NJA 1988 s. 363

Domskäl

TR:n (rådmännen Sandström, Borlind och Kildén) anförde i dom d 11 dec 1985: Yrkanden. Makarna A. har yrkat att TR:n måtte förplikta makarna E att till dem utge 46 715 kr 48 öre jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen från d 12 juli 1984 till dess full betalning sker. Makarna A. har förbehållit sig rätt att framställa ytterligare krav i anledning av nedan angivna grunder.

Makarna E. har bestritt makarna A:s yrkanden.

Om TR:n skulle finna makarna E. skyldiga att utge ersättning vitsordas 18 643 kr såsom i och för sig skäligt. - - -

Till utveckling av sin talan har makarna A. anfört: Enligt köpekontrakt d 10 jan 1977 förvärvade makarna A. av makarna E fastigheten Haverdal 6:16 i Harplinge socken, Halmstads kommun, för en köpeskilling av 385 000 kr. Enligt besiktningsprotokoll har makarna E. förklarat att de icke förmärkt några felaktigheter i fastigheten under den tid de bebott densamma. I samband med omläggning av en heltäckningsmatta upptäckte makarna A. fukt under mattan. Man noterade också fukt- och mögellukt vilken bl a satt sig i klädesplagg. Makarna A. lät ingenjören L.D. hos Bygg- och planprojektering AB i Halmstad göra en undersökning vid vilken han konstaterade förekomsten av mögellukt samt fel och brister i fastigheten. Vidare angav D. vilka åtgärder som enligt hans mening erfordrades för att komma till rätta med mögellukten. Makarna A. har även anlitat Anticimex som också efter en undersökning påtalat fel och brister hos fastigheten. Kostnaderna för iordningsställandet av fastigheten har uppgått till yrkat belopp 46 715:48 kr avseende:

- 38 315:48 kr till Öppinge Byggnads AB som utfört omläggning av dränering och markavlopp,

- 5 900 kr för I.A:s eget arbete,

- 500 kr för nyplantering av plantor och buskar,

- 2 000 kr för ännu icke utförd ozonbehandling av huset. Fastigheten avviker från vad makarna A. har haft anledning att räkna med vid köpet. De är därför berättigade till avdrag på köpeskillingen med belopp motsvarande kostnaderna för att avhjälpa felen dvs 46 715:48 kr.

Till utveckling av sin talan har makarna E. anfört: Makarna A. har vid fastighetsförvärvet brustit i sin undersökningsplikt. - Tomtmarkens lutning mot byggnaden borde föranlett till eftertanke huruvida risk förelåg för problem med dräneringen. Vidare har makarna A. uppfört en slipersmur på fastigheten vilket torde ha bidragit till att dräneringsförhållandena ändrats. Skulle TR:n finna att en nedsättning av köpeskillingen skall ske, skall beloppet genom en indexnedräkning ställas i relation till det kostnadsläge som gällde vid tidpunkten för fastighetsförvärvet 1977. Den nyanlagda dräneringen får till 1/3 anses vara värdehöjande för fastigheten, varför nedsättning av köpeskillingen endast kan ske till 2/3 av ovan nämnda indexnedräknade belopp.

Domskäl. Makarna A. har som skriftlig bevisning åberopat ett besiktningsutlåtande d 16 sept 1983 av ingenjören L.

D. som angivit följande:

Red:s anm. Ur D:s utlåtande, som utgjorde bilaga till domen, intages här följande:

Besiktningsanledning: Undersökning av byggnadens dräneringssystem då s k mögellukt förekommer i byggnaden samt besiktning av vindsutrymmet.

Kortfattad byggnadsbeskrivning: Byggnaden utgöres av ett 1 1/2 planshus utan källare och är belägen på den nordöstra sluttningen av Norberget i Haverdal.

Grundläggningen är utförd som betongplatta på mark typ Leca-grund.

Marken i området lutar kraftigt mot nordost. Tomtmarken är i stort sett plan kring byggnaden samt belägen ca 1-1,5 m över Blåklintsvägen som går parallellt med den östra fasaden.

Besiktningens omfattning och iakttagelser: Uppschaktning vid sockeln utfördes på en längd av ca 0,5 m vid den norra gaveln och på långsida mot väster.

Kantbalken till grundplattan är utförd med grund block av lättklinkerbetong höjd ca 0,4 m, vilka monterats i en grovgjutning av betong höjd ca 0,20-0,30 m. Grovgjutningen vilar direkt på orörd mark.

Vid gavel mot norr består jorden från betonggjutningen räknat av ett lager s k skogsjord djup ca 0,10 m innehållande sand och organiskt material samt därunder finsand.

Vid långsida mot väster består jorden närmast betonggjutningen av finsand.

Dräneringsledning kring byggnaden är inte utförd.

Vid besiktningstillfället kunde jag känna mögellukt i byggnaden.

Vindsutrymmet besiktigades varvid kan konstateras att isolering ligger dikt an yttertakspanelen i snedtak. Vid köpetillfället var vindsutrymmet ej besiktningsbart.

Utlåtande: Jordmaterialet under kantbalken är inte kapillärbrytande utan snarare fukthållande där skogsjord förekommer. Den mögellukt som förekommer i byggnaden bedömes uppkomma genom kapillär uppsugning från marken under kantbalkarna.

För att åtgärda ovanstående fel och brister erfordras enligt min mening, att en dräneringsledning förlägges kring byggnaden inklusive den västra fasaden av förrådsbyggnaden. Dräneringsledningen lägges i fall till en stenkista som placeras i tomtens nordöstra hörn mot Blåklintsvägen.

Befintliga stenkistor för stuprörsledningen lokaliseras och undersöks så att funktionen är godtagbar samt att förläggningen inte är i omedelbar närhet till byggnaden.

Efter utförda dräneringsarbeten och eventuell uttorkning utföres sanering av mögellukt med ozon.

Luftspalt mellan yttertakspanel och isolering i snedtak anordnas genom att 3 st läkt dimension ca 30 mm skjutes ner mellan takpanel och isolering i varje fack mellan takstolarna.

Kostnaderna för uppgrävning, läggning av ny dräneringsledning, stenkista, erforderliga kontroller av befintliga stenkistor, ozonbehandling samt åtgärder i vindsutrymme beräknas uppgå till 17 700 kr inklusive mervärdeskatt 12,87 %.

Vidare har makarna A. åberopat ett utlåtande från Anticimex d 11 april 1984 för att styrka förekomsten av mögellukt och brister hos fastigheten. Utlåtandet innehåller även ett åtgärdsförslag. Slutligen har makarna A. åberopat besiktningsprotokoll d 10 jan 1977, fakturor från Öppinge Byggnadsfirma Bröderna N. AB d 3 okt 1984, teknisk översiktsbeskrivning d 21 maj 1973 och protokoll d 16 okt 1984 från AB Svensk Laboratorietjänst. Makarna E. har som skriftlig bevisning åberopat ett besiktningsutlåtande d 10 maj 1985, utfärdat av ingenjören O.H. för att styrka att utförda arbeten på fastigheten varit onödigt omfattande. Vidare har det av ingenjören L.D. utfärdade besiktningsutlåtandet åberopats för att styrka att kostnaderna för åtgärdande av fastighetens fel ej uppgår till yrkat belopp.

Som muntlig bevisning har makarna A. åberopat förhör under sanningsförsäkran med I.A. samt vittnesförhör med L.D. L.P. och A.N.

På makarna E:s begäran har förhör under sanningsförsäkran hållits med P-O.E. samt vittnesförhör med O.H.

I.A. har anfört: Han besåg fastigheten två gånger före köpet. Någon egentlig undersökning av fastigheten förekom inte utan parterna diskuterade huvudsakligen finansieringen av köpet. Makarna A. flyttade in på våren 1977. Någon fukt- och mögellukt lade man inte märke till förrän 1980 då man bytte ut en heltäckningsmatta. I.A. har sedermera fått veta att personer i deras omgivning redan tidigare uppmärksammat mögellukt i familjens kläder men av finkänslighet inte påtalat något. Efter att mögellukten upptäckts lät I.A. byggnadsingenjören L.D. göra en undersökning av fastigheten där denne konstaterade att varken dagvattenavledning eller dränering fanns på fastigheten. Att sådant saknades hade I.A. ingen anledning att misstänka vid förvärvet. Enligt den tekniska översiktsbeskrivningen skulle dylikt finnas. I.A. lät Öppinge Byggnadsfirma åtgärda de brister i fastigheten som D. angivit som orsak till mögellukten. I.A. utförde även visst arbete själv för att hålla kostnaderna nere såsom till exempel att bryta upp och lägga om altan och stengång, knacka och rengöra byggnadens sockel, plantera nya rabatter och sätta kantsten runt byggnaden för att hindra direktkontakt mellan jord och byggnadens väggar. Han har beräknat en total tidsåtgång av 118 timmar för eget arbete och har begärt en timlön av 50 kr. I.A. tillstår att utsättandet av kantsten runt byggnaden är en förbättring för vilken han ej fordrar ersättning. Beräknad tidsåtgång för detta arbete är 16 timmar. Idag är fuktvärdena i byggnaden normala men mögellukten finns kvar. Det är riktigt att han uppfört en slipersmur på fastigheten. Denna saknar dock betydelse då den är genomsläpplig. Idag har samtliga fyra fastigheter belägna på samma gata som I.A:s måst dräneras om.

P-O.E. har anfört: Slutbesiktning utfördes när fastigheten färdigställts utan att påstådda brister i fastigheten påtalades. Vid tjällossning samlades vatten dels på fastighetens trädgårdssida, dels på framsidan där I.A. numera uppfört en slipersmur. P-O.E. anlade en stenkista på fastighetens trädgårdssida. Därefter sjönk vattnet undan bättre. Han har ej under tiden han bebodde fastigheten märkt några fuktproblem eller någon mögellukt. Det är riktigt att man vid försäljningen av fastigheten huvudsakligen diskuterade ekonomiska frågor. I.A. godkände fastigheten i befintligt skick. P-O.E. visste ej om problemen med dräneringen.

P. har anfört: Han är veterinär och arbetar sedan 1974 på AB Svensk Laboratorietjänst. Han har utfört en bakteriologisk undersökning av en bit gipsskiva på uppdrag av I.A. och därvid funnit förekomst av mögel. Mögelsporer finns överallt i vår omgivning. Det krävs dock fuktighet för att de skall växa. Det är inte normalt att mögel förekommer på gipsskivor.

D. har under förhör i allt väsentligt bekräftat sina i utlåtandet lämnade uppgifter och därutöver anfört: Han anser ej att den aktuella fastigheten höll godtagbar standard vid hans undersökning. Eftersom det ej fanns något kapillärbrytande skikt under kantbalken var det nödvändigt att ha en dräneringsledning kring byggnaden. Någon sådan fanns dock ej. Hans kostnadsräkning är realistisk. Eventuellt kan han ha misstagit sig på momsen.

N. har anfört: Han har på uppdrag av I.A. åtgärdat de fel och brister som anges i D:s utlåtande. De av honom vid tagna åtgärderna var helt nödvändiga för fastighetens iordningställande. På fastigheten saknades stuprörsledningar och s k stenkistor. Vidare fanns ej något kapillärbrytande material under kantbalken. En sådan brist leder normalt till mögellukt i en fastighet. Den utlagda dräneringsledningen är placerad på i m djup dvs 40 cm djupare än minimidjupet. Hur detta påverkat kostnaderna kan han ej ange. Grävningsarbetena utfördes på entreprenad av Halmstads Express till en kostnad av 15 000 kr. Även de arbeten I.A. själv utfört har varit nödvändiga. 50 kr/tim är ingen oskälig ersättning.

H. har anfört: Han är byggnadsingenjör och arbetar sedan 1967 som konsult i byggnadsfrågor. Han besiktigade den aktuella fastigheten i april 1985. Han noterade då att marken sluttar kraftigt mot byggnaden på fastigheten, vilket innebär en risk för att vatten rinner ner mot kantbalken och tränger in i sockeln under byggnaden. Om han själv besiktigat denna fastighet åt en köpare skulle han påtalat detta. Att placera en dräneringsledning på 1 m djup i stället för på 60 cm djup fördubblar kostnaden. Att åtgärda de fel och brister som anges i D:s utlåtande borde ej ha kostat mer än 20 000 kr.

TR:ns bedömning.

Det är i målet ostridigt att mögellukt förekommer i byggnaden på fastigheten. D. och N. har omvittnat att mögellukten i byggnaden på makarna A:s fastighet berodde på brister i fastighetens konstruktion såsom avsaknad av kapillärbrytande material under byggnadens kantbalk, avsaknad av dräneringsledning samt avsaknad av stuprörsledningar med därtill hörande stenkistor. TR:n finner utrett att förekomsten av mögellukt i byggnaden beror på de av D. och N. nämnda bristerna. Dessa brister måste vara att hänföra till s k dolda fel. Den av I.A. uppförda slipersmuren torde sakna betydelse i detta sammanhang. Vidare finner TR:n att fastigheten i ovan nämnda hänseende avvek från vad makarna A. hade anledning att räkna med vid köpet. Makarna A. är därför berättigade till avdrag på köpeskillingen för åtgärdande av bristerna.

Vad härefter gäller kostnaderna för åtgärdande av nämnda brister finner TR:n, med hänsyn till vad D. och N. anfört, att mer arbete inte utförts än vad som kan anses motiverat. Kostnaderna härför är skäliga. Att I.A. själv utfört visst arbete torde endast ha nedbringat den totala kostnaden. Begärd ersättning för eget arbete skall utgå utom såvitt gäller 800 kr vilket avser den av I.A. vitsordade förbättringen som kommit till stånd genom utsättande av kantsten runt byggnaden.

Makarna E. skall sålunda förpliktas att till makarna A. utge tillhopa 45 915 kr 48 öre. Ränta skall utgå i enlighet med makarna A:s yrkande.

Domslut

Domslut. TR:n förpliktar P-O.E. och M.L-E. att till I.A. och A.A. utge 45 915 kr 48 öre jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen från d 12 juli 1984 till dess betalning sker.

Domskäl

Domskäl. I målet framgår, att fastigheten vid köpet var bebyggd med ett enfamiljshus.

Makarna A. har i HovR:n förklarat, att de grundar sin talan enbart på det förhållandet att huset var skadat av fukt och mögel och därigenom 368 avvek från vad de med hänsyn till dess ålder och omständigheterna i övrigt haft anledning att räkna med vid köpet.

Makarna E. har vitsordat, att huset vid tiden för köpet hade fukt- och mögelskador. De har gjort gällande, att makarna A. med hänsyn till omständigheterna haft anledning att räkna med att så var fallet, och har hävdat, att makarna A. brustit i fullgörande av sin undersökningsplikt. Makarna E. har härom anfört: Makarna A. besåg fastigheten vid två tillfällen före köpet men utförde ej någon egentlig undersökning. Marken lutar kraftigt mot huset. Vid köpeförhandlingarna blev makarna A. upplysta om att tomten ej har dräneringsledning utan är självdränerande och att det på vårarna förekommit smältvattensamlingar på gården. Lukt av fukt och mögel måste ha förekommit i huset vid tiden för köpet. Makarna E hade visserligen då ej själva upptäckt detta, emedan lukten uppstått så småningom och de sålunda vant sig därvid, men makarna A. borde vid en med tillbörlig omsorg gjord undersökning ha märkt lukten. På grund av dessa omständigheter borde makarna A. ha förstått, att det förelåg risk för fukt- och mögelskador.

I målet är ostridigt, att huset hade skador av fukt och mögel, när makarna A. köpte fastigheten, samt att detta fel upptäcktes först under år 1980 genom att makarna A. då kände lukt av fukt och mögel samt vid omläggning av en heltäckningsmatta fann fukt under denna.

Makarna E. har icke själva under sitt innehav av fastigheten känt lukt av fukt eller mögel, och det finns inte någon utredning som visar att sådan lukt förekom vid tiden för köpet. Det kan därför ej anses, att makarna A. bort genom luktförnimmelser upptäcka felet vid undersökning av fastigheten i samband med köpet. För att felet skulle bli synligt har tydligen erfordrats, att på fastigheten vidtogs sådana åtgärder, t ex upptagande av heltäckningsmatta, som en blivande köpare ej kan anses skyldig att utföra utan att särskild anledning därtill förekommer. Varken den omständigheten att marken lutar emot huset eller det förhållandet att tomten sades vara självdränerande utgör sådan anledning. Detsamma gäller beträffande vad vid köpeförhandlingarna yttrats om smältvattensamlingar, och det så mycket hellre som yttrandet, enligt vad som framkommit genom P-O.E:s under sanningsförsäkran avgivna berättelse, fälldes i samband med upplysning att makarna E. anlagt en stenkista för att avhjälpa olägenheten. Såvitt framgår i målet har ej heller i övrigt förelegat någon omständighet som hos makarna A. bort väcka misstanke om felet. De har följaktligen ej eftersatt sin undersökningsplikt. Fukt- och mögelskadorna är då sådant dolt fel, för vilket säljarna enligt 4 kap 19 § JB är skyldiga att vidkännas avdrag å köpeskillingen.

Parterna har i förevarande fall utgått från att sådant avdrag som nyss sagts skall motsvara kostnad för nödiga åtgärder till felets avhjälpande. Tvisten såvitt angår avdragets storlek gäller följaktligen enbart frågan om beloppet av skälig reparationskostnad. I sådant hänseende har TR:n på grundval av makarna A:s yrkanden godtagit sammanlagt 45 915 kr 48 öre, varav dels följande belopp för åtgärder utförda under år 1984, nämligen 38 315 kr 48 öre för omläggning av dränering och markavlopp, 5 100 kr för Ingemar A:s eget arbete samt 500 kr för plantering av växter, dels ock 2 000 kr för blivande ozonbehandling av huset.

I anledning av TR:ns berörda prövning har makarna E. i HovR:n anfört: Skälig kostnad för erforderliga reparationsåtgärder bör på grundval av sakkunnigas utlåtanden beräknas till sammanlagt 20 790 kr i 1984 års prisnivå. Avdraget å köpeskillingen bör bestämmas till belopp som motsvarar vad åtgärderna skulle ha kostat om de genomförts vid köpetillfället år 1977. Beloppet 20 790 kr i 1984 års prisnivå motsvarar efter omräkning enligt byggnadskostnadsindex för småhus 10 654 kr i 1977 års prisnivå. - För den händelse HovR:n skulle finna att faktiska kostnader skall läggas till grund för bestämmandet vitsordas ett belopp av 34 265 kr i 1984 års prisnivå. Beloppet har beräknats enligt följande. Det av TR:n för omläggning av dränering m m upptagna beloppet 38 315 kr 48 öre skall minskas med 7 500 kr, enär dräneringsledningen lagts på större djup än som erfordrats och arbetet till följd därav blivit onödigt dyrt. Värdet av I.A:s eget arbete bör skattas till 2 950 kr. Ingen som helst kostnad skall med tagas för ozonbehandling, som ej utförts och som är obehövlig. Mot beloppet 500 kr för plantering av växter är intet att erinra. - Beloppet 34 265 kr skall omräknas i enlighet med det först sagda. Det motsvarar 17 kr i 1977 års prisnivå.

Makarna A. har bestritt att omräkning med hänsyn till ändringar i prisnivån skall äga rum och har i andra hand gjort gällande, att sådan omräkning i vart fall ej får grundas på förhållanden längre tillbaka i tiden än mitten av år 1980, då makarna A. upptäckte felet.

I fråga om makarna A:s kostnader år 1984 för att avhjälpa felet anser HovR:n på grund av D:s vittnesmål klarlagt, att ledningen ej lagts på större djup än som erfordrats. Ej heller eljest förekommer anledning att frångå de belopp som TR:n har godtagit beträffande redan vidtagna åtgärder. Det är icke visat, att fukt- och mögelskadorna medfört behov av att ozonbehandla huset. Kostnad härför bör följaktligen ej medtagas. HovR:n finner således skälig kostnad för utförande år 1984 av erforderliga åtgärder för att avhjälpa felet vara 43 915 kr 48 öre (38 315,48 + 5 100 + 500).

Vad så angår frågan till vilken tidpunkt beräknandet av kostnaden för nödiga reparationsåtgäder skall hänföra sig är att märka, att huvud tanken med prisavdrag som påföljd för fel i såld fastighet är att balansen mellan prestationerna å ömse sidor blivit rubbad genom felet och skall återställas genom ett mot detta svarande avdrag å köpeskillingen. Eftersom det är balansen vid köpet som skall återställas, bör avdraget, såsom makarna E. hävdat, bestämmas med hänsyn till de värden som gällde vid köpetillfället. För sådant ändamål måste det ovannämnda, i 1984 års prisnivå beräknade beloppet 43 915 kr 48 öre omräknas till sin motsvarighet i 1977 års prisnivå. Omräkningen bör göras enligt den av makarna E. åberopade indexserien (indextal för år 1977 257, för maj 1984 502). Med tillämpning härav blir avdragsbeloppet 22 482 kr 62 öre, vilket må avrundas till 22 500 kr.

Domslut

Domslut. HovR:n ändrar på det sätt TR:ns dom i själva saken att det belopp makarna E. har att i avdrag å köpeskillingen utgiva till makarna A. bestämmes till 22 500 kr. Å beloppet skall utgå ränta enligt de av TR:n angivna beräkningsgrunderna.

Hovrättslagmannen Holmberg var skiljaktig i fråga om prisavdragets storlek och yttrade:

Jag finner lika med HovR:ns övriga ledamöter att skälig kostnad år 1984 för de åtgärder som behövdes för att skadorna skulle avhjälpas är 43 915 kr 48 öre.

Vidare instämmer jag i vad dessa ledamöter har yttrat om huvudtanken med prisavdrag som påföljd för fel i en såld fastighet: den är att balansen mellan parternas prestationer, vilken har rubbats genom felet, skall återställas genom ett mot felet svarande avdrag på köpeskillingen.

Om det går lång tid mellan köpet och den tidpunkt när frågan om prisavdrag blir aktuell, kan olika förhållanden göra det svårt att förverkliga den angivna tanken: att återställa balansen mellan prestationerna. Det kan vara svårt att bestämma hur stor del av köpeskillingen som svarar mot felet. Vidare kan penningvärdet ha ändrats, och olika indexserier, exempelvis konsumentprisindex, byggnadskostnadsindex för småhus eller någon tänkbar index för överlåtelser av småhus, kan ge olika resultat.

Svårigheterna att värdera felet torde reduceras, om domstolarna, såsom tingsrätter och hovrätter hittills torde ha gjort i stor utsträckning (se S Hillert i Festskrift till H Hessler, 1985, s 283 ff), godtager att prisavdraget bestäms efter kostnaderna för att avhjälpa felet, utan att förhållandena vid köpet inverkar på annat sätt än att parterna skall kunna kräva ett högre eller lägre prisavdrag under påstående att köpeskillingen var onormalt hög eller onormalt låg. Man tillgodoser med en sådan rättstillämpning i regel det grundläggande kravet att balansen mellan parternas prestationer skall återställas. Det är knappast något avgörande argument mot denna rättstillämpning att avdraget i extremfall skulle kunna nominellt närma sig eller rentav överstiga den ursprungliga köpeskillingen; säljaren har disponerat köpeskillingen och bör ha varit i stånd att placera den på ett sätt som skyddar honom mot inflationseffekten.

Det skulle kunna hävdas att rättsläget har påverkats genom att HD (NJA 1985 s 352) har dömt ut avkastningsränta enligt 2 § 2 st räntelagen - vilken löper från den dag då köpeskillingen erlades - till en köpare som var berättigad till prisavdrag vid fastighetsköp. Prisavdraget var i det fallet bestämt efter prisläget vid köpet, och i den delen var målet inte under prövning i HD. Som Hillert påpekar i sin studie, kan man med tillämpning av reglerna om avkastningsränta stundom uppnå ett slutresultat som ger köparen en gottgörelse någorlunda svarande mot penningvärdet vid reparationstiden.

Emellertid kvarstår även med en tillämpning av reglerna om avkastningsränta de utredningsmässiga bristerna med att alltid anknyta värderingen av felet till förhållandena vid köpet. Enligt min mening är de praktiska fördelarna med en metod som anknyter prisavdraget till kostnaderna för felets avhjälpande så stora att det bör vara möjligt för köparen, åtminstone som en huvudregel, att få ut ett prisavdrag bestämt enligt den metoden. En spärr mot missbruk kan möjligen behövas; möjligen skulle köparen kunna hindras att få ut ersättning för en penningvärdesförsämring som har inträtt sedan en viss kortare tid har förflutit efter den tidpunkt då han märkte eller borde ha märkt felet.

