NJA 1987 s. 553

I ett standardavtal, tillämpligt enligt ett avtal om köp av småhus mellan två sambor och ett husföretag, fanns en klausul om rätt för köparen att i vissa angivna undantagsfall häva köpeavtalet utan annan kostnad än erlagd handpenning. En av undantagssituationerna avsåg äktenskaps upplösning. Sedan samboförhållandet upplösts hävde samborna avtalet. Fråga om möjlighet för dem att - enligt avtalet eller med tillämpning av 36 § avtalslagen - undgå skadestånd utöver handpenningen.

G.C. och L.A. har varit sammanboende i två och ett halvt år. Genom leveransavtal beställde de i mars 1983 av Begus-Hus AB ett monteringsfärdigt småhus av typ Lättbo 2. Handpenning erlades med 1 000 kr. Innan leverans kom till stånd upplöstes G.C:s och L.A:s samboförhållande och på grund härav hävde de avtalet med Begus-Hus. För avtalet gällde allmänna leveransbestämmelser från 1974 (AL 74).

Leveransbestämmelserna upptog under punkterna 33 och 35 följande:

33.

Vid långvarig allvarlig sjukdom, dödsfall inom köparens familj eller upplösning av äktenskap, som väsentligen förändrat förutsättningarna för avtalets ingående, eller vid avslag på i punkterna 6 och 7 angivna ansökningar är köparen, innan leverans påbörjats, berättigad att häva avtalet utan annan kostnad än erlagd handpenning.

35.

Om leverans ej kommer till stånd på grund av omständighet, för vilken säljaren eller köparen är ansvarig, äger motparten rätt till ersättning för därigenom orsakad skada. - - -.

Begus-Hus yrkade vid Falu TR att TR:n måtte förplikta G.C. och L.A. att till bolaget utge skadestånd med 45 725 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från d 19 mars 1984 tills betalning sker. Som grund för käromålet anfördes att G.C. och L.A. utan giltig anledning hävt avtalet med bolaget och att de därför enligt punkt 35 i AL 74 var skadeståndsskyldiga gentemot bolaget.

G.C. och L.A. bestred käromålet såväl beträffande skadeståndsskyldigheten i sig som beträffande beloppets storlek. Grunden för bestridandet var att upplösning av samboförhållande var att jämställa med upplösning av äktenskap och att enligt punkt 33 i AL 74 skadeståndsskyldighet ej föreligger vid upplösning av äktenskap som väsentligen förändrar förutsättningarna för avtalets ingående. Som andrahandsgrund gjordes gällande att det var oskäligt enligt 36 § avtalslagen att åberopa punkt 35 i AL 74 eftersom G.C. och L.A. separerat.

På parternas begäran upptog TR:n frågan huruvida skadeståndsskyldighet förelåg till avgörande genom mellandom.

TR:n (tingsfiskalen Westerberg) anförde i mellandom d 8 juni 1984:

Domskäl. Bolaget har till närmare utveckling av sin talan anfört: I punkt 35 i AL 74 stadgas att om leverans ej kommer till stånd på grund av omständighet för vilken säljaren eller köparen är ansvarig, äger motparten rätt till ersättning för därigenom orsakad skada. G.C. och L.A. har genom att utan giltigt skäl häva köpet blivit ansvariga för den skada som bolaget åsamkats. Någon möjlighet att undkomma skadestånd genom hänvisning till punkt 33 i AL 74 finns ej. Den punkten reglerar bl a det förhållandet att äktenskap upplöses men det sägs inget om förbindelser av annat och lösare slag. Det skulle bli orimliga konsekvenser om man godtog upplösning av vilka förbindelser som helst. AL 74 är framtagen i samråd med konsumentombudsmannen. Någon extensiv tolkning av punkt 33, som får ses som en undantagsbestämmelse, kan således ej komma i fråga. Bolaget bestrider vidare att en tillämpning av punkt 35 skulle vara oskälig enligt 36 § avtalslagen. Härför krävs väsentligen förändrade förhållanden efter avtalsslutet. Några sådana föreligger inte i målet. Att parterna flyttat från varandra medför inte att avtalet inte kunde ha fullföljts.

