NJA 1984 s. 918

Domskäl

TR:n (ordf rådmannen Bülund) meddelade dom d 29 maj 1983. TR:n fann åtalet mot C.Å. för rattonykterhet, skadegörelse, misshandel, olovlig körning och förseelse mot fordonskungörelsen styrkt. Beträffande åtalet för rån anförde TR:n i domskälen: De tilltalade har bestritt ansvar för rån. M.B. har dock erkänt att han tillgripit cigarretter, läsk och öl och gjort gällande att gärningen är att bedöma som snatteri. Om rätten skulle finna att gärningen är att bedöma som rån har både M.B. och C.Å. hävdat att 8 kap 5 § 2 st BrB skall tillämpas.

- - -

TR:n gör följande bedömning.

B.S. har lämnat en ingående och detaljerad redogörelse för vad som inträffat den aktuella natten. Det har inte gått att spåra någon tvekan eller osäkerhet hos honom. Flera smärre detaljer stämmer väl med vad C.Å. och M.B. berättat. Med hänsyn till vad sålunda anförts skall B.S:s berättelse i allt väsentligt läggas till grund för bedömningen om vad som inträffat.

På grund av vad sålunda anförts och omständigheterna i övrigt finner rätten utrett att de tilltalade gemensamt uppsökt hotellets reception vid 2-tiden på natten i avsikt att köpa bl a chips och lättöl. Då B.S. hindrat en av de tilltalade att tränga in bakom receptionsdisken och tillgripa varor, har C.Å. dragit kniv och under en längre tid hotat B.S. med denna. Knivbladet har härvid varit mycket nära B.S:s hals. M.B. har härefter med utnyttjande av knivhotet tillgripit några paket cigarretter och några läskedrycksflaskor.

Det brottsliga förfarande som ligger C.Å. och M.B. till last skall bedömas i ett sammanhang. Förfarandet faller in under beskrivningen av rån i 8 kap 5 § 1 st BrB, enligt vilken den skall dömas för rån som stjäl medelst hot som innebär eller för den hotade framstår som trängande fara. Förfarandet skall dock enligt 2 st i samma paragraf inte bedömas som rån utan som annat brott som det innefattar, om förfarandet med hänsyn till våldet, hotet eller omständigheterna i övrigt är av mindre allvarlig art.

Även om de tillgripna varornas värde varit tämligen begränsat, har det hot som utövats mot B.S. varit av allvarlig natur. Angreppet har ägt rum då B.S. var ensam i tjänst på natten. Han har inte vågat företaga sig något för att påkalla hjälp. B.S. måste sålunda anses ha under en längre tidsrymd blivit utsatt för hot av allvarlig art, som inneburit eller i vart fall för honom framstått som trängande fara.

Under angivna omständigheter kan förfarandet inte anses vara av mindre allvarlig art. C.Å. och M.B. skall följaktligen båda dömas för rån.

I fråga om påföljden anförde TR:n beträffande C.Å. följande.

C.Å., som är 19 år, förekommer inte i kriminalregistret.

TR:n har förordnat om personundersökning och personundersökaren har sammanfattningsvis anfört: C.Å. är yngst bland tre syskon. 1969 blev han omhändertagen för samhällsvård och placerades först på ett barnhem under ett år innan han kom till ett fosterhem i Alvesta. Anledningen till omhändertagandet var att båda föräldrarna missbrukade alkohol. De har senare båda avlidit pga spritmissbruk. C.Å. bodde i fosterhemmet fram till 1982. Enligt både C.Å. och referenten fungerade det inte särskilt bra i fosterhemmet. C.Å. har dessutom under 1982 påbörjat ett beredskapsarbete på fosterfamiljens gård. Ej heller detta fungerade varför han avbröt arbetet innan anställningstidens slut. C.Å. bor numera i en egen lägenhet i Alvesta. I mars i år påbörjade han ett nytt beredskapsarbete. Han skall i maj påbörja sin värnpliktstjänstgöring. Beträffande alkohol berättar C.Å. att han dricker ca 75 centiliter starksprit varje helg. - Med tanke på C.Å:s besvärliga uppväxt och hans negativa utveckling under det senaste året, står det klart att han är i behov av en positiv kontakt med en person eller familj som kan ge honom erforderligt stöd. Därför anser jag att skyddstillsyn är den lämpligaste påföljden. Med tanke på C.Å:s ålder skulle ett fängelsestraff kunna få avsevärda konsekvenser för dennes framtida utveckling.