På grund av det anförda anser jag att prisavdraget bör bestämmas till 43 915 kr 48 öre.

Makarna A. (ombud advokaten B.L.) sökte revision och yrkade i första hand att HD, med ändring av HovR:ns dom, måtte fastställa TR:ns dom och i andra hand att P-O.E. och M.L-E. måtte förpliktas att till A.A. och I.A. utge ränta på det utdömda beloppet enligt 2 § 2 st och 5 §räntelagen från d 1 mars 1977.

Makarna E. (ombud advokaten A.B.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Bergforsen, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande dom: Domskäl. Parterna är i detta mål ense om att det avdrag på köpeskillingen som kan komma i fråga på grund av fel i fastigheten skall motsvara kostnaderna för felets avhjälpande. Anledning saknas att frångå HovR:ns bedömning att skälig kostnad för utförande år 1984 av erforderliga åtgärder för att avhjälpa ifrågavarande fel var 43 915 kr 48 öre. Målet gäller därmed enbart frågan om detta belopp skall omräknas till 1977 års prisnivå och i så fall om ränta enligt 2 § 2 st och 5 §räntelagen (1975:635) skall utgå på det omräknade beloppet från d 1 mars 1977 oaktat Anita A och Ingemar A framställt sådant ränteyrkande först i HD.

Av skäl HovR:n angett bör avdragsbeloppet omräknas till 1977 års prisnivå och beräknas till 22 500 kr. Beträffande det av A.A. och I.A. för detta fall i andra hand framställda ränteyrkandet må först fastslås att de i och för sig är berättigade till s k avkastningsränta (se NJA 1985 s 352). Deras andrahandsyrkande utgör i förhållande till deras förstahandsyrkande en inskränkning beloppsmässigt och kan inte anses som en otillåten ändring av talan utan skall följaktligen bifallas.

Domslut. HD ändrar endast på det sätt HovR:ns dom att HD, i stället för vad HovR:n har förordnat om ränta i huvudsaken, förpliktar P-O.E. och M.L-E. att solidariskt till A.A. och I.A. utge ränta enligt 2 § 2 st och 5 §räntelagen (1975:635) på beloppet 22 500 kr för tiden från d 1 mars 1977 tills betalning sker.

Domskäl

Domskäl. Målet gäller avdrag på köpeskillingen på grund av dolt fel i fastighet. Bestämmelserna härom återfinns i 4 kap 12 och 19 §§ JB. Lagtexten ger inte någon direkt anvisning om hur avdraget skall beräknas men av lagförarbetena framgår att det skall svara mot värdeminskningen (SOU 1947:38 s 207). I doktrinen anges vanligen som huvudregel att prisavdraget vid fel i köpt fastighet skall bestämmas enligt en proportionell metod som bygger på en jämförelse mellan värdet av fastigheten i felaktigt skick och det värde den skulle ha haft i felfritt skick (se Hillert, Värdetidpunkt och avkastningsränta. Något om beräkningen av prisavdrag vid fel i köpt fastighet. Festskrift för Hessler, 1985, s 283 ff med där lämnade litteraturhänvisningar samt Rodhe, Lärobok i obligationsrätt, 6 uppl 1986, s 241 f, Grauers, Fastighetsköp, 10 uppl 1987, s 95 f och Småhusköpsutredningens betänkande SOU 1987:30 Fel i fastighet s 77 f och 101 ff. Jfr dock Christensen, Studier i köprätt, 1970, s 50 ff. Vad HD:s majoritet i dom nr DT 1/1988 (* NJA 1988, s 1. *) uttalat om att prisavdraget i princip skall motsvara skillnaden mellan köpeobjektets faktiska värde och det värde det skulle ha haft om felet inte funnits torde inte innebära ett avståndstagande från den proportionella metoden.)

Det kan vara svårt att bestämma de värden som skall ligga till grund för beräkningen av prisavdrag enligt den proportionella metoden. I praktiken förekommer det därför att köparen i stället yrkar att prisavdraget direkt bestäms till ett belopp som motsvarar kostnaden för den reparation som behövs för att försätta fastigheten i felfritt skick. I förevarande mål har parterna använt sig av denna direktmetod när de bestämt sina yrkanden.

A.A. och I.A. har yrkat att reparationskostnaderna vid tiden för ansökningen om stämning läggs till grund för beräkningen av prisavdraget medan P-O.E. och M.L-E. yrkat att reparationskostnaderna vid köpetillfället i stället används för beräkningen.

Syftet med bestämmelserna om prisavdrag är att återställa den balans mellan parternas prestationer som de avsett med avtalet men som rubbats genom felet. Mot denna bakgrund har HD i dom nr DT 1/1988 beträffande värdetidpunkt när det gäller beräkning av värdeminskning uttalat att värderingen bör hänföras till köpetillfället och närmare bestämt till den tidpunkt då faran övergår till köparen enligt 4 kap 11 § JB, dvs normalt när denne tillträder fastigheten. Det finns inte någon anledning att välja olika tidpunkter beroende på om det är fastighetspriserna eller reparationskostnaderna som läggs till grund för beräkningen. Det ligger i sakens natur att ett prisavdrag som bestäms med hänsyn till förhållandena vid tillträdet men betalas ut vid en betydligt senare tidpunkt inte räcker till för att återställa balansen mellan parternas prestationer. Denna brist kan emellertid kompenseras genom att fastighetsköparen har rätt till s k avkastningsränta enligt 2 § 2 st räntelagen på prisavdrag (jfr NJA 1985 s 352). I enlighet med det anförda bör prisavdraget bestämmas med hänsyn till reparationskostnaderna vid tiden för tillträdet. HovR:ns bedömning att kostnaderna för att år 1984 försätta fastigheten i felfritt skick uppgick till 43 915 kr 48 öre bör godtas. Omräknat till 1977 års prisnivå blir det, som HovR:n angett, 22500 kr. Detta belopp skall P-O.E. och M.L-E. utge till A.A. och I.A.

A.A. och I.A. har fordrat avkastningsränta för det fall prisavdraget bestäms till reparationskostnaderna omräknade till 1977 års prisnivå. Fråga är då om detta krav - som framförts först i HD fastän P-O. E. och M.L-E. yrkat prisomräkning redan i TR:n - skall betraktas som ett sådant nytt yrkande på väsentligen samma grund som inte får framställas i högre rätt (13 kap 3 § 1 st 3 och 2 st andra meningen RB) eller som en sådan taleinskränkning som enligt 13 kap 3 § 3 st RB alltid är tillåten.

Vid avgörande av den frågan beaktar HD att prisavdraget i princip skall bestämmas med hänsyn till fastighetens pris i felfritt och felaktigt skick. När reparationskostnaderna utnyttjas för att bestämma prisavdraget är det fråga om en hjälpmetod som i sig inrymmer resultatmässigt i princip likvärdiga beräkningssätt beroende på vilken tidpunkt för kostnadsberäkningen som väljs. Antingen bestäms prisavdraget till ett belopp som motsvarar reparationskostnaderna vid köpetillfället, varvid köparen tillgodoräknas avkastningsränta, eller också sätts prisavdraget till att motsvara vad det vid tiden för t ex ansökningen om stämning skulle kosta att reparera fastigheten till felfritt skick, utan avkastningsränta. Det bör därför stå öppet för part som yrkat prisavdrag enligt den faktiska reparationskostnaden att inom ramen för det beloppet i andra hand yrka prisavdrag med tillträdet som värdetidpunkt jämte avkastningsränta från samma tidpunkt. Avkastningsräntan från dagen för tillträdet av fastigheten d 1 mars 1977 till dagen för delgivningen av stämningsansökningen d 12 juli 1984 kan beräknas till omkring 18 kr och summan av detta belopp och det prisavdrag som i det föregående har tillerkänts A.A. och I.A. ligger under deras i första hand yrkade belopp.

På grund av det anförda skall A.A:s och I.A:s andrahandsyrkande om avkastningsränta upptas till prövning och bifallas.

Domslut

Domslut. HD ändrar endast på det sätt HovR:ns dom att HD, i stället för vad HovR:n har förordnat om ränta i huvudsaken, förpliktar P-O.E. och M.L-E. att solidariskt till A.A. och I.A. utge ränta enligt 2 § 2 st och 5 §räntelagen (1975:635) på beloppet 22 500 kr för tiden från d 1 mars 1977 tills betalning sker.