NJA 1986 s. 615
Internationella rättsförhållanden. Fråga om val av tillämplig lag beträffande underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad.
TR:n
M.C., född 1924, och X.C., född 1923, ingick äktenskap i Italien år 1951. M.C. har en dotter född 1944. Parterna lever åtskilda sedan 1952. M.C. bor i Belluno, Italien. X.C. har från mitten av 1950-talet varit bosatt i Sverige och blev 1962 svensk medborgare.
Parterna avtalade 1953 om separation och om skyldighet för X.C. att utan tidsbegränsning bidra till M.C:s underhåll med 15 000 lire, motsvarande ca 125 kr, i månaden. Avtalet fastställdes av domstolen i Belluno, genom ett dekret d 22 dec 1953.
Genom lagakraftvunnen dom d 16 sept 1963 dömde rådhusrätten i Malmö till hemskillnad mellan parterna samt förpliktade X.C. att fr o m d 1 mars 1962 till hemskillnadstidens slut bidra till M.C:s underhåll med 125 kr i månaden. Genom lagakraftvunnen dom d 28 sept 1964 dömde rådhusrätten enligt 11 kap 3 § GB till äktenskapsskillnad mellan parterna. HovR:n över Skåne och Blekinge bestämde i dom d 5 okt 1965 det underhållsbidrag X.C. hade att utge till M.C. till 300 kr i månaden fr o m d 16 nov 1964.
M.C. yrkade efter stämning, som delgavs X.C. d 26 sept 1984, vid Malmö TR att TR:n måtte fastställa det underhållsbidrag X.C. hade att utge till henne till 900 kr i månaden att utgå från dagen för delgivning av stämningen. X.C. bestred yrkandet samt yrkade för sin del efter genstämning, att TR:n måtte jämka underhållsbidraget till noll eller i vart fall till ett väsentligt lägre belopp än 300 kr i månaden. M.C. bestred detta yrkande.
M.C. anförde som grund för sin talan: Hon är enligt italiensk lag gift med X.C., och hennes rätt till underhållsbidrag skall bedömas enligt italiensk lag. Enligt denna lag kan domstol på yrkande av part föreskriva jämkning av förut meddelat beslut angående underhållsbidrag, om inträffade omständigheter rättfärdigar en sådan jämkning. Enligt HovR:ns lagakraftvunna dom d 5 okt 1965 ålades X.C. att till M.C. utge underhållsbidrag med 300 kr i månaden. På detta belopp utgår icke procentuellt tillägg enligt lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag. - Efter domen d 5 okt 1965 har sådana förhållanden inträffat som berättigar M.C. att erhålla jämkning av underhållsbidraget. Inflationen i Italien och de svenska devalveringarna har minskat värdet av underhållsbidraget. Dessutom har förändringar inträffat vad gäller M.C:s personliga och ekonomiska förhållanden. Tidigare drev hon en liten affärsrörelse i Belluno, 10 mil norr om Venedig. Rörelsen gav henne lite inkomster. Den är numera nedlagd. Hon är nu praktiskt taget utblottad. Sedan fyra år tillbaka är hon utan arbete och sedan ett år saknar hon egen bostad. Hennes möbler och kläder förvaras i ett garage. Hon har sökt lägenhet i hus med billiga bostäder men har inte fått någon sådan. M.C. erhåller ej pension i Italien. Hennes dotter, bosatt i Schweiz, har lämnat henne bidrag så att hon har kunnat uppehålla livet. Dotterns familj består av fem personer. M.C:s hälsotillstånd är dåligt. Hon saknar tänder, synen är nedsatt, fötterna deformerade och ryggraden böjd och förkalkad. Hon lider av ångest och klaustrofobi, har smärtor i nacken samt har nedsatt minne. Existensminimum för en person är i Italien per månad 700 000 lire (ca 3 220 kr) exklusive hyra. Kostnaden för bostad åt en person är 350 000 lire (ca 1 610 kr) per månad.
Till utveckling av sin talan anförde X.C.: Han gör gällande att svensk rätt skall tillämpas i förevarande fall samt att något underhållsbidrag ej skall utgå dels p g a äktenskapets korta varaktighet dels p g a bristande betalningsförmåga. För det fall att TR:n skulle finna att italiensk lag skall tillämpas, gör X.C. gällande att det är stötande för rättsuppfattningen att tvinga honom att betala underhållsbidrag mer än 30 år efter upplösande av ett ettårigt äktenskap i vilket makarna inte hade några gemensamma barn. Vidare hävdas att M.C. visat ett oordnat och förkastligt uppförande, vilket förorsakat separationen, samt att äktenskapet efter år 1975 kunnat upplösas enligt italiensk lag men att M.C. vägrat att medverka till detta. - X.C. är omgift i Sverige och har i äktenskapet tre vuxna barn. Han är anställd i hustruns restaurangrörelse, en lunchrestaurang i Malmö. Rörelsens nettoresultat uppgår till ca 100 000 kr om året, varav han som inkomst tar ut omkring 40 procent och hustrun omkring 60 procent. Hans nettoinkomst av tjänst uppgick enligt den år 1984 avgivna självdeklarationen till 40 606 kr. Han bor tillsammans med hustrun i en villafastighet i Malmö, taxerad till 330 000 kr. Villan ägs av hustrun. Hustrun deklarerar en skuld på fastigheten om 46 500 kr. Han har själv ett banklån om 135 080 kr. I 1984 års deklaration upptogs underskottsränta på detta lån med 18 868 kr. Hans taxerade inkomst för år 1983 uppgick därför till 21 373 kr.
Domskäl
TR:n (rådmannen Stenefeldt) anförde i dom d 11 jan 1985:
Domskäl. M.C. har såsom bevisning åberopat bl a ett intyg om medellöshet, utfärdat av företrädare för Belluno kommun, och ett läkarintyg angående hennes hälsotillstånd,
Rätten gör följande överväganden.
TR:n finner att italiensk lag skall tillämpas i målet.
År 1975 infördes i den italienska civillagen bestämmelser om legal separation mellan makar. Separation innebär ej upplösning av äktenskapet. Beslut om separation meddelas av domare. De av M.C. åberopade bestämmelserna om makes underhållsskyldighet mot andra maken vid separation återfinns i art 156 i den italienska civillagen. Enligt lagrummet skall domaren tillerkänna den make, som ej orsakat separationen och som inte har tillräckliga egna inkomster, underhållsbidrag. Detta skall bestämmas med hänsyn till den underhållsskyldiges inkomst och andra förhållanden. På yrkande av part kan domare föreskriva att ett förordnande om underhållsbidrag skall upphävas eller ändras, om det med hänsyn till nya omständigheter finns skäl därtill.
TR:n finner att de nyss redovisade bestämmelserna om underhållsskyldighet vid separation bör tillämpas.
M.C:s uppgifter om hennes personliga och ekonomiska förhållanden har av X.C. lämnats utan erinran. Av dessa uppgifter framgår att hennes situation icke obetydligt har försämrats p g a sjukdom och till följd av att hon saknar möjligheter att genom egen förvärvsverksamhet skaffa sig inkomster. Härtill kommer de konsekvenser förändringarna i penningvärdet har medfört för det underhållsbidrag som bestämdes 1965. TR:n finner därför att det i och för sig föreligger skäl att höja underhållsbidraget. Av de uppgifter som har lämnas i målet om X.C:s ekonomiska förhållanden får emellertid anses framgå att han saknar förmåga att betala högre underhållsbidrag än det nu utgående. Däremot får han anses ha förmåga att också fortsättningsvis betala underhåll åt M.C. i nuvarande omfattning.
Mot M.C:s bestridande har ej visats att hon före separationen eller därefter, på sätt X.C. gör gällande, förhållit sig på sådant sätt att vid tillämpning av art 156 underhåll ej skall utgå.
På grund av det anförda finner rätten att parternas yrkanden om jämkning av underhållsbidraget skall ogillas.
Domslut
Domslut. Käromålet och genkäromålet ogillas.
HovR:n över Skåne och Blekinge
Båda parter fullföljde talan i HovR:n över Skåne och Blekinge. M.C. yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan. X.C. yrkade att HovR:n måtte befria honom från underhållsskyldighet gentemot M.C..
HovR:n (hovrättslagmannen Hellners, hovrättsrådet Andersson, referent, och adj led Wallén) fastställde i dom d 27 juni 1985 TR:ns dom.
HD
Såväl M.C. (ombud advokaten E.R.) som X.C. (ombud advokaten B.S.) sökte revision. Parterna yrkade å ömse sidor bifall till sin i HovR:n förda talan.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Andrén, hemställde i betänkande, att HD måtte meddela dom enligt följande: Domskäl. Fråga om tillämplig lag i mål om underhållsbidrag, där någon av parterna är utländsk medborgare, avgjordes tidigare enligt lagen (1912:69) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar. Denna lag vilade i sin tur på en av Sverige tillträdd, i Haag 1905 avslutad, internationell konvention. Sverige har emellertid 1962 uppsagt Haagkonventionen och de kungörelser som förutsatte tillämpningen av 1912 års lag har upphävts (SFS 1977:802). 1912 års lag äger således inte längre någon omedelbar tillämplighet, fastän lagen alltjämt är i kraft.
1912 års lag ger uttryck för allmänna internationellt privaträttsliga grundsatser som alltjämt får anses äga bärkraft (se bl a NJA 1970 s 420 och 1982 C 25 samt prop 1973:158 s 24). Enligt dessa grundsatser skall lagen i den stat mannen tillhörde vid äktenskapets ingående tillämpas vid bestämmande av äktenskapets rättsverkningar i fråga om makarnas förmögenhetsförhållande, om inte annat avtalats. Ett ändrat synsätt kan inte sägas ha vunnit insteg i svensk rättsuppfattning.
X.C. var vid äktenskapets ingående italiensk medborgare. Något avtal i fråga om tillämplig lag föreligger inte. Italiensk lag bör därför tillämpas.
Enligt italiensk lag får, såvitt framgår i målet, ett förordnande om underhållsbidrag återkallas eller ändras om senare omständigheter uppkommer, som gör detta berättigat.
Med hänsyn till vad som framkommit om parternas ekonomiska och övriga förhållanden samt då fråga är om ett trettio år gammalt, kortvarigt, barnlöst äktenskap finner HD det inte berättigat att höja underhållsbidraget. M.C. får dock anses i behov av det underhållsbidrag som utgår. X.C. har förmåga att utge bidraget. Det framstår inte heller därför som berättigat att sänka underhållsbidraget.
Domslut
Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.
HD (JustR:n Brundin, Vängby, referent, Bengtsson, Heuman och Lars K Beckman) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. Lagen (1912:69) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar föreskriver i 1 § 1 att makars inbördes rättigheter och skyldigheter i personligt hänseende skall bedömas enligt lagen i makarnas hemland, dvs det land i vilket de är medborgare. Om makarna under äktenskapet båda blir medborgare i annan stat än den de förut tillhört, skall som deras hemlands lag i bl a nu angivet hänseende enligt 1 § 9 gälla lagen i deras nya hemland. Om makarna kommer att vara medborgare i olika stater, anses lagen i den stat de senast gemensamt tillhört som deras hemlands lag. Enligt den lag som är bestämmande för makars inbördes rättigheter och skyldigheter i personligt hänseende bedöms bl a deras inbördes underhållsskyldighet, även efter äktenskapsskillnad (se NJA 1934 s 77).
Sedan Sverige år 1962 sagt upp den konvention som låg till grund för 1912 års lag och med anledning därav vissa kungörelser som reglerade tillämpningen av lagen blivit upphävda år 1977, är 1912 års lag inte längre direkt tillämplig i något fall (jfr SvJT 1965 s 198 ff och 1978 s 308 f). De i lagen upptagna reglerna om makars förmögenhetsförhållanden har emellertid ansetts ge uttryck för allmänna internationellt privaträttsliga grundsatser (NJA 1970 s 420, jfr 1982 C 25) och lagen har tidigare i den mån den inte varit direkt tillämplig i förhållande till vissa länder ansetts vara i väsentliga hänseenden analogiskt tillämplig (prop 1973:158 s 24).
Bestämmelserna i 1912 års lag bygger, som delvis framgår av det redan anförda, på den s k nationalitetsprincipen, som innebär att lagen i den stat där någon är medborgare tillämpas på hans personliga och familjerättsliga förhållanden. Den s k domicilprincipen, enligt vilken lagen i den stat där en person har hemvist är bestämmande för sådana rättsförhållanden, har i svensk internationell privaträtt sedan länge tillämpats i internordiska förhållanden. Den har, i vart fall sedan början av 1970-talet, fått allt vidare tillämpning även beträffande internationellt familjerättsliga frågor som rör andra länder än de nordiska. Denna övergång till domicilprincipen har ytterligare accentuerats på sistone (se prop 1984/85:124 om internationella faderskapsfrågor s 12). Domicilprincipen har i rättspraxis tillämpats bl a i mål rörande underhållsbidrag till barn (se NJA 1977 s 325 och 1983 s 573, jfr också 3 kap 6 § lagen 1904:26 s 1 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap). Till skillnad från vad som gäller beträffande den i 1912 års lag reglerade frågan om makars egendomsordning, där tidigare tillämpade principer om bl a egendomsordningens oföränderlighet svårligen kan överges utan ny lagstiftning, möter det inga betänkligheter att, när nu 1912 års lag inte är direkt tillämplig i något fall, i stället beträffande underhållsskyldighet mellan makar tillämpa domicilprincipen. Att göra så är naturligt t ex i fråga om frånskilda makar, som tillhör eller tidigare gemensamt tillhört samma stat, om båda har hemvist i Sverige när frågan prövas.
I förevarande mål skulle det i och för sig kunna övervägas att tillämpa svensk lag beträffande underhållsfrågan på den grunden att det har dömts till äktenskapsskillnad mellan parterna med tillämpning av svensk lag. En sådan lösning avvisades emellertid, när de nya internationellt privaträttsliga reglerna om äktenskapsskillnad kom till år 1973 (se prop 1973:158 s 109), och det finns ingen anledning att välja den här.
Parterna har såväl skilda medborgarskap som hemvist i olika stater. Det är fråga om en internationellt sett inte ovanlig situation, där en av makarna, i regel mannen, har brutit upp och fått hemvist i ett nytt land samt skilt sig där, medan den andra stannat kvar i det gamla hemlandet. I denna situation talar det förhållandet att makarna under äktenskapet haft hemvist i ett land där en av dem alltjämt bor för att det landets lag skall tillämpas. Denna lösning lär oftast leda till att underhållsfrågan prövas enligt lagen i det land där den som begär underhållsbidrag, vanligen hustrun, har sitt hemvist. Därmed ökar också förutsättningarna för att frågan skall kunna bedömas med hänsyn tagen till värderingar, leynadsförhållanden och sociala förmåner i det landet, något som i och för sig är önskvärt. En sådan ordning ger i den nu angivna situationen vanligen samma resultat som om reglerna i 1912 års lag tillämpades, eftersom i de flesta fall makarna gemensamt varit medborgare i det land där de ursprungligen hade hemvist.
På grund av det anförda bör parternas talan prövas enligt italiensk lag.
Vid prövningen skall, redan på den grund att svensk domstol dömt till äktenskapsskillnad mellan parterna, tillämpas de regler som enligt italiensk lag gäller beträffande underhållsskyldighet mellan makar vilkas äktenskap blivit upplöst. Av bestämmelserna i den italienska lagen d 1 dec 1970 nr 898 om äktenskapets upplösning och en hänvisning i den lagen till art 156 civillagen om underhållsbidrag efter hemskillnad får anses framgå att periodiskt understöd skall utgå till make, som ej bär skuld till skillnaden, efter vad domstolen med hänsyn till makarnas förhållanden finner skäligt. Beslut om sådant understöd kan ändras, om senare inträffade omständigheter föranleder det. Det får anses att enligt dessa regler X.C. alltjämt är skyldig att bidra till M.C:s underhåll. Detta kan ej, som X.C. gjort gällande, vara uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen här i riket.
I fråga om storleken av det underhållsbidrag som skall utgå finns ej anledning att frångå domstolarnas bedömning.
Domslut
Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.