NJA 1988 s. 312

Domskäl

Domskäl. Kommunen har i HovR:n anfört bl a följande. Inkassokravet var utformat enligt 5 § inkassolagen. En betalning över postgiro kan inte anses fullgjord förrän mottagaren erhållit besked från postgirot om betalningen. Innan sådant besked erhållits kan mottagaren inte tillgodogöra sig betalningen eller förfoga över de inbetalda medlen.

P-O.M. har i HovR:n invänt: TR:n har ansett att postgirots bokföringsdag skall anses som betalningsdag. Detta måste vara riktigt av bevishänsyn och med hänsyn till att betalningen från den dagen blir räntebärande för mottagaren.

HovR:n gör följande bedömning.

Av den av kommunen ingivna och åberopade kopian av inkassokravet framgår att inkassokravet var utformat i enlighet med bestämmelserna i 5 § inkassolagen (1974:182).

När bokföring hos postgirot skedde d 4 maj 1984 förlorade P-O.M. rådigheten över det girerade beloppet och den tillkom i stället kommunen genom dess ombud, Länsbevakningsföretagen AB. Med hänsyn härtill, och då kommunen anvisat P-O.M. att betala in kontrollavgiften till bolagets postgirokonto, finner HovR:n att P-O.M. skall anses ha fullgjort sin betalning i och med att gireringen bokfördes hos postgirot. Det förhållandet att bolaget fick besked om inbetalningen på kontot först d 7 maj 1984 kan inte medföra att betalning skall anses gjord senare än d 4 maj 1984. Kommunen har inte ifrågasatt att bokföringen skedde före utsändandet av inkassokravet. På grund av det anförda kan kommunen - i vart fall när den bestämt sin talan att avse endast frågan om betalningstid - inte anses berättigad att erhålla ersättning för inkassokostnaderna.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

Referenten, hovrättsassessorn Sörheim, var av skiljaktig mening och anförde: Såsom kommunen bestämt sin talan är den avgörande frågan för målets utgång om P-O.M:s betalning skall anses fullgjord den dag betalningen bokfördes hos postgirot eller den senare dag då kommunen från postgirot erhöll underrättelse om betalningen.

Det saknas generella författningsbestämmelser om när en postgirobetalning skall anses fullgjord. På ett fåtal specialområden finns särskilda bestämmelser om när en sådan betalning skall anses verkställd. Inga av dessa särbestämmelser är tillämpliga i detta mål.

I brist på generella författningsbestämmelser och i avsaknad av övertygande vägledning i rättspraxis och doktrin bör den aktuella frågan lösas medelst praktiska överväganden i det enskilda fallet.

HD har i rättsfallet NJA 1982 s 366 (i mål ang försättande i konkurs) tagit ställning till uppkommen fråga om när en postgirobetalning skulle anses verkställd. Domstolen fann att betalningen - vid den i målet gjorda prövningen enligt KL - skulle anses fullgjord den dag betalningen bokfördes hos postgirot; domstolen uttalade sig emellertid inte om huruvida detta kunde anses stå i överensstämmelse med någon generell rättsgrundsats.

Kommunen har anvisat P-O.M. att betala kravet via postgiro. Härav kan man emellertid inte dra någon särskild slutsats. Visserligen torde man ofta anse att postgirots bokföringsdag skall betraktas som betalningsdag i fall då borgenären anvisat ifrågavarande betalningssätt. Detta synsätt synes dock vara riktigt endast i särskilda situationer, exempelvis då det är fråga om parter i affärsförhållanden och liknande.

Av grundläggande vikt för frågan om när en betalning skall anses fullgjord måste vara betalningsmottagarens kännedom om betalningen. I normala fall kan det inte, oavsett betalningssättet, vara rimligt att anse att en borgenär som inte på korrekt sätt blivit upplyst om att betalning skett, likväl skall anses ha mottagit fullgjord betalning. Det främsta skälet härtill är att borgenären inte kan förfoga över betalda medel vars existens han är okunnig om. Har borgenär i förväg godkänt att betalning skall kunna ske honom ovetande bör han emellertid i vissa situationer såsom ovan antytts inte kunna göra gällande att en sådan betalning inte är fullgjord.

Inkassokrav avseende kontrollavgift för felparkering förekommer i stor omfattning och är att se som ett s k massärende. Det är i princip endast bilister som gjort sig skyldiga till betalningsförsummelse som råkar ut för dessa krav. Av skäl som är praktiskt betingade anvisar borgenären i allmänhet postgirobetalning som betalningssätt vid krav av ifrågavarande slag; detta måste vara praktiskt inte minst för gäldenären. Detta skall inte behöva innebära att borgenären godtar postgirots bokföringsdag som dagen då betalningen fullgjorts. I den rådande situationen bör borgenären i normalfallet kunna utgå från att betalning fullgjorts först när borgenären från postgirot erhållit underrättelse om betalningen. Saken skulle ställa sig annorlunda om gäldenären före förfallodagen underrättar borgenären om att betalning är på väg via postgiro. I sådant fall måste borgenären ha särskild anledning att på förfallodagen kontrollera om betalning influtit på borgenärens postgirokonto. Om så skulle visa sig vara fallet kan borgenären förfoga över betalningen trots att någon underrättelse om denna ej kommit från postgirot. Det kan härvid också tilläggas att gäldenären förlorar rådigheten över de inbetalda medlen då betalningen bokförs på borgenärens postgirokonto. Sistnämnda förhållande har dock ingen större betydelse för frågan om tidpunkten för betalningens fullgörande.

Med hänsyn till vad sålunda upptagits finner jag övervägande skäl tala för att i ett fall som detta anse att betalning har verkställts först då borgenären från postgirot erhållit besked om betalningen. Kommunen har i målet ostridigt erhållit sådant besked angående P-O.M:s betalning först d 7 maj 1984 eller efter att inkassokravet skickats till P-O.M.

På anförda skäl finner jag att kommunens vid TR:n förda talan skall bifallas.

Kommunen (ombud advokaten G.S.) sökte revision och yrkade bifall till sin i målet förda talan.

P-O.M. lät sig inte avhöra.

HD anmodade postverket och beredde Svenska Bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen och Sveriges Föreningsbankers Förbund tillfälle att yttra sig i målet.

Postverket avgav yttrande d 17 febr 1988, vari beträffande postgirots befattning med ett betalningsuppdrag lämnades en redogörelse som i huvudsak intagits i HD:s domskäl. I fråga om den tidpunkt vid vilken betalning skulle anses ha ägt rum anförde postverket: Postgirot saknar som enbart förmedlare av betalningar anledning att ta ställning i den aktuella frågan. Det är dock känt att ett flertal storkunder inom kretsen banker och finansbolag anser betalning fullgjord först dagen för erhållande av underrättelse.

Svenska Bankföreningen åberopade i yttrande d 18 jan 1988 bl a ett uttalande av Walin i kommentaren till lagen om skuldebrev m m, 1977, s 32 f, och framhöll att i bankföreningens medlemsbanker den principiella uppfattningen rådde att betalning via post- och bankgiro inte ansågs erlagd förrän banken erhållit databand resp avi om betalningen. Föreningen anförde vidare: Det i målet aktuella kravet var utformat enligt 5 § inkassolagen. Av 4 § lagen (1981:739) om ersättning för inkassokostnader m m framgår att ersättningsskyldighet endast gäller kostnader som varit skäligen påkallade för tillvaratagande av borgenärens rätt. Det är alltså mot bakgrund av dessa bestämmelser som verkan av den i målet aktuella betalningen över postgirot skall bedömas.

Avgörande för en bedömning av om kostnaderna i målet varit skäligen påkallade för att tillvarata kommunens rätt är, enligt bankföreningen, hur situationen tett sig för kommunen vid tidpunkten för utfärdandet av inkassokravet. Till en början kan konstateras att kontrollavgiften varit förfallen till betalning sedan minst ett par veckor. Någon kontantreglering av skulden eller avisering från postgirot om verkställd betalning hade vid denna tidpunkt inte kommit kommunen till handa. I ett sådant läge bör en borgenär otvivelaktigt kunna utgå från att ett inkassokrav skäligen är påkallat och att ersättning för inkassoförfarandet rimligen bör utgå. Ett annat synsätt skulle nämligen, eftersom en borgenär enligt uppgift från Postgirot i princip inte har någon möjlighet att på bokföringsdagen kontrollera om en betalning har skett, leda till att denne inte utan vidare blir benägen att anvisa en gäldenär betalning över post- eller bankgiro för reglering av en skuld. En borgenär skulle för sådant fall vid anlitande av inkasso i princip alltid riskera att inte få ersättning för sina inkassoåtgärder eftersom en gäldenär oavsett anvisning om betalningssättet själv kan välja att göra sin betalning över post- eller bankgiro.

Enligt bankföreningen finns alltså starka skäl för att vid en prövning av verkan av betalning över postgiro enligt inkassolagstiftningen utgå från borgenärens kännedom om eventuell betalning. För att undgå ersättningsskyldighet för ett eventuellt inkassokrav bör därför en gäldenär vid för sen betalning över postgirot av förfallen skuld underrätta borgenären om betalningen i samband med att han beordrar denna. Härigenom får han nämligen möjlighet att förhindra att ett sådant krav utfärdas. Det sagda får anses stå i överensstämmelse med vad Walin enligt vad som redovisats ovan hävdat i fråga om postgirobetalningar.

Bankföreningen anser sammanfattningsvis att - vid en prövning av betalningen enligt inkassolagstiftningen - avgörande för gäldenärens skyldighet att ersätta borgenären kostnaderna för inkasso bör vara om borgenären vid tidpunkten för utfärdande av inkassokravet erhållit postgirots avisering om verkställd betalning eller på annat sätt underrättats härom. Har så inte skett bör inkassokostnaderna ersättas av gäldenären.

Svenska sparbanksföreningen anförde i yttrande d 9 dec 1987 bl a: Avgörande för bedömning av frågan måste vara när betalningsavsändaren själv förlorar rådigheten över beloppet, dvs när denne inte längre själv kan förfoga över pengarna och inte heller kan återkalla betalningsuppdraget samt när pengarna inte längre är räntebärande på dennes konto. Vidare är av betydelse när betalningsmottagaren får rådighet över beloppet och kan förfoga över det och när pengarna är räntebärande på dennes konto.

Sveriges sparbanker har ett gemensamt girosystem, kallat sparbanksgiro, vilket administreras av postgirot. Reglerna för sparbanksgirot är desamma som gäller för postgirobetalningar. Enligt dessa regler skall en kund kunna räkna med att en översänd inbetalning är bokförd på betalningsmottagarens konto två dagar efter det att betalningsuppdraget avsänts. Från och med bokföringsdagen kan också betalningsmottagaren disponera medlen. Samma dag som bokföringsdagen översänds också kontoutdrag till betalningsmottagaren. Detta innebär således att betalningsmottagaren rent faktiskt kan förfoga över beloppet innan meddelande därom kommer från postgirot.

I detta fall är det Falu kommun, dvs betalningsmottagaren, som anvisat betalningssättet genom att ange ett postgirokonto. Därigenom måste anses följa en skyldighet för betalningsmottagaren att acceptera och vara medveten om de rutiner postgirot i detta fall har och om den tid det kan ta från det att inbetalaren lämnat betalningsuppdraget till förmedlande kontor till dess betalningsmottagaren från det förmedlande kontoret erhåller besked om att betalningen bokförts. Om betalningsmottagaren vill försäkra sig om en bättre kontroll över när betalning sker så får han i stället använda sig av ett kontant betalningsförfarande.

Det kan inte anses rimligt att avgörande för när en betalning skall anses verkställd skall göras beroende av när betalningsmottagaren av förmedlande institut erhåller besked om att betalning bokförts på mottagarens kon to. Betalningsmottagaren har ju då rent faktiskt haft möjlighet att förfoga över beloppet, i vissa fall under flera dagar. Vidare har information kunnat erhållas från förmedlande kontor vid en direkt förfrågan.

Att den av Falu kommun åberopade verkställighetsdagen skall vara den dag då besked om betalningen erhålls, kan i och för sig synas som praktiskt. Från den dagen har ju betalningsmottagaren ett direkt intyg om att betalningen finns på kontot. Men det kan ändå inte vara rimligt att den dagen skall vara avgörande. Dels därför att pengarna då redan varit åtkomliga för betalningsmottagaren och gjorts räntebärande på dennes konto, dels därför att den tid som hinner löpa från bokföringsdag till erhållande av underrättelse kan variera starkt och betalningsmottagaren har ju bara att påstå att något meddelande inte kommit. För att kunna säkerställa dagen för att en betalning verkställts skulle då krävas att beskedet om att betalning bokförts översändes med mottagningsbevis vilket enligt sparbanksföreningens mening är ett mycket opraktiskt och osäkert förfarande. För den betalningsskyldige skulle detta innebära en stor osäkerhet och risken för ett missbruk måste bedömas som stor.

Avseende frågan om i vilka fall skyldighet uppkommer att erlägga inkassokostnad enligt 3 § lagen (1981:739) om ersättning för inkassokostnader m m, får sparbanksföreningen anföra följande.

Enligt ovan nämnda lag är gäldenär skyldig att utge ersättning för inkassokrav om kostnaden varit skäligen påkallad för att ta tillvara borgenärernas rätt.

Att kräva gäldenär på kostnad för kravbrev som sänts efter eller samma dag som betalning bokförts på mottagarens konto - i realiteten således flera dagar efter det att gäldenären gjort sin betalning - kan inte anses motiverat och inte heller vara förenligt med god krav- och inkassosed.

Sammanfattningsvis anser Svenska sparbanksföreningen att bokföringsdag av betalning på betalningsmottagares konto skall anses som en betalnings verkställighetsdag. Vidare skall skyldighet inte föreligga för gäldenär att erlägga kostnad för inkassokravbrev som avsänts samma dag som eller senare än betalning enligt ovan skall anses verkställd.

Sveriges Föreningsbankers Förbund anförde i yttrande d 1 febr 1988 bl a: Förbundets bedömning i förevarande fall är att betalningen bör anses vara fullgjord när borgenären från postgirot erhållit besked om betalningen. Avgörande för denna bedömning har varit dels den jämförelsevis långa tid som förflutit från det att inbetalning skulle ha skett och dels praktiska skäl. Av de handlingar förbundet erhållit i målet framgår inte om det överhuvudtaget är möjligt för en borgenär att genom telefonsamtal till postgirot samma dag en inbetalning bokförs få klart besked om att inbetalning från en viss person har bokförts eller kommer att bokföras under dagen. Även om möjligheten skulle föreligga anser Förbundet det ändå vara synnerligen opraktiskt att dels borgenären i massärenden av ifrågavarande slag skall behöva företaga kontrollringningar innan kravbrev utsändes och att dels postgirot skall behöva avvara resurser för besvarande av dylika förfrågningar.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Melchior, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande dom: Domslut. HD fastställer HovR:ns dom.

Domskäl

Domskäl. Frågan i målet gäller, så som kommunen bestämt sin talan, när P-O.M. skall anses ha betalt kontrollavgiften till kommunen och närmare bestämt - eftersom den tidpunkt då han postade sitt betalningsuppdrag till postgirot får anses sakna betydelse - om det var när postgirot bokförde betalningen på mottagarens postgirokonto eller när mottagaren erhöll underrättelse härom genom kontoutdrag.

I sitt yttrande till HD har postverket uppgett följande om postgirots befattning med ett betalningsuppdrag. Dag 1 sker inbetalning i postkassa eller postas "brunt kuvert" innehållande postgirouppdrag. Dag 2 bokförs inbetalningen eller betalningsuppdraget inom postgirot varefter ett kuvert med kontoutdrag eller ett utbetalningskort sänds från postgirot. Dag 3 når kontoutdraget kontohavaren eller utbetalningskortet adressaten. Postverket har vidare anfört följande.

Postgirots uppdrag är avslutat i och med att förut nämnda handlingar når adressaterna dag 3. Det skall observeras att det är först härigenom som mottagare får underrättelse från postgirot om transaktionerna. Det är icke möjligt att hos postgirot erhålla sådan underrättelse under dag 2, bokföringsdagen, vare sig beträffande avsändare eller belopp. - Grundprincipen är att kontohavare inte får insända betalningsuppdrag till högre belopp än vad som finns tillgängligt på kontot bokföringsdagen. Teoretiskt innebär detta att kontohavare är hänvisad till underrättelse genom kontoutdrag för att få uppgift om saldo eller viss transaktion. I praktiken insänds uppdrag ofta utan att avvakta sådan underrättelse, vilket kan medföra underskott på kontot. Man disponerar alltså belopp redan under bokföringsdagen, dag 2, genom att insända mötande uppdrag. För små konton innebär detta ofta en "chansning" som inte uppmuntras av postgirot just på grund av risken för underskott. För större konton med många och stora, mer eller mindre regelbundna inbetalningar är risken för underskott begränsad och där kan spåras en tendens att regelmässigt möta inkommande betalningar med utgående likvider i vetskap om att inbetalningar erfarenhetsmässigt sker med vissa belopp vissa tider i månaden. Detta förfarande blir ett allt viktigare led i många företags "cash management". - När det gäller utbetalningskort kan beloppet ej disponeras förrän kortet mottagits, vilket sker dagen efter bokföringen, alltså dag 3, samma dag kontohavare mottager kontoutdrag. Beträffande utbetalningskort kan alltså klart konstateras att tiden för underrättelse om transaktionen sammanfaller med tiden för dispositionen. - För övriga betalningar är det alltså så att underrättelse om viss transaktion erhålls genom kontoutdrag, alltså dag 3, att dispositionen av viss betalning teoretiskt är knuten till erhållandet av underrättelse, dag 3, men att dispositionen i praktiken kan ske redan under bokföringsdagen, dag 2. - Det bör klargöras att postgirot anser att avsändaren förfogar över sin betalning under bokföringsdagen, dag 2, och således kan återkalla densamma. Ränta på postgirobetalning utgår ej för bokföringsdagarna.

Vid bedömningen bör å ena sidan beaktas att, som postverket framhållit, borgenären ej under bokföringsdagen kan erhålla upplysning om huruvida ett betalningsuppdrag har inkommit till postgirot och sålunda ej kan få bekräftelse på betalningen förrän i samband med att han erhåller kontoutdraget. Först då står det enligt postverkets uppfattning borgenären fritt att förfoga över det tillgodohavande som betalningen tillfört honom. Åtminstone när såsom i förevarande fall borgenären anvisat gäldenären att betala till visst postgirokonto, framstår å andra sidan postgirot som ombud för borgenären, vilket talar för att betalningen anses fullgjord när bokföring skett på borgenärens kon to. I samma riktning talar att vissa betalningsmottagare tydligen i stor utsträckning tillgodogör sig betalningarna samma dag de bokförs genom att i sin tur lämna egna betalningsuppdrag till postgirot.

Av särskild betydelse är möjligheten att i efterhand kunna bedöma när betalning skett och att föra bevisning härom. Även frånsett lördagar och helgdagar kan förseningar inträffa vid postbefordringen av kontoutdragen. Det är föga rimligt att gäldenären, som har att visa när betalning skett, skall förebringa utredning om när ett kontoutdrag nått hans borgenär. Det är däremot lätt att konstatera, vilken dag postgirot har bokfört betalningen.

På grund av det anförda bör anses att en betalning som med befriande verkan kan ske till borgenärens postgirokonto har fullgjorts den dag då betalningen bokfördes av postgirot, om inte annat följer av särskilda föreskrifter såsom i fråga om skattebetalningar och hyresbetalningar.

Uppkommer fråga om vid vilken tidpunkt på dagen betalning skett torde med hänsyn till postverkets upplysning att enligt postgirots uppfattning betalaren kan förfoga över sin betalning under bokföringsdagen få anses att den fullgjorts vid den tidpunkt då postgirot avslutat sina bokföringsåtgärder.

Av det förhållandet att betalning har skett följer inte att dess rättsföljder är oberoende av om borgenären fått kännedom om betalningen. Vid tillämpning av bestämmelsen i 4 § lagen (1981:739) om ersättning för inkassokostnader m m, som innebär att sådana kostnader ersätts bara om de varit skäligen påkallade för att ta till vara borgenärens rätt, bör kunna beaktas att borgenären när kostnaden uppkom ej haft att räkna med att gäldenären fullgjort sin betalning. Denna fråga är emellertid, med hänsyn till utformningen av kommunens talan, inte av betydelse för avgörandet.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.