G.C. och L.A. har till utvecklande av sin talan anfört: När de bestämt sig för att separera hävde de omedelbart avtalet vid kontakt med Begus- Hus' representant J.R.. J.R. godtog hävningen och sade att han skulle återkomma angående den ekonomiska uppgörelsen. Den ekonomiska uppgörelse som sedan förelades dem av Begus-Hus ville de emellertid inte godta varför bolaget anhängiggjorde sina skadeståndsanspråk. Grund för hävning har förelegat enligt punkt 33 i AL 74, där det sägs att köparen är berättigad att häva avtalet utan annan kostnad än erlagd handpenning vid upplösning av äktenskap som väsentligen förändrar förutsättningarna för avtalets ingående. G.C:s och L.A:s samboförhållande, som obestridligen varat i två och ett halvt år, skall i detta sammanhang jämställas med ett äktenskap. Separationen har inneburit att förutsättningarna förändrats genom att de ekonomiska möjligheterna för att förvärva huset ryckts bort. Svarandena menar således att punkt 33 bör tolkas på ett rimligt och förnuftigt sätt. Vidare åberopas att AL 74, som är att betrakta som ett standardavtal, tillkom 1974 då samboförhållanden inte var så vanliga och skulle, om bestämmelserna utformats idag, ha sett annorlunda ut beträffande köparens hävningsmöjligheter. Att AL 74 godkänts av konsumentombudsmannen innebär inte att avsteg från bestämmelserna inte kan göras i ett enskilt fall. Om TR:n skulle finna att G.C:s och L.A:s förstahandsgrund ej kan medföra ett ogillande av käromålet så åberopas i andra hand att punkt 35 i AL 74 i enlighet med 36 § avtalslagen är oskälig eftersom förhållandena efter avtalsslutet väsentligt förändrats i och med separationen. Punkt 35 bör således lämnas utan avseende eller jämkas väsentligt.

TR:n gör följande bedömning.

Ändamålet med bestämmelsen i punkt 33 är att den ena maken vid skilsmässa inte skall tvingas fullfölja ett köp han inte har ekonomiska möjligheter att klara. Är ett samboförhållande av äktenskapsliknande karaktär och så etablerat att kontrahenterna beslutar köpa ett hus tillsammans gör sig samma synpunkter gällande vid upplösning av samboförhållandet. När det gäller tolkning av en bestämmelse i ett standardavtal där den ena parten tillhör den branschorganisation som utarbetat avtalet och den andra parten är konsument, finns det enligt TR:ns mening all anledning att främst låta sig vägledas av det som framstår som den mest förnuftiga och ändamålsenliga lösningen och därvid ej låta sig vara alltför bunden av bestämmelsens strikta ordalydelse. Det är inte visat annat än att bolaget varit medvetet om att G.C. och L.A. endast var sammanboende. Det är vidare troligt att bolaget före köpet skulle besvarat en eventuell förfrågan om punkt 33 även avsåg upplösning av samboförhållande jakande. Efter vad som sålunda förekommit finner TR:n det skäligt att tolkningsvis göra den utfyllningen av punkt 33 i AL 74 så att den även anses innefatta upplösning av samboförhållande. Rätt för köparna att i enlighet med punkt 33 i AL 74 häva avtalet på grund av att deras samboförhållande upphört har därför förelegat. Begus-Hus' skadeståndsanspråk skall i enlighet härmed ogillas.

Domslut

Domslut. Käromålet ogillas.

Svea HovR

Begus-Hus fullföljde talan i Svea HovR och yrkade av HovR:n skulle fastställa att bolaget var berättigat till skadestånd i enlighet med punkt 35 i AL 74.

