NJA 1987 s. 78

Domvillobesvär. I fall då egendom som begärs förverkad tillhör någon som inte är tilltalad och rätten beslutar om förverkande utan att ägaren har varit part i målet har ägaren ansetts berättigad att angripa domen med besvär över domvilla.

HD

HovR:n över Skåne och Blekinge meddelade d 2 april 1976 dom i mål mellan M.E. och F.G., å ena, samt allmän åklagare, å andra sidan, angående grov signaturförfalskning m m. Domen innebar bl a att en från M.E. i beslag tagen oljemålning förklarades forverkad med stöd av 36 kap 3 § BrB. Domen vann laga kraft.

B.B. och I.A. anförde i skrift som inkom till HD d 12 sept 1985 besvär över domvilla. De yrkade under åberopande av 59 kap 1 § 3 RB att HovR:ns dom i vad den avsåg förverkandet av oljemålningen skulle undanröjas.

Betänkande

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Kjellkvist, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Av handlingarna i målet framgår att HovR:n i domen d 2 april 1976 med stöd av 36 kap 3 § BrB förklarat en oljemålning förverkad från M.E. i dennes egenskap av ägare till densamma.

Såväl B.B. som I.A. får under åberopande av 59 kap 1 § 3 RB anses ha yrkat att HovR:ns beslut om förverkande av målningen måtte undanröjas.

Klagandena har till stöd för påståendet om domvilla anfört bl a, att M.E. aldrig varit ägare till målningen utan denna inköptes d 9 nov 1964 av I.A., varefter hon, under vissa villkor, överlät målningen till B.B. d 23 mars 1985. Klagandena har uppgivit att de fått del av HovR:ns dom först d 22 mars 1985.

B.B. har, enligt i ärendet åberopad köpehandling, förvärvat den aktuella målningen av I.A. först sedan frågan om förverkandet av målningen blivit slutligen avgjord. HovR:ns beslut om förverkande av densamma rörde således inte hans rätt. Han kan därför inte anses behörig att anföra domvillobesvär mot HovR:ns beslut om förverkande. Hans besvär avvisas därför.

I.A. har inte visat något förhållande som innebär att domvilla förekommit. HD lämnar därför hennes besvär utan bifall.

HD (JustR:n Welamson, Vängby, Gregow, Magnusson, referent, och Solerud) fattade följande slutliga beslut: Till stöd för sitt yrkande har klagandena anfört bl a att M.E. aldrig har varit ägare till målningen, att den köptes av I.A. d 9 nov 1964 och att hon på vissa villkor överlåtit den till B.B. d 23 mars 1985. Klagandena har uppgett att de lätt del av HovR:ns dom först d 22 mars 1985.

I 17 § 1 st lagen (1946:804) om införande av RB - som numera motsvaras av 2 § lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m m - föreskrevs att om en fråga om egendoms förverkande angick någon som inte var tilltalad, talan skulle föras mot honom. Bestämmelsen var tillämplig bl a i fall då någon annan än den tilltalade var ägare till egendomen. Om rätten i en sådan situation förklarat egendomen förverkad utan att ägaren varit part i målet, får ägaren anses berättigad att angripa domen med besvär över domvilla.

Av den utredning som klagandena har förebringat framgår inte att I.A. har varit ägare till oljemålningen. HD lämnar därför besvären utan bifall.