Ur individualpreventiv synpunkt framstår utan tvekan skyddstillsyn som lämpligaste påföljden för C.Å. med hänsyn till vad som framkommit om dennes personliga omständigheter. De skäl som talar för att välja denna påföljd, inte minst C.Å:s ungdom, är vidare av sådan styrka att hänsyn till allmän laglydnad inte bör utgöra hinder mot att, fastän ett så svårartat brott som rån ingår i brottsligheten, underlåta tillämpning av frihetsberövande påföljd. Särskilda skäl får sålunda anses föreligga att bestämma påföljden för C.Å. till skyddstillsyn.

Domslut

Domslut. TR:n dömde C.Å. jämlikt 3 kap 5 §, 8 kap 5 § 1 st och 12 kap 1 § BrB, 3 § 1 st 2 p och 4 § 2 mom trafikbrottslagen samt 11 §, 84 § 1 st, 105 § 8 och 106 § 1fordonskungörelsen till skyddstillsyn.

M.B. dömdes för stöld och rån till skyddstillsyn.

Domskäl

Domskäl. HovR:n finner lika med TR:n att B.S:s berättelse i allt väsentligt kan läggas till grund för bedömningen. Det är alltså utrett att C.Å. under en längre tid hotat B.S. med kniven, att M.B. härunder tillgripit cigarretter och att han på C.Å:s uppmaning återlämnat dessa men omedelbart därefter på nytt tillgripit tre askar cigarretter samt läskedrycker. Omständigheterna ger visst stöd för C.Å:s påstående att han inte hade stölduppsåt. Knivhotet kan alltså ha skett uteslutande med uppsåt att trakassera och skrämma B.S.. Även om M.B. utnyttjat knivhotet vid tillgreppet är gärninen vid sådant förhållande inte att bedöma som rån. Vad C.Å. låtit komma sig till last är i stället att bedöma som olaga hot medan M.B:s tillgrepp med hänsyn till omständigheterna skall bedömas som stöld.

Såsom TR:n funnit har C.Å. härutöver gjort sig skyldig till misshandel, skadegörelse, olovlig körning, rattonykterhet och förseelse mot fordonskungörelsen. Av hänsyn till allmän laglydnad skall C.Å. ådömas fängelse för denna brottslighet.

- - -

Domslut

Domslut. Med ändring av TR:ns dom dömer HovR:n C.Å. jämlikt 3 kap 5 §, 4 kap 5 § och 12 kap 1 § BrB, 3 § 1 st 2 p och 4 § 2 mom trafikbrottslagen (1951:649) samt 11 §, 84 § 1 st, 105 § 8 och 106 § 1fordonskungörelsen (1972:595) för misshandel, olaga hot, skadegörelse, olovlig körning, rattonykterhet samt förseelse mot fordonskungörelsen till fängelse 3 mån. Av detta straff skall 1 dag anses verkställd i anstalt.

M.B. dömdes för stöld till skyddstillsyn.

Hovrättsråden Paulsson-Nordling, referent, och Sundström var av skiljaktig mening. De fann på anförda skäl att C.Å. och M.B. var förfallna till ansvar för rån. I påföljdsfrågan anförde de: I fråga om påföljden saknas enligt vår uppfattning anledning att på talan av C.Å. och M.B. döma till annan påföljd än den som TR:n bestämt. Vi fastställer TR:ns domslut.

