NJA 1985 s. 634

Byggnadsaktiebolaget P. & Norrliden (byggnads bolaget) uppförde år 1974 två villabyggnader på fastigheterna Övraby 1:11 och 1:118 i Söderåkra socken, Torsås kommun. L-P.J. förvärvade 1:117 och B.N. den andra fastigheten. De flyttade in i villorna i okt samma år. Problem uppstod med bl a fukt och åtföljande mögellukt i byggnaderna. Bolaget försökte att avhjälpa problemen men dessa kvarstod. L-P.J. och B.N. tog d 2 april 1979 kontakt med jur kand K.E. och begärde juridisk hjälp i ärendet. Rättshjälpsnämnden i Jönköping beviljade dem d 6 juni 1979 rättshjälp i angelägenhet rörande skadestånd p g a fel i fastighet och förordnade K.E. till biträde åt dem bägge. I ansökningarna om rättshjälp angavs att ansvarigheten syntes åvila Torsås kommun, Hjältevads Industri AB eller byggnads bolaget och att utredningar måste göras till klarläggande av vad som låg bakom skadorna för att man skulle kunna fastställa den juridiska ansvarigheten. Under utredningen anlitade K.E. sedan d 19 sept 1979 byggnadsingenjören A.A., BYFA Konsult AB.

I stämningsansökningar som inkom till Kalmar TR d 27 juni 1980 yrkade L-P.J. och B.N. att TR:n skulle fastställa att byggnadsbolaget var ansvarigt för att byggnaderna var behäftade med fukt och på grund härav var skadeståndsskyldigt. TR:n förordnade om gemensam handläggning av målen. Sedan muntlig förberedelse hållits inkom L-P.J. och B.N. d 4 dec 1980 med tillägg till stämningsansökningarna, vari de yrkade bl a att byggnadsbolaget skulle förpliktas att till dem vardera utgiva 117 kr avseende kostnader för att iordningställa fastigheten. Vid muntlig förberedelse d 12 jan 1981 avgav K.E. bevisuppgift, varvid han åberopade bl a vittnesförhör med A.A.. Samtidigt ingav han utlåtande över en av A.A. d 17 jan 1980 företagen undersökning av fastigheterna. Sedan byggnadsbolaget anlitat en egen sakkunnig för erforderliga undersökningar, begärde och tillerkändes K.E. för tiden tom d 30 juni 1981 förskott av allmänna medel med 35 871 kr, därav 34 200 kr för arbete samt 1 000 kr för tidsspillan och 671 kr för utlägg i samband med 8 besök i Söderåkra. Hälften angavs belöpa på vardera L-P.J:s och B.N:s rättshjälp. Byggnadsbolaget avgav d 25 sept 1981 bevisuppgift, varvid åberopades bl a vittnesförhör med den sakkunnige och ett av denne i aug 1981 avgivet utlåtande till styrkande av att stor osäkerhet rådde om orsakerna till fuktskadorna. Sedan TR:n förordnat medlare, begärde parterna i skrift, som inkom till TR:n d 19 april 1982, att målen såsom förlikta skulle avskrivas från vidare handläggning och angav att vardera parten skulle stå sina rättegångskostnader. K.E. begärde ersättning av allmänna medel med ytterligare 30 970 kr, därav 30 000 kr för arbete samt 270 kr för utlägg och 700 kr för tidsspillan i samband med ytterligare 3 besök i Söderåkra. I särskild kostnadsräkning begärde han för sina huvudmäns räkning ersättning för deras egna kostnader. L-P.J. fordrade 18 188 kr, därav 18 021 kr för ersättning till BYFA och 167 kr till Svensk Grundundersökning AB. B.N. begärde 18 021 kr för ersättning till BYFA.

TR:n (råd mannen (Mejàre) meddelade d 5 maj 1982 slutligt beslut varigenom TR:n avskrev målen från vidare handläggning, tillerkände L-P.J. och B.N. ersättning enligt rättshjälpslagen med fordrade belopp avseende kostnader för teknisk utredning som erfordrats för medlingen samt fastställde ersättning enligt rättshjälpslagen till K.E. för biträde åt L-P.J. och B.N. likaledes med fordrade belopp, för dem vardera 33 420 kr 50 öre, därav 32 100 kr för arbete, 850 kr för tidsspillan och 470 kr 50 öre för utlägg.

Domstolsverket anförde besvär i Göta HovR och yrkade att HovR:n måtte nedsätta ersättningen för L-P.J:s och B.N:s kostnader för utredning till vardera 2 643 kr samt K.E:s ersättning till 16 200 kr, därav 15 000 kr för arbete, 775 kr för tidsspillan och 425 kr för utlägg, för vardera L-P.J. och B.N..

I kompletterande besvärsinlaga, som inkom till HovR:n efter fullföljdstidens utgång, yrkade verket ytterligare nedsättning av ersättningen, nämligen för tidsspillan till 600 kr och för utlägg till 302 kr 75 öre.

K.E. och medparter bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Löwendahl och Maiander, referent, hovrättsassessorn Klagsmark och adj led Jörneklint) anförde i slutligt beslut d 28 dec 1982:

Skäl. Domstolsverkethar till utveckling av sin talan såvitt avser utredningskostnaderna anfört bl a: Av det sätt på vilket K.E. framställt yrkandet om ersättning för A.A:s medverkan i målet får man dra slutsatsen att A.A. inte kan betraktas såsom sk tekniskt biträde utan att han i målet intagit ställningen av sk privat sakkunnig, även om huvuddelen av det arbete han utfört knappast kan betraktas som sakkunnigutredning i egentlig mening utan mer som rådgivning i tekniska frågor åt K.E.. - Ersättning till privat sakkunnig i ett mål vid domstol kan inte utgå av allmänna medel enligt rättshjälpslagen (NJA 1976 s 256 och 1981 s 546). I detta fall har A.A. emellertid utfört arbete såväl innan talan väcktes som därefter. - I angelägenhet som inte är anhängig vid allmän domstol får enligt 25 § rättshjälpslagen biträde besluta om utredning av mindre omfattning. Vad som avses härmed framgår av 23 § rättshjälpsförordningen. Ersättning av allmänna medel kan därför utgå för kostnaden för A.A:s anlitande i den mån den uppkommit före ta lans väckande vid TR:n. Kostnad för sakkunnigutredning anses ha uppkommit samtidigt med att de olika utredningsåtgärderna vidtas (jfr Arrfelt, Rättshjälp, 2 uppl, s 121-122 och Svea HovR:s beslut d 27 maj 1981, nr 7:Sö 41). Om en utomprocessuell angelägenhet leder till rättegång och den sakkunnige som anlitats i angelägenheten fortsätter sitt arbete som privat sakkunnig, kan - med detta betraktelsesätt - ersättning för det arbete den sakkunnige utfört efter målets anhängiggörande vid domstol inte ersättas av allmänna medel. I detta fall kan, då närmare uppgifter saknas, skälig ersättning för A.A:s arbete före talans väckande uppskattas till högst 4 000 kr. Ersättning bör dessutom utgå för besöket d 17 jan 1980 i Söderåkra med 328 kr (2 x 1/3 av 492 kr). Slutligen torde även kostnaden å 958 kr för laboratorieundersökning böra utgå av allmänna medel. - Ersättning bör således inte utgå med högre belopp än sammanlagt 5 286 kr eller med 2 643 kr i ettvart av rättshjälpsärendena.

I frågan om ersättningen till K.E. har domstolsverket anfört bl a: Det ifrågasättes inte att målet kan ha varit arbetskrävande. Varken vad K.E. uppgivit i sin arbetsredogörelse eller vad handlingarna eljest utvisar om målets omfattning och svårighetsgrad motiverar dock så hög biträdesersättning som den fastställda. - K.E. har överarbetat målet. Han borde ha kunnat klara av uppdraget på kortare tid, särskilt med hänsyn till att teknisk sakkunskap anlitats. K.E:s ersättning för arbete bör nedsättas till 30 000 kr. - När det gäller ersättningen för utlägg och tidsspillan är det något anmärkningsvärt att hela 11 resor till Söderåkra skulle ha varit nödvändiga. Eftersom behovet av resorna inte motiverats närmare får man göra en skälighetsbedömning. Därvid kan högst 7 resor anses ha varit behövliga. Skälig ersättning för den reskostnad och den tidsspillan som kan antas ha uppkommit vid dessa resor understiger avsevärt den av TR:n fastställda. Ersättning bör skäligen utgå för 4 av de i den första kostnadsräkningen upptagna resorna och för samtliga resor i den sista räkningen. Skälig ersättning för utlägg bör därför bestämmas till 1/2 av 671 kr + 270 kr = 605 kr 50 öre och skälig ersättning för tidsspillan till 1/2 av 1 000 kr + 700 kr= 1 200 kr.

