NJA 1985 s. 429

(Jfr 1936 s 341 och 1977 s 585)

Efter ansökan av lantbruksnämnden i Norrbottens län och dödsboet efter K.M.R. verkställde fastighetsbildningsmyndigheten i Kalix lantmäteridistrikt förrättning för avstyckning från Övermorjärv 6:7 i Töre, Kalix kommun. Genom fastighetsbildningsbeslut d 21 maj 1980 avstyckades ett område om ca 0,5 ha från fastigheten. Vidare förordnades att med styckningslotten såsom servitut skulle följa rätt att för utfart till allmän väg och till samfälld båtplats använda en på upprättad karta med X betecknad väg inom samfälligheten Övermorjärv s:3 vari Övermorjärv 6:7 äger del. Det angavs att servitutet var av sådan väsentlig betydelse som avses i 7 kap 1 § FBL.

Den med servitutet åsyftade vägen går enligt förrättningskartan från styckningslotten i riktning mot allmän väg över fastigheten Övermorjärv 17:1 och genom del av en på denna fastighet befintlig byggnad. M.R-A. är ägare till Övermorjärv 17:1. Hon kallades inte till avstyckningsförrättningen och underrättades inte heller om fastighetsbildningsbeslutet.

M.R-A. anförde såsom ägare till Övermorjärv 17:1 besvär hos Luleå TR, fastighetsdomstolen, i en inlaga, som inkom dit d 27 aug 1981, och yrkade omprövning av avstyckningsärendet. Hon angav därvid som grund dels att hon inte blivit underrättad i laga ordning och således förhindrats att föra talan i egen sak dels att hon besvärades av den biltrafik som förekom rakt över tomten.

TR:n (råd mannen Hansson) avvisade i beslut d 1 sept 1981 besvären på grund av att besvärsinlagan inkommit för sent och tillade att M.R-A. ej heller var sakägare i målet.

M.R-A. anförde besvär i HovR:n för Övre Norrland och åberopade därvid i huvudsak samma omständigheter som i TR:n.

HovR:n lämnade i beslut d 2 nov 1981 besvären utan bifall utan att ingå på frågan huruvida M.R-A. var att betrakta som sakägare. Sedan M.R-A. anfört besvär undanröjde HD genom beslut d 21 sept 1982 HovR:ns beslut och återförvisade målet till HovR:n för erforderlig behandling i anledning av att M.R-A. fick anses ha besvärat sig över att domvilla som avses i 59 kap 1 § 3 RB förekommit hos fastighetsbildningsmyndigheten.

Efter målets återupptagande anförde HovR:n (hovrättsrådet Meurling, fastighetsrådet Huldtin, hovrättsrådet Fallenius och hovrättsassessorn Andersson, referent) i slutligt beslut d 15 febr 1983:

Skäl. Enligt 10 kap 5 § 2 st FBL kan vid avstyckning av ägovidd från fastighet, som har del i samfälld väg, styckningslotten såsom servitut i stamfastigheten tilläggas rätt att nyttja vägen. Sådant servitut får dock enligt samma paragraf ej bildas, om styckningslottens behov av väg kan tillgodoses bättre på annat sätt.

Ett sådant servituts rättsverkningar anses begränsade till förhållandet mellan de aktuella styckningsdelarna. Styckningslottens ägare har genom servitutet inte några garantier mot dispositioner från andelsägarnas sida som kan skada hans rätt, t ex överlåtelse av vägmark eller omläggning av vägmarkens användning (se bl a lagrådet i prop 1969:128 B 1147 och Landahl-Nordström, Fastighetsbildningslagen, 1973, s 287).

Fastighetsbildningsmyndighetens beslut innebär, såvitt avser den med X markerade vägen, att den nybildade fastigheten Övermorjärv 6:41 med tillämpning av 10 kap 5 § 2 st 1 FBL genom servitut i stamfastigheten Övermorjärv 6:7 tillagts rätt att nyttja den redan befintliga samfällda vägen, s:3. Eftersom det nybildade servitutets rättsverkningar i enlighet med det nyss sagda är begränsade till Övermorjärv 6:41 och Övermorjärv 6:7, berörs M.R-A:s rätt inte på sådant sätt att hon på grund härav är att anse som sakägare. Hon berörs inte heller i annat avseende av förrättningen på sådant sätt att hon är att anse som sakägare.

Hennes domvillobesvär kan därför ej vinna bifall. Det kan emellertid påpekas att M.R-A. har möjlighet att genom ansökan om fastighetsreglering påkalla ändring av läget för den samfällda vägen, om hon finner sig ha anledning härtill.

HovR:ns avgörande. Hov R:n lämnar M.R-A:s besvärstalan utan bifall.

M.R-A. (ombud advokaten T.S.) anförde besvär och yrkade undanröjande av fastighetsbildningsbeslutet såvitt det avsåg servitutet.

Statens lantmäteriverk (LMV) avgav på anmodan av HD yttrande i målet och anförde bl a: LMV delar HovR:ns uppfattning att klaganden, M.R-A., inte är sakägare vid den aktuella avstyckningsförrättningen. - - -

Vägbehov samt markanvändning och andra förhållanden genomgår från tid till annan förändringar. Det kan därför bli anledning att se över lokalisering och utförande av en befintlig väg. I likhet med HovR:n vill av detta skäl LMV peka på möjligheten att genom fastighetsreglering förändra den samfällda vägens läge om behov därav skulle anses föreligga. Förrättning enligt anläggningslagen kan också vara ett alternativ.

Betänkande

HD (JustR:n Fredlund, Brundin, Sven Nyman, Bengtsson, referent, och Bergqvist) fattade följande slutliga beslut: