NJA 1986 s. 513

Domskäl

TR:n (lagmannen Sterner samt rådmännen Holm och Bjerlöw) anförde i dom d 25 april 1984: Yrkanden m m. Parterna var samboende under tiden 1968-hösten 1982 och hade då B.R.:s fastighet vid Centralvägen 4 i Tyresö som gemensam bostad. R.F. har under denna tid utfört vissa arbeten på fastigheten.

R.F. har efter stämning på B.R. yrkat, att B.R. skall förpliktas att till R.F., utan kostnad för honom, utge viss av honom ägd egendom eller alternativt - om egendomen förfarits eller eljest ej finns i behåll - ersättning motsvarande egendomens värde.

B.R. har bestritt yrkandena.

Huvudförhandling har hållits, varvid R.F. slutligen bestämt sin talan att omfatta följande egendom, alternativt ersättning:

- Staket av trä, 85 lm, eller alternativt 4 250 kr.

- Yttertrappa (gjuten, med mosaik) och därtill hörande räcke, eller alternativt 2 000 kr.

- Altan i tryckimpregnerat virke, med yttermåtten 3 m x 4,5 m, eller alternativt 4 000 kr.

- Insynsplank av trä, med måtten 6 m x 1,7 m, eller alternativt 1 020 kr.

- Betongtaktegel, med en yta av 11,7 m x 7,5 m, eller alternativt 8 800 kr.

- En lekstuga, s k "friggebod", eller alternativt 7 000 kr.

Som grund för käromålet har R.F. anfört i huvudsak följande: Han har, under den tid samboendet varade, utfört ett flertal arbeten på B.R.:s fastighet. 1969 anlade han en ny yttertrappa, varvid cement och mosaik inköptes av honom. Han har också uppfört och inhandlat material till en ny altan, ett insynsplank och ett staket. 1981 bedömde han att husets tegeltak inte längre var bra och köpte därför betongtaktegel, som han lade på i stället. Samma år köpte han material och färg till en friggebod som han uppförde på fastigheten. På detta sätt har han bidragit till en ekonomisk förkovring av fastigheten. Den egendom, som talan nu gäller, har han aldrig haft för avsikt att avhända sig till B.R.. Äganderätten till egendomen har uppenbarligen i något tidsskede tillkommit R.F.. Eftersom föremålen kan särskiljas från fastigheten och byggnaden på denna utan att dessa väsentligen skadas och utan oskäliga kostnader tillkommer äganderätten alltjämt R.F. och han äger därför utfå egendomen.

B.R. har bestritt R.F:s talan och anfört bl a följande: Äganderätten till staketet, yttertrappan, insynsplanket och takteglet har övergått till henne genom remuneratorisk överlåtelse. Räcket till yttertrappan har bekostats av B.R.. Friggeboden har hon förvärvat av R.F. genom att en hyresfordran mot honom kvittades. Även om R.F. skulle anses vara ägare till egendomen har han, på grund av att föremålen - utom vad gäller lekstugan - inte utan väsentlig skada kan tas från fastigheten, inte rätt att nu ta dem därifrån. R.F. har utfört de olika arbetena på eget initiativ. Han har också till B.R. betalat mellan 600 kr och 2 000 kr per månad för bestridande av en del av deras gemensamma levnadskostnader. Dessutom har han tillhandahållit en av honom ägd sommarstuga. B.R. å sin sida har hållit med hus och hem för deras gemenskap, och hon har stått för allt hushållsarbete och dylikt. Parterna har på så sätt tagit del av utgifterna under sammanlevnaden.

Domskäl. R.F. och B.R. har hörts under sanningsförsäkran.

R.F. har uppgett i huvudsak följande: Han har ej haft för avsikt att på något sätt överlåta föremålen till B.R.. De har byggt för framtiden, och han hade räknat med att leva och åldras tillsammans med B.R.. Någon diskussion dem emellan om fastighetens förkovring och om kvittning av hyresfordran mot friggeboden har ej förts.

B.R. har uppgett i huvudsak följande: När hon och R.F. flyttade ihop, kom han till ett fullt färdigt hem, och det var hon som skötte det löpande arbetet i hemmet. De arbeten R.F. utfört på fastigheten var inte några nödvändiga arbeten. När B.R. frågade honom vad hon var skyldig för arbetena på fastigheten, ville han ej ha något betalt. Till R.F:s sommarstuga har hon bidragit med möbler och inventarier till ett värde av ca 25 000 kr.

Följande personer har hörts som vittnen: Förste byggnadsinspektör Å.H., byggnadsingenjör P-O.S. och civilingenjör B.P..

Å.H. och P-O.S. har förklarat, att föremålen utan skada på fastigheten kan lösgöras och tas bort från denna. B.P. har endast beträffande den s k friggeboden gjort samma bedömning. Han anser att lösgörande av insynsplanket och yttertrappan förorsakar viss skada på fastigheten men att lösgörande av staketet och altanen förorsakar mycket liten skada. Eftersom ett hus inte klarar sig utan taktegel bedömer B.P. att ett borttagande av betongtakteglet skulle förorsaka skada på fastigheten.

TR:n gör följande bedömningar av rättsförhållandet mellan parterna.

Vad till en början angår den s k friggeboden, har B.R. inte gjort annan invändning mot R.F:s yrkande om utbekommande av denna än att hon förvärvat den genom kvittning på så sätt att hon i aug 1982 avstått från en hyresfordran mot R.F.. Hon har visserligen under sanningsförsäkran bekräftat, att en sådan överenskommelse träffats mellan dem, men R.F. har för sin del - likaledes under sanningsförsäkran - förnekat detta. Någon utredning i övrigt, som kan stödja någondera partens utsago, föreligger inte. Vid sådant förhållande finner TR:n, att B.R. inte kan anses ha styrkt sitt kvittningspåstående, och "friggeboden" tillkommer följaktligen R.F..

När det sedan gäller den omtvistade altanen är det ostridigt, att B.R. har stått för golv- och järnmaterialet samt att R.F. utfört arbetet och tillhandahållit övrigt material till uppbyggnaden. På grund av dessa omständigheter - och med ett beaktande av att en altan av det slag som det här är frågan om inte lämpligen bör borttagas från den byggnad och fastighet den tillhör - anser TR:n att R.F. inte har visat fog för sitt yrkande om utbekommande av altanen.

Vad så beträffar trappräcket till den omtvistade yttertrappan framgår inte annat än att B.R. har stått för materialet, när R.F. uppförde trappan. Räcket kan vid sådant förhållande inte anses tillkomma R.F..

Den övriga egendom, som omfattas av R.F:s talan, har B.R. påstått sig ha förvärvat genom remuneratorisk överlåtelse", varmed hon inte kan antagas avse annat än vad som i rättslitteraturen och rättstillämpningen kallas för remuneratorisk gåva. För att en sådan gåva skall anses komma till stånd med rättslig verkan brukar krävas, att en gåvoavsikt har förelegat och att gåvan ges som gottgörelse för något arbete eller någon tjänst som mottagaren av gåvan har utfört, utan att det har förelegat någon rättslig skyldighet för den andra parten att ersätta detta. TR:n finner inte, att R.F. kan antas ha haft någon avsikt att skänka B.R. den egendom, som det nu råder tvist om. Visserligen framstår det som klart att - om inte samlevnaden mellan parterna hade upphört - egendomen skulle nyttjas gemensamt av dem, men den omständigheten kan inte ge fog för B.R:s invändning om äganderätt till egendomen. Inte heller kan TR:n finna något underlag för att betrakta parternas förhållanden under samlevnadstiden på sådant sätt att R.F:s tillskott i form av den egendom det nu gäller skulle avse gottgörelse för något arbete eller någon tjänst, som B.R. utfört. I detta sammanhang måste också anmärkas, att det i målet inte är frågan om en total avveckling av parternas ekonomiska förhållanden vid samlevnadens upphörande, utan om äganderätten till viss närmare angiven egendom. På grund av det anförda kan B.R. inte anses ha visat fog för sin invändning om förvärv genom remuneratorisk överlåtelse".

B.R. har emellertid ytterligare invänt att - även om R.F. anses som ägare - hans talan om utfående av egendomen inte kan bifallas därför att denna ej kan lösgöras från byggnaden och fastigheten utan att väsentliga skador uppstår på dessa. TR:n finner, att utredningen i målet inte visar annat än att ett lösgörande kan äga rum utan någon väsentlig skada på byggnaden eller fastigheten. På grund därav äger R.F. nu utbekomma sin egendom, men hans yrkande att B.R. skall förpliktas utge egendomen utan kostnad för R.F. kan inte bifallas. Lösgörandet av egendomen måste nämligen åligga R.F. att bekosta, och det måste vidare åvila honom att reparera eller ersätta skador, som uppstår på byggnaden eller fastigheten vid borttagandet, så att dessa blir återställda i väsentligen samma skick som vid tiden före infogandet av egendomen.

- - -

Domslut

Domslut. TR:n förpliktar B.R. att till R.F. utge nedan under A-E angiven egendom, under de förutsättningar dock som därefter anges i punkterna F-G.

- Staket av trä, 85 längdmeter

- Yttertrappa, gjuten och med mosaik

- Insynsplank av trä, 6 meter x 1,7 meter

- Betongtaktegel med en yta av 11,7 meter x 7,5 meter

- En lekstuga, s k friggebod

- R.F. har att själv bekosta lösgörandet av egendomen från B.R:s fastighet vid Centralvägen 4 i Tyresö.

- R.F. har att reparera skador, som uppstår på fastigheten vid borttagandet av egendomen, eller betala B.R. ersättning för sådana skador.

Domskäl

Domskäl. Parterna har i HovR:n åberopat samma grunder och invändningar som vid TR:n med följande ändringar och tillägg. De har förklarat sig vara ense om att den egendom som hovrättsförhandlingen rör kan lösgöras utan väsentlig fysisk skada på byggnaden eller fastigheten. Till följd härav har R.F. frånfallit sitt andrahandsyrkande om ersättning i pengar. B.R. har dock vidhållit att fastigheten skulle tillfogas skada i form av funktionsnedsättning, om egendomen skulle tas bort. Hon har vidare gjort gällande att det var hon som bekostade nockteglet. Detta påstående har R.F. bestritt.

I HovR:n har parterna hörts på nytt under sanningsförsäkran. De har därvid vidhållit sina uppgifter så som de har antecknats i TR:ns dom.

B.R. har först i HovR:n gjort gällande att det var hon som bekostade nockteglet. HovR:n finner inte att det föreligger några sådana skäl som enligt 50 kap 25 § RB ger henne rätt att nu åberopa denna omständighet.

Svensk rätt innehåller för ett fall som det förevarande inte några särskilda bestämmelser om de inbördes ekonomiska förhållandena mellan ogifta sammanboende. Man har därför att falla tillbaka på allmänna förmögenhetsrättsliga regler, när det gäller att lösa tvister om parternas egendom vid samboendets upplösning. En sådan allmän regel är att en person som påstår sig äga viss egendom, till stöd för sitt anspråk måste kunna åberopa något av de i rättsordningen erkända sätten för att förvärva äganderätt till egendomen i fråga. I det nu aktuella fallet, där parterna är överens om att det är R.F. som har anskaffat den omtvistade egendomen, ankommer det därför på B.R. att visa att äganderätten har gått över från R.F. till henne. Detta har hon inte gjort.

Mot bakgrund av det anförda gör HovR:n inte någon annan bedömning i de överklagade delarna av målet än den som TR:n har gjort.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom i de delar som den har överklagats.

Domskäl

Domskäl. I målet är ostridigt att R.F. vid olika tillfällen under åren 1969-1981 på den fastighet som tillhörde hans sambo B.R. anbragt ett trästaket, en yttertrappa, ett insynsplank och betongtaktegel samt att han inte fordrat betalning härför och först efter det att parterna i dec 1982 flyttat isär gjort anspråk på att återfå egendomen. B.R. har gjort gällande att härigenom förekommit fullbordade gåvor till henne, närmast av remuneratoriskt slag, medan R.F. bestritt att så varit fallet.

R.F:s åtgärder har avsett föremål som enligt 2 kap 1 och 2 §§ JB kan utgöra tillbehör till fastighet. Åtgärderna är i och för sig sådana att de får anses uppfylla kraven på att en fullbordad gåva skall föreligga, oavsett om denna varit remuneratorisk eller ej. Det är dessutom fråga om föremål som på sådant sätt anpassats till en viss fastighet att de nästan undantagslöst efter anbringandet kvarblir på fastigheten. När egendom av detta slag har tillförts en fastighet under i målet aktuella förhållanden framstår det som naturligt att den kommer i fastighetsägarens ägo; att den som anbragt egendomen skulle behålla äganderätten skulle - särskilt i fråga om yttertrappan och takteglet men även i övrigt - vara både opraktiskt och från allmän synpunkt olämpligt. I sådana fall får därför en överlåtelse till fastighetsägaren antas ha skett, om inte särskilda omständigheter föranleder annat.

R.F. har som grund för sina anspråk åberopat att han företagit åtgärderna i fråga utan gåvoavsikt. Han har emellertid inte ens påstått att denna inställning på något sätt kommit till synes vid åtgärderna. Inte heller i övrigt har han visat någon omständighet som skulle ge honom rätt att nu återkräva egendomen. Denna får därför anses tillkomma B.R..

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom lämnar HD R.F:s talan utan bifall såvitt den avser punkterna A-D i TR:ns domslut.