G.C. och L.A. bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Gehlin och Jantze, referent) anförde i dom d 14 maj 1985:

Domskäl

Domskäl. Det gemensamma - och därmed uppenbarligen centrala - för samtliga i punkten 33 AL 74 upptagna hävningsgrunder är att åberopad inträffad omständighet "väsentligen förändrat förutsättningarna för avtalets ingående". De båda första hävningsgrunderna - "långvarig allvarlig sjukdom" och "dödsfall inom köparens familj" är på intet sätt entydiga. Så anges t ex ej vem sjukdomen må drabba eller vad som avses med begreppet familj. Dessa båda hävningsgrunder måste därför tolkas från fall till fall och då sättas i relation till nämnda gemensamma kriterium. Den nu aktuella tredje hävningsgrunden framstår visserligen enligt ordalagen som entydig. Med äktenskap jämställs emellertid i ett stort antal rättsliga sammanhang - inte minst sådana som gäller gemensam ekonomi och upplösning därav - samboförhållande som är så stabilt att det kan anses vara äktenskapsliknande. Det framstår som naturligt att vid förvärv av gemensam bostad relationens fortbestånd är en lika stark förutsättning för samboende som för makar. Även för en säljare av ett småhus måste det framstå som uppenbart att fortsatt samlevnad mellan samboende är en normal förutsättning för deras köp, detta särskilt om de båda uppträder som köpare. En upplösning av ett samboendeförhållande framstår därför som en lika naturlig rätt till hävning enligt punkt 33 AL 74 som den ene samboendes död skulle utgöra.

Enligt vad som framgår av TR:ns dom är det i målet ostridigt att G.C. och L.A. då de träffade avtal om köpet varit samboende sedan två och ett halvt år, att de efter avtalets träffande emellertid separerat samt att de på grund härav hävt avtalet innan leverans påbörjats. Med hänsyn härtill finner HovR:n, lika med TR:n, att de jämlikt punkt 33 AL 74 ägt häva avtalet utan annan kostnad än erlagd handpenning. Som TR:n funnit skall käromålet därför ogillas.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.

Hovrättsrådet Grahn var skiljaktig samt anförde: Bolaget har i HovR:n ingett och åberopat ett d 15 juni 1984 av Sveriges Trähusfabrikers Riksförbund avgivet yttrande samt Allmänna leveransbestämmelser 1984, vilka bestämmelser ersatt de i TR:ns dom omnämnda AL 74. Punkterna 33 och 35 har samma lydelse i AL 84 som i AL 74. Bolagets uppgift att även AL 84 tillkommit efter nära samarbete med konsumentombudsmannen har av köparna lämnats obestridd och får därför godtagas.

Utgångspunkten vid bedömningen är att enligt allmänna principer båda parterna är skyldiga att fullgöra sina åtaganden enligt ifrågavarande leveransavtal och att underlåtenhet härutinnan ger motparten rätt till ersättning för liden skada. AL 74, som köparna erhöll del av i samband med undertecknandet av avtalet, innehåller i punkt 33 en uppräkning av för köparen särskilt ömmande och för säljaren lätt konstaterbara situationer vilka berättigar köparen att häva avtalet utan annan påföljd än förlust av erlagd handpenning; detta trots att säljaren å sin sida ej gjort sig skyldig till kontraktsbrott. Enligt denna uppräkning har köparen sådan hävningsrätt "vid långvarig allvarlig sjukdom, dödsfall inom köparens familj eller upplösning av äktenskap, som väsentligen förändrat förutsättningarna för avtalets ingående". En upplösning av ett samboförhållande har således inte i AL 74 - liksom senare i AL 84 - hänförts till de undantagssituationer, där köpare fått rätt att häva ingånget avtal utan att riskera att drabbas av skadeståndskrav; bestämmelsen har fått detta innehåll trots att samboförhållanden var relativt vanliga redan vid tillkomsten av AL 74. Enligt min mening kan det inte vara försvarligt att tolkningsvis hänföra ytterligare en omfattande kategori köpare till punkt 33 i AL 74. Köparna kan därför inte undgå skadeståndsskyldighet med stöd av denna punkt.

Köparna har även åberopat att det enligt 36 § avtalslagen skulle vara oskäligt att tillämpa punkt 35 i AL 74, eftersom förhållandena efter avtalsslutet väsentligen förändrats i och med köparnas separation.

Köparna har efter sin separation uppenbarligen ansett sig inte kunna köpa det beställda småhuset. De har därför begagnat sig av sin möjlighet att häva avtalet och är deras rätt till detta inte omstridd; nu är fråga endast om säljaren är berättigad till ersättning för av hävningen orsakad skada.

Även om för köparna genom deras separation efter avtalets ingående inträtt en väsentligt ändrad situation, så är denna helt förorsakad av dem själva och har säljaren inget som helst inflytande på detta händelseförlopp. Det är därför inte rimligt att en säljare i förevarande situation själv skulle stå för lidna skador. Det föreligger därför inte förutsättningar att tillämpa 36 § avtalslagen.

Jag fastställer alltså att G.C. och L.A. är skadeståndsskyldiga gentemot bolaget enligt punkt 35 i AL 74.

Bolaget (ombud jur kand P.B.) sökte revision och yrkade bifall till sin i målet förda fastställelsetalan.

G.C. och L.A. (ombud jur kand B.H.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Hedesten-Nordin, hemställde i betänkande att HD måtte meddela dom enligt följande: Domskäl. Sedan G.C. och L.A. träffat avtal med Begus-Hus om leverans av ett monteringsfärdigt hus har de i samband med att de upplöst sitt samboförhållande hävt avtalet. För avtalet gällde Sveriges Trähusfabrikers Riksförbunds allmänna leveransbestämmelser 1974 (AL 74). Enligt punkten 33 i bestämmelserna är köparen, innan leverans påbörjats, berättigad att häva avtalet utan annan kostnad än erlagd handpenning "vid långvarig allvarlig sjukdom, dödsfall inom köparens familj eller upplösning av äktenskap, som väsentligen förändrar förutsättningarna för avtalets ingående". I punkten 35 stadgas att "Om leverans ej kommer till stånd på grund av omständighet, för vilken säljaren eller köparen är ansvarig, äger motparten rätt till ersättning för därigenom orsakad skada".

Tvisten i målet gäller i första hand frågan huruvida upplösning av samboförhållande skall jämställas med "upplösning av äktenskap" i punkten 33. Vad gäller den frågan är att anmärka att den reglering som finns beträffande samboförhållanden är av begränsad omfattning. F n gäller endast på en punkt enhetliga regler för makar och sambor, nämligen i fråga om företräde till den gemensamma familjebostaden när denna innehas med hyres- eller bostadsrätt (prop 1986/87:1 s 98). Samboförhållanden kan därför inte anses vara generellt jämställda med äktenskap. Med hänsyn härtill och den tredje hävningsgrundens entydiga formulering saknas anledning att tolka bestämmelsen annorlunda än enligt ordalydelsen.

I andra hand gäller tvisten frågan om punkten 35 är oskälig med hänsyn till att köparna efter avtalets tillkomst separerat. I förarbetena till 36 § avtalslagen uttalas att en förutsättning för att ett avtalsvillkor skall kunna jämkas eller åsidosättas är att villkoret med hänsyn till de ändrade förhållandena framstår som oskäligt. Frågan huruvida jämkning bör ske på grund av ändrade förhållanden hänger nära samman med parternas möjligheter att överblicka ett avtals konsekvenser vid avtalets ingående (prop 1975/76:81 s 127). Departementschefen förklarar i specialmotiveringen till det aktuella lagrummet att jämkning av vitesklausuler och andra avtalsvillkor med likartad innebörd inte bör ske i sådana fall då orsakerna till att en part inte fullgör sina skyldigheter uteslutande hänför sig till hans egna förhållanden, dock att sådana omständigheter som sjukdom, arbetslöshet e d i vissa fall kan utgöra en bidragande orsak till jämkning (prop 1975/76:81 s 142).

Genom punkten 35 tillförsäkras köparna, utöver vad som annars skulle ha stått dem till buds, hävningsrätt med skyldighet att ersätta säljaren genom hävningen uppkommen skada. Köparna har efter separationen begagnat sig av hävningsrätten. Frågan är då om köparnas separation efter avtalets ingående medfört sådana ändrade förhållanden att villkoret såsom oskäligt skall jämkas eller lämnas utan avseende. Även om väsentligt ändrade förhållanden inträtt för köparna genom separationen efter avtalets ingående är dessa att hänföra till köparnas inbördes relationer. Risken för att sådana ändrade förhållanden inträffar bör med hänsyn till svårigheterna att förutse dem inte utan särskilt åtagande bäras av säljaren. Förutsättningar att tillämpa 36 § avtalslagen föreligger därför inte.

Domslut. Med upphävande av HovR:ns dom fastställer HD att G.C. och L.A. är skyldiga att ersätta Begus-Hus AB den skada bolaget orsakats på grund av deras hävning av leveransavtal dagtecknat d 3 och 18 mars 1983.

HD (JustR:n Brundin, Palm, referent, Lars K Beckman, Solerud och Lars Å Beckman) beslöt följande dom:

Domskäl

Domskäl. Tvisten i målet gäller ett avtal i mars 1983 mellan bolaget å ena sidan samt G.C. och L.A. å andra sidan om köp av ett monteringsfärdigt hus. Det är ostridigt att de av Sveriges Trähusfabrikers Riksförbund i samråd med konsumentombudsmannen utarbetade allmänna leveransbestämmelserna "AL 74" gäller för parternas mellanhavanden enligt avtalet. Det är också ostridigt att köparna vid tiden för köpet var samboende och köpte huset som gemensam bostad samt att de före

leveransen hävde avtalet på grund av att samboförhållandet hade upplösts. Den fråga HD har att pröva i första hand är tillämpligheten av bestämmelsen i punkt 33 av leveransbestämmelserna om rätt att i vissa uppräknade situationer "som väsentligen förändrat förutsättningarna för avtalets ingående", innan leverans påbörjats häva avtalet utan annan kostnad än erlagd handpenning. Frågan begränsar sig väsentligen till om det förhållandet att upplösning av äktenskap tagits upp bland undantagen skall föranleda att köparna i detta fall är befriade från att, som annars följer av punkt 35, betala skadestånd utöver handpenningen.

Det har inte från någondera sidan åberopats någon omständighet som rör de förhandlingar som fördes mellan parterna eller deras uppfattning när avtalet ingicks. Utgångspunkt för bedömningen är således enbart avtalets lydelse i objektiv mening.

Uttrycket upplösning av äktenskap är som sådant klart och entydigt. Varken den rättsliga reglering som har förekommit hittills rörande sambor eller gängse uttryckssätt i andra sammahang ger stöd för att analogivis in tolka samboförhållanden i uttrycket.

Uppräkningen av undantagssituationer i punkt 33 är av bestämmelsens lydelse att döma uttömmande. Bestämmelsen innefattar i jämförelse med gällande rätt vid den tid när leveransbestämmelserna och avtalet kom till och med andra då tillämpade standardavtal på området, en betydelsefull avvikelse till köparens förmån (jfr redogörelsen i SOU 1986:38 Förvärv av nya småhus, s 229 ff). Enligt vad som kan utläsas av avtalet motvägs denna förmån inte av något särskilt villkor till fördel för säljaren. HD finner mot denna bakgrund ingen grund för att tolkningsvis utfylla avtalet med ytterligare undantag, även om undantaget skulle ha framstått som lika berättigat som de undantag som har gjorts.

Den omständigheten att samboförhållandet mellan köparna upplöstes innan någon leverans hade skett inverkar alltså enligt avtalet inte på deras skadeståndsskyldighet enligt punkt 35 i leveransbestämmelserna. Förutsättningar för att i förevarande fall tillämpa 36 § avtalslagen kan inte anses föreligga.

Bolagets fastställelsetalan skall alltså bifallas.

Domslut

Domslut. Med upphävande av HovR:ns dom fastställer HD skyldighet för G.C. och L.A. att enligt punkt 35 i Sveriges Trähusfabrikers Riksförbunds Allmänna leveransbestämmelser 1974 utge skadestånd till bolaget på grund av att de hävt det i målet åberopade leveransavtalet.