K.E. har för sin egen och huvudmännens del anfört i huvudsak: Det gällde att först avgöra, vem som var juridiskt ansvarig för förekomsten av fukt och mögel i husen. Då L-P.J. och B.N. köpte sina tomter av Torsås kommun, var grunderna redan uppförda och den yttre dräneringen lagd. Stommen till husen hade levererats av Hjältevads-Hus AB. Grunden hade uppförts av byggnadsbolaget, som sedan byggde husen färdiga. L-P.J. och B.N. hade själva inte anlitat byggnadsbolaget. Det visade sig att platsrepresentanten för Hjältevads-Hus hade lämnat entreprenaduppdraget till byggnadsbolaget. Något skriffligt entreprenadavtal fanns inte. Representanten för Hjältevads-Hus gick inte att anträffa. Vid undersökningar visade det sig att den mark, varpå husen var uppförda, tidigare varit sankmark och följaktligen kunde misstänkas fortfarande vara olämplig eller mindre lämplig för bebyggande med villor med källare. Frågan uppkom således om kommunen som lämnat byggnadslov hade ansvar i denna del. K.E. kom - med viss tvekan - fram till att byggnadsbolaget var närmast juridiskt ansvarigt. I rättegången bestred byggnadsbolaget till en början att byggnadsbolaget var rätt part i målet. Det tekniska läget var komplicerat, något som visas av att A och byggnadsbolagets sakkunnige hade olika uppfattning om de bakomliggande orsakerna och om lämpliga åtgärder. Förlikningen innebar att L-P.J. och B.N. snabbt erhöll pengar för restaurering av husen. Under rättegången kom L-P.J. och B.N. att under den pågående medlingen intaga olika ståndpunkter. Det oklara rättsläget rörande ansvarigheten för skadorna innebar merarbete. Uppdraget har pågått under 3 år. Det är ej anmärkningsvärt att han gjort i 11 besök i Söderåkra. - Uppdraget krävde anlitande av teknisk expert. A.A. har ej varit privat sakkunnig. Möjligen kan han anses ha intagit ställning av sådan såvitt gäller utlåtandet över undersökningen. Han har fungerat som tekniskt biträde. K.E. bedömde det som nödvändigt att hela tiden hålla A.A. informerad för att kunna giva råd och upplysningar i tekniska frågor. Tekniskt biträde anlitas i allmänhet i expropriationsmål och fastighetsmål.

A.A. har anlitats av K.E. innan talan anhängiggjorts. Med hänsyn till målets natur får detta anses ha varit motiverat. För A.A:s arbete under denna tid kan därför utgå ersättning av allmänna medel avseende sk utomprocessuell utredningskostnad. Sedan talan väckts har K.E. ingivit och åberopat ett av A.A. avfattat utlåtande, grundat på den tidigare verkställda undersökningen. K.E. har även åberopat vittnesförhör med A.A.. Denne har därigenom kommit att i rättegången intaga ställning ej som tekniskt biträde utan som parts sakkunnig. Ersättning av allmänna medel kan ej utgå till parts sakkunnig annat än såsom vittnesersättning, varom nu ej är fråga.

För A.A:s arbete före målets anhängiggörande får, då K.E. ej angivit andra grunder för beräkningen än dem domstolsverket anfört, ersättningen skäligen bestämmas till 4 000 kr, vatjämte kostnaden för grundundersökningen skall ersättas.

Vidkommande frågan om ersättningen till K.E. för tidsspillan och utlägg finner HovR:n att domstolsverket ej till nackdel för denne ägt ändra det yrkande som framställts i besvärsinlagan. Yrkandet om nedsättning av ersättningen till lägre belopp än 775 kr för tidsspillan och 425 kr för utlägg skall således avvisas. Tillräckliga skäl till ändring av de av TR:n bestämda beloppen för tidsspillan och utlägg föreligger ej.

Vad slutligen angår ersättningen till K.E. för arbete skall beaktas att målet delvis varit av komplicerad art. K.E:s redogörelse för arbetet ger emellertid vid handen att han nedlagt överdrivet eget arbete på frågor som närmast ankommit på A.A. och att han även i övrigt lagt ner mera arbete på målet än som varit motiverat för tillvaratagande av huvudmännens rätt. Han får därför anses skäligen tillgodosedd med det lägre belopp för arbete som domstolsverket angivit. Besvären skall således i denna del bifallas.

HovR:ns beslut.

HovR:n avvisar domstolsverkets i kompletterande besvärsinlaga framställda yrkande.

Med ändring av TR:ns beslut fastställer HovR:n ersättning för arbete vid TR:n enligt rättshjälpslagen åt K.E. för biträde åt vardera L-P.J. och B.N. till 15 000 kr och tillerkänner vardera L-P.J. och B.N. ersättning av allmänna medel enligt rättshjälpslagen för utredningskostnader med 2 643 kr.

K.E., L-P.J. och B.N. anförde besvär och yrkade att TR:ns beslut måtte fastställas.

Domstolsverket bestred ändring

Betänkande

HD (JustR:n Erik Nyman, Vängby, referent, Palm, Ehrner och Beckman) fattade följande slutliga beslut: