NJA 1988 s. 580

Frågan huruvida bolagsmans rätt att väcka skadeståndstalan enligt 2 kap 14 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag var preskriberad enligt bestämmelserna i 15 § samma kap utgör inte en fråga om rättegångshinder utan rör själva saken. TR:n har därför inte ägt avgöra frågan under förberedelsen, utan erforderlig utredning. TR:ns avvisningsbeslut har undanröjts och målet visats åter till TR:n för ny behandling.

Sunne TR

J.P. väckte genom ansökan om stämning å J.P. vid Sunne TR den talan som framgår av TR:ns slutliga beslut.

TR:n (rådmannen Rebane) anförde i slutligt beslut d 16 juni 1986, vilket meddelades utan förhandling under förberedelsen i målet: Parterna i målet är bolagsmän i Handelsbolaget Klarälvsuthyrning

Efter ansökan därom av J.P. d 15 juli 1983 förordnade TR:n genom beslut d 20 sept 1983, att handelsbolaget skulle träda i likvidation och utsåg advokaten O.S. Sunne. till likvidator.

J.P:s, efter en d 11 juli 1985 till TR:n inkommen ansökan om stämning å J.P. talan förs i handels bolagets namn och enligt 2 kap 14 § lagen om handelsbolag och enkla bolag. Talan grundar sig på att J.P. utan att ha varit berättigad därtill, gjort uttag ur bolaget med sammanlagt 178 625 kr.

Sådan talan skall enligt 2 kap 15 § 1 st i nyss anförd lag väckas senast ett år från det årsbokslutet blev tillgängligt för samtliga bolagsmän eller, enligt 2 st i anförda lagrum, inom tre år från utgången av visst räkenskapsår om det inte i årsbokslutet eller på annat sätt har lämnats i väsentliga hänseenden riktiga och fullständiga uppgifter om det beslut eller den åtgärd som ligger till grund för talan.

I målet är ostridigt, att J.P. väckt sin talan sedan mer än ett år förflutit från det årsbokslutet blev tillgängligt för honom. Såvitt utredningen ger vid handen föreligger i målet inte sådana förhållanden som medför att tiden för talans väckande skall utsträckas till tre år. J.P. har därför försuttit tiden för sin talan. Med bifall till J.P:s yrkande därom avvisar TR:n J.P:s i målet förda talan.

J.P. anförde besvär i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att HovR:n måtte undanröja TR:ns beslut och återförvisa målet till TR:n. J.P. bestred ändring.

HovR:n (hovrättsrådet Björnberg, referent, och adj led Lindgren) lämnade i slutligt beslut d 3 juni 1987 besvären utan bifall.

Hovrättslagmannen Öhrbom var av skiljaktig mening och anförde: Tvisten i målet gäller huruvida J.P. gjort uttag ur handelsbolaget utan att vara berättigad därtill, därvid hävdats att vissa som kostnader i bolaget bokförda belopp uppgående till sammanlagt 178 625 kr inte motsvaras av verkliga utgifter i rörelsen, varför J.P. skulle vara skyldig att återbära nämnda belopp till bolaget.

Mot kravet har bl a invänts att J.P. väckt sin talan sedan mer än ett år förflutit från det att det aktuella årsbokslutet blev tillgängligt för samtliga bolagsmän samt att det "inte" i årsbokslutet eller på annat sätt till bolagsmännen lämnats i väsentliga hänseenden riktiga och fullständiga uppgifter om den åtgärd som ligger till grund för talan, varför bestämmelsen i 2 kap 15 § 2 st lagen om handelsbolag och enkla bolag om utsträckt tid för talan inte är tillämplig.

TR:n har i det överklagade beslutet funnit nyss angivna villkor för utsträckt tid för talan inte vara förhanden och därför förklarat sig avvisa käromålet.

TR:n har meddelat sitt beslut utan förhandling under förberedelsen i målet. Frågan om förutsättningar föreligger för utsträckning enligt nyss angivna lagrum av tid för väckande av talan utgör inte en fråga om rättegångshinder utan får anses höra till själva saken, något som i förevarande fall framstår som så mycket klarare som det för prövning av frågan om utsträckt tid för talan erfordras att vid förhandling utredning förebringas om de sakförhållanden som ligger till grund för käromålet. Genom att avgöra målet under förberedelsen får TR:n anses ha gjort sig skyldig till rättegångsfel av beskaffenhet att böra föranleda att målet prövas på nytt vid TR:n.

Med undanröjande av det överklagade beslutet visar jag målet åter till TR:n för ny handläggning.

J.P. (ombud advokaten L.R.) anförde besvär och yrkade att HD med undanröjande av avvisningsbeslutet måtte återförvisa målet till TR:n för förnyad handläggning.

J.P. (ombud advokaten R.G.M.) bestred bifall till besvären.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Hedström, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut:

Domskäl

Skäl. Enligt 2 kap 14 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag är en bolagsman som med uppsåt eller av oaktsamhet skadar bolaget när han fullgör sina uppgifter skyldig att ersätta bolaget för skadan. Talan mot bolagsman om skadestånd för åtgärd eller beslut under ett räkenskapsår skall enligt 15 § 1 st samma kap väckas, om talan förs i en bolagsmans namn senast ett år från det årsbokslutet blev tillgängligt för denne eller, om talan förs i bolagets namn senast ett år från det årsbokslutet blev tillgängligt för samtliga bolagsmän. Har tiden för talan försuttits kan enligt andra stycket nämnda lagrum talan ändå väckas, om det inte i årsbokslutet eller på annat sätt till bolagsmännen har lämnats i väsentliga hänseenden riktiga och fullständiga uppgifter om det beslut eller den åtgärd som ligger till grund för talan. Talan som nu avses kan dock inte väckas sedan tre år har förflutit från utgången av det räkenskapsår då beslutet fattades eller åtgärden vidtogs.

Till årsbokslutet för ett handelsbolag skall enligt 21 § bokföringslagen (1976:125) fogas en sammanställning över varje bolagsmans privata tillgångar och skulder.

Av handlingarna i målet framgår följande. J.P. och J.P. var enda bolagsmän i Handelsbolaget Klarälvsuthyrning, vilket trädde i likvidation d 20 sept 1983. Särskild likvidator utsågs. Under påstående att J.P. skadat bolaget genom oberättigade uttag av penningmedel under 1983 väckte J.P. d 11 juli 1985 talan mot J.P. med yrkande om skadestånd. J.P. påstod att Johan P. fått del av årsbokslutet för 1983 d 27 juni 1984 och yrkade att hans talan skulle avvisas eftersom han försuttit den i 2 kap 15 § lagen om handelsbolag och enkla bolag angivna fris ten för talans väckande och någon annan omständighet som medförde talerätt inte förelåg.

J.P. gjorde gällande att årsbokslutet inte var komplett eftersom några sammanställningar över bolagsmännens privata tillgångar och skulder inte hade bifogats. Av årsbokslutet kunde vidare ingenting utläsas om J.P:s ifrågasatta uttag ur bolaget. Dessa förhållanden medförde enligt J.P. att ettårsfristen inte kunde åberopas mot honom.

TR:n, som uppfattade det som ostridigt att J.P. väckt sin talan sedan mer än ett år förflutit från det årsbokslutet blev tillgängligt för honom, fann inte sådana förhållanden föreligga att tiden för talans väckande skulle utsträckas till tre år och avvisade J.P:s talan på grund av preskription. Beslutet meddelades utan förhandling under förberedelsen i målet. HovR:n lämnade i nu överklagade beslutet av J