NJA 1987 s. 742

(Jfr 1980 s 786)

I ett vid Lunds TR anhängigt mål mellan C.O. och M.A. angående skadestånd m m yrkade C.O. att TR:n skulle förelägga M.A. att för henne förete samtliga dagböcker, balansräkningar och resultaträkningar beträffande rörelsen Boutique M. för verksamhetsåren 1981 och 1982. I andra hand yrkade C.O. att TR:n skulle förordna att lokala skattemyndigheten i Lund skulle tillhandahålla henne M.A:s självdeklarationer innehållande hennes rörelsebilagor för åren 1982 och 1983.

M.A. bestred editionsyrkandena. I anslutning till förstahandsyrkandet uppgav hon att samtliga begärda handlingar hade förkommit i samband med en flyttning år 1983. Beträffande andrahandsyrkandet invände hon att hennes självdeklarationer inte var offentliga handlingar och att deklarationerna saknade betydelse som bevis i målet.

TR:n (tingsfiskalen Havelius) meddelade d 18 mars 1987 följande beslut: Förutsättning för att part jämlikt 38 kap 2 § RB skall föreläggas att förete skriftlig handling är att parten innehar handlingen samt att densamma kan antagas äga betydelse som bevis. M.A. har uppgivit att hon ej längre innehar det begärda räkenskapsmaterialet. I målet har ej framkommit sådana omständigheter att det framstår som uppenbart att hennes uppgifter är oriktiga. TR:n anser sig sålunda ej kunna bifalla det i första hand framställda editionsyrkandet.

Vad gäller det i andra hand framställda editionsyrkandet föreskrives i 38 kap 8 § RB att rätten beträffande allmän handling som kan antagas äga betydelse som bevis kan förordna att handlingen skall tillhandahållas. I målet kan M.A:s självdeklarationer för taxeringsåren 1982 och 1983 i de delar de avser rörelsen Boutique M. antagas äga betydelse som bevis. Förutsättning föreligger således för rätten att förordna att deklarationerna skall tillhandahållas. Möjlighet till förordnande att de av lokala skattemyndigheten skall till handahållas C.O. föreligger däremot ej. Av jämförelse med motsvarande regel i 1937 års sekretesslag och förarbetena till den nu aktuella bestämmelsen framgår att handlingen endast kan tillhandahållas rätten. C.O:s i andra hand framställda editionsyrkanden bifalles i så måtto att TR:n förordnar att lokala skattemyndigheten i Lund skall tillhandahålla TR:n M.A:s självdeklarationer avseende taxeringsåren 1982 och 1983.

Parterna informeras om att deklarationerna kommer att rekvireras från lokala skattemyndigheten sedan beslutet ovan vunnit laga kraft. För uppgifterna i deklarationerna kommer hos rätten att gälla sekretess jämlikt 9 kap 1 § och 12 kap 1 §sekretesslagen. Med stöd av 14 kap 5 § sekretesslagen kommer C.O. beredas tillfälle att ta del av deklarationerna i erforderliga delar. Förbehåll jämlikt 14 kap 10 § sekretesslagen kommer härvid att uppställas.

I enlighet med meddelad fullföljdshänvisning anförde M.A. besvär i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n skulle undanröja TR:ns beslut.

HovR:n (hovrättsråden Ericson, Winquist, referent, och Engström) meddelade d 22 april 1987 följande beslut: HovR:n lämnar besvären utan bifall.

HovR:n meddelade fullföljdshänvisning.

M.A. (ombud advokaten B.B.) anförde besvär och yrkade att HD skulle, med ändring av HovR:ns beslut, ogilla yrkandet om editionsföreläggande.

Som grund för besvären anförde M.A. i första hand att TR:n genom förordnandet att lokala skattemyndigheten skulle tillhandahålla TR:n M.A:s självdeklarationer fattat beslut om annat än vad C.O. yrkat. I andra hand anförde M.A. att hennes självdeklarationer jämte därvid fogade handlingar inte var att anse som allmän handling. I tredje hand gjorde hon gällande att handlingarna inte ägde någon betydelse som bevis i målet.

Efter föredragning av målet hemställde föredraganden, RevSekr Melchior, om följande beslut: Skäl. Genom det överklagade beslutet har TR:n förordnat att lokala skattemyndigheten i Lund skall tillhandahålla TR:n M.A:s självdeklarationer avseende taxeringsåren 1982 och 1983.

TR:n har därvid angett att talan mot beslutet fick föras. HovR:n har lämnat dit förda besvär utan bifall. HovR:n har angett att talan mot beslutet fick föras.

M.A. har i sina besvär yrkat ogillande av yrkandet om editionsföreläggande.

Beträffande frågan om M.A. har rätt att fullfölja talan mot beslutet är följande att anföra. Enligt 2 kap 3 § 1 st tryckfrihetsförordningen är handling allmän, om den förvaras hos myndighet och enligt 6 eller 7 § samma kap är att anse som inkommen till eller upprättad hos myndighet. M.A:s självdeklarationer är således allmänna handlingar. Dessa får i den mening som avses i 38 kap 8 § 1 st RB antagas ha betydelse som bevis i målet. Enligt 38 kap 8 § RB äger rätten förordna - med vissa undantag varom här ej är fråga - att sekretessbelagd allmän handling som kan antagas äga betydelse som bevis skall tillhandahållas. Fråga gäller därvid huruvida ett sådant förordnande får överklagas av part till vars förmån sekretessen kan antagas gälla.

Som huvudregel (jfr NJA 1981 s 982) gäller att frågan om en allmän handling skall utlämnas prövas av den myndighet som förvarar handlingen (2 kap 14 § 2 st tryckfrihetsförordningen). För vissa fall ankommer dock enligt särskilda bestämmelser i sekretesslagen (1980:100) prövningen på annan myndighet. Om en myndighet har avslagit en enskilds begäran att få ta del av en handling får sökanden föra talan mot beslutet genom besvär (15 kap 7 § sekretesslagen). Även en myndighet, som av annan myndighet har förvägrats att ta del av en allmän handling, har besvärsrätt (15 kap 8 § sekretesslagen). Beslut som innebär att en handling skall utlämnas får däremot inte överklagas. Bestämmelserna om tillhandahållande av allmän handling i 38 kap 8 § RB, vilka trädde i kraft samtidigt med sekretesslagen d 1 jan 1981, överensstämmer i sak med vad som tidigare gällde enligt 38 § 2 st lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar. De ger domstol befogenhet att - bortsett från vissa fall varom här ej är fråga - förordna att en sekretessbelagd allmän handling, som kan antas ha betydelse som bevis i rättegång skall tillhandahållas domstolen. Reglerna utgör ett avsteg från principen att frågan om utlämnande av en handling skall prövas av den myndighet som förvarar handlingen, och domstolens beslut är bindande för denna myndighet (jfr 14 kap 1 § andra meningen sekretesslagen). Vad angår den rätt att föra talan mot domstols beslut, att handlingen skall tillhandahållas, som måhända kan utläsas ur 49 kap 4 § 1 st 3 RB är följande att beakta. Enligt 49 kap 4 § 1 st 3 RB skall talan mot underrätts beslut under rättegången föras särskilt bl a om rätten förelagt part eller annan att förete skriftligt bevis. HD har i ett tidigare avgörande (NJA 1981 s 982) uttalat att regeln förutsätter uppenbarligen att den mot vilken ett sådant föreläggande riktas har besvärsrätt. HD har i ett tidigare avgörande (NJA 1980 s 786) slagit fast att regeln inte är tillämplig på beslut enligt 38 § 2 st 1937 års lag. Detta hindrar visserligen inte att frågan bedöms annorlunda sedan motsvarighet till bestämmelsen i 1937 års lag har införts i RB. En sådan tillämpning är dock mindre väl förenlig med ordalagen i 23 kap 14 §, 38 kap 8 § och 49 kap 4 § RB. Förarbetena till lagändringen innehåller inte heller någonting som antyder att det skulle ha varit meningen att införa en besvärsmöjlighet av åsyftad innebörd (jfr RegR:s remissyttrande i prop 1979/80:2 Del B s 562).

Det hänsynstagande till offentlighetsprincipen, vilket i fall som nyss berörts medfört att den i vars intresse en sekretessregel har givits saknar möjlighet att överklaga ett beslut att utlämna den sekretessbelagda handlingen, leder till att ej heller domstols beslut enligt 38 kap 8 § RB får överklagas av sådan person.

På grund av det nu anförda finner HD att M.A. saknar rätt att föra talan mot TR:ns beslut. Besvären skall alltså avvisas.

HD (JustR:n Knutsson, Vängby, Heuman, Lind, referent, och Lars Å Beckman) fattade följande slutliga beslut: