklaga beslutet hade att inom två veckor från beslutets datum till TR:n inkomma med en till Svea HovR ställd besvärsinlaga.

A.H. hemställde hos HD, under påstående att post från TR:n felaktigt sänts till hennes föräldrahem i Nyköping, om återställande av försutten tid för fullföljd av talan mot TR:ns beslut, varigenom hon förpliktats ersätta stiftelsen för lagsökningskostnader med 295 kr.

TR:n och domstolsverket avgav yttranden i ärendet.

Ärendet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Boqvist, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Av handlingarna i målet framgår följande.

TR:n har genom det d 22 jan 1982 meddelade slutliga beslutet avskrivit målet från vidare handläggning och förpliktat A.H. att ersätta borgenärens kostnader med 295 kr.

Av i målet inhämtat yttrande från TR:n framgår att meddelande om ett avgörande i mål om lagsökning normalt tillställs gäldenären i lösbrev under den adress där han delgivits föreläggande att yttra sig i målet. Någon anteckning om att ett sådant meddelande avsänts görs inte i akten och så har inte heller skett i detta fall. TR:n har emellertid i yttrandet sagt sig utgå från att ett meddelande om beslutet tillställts A.H..

Domstolsverket har i infordrat yttrande bl a anfört följande: "Enligt etc - - - se HD:s beslut - - - yrkande i HD".

TR:n kan enligt HD:s mening ej anses ha förfarit oriktigt genom att i avskrivningsbeslutet ta in beslut angående kostnaderna i målet.

Beträffande TR:ns skyldighet att underrätta part om att beslut i målet meddelats får stadgandena i 17 kap 9 § 4 st och 12 § 1 st RB anses tillämpliga med stöd av 4 § 2 st lagen (1946:804) om införande av nya RB. Någon avvikande reglering av denna underrättelseplikt finns nämligen inte i vare sig lagsökningslagen eller i den i TR:ns yttrande omtalade 3 § förordningen (1981:1273) om dagbok och aktbildning i mål om lagsökning, betalningsföreläggande och handräckning, varigenom den underrättelseplikt som avses i 17 kap 9 § 7 st RB särskilt reglerats för nu angivna slag av mål.

Eftersom det inte framgår av tillgängliga handlingar att i 17 kap 9 § 4 st och 12 § 1 st föreskriven underrättelse avsänts till A.H. och hon såvitt upplysts inte heller på annat sätt fått vetskap om beslutet före fullföljdstidens utgång, får A.H. för sin underlåtenhet att före fullföljdstidens utgång föra talan mot beslutet anses ha haft laga förfall som hon inte kunnat anmäla i rätt tid. På grund härav prövar HD jämlikt 58 kap 11 § RB lagligt förklara, att A.H. skall äga att inom två veckor från dagen för HD:s beslut fullfölja talan mot Uppsala TR:s beslut d 22 jan 1982.

HD (JustR:n Holmberg, Sven Nyman, Vängby, Ehrner, referent, och Bergqvist) fattade slutligt beslut, vari till en början sakförhållandena redovisades i huvudsaklig överensstämmelse med inledningen till detta referat och därefter anfördes: Domstolsverket har i infordrat yttrande anfört följande: "Enligt 3 § förordningen (1981:1273) om dagbok och aktbildning m m i mål om lagsökning, betalningsföreläggande och handräckning gäller - såvitt här är av intresse - att utslag och andra slutliga beslut i lagsökningsmål snarast skall tillställas borgenären. Någon underrättelseskyldighet är således inte föreskriven mot gäldenaren. - Föreskrifter om underrättelseskyldighet syftar ytterst till att säkerställa parternas möjligheter att överklaga en dom eller ett beslut (jfr prop 1975/76:191 s 15 och JuU 1975/76:47 s 6). Att gäldenären inte underrättas om ett utslag i lagsökningsmål äventyrar dock inte gäldenärens möjligheter att söka återvinna utslaget eftersom fristen för återvinning enligt 35 § lagsökningslagen räknas från den dag gäldenären delgivits utslaget. Vad gäller slutliga beslut i lagsökningsmål är emellertid läget ett annat. Där är besvärstiden två veckor från beslutsdatum och eftersom gäldenären inte underrättas om att ett beslut meddelats kan han därför förlora möjligheten att med ordinärt rättsmedel angripa beslutet. En sådan ordning förefaller otillfredsställande inte minst från rättssäkerhetssynpunkt. - Frågan är emellertid vilka rättens avgöranden i lagsökningsmål som skall inrymmas under utslag och slutligt beslut. I den av domstolsverket (DV) utgivna handboken för summarisk process, som i huvudsak bygger på rättstillämpningen i Stockholms och Göteborgs TR:er, har den ordningen förespråkats att då borgenären återkallar sitt huvudyrkande men vidhåller vad beträffar lagsökningskostnader så bör TR:ns avgörande ges formen av utslag (se handboken L 5.3 s 9). I handboken framhålls dock att olika uppfattningar råder i frågan. Justitieombudsmannen har i ämbetsberättelsen 1972 s 75 hävdat att avgörandet skall ges formen av slutligt beslut. Se även Boström-Linders, Lagsökning och betalningsföreläggande, 3 uppl 1983 s 80. I mål om betalningsföreläggande utfärdas slutbevis emellertid även om borgenären återkallat sitt yrkande i fråga om huvudsaken. Det finns enligt DVs mening inga skäl att ha olika ordning i mål om lagsökning och betalningsföreläggande. Det finns heller ingen anledning till att ett avgörande avseende lagsökningskostnader skall angripas genom återvinning om det meddelats tillsammans med avgörandet i huvudfrågan men att rättsmedlet skall vara besvär om själva huvudfrågan har återkallats. - DV vill därför göra gällande att Uppsala TR i förevarande fall genom särskilt beslut borde ha avskrivit målet såvitt avsåg huvudsaken och i utslag förordnat om betalningsskyldigheten för lagsökningskostnaden. Om DVs uppfattning i denna fråga är riktig torde förutsättningar föreligga för bifall till A.H:s yrkande i HD."

Enligt 34 § 2 st lagsökningslagen äger gäldenären att hos rätten söka återvinning, när i lagsökningsmål borgenärs talan bifallits eller i mål om betalningsföreläggande å ansökningen tecknats bevis att utmätning må äga rum. Av förarbetena till lagsökningslagen (prop 1946:28 s 61, 85 och 89) får anses framgå att återvinning åsyftats vara det enda rättsmedel som står gäldenären till buds i mål om lagsökning och betalningsföreläggande för talan mot avgörande, varigenom betalningsskyldighet ålagts gäldenären eller slutbevis utfärdats. Den angivna bestämmelsen i 34 § 2 st om gäldenärens rätt till återvinning får därför anses ha avseende även på sådana fall där, efter borgenärens återkallande av talan i övrigt, gäldenären i lagsökningsmål förpliktats ersätta borgenärens lagsökningskostnader, likaväl som så är fallet i mål om betalningsföreläggande, när slutbevis utfärdats avseende enbart borgenärens kostnader.

Även om ersättningsbeslutet meddelats i samband med avskrivningsbeslutet, mot vilket talan kan föras genom besvär till HovR:n (jfr NJA 1984 s 30), borde TR:n således meddelat gäldenären hänvisning att mot ersättningsbeslutet söka återvinning vid TR:n.

Enligt 35 § 1 st är utgångspunkten för återvinningsfristen den dag då utslaget delgavs gäldenären. Enligt 17 § 2 st skall om delgivning av utslag, varigenom borgenärs talan bifallits, gälla vad i RB är stadgat om delgivning av tredskodom. Såvitt av handlingarna framgår har ersättningsbeslutet inte översänts till A.H. för delgivning (jfr NJA 1981 s 988). Hon torde därför alltjämt ha möjlighet att söka återvinning mot ersättningsbeslutet.

På grund av det anförda lämnar HD A.H:s ansökan om återställande av försutten tid utan bifall.