Domskäl

Domskäl. Såsom HovR:n funnit har C.Å. gjort sig skyldig till misshandel, olaga hot, skadegörelse, olovlig körning, rattonykterhet och förseelse mot fordonskungörelsen.

TR:n, som i fråga om gärningen d 2 jan 1983 fällde C.Å. till ansvar för rån, bestämde påföljden till skyddstillsyn. I HovR:n, dit C.Å. men inte åklagaren fullföljde talan, ändrades TR:ns dom så att nyssnämnda gärning bedömdes som olaga hot och att påföljden bestämdes till fängelse 3 månader. C.Å. har i HD anfört att påföljden inte borde på hans egen talan ha ändrats på detta sätt, eftersom det av HovR:n bestämda fängelsestraffet framstår som en klart svårare påföljd än skyddstillsyn.

I 51 kap 25 § RB föreskrivs följande: "Ej må HovR:n i anledning av den tilltalades talan eller talan, som av åklagare föres till hans förmån, döma till brottspåföljd, som är att anse såsom svårare än den, vartill underrätten dömt. Har den tilltalade av underrätten dömts till fängelse, äge HovR:n förordna om villkorlig dom, skyddstillsyn eller överlämnande till särskild vård, så ock jämte villkorlig dom, skyddstillsyn eller överlämnande till vård inom socialtjänsten döma till böter ävensom jämte skyddstillsyn döma till fängelse enligt 28 kap 3 § BrB. Har underrätten meddelat förordnande som nu sagts, äge HovR:n döma till annan påföljd."

HD hade i rättsfallet NJA 1984 s 452 att ta ställning till den av C.Å. väckta rättsfrågan i ett fall, där en TR:s förordnande att tidigare ådömd skyddstillsyn skulle omfatta vissa nya brott ändrades av HovR:n, efter fullföljd enbart av den tilltalade, till fängelsepåföljd för de nya brotten. Efter analys av vissa uttalanden i förarbetena till 51 kap 25 § RB fann HD, att bestämmelserna i lagrummets andra och tredje meningar, om möjlighet bl a att även i anledning av den tilltalades talan byta vissa icke frihetsberövande påföljder mot fängelse, bör tillämpas med beaktande av tanken bakom det i första meningen upptagna förbudet mot reformatio in pejus (förändring till det sämre). Detta innebär, förklarade HD, att bestämmelserna inte bör utnyttjas i syfte att på den tilltalades klagan åstadkomma en kraftigare reaktion mot brottsligheten än den lägre rättens påföljdsbestämning innebär. De bör, framhöll HD, också i övrigt tillämpas med försiktighet, så att man i möjligaste mån undviker att resultatet av en tilltalads överklagande kommer att framstå som en påfallande försämring för honom. HD fann den av HovR:n bestämda påföljden utgöra en betydande skärpning i jämförelse med TR:ns påföljdsbestämning och förklarade att HovR:n inte borde i anledning av den tilltalades egen klagan ha ändrat påföljden på sätt som skett.

Det sätt att se på innebörden av 51 kap 25 § RB, åt vilket HD gav uttryck i NJA 1984 s 452, bör tillämpas även i C.Å:s fall. HovR:n har här, fastän gärningen d 2 jan 1983 bedömdes som olaga hot och inte som det allvarligare brottet rån, under åberopande av hänsyn till allmän laglydnad ändrat påföljden från skyddstillsyn till fängelse 3 månader. Häri ligger en sådan strängare bedömning av C.Å:s brottsliga gärningar som inte bör göras när talan har fullföljts enbart av den tilltalade. Med hänsyn härtill och då anledning ej heller eljest föreligger att frångå TR:ns påföljdsbestämning bör påföljden bestämmas till skyddstillsyn.

Domslut

Domslut. HD ändrar på det sätt HovR:ns dom att HD i fråga om påföljden fastställer vad TR:n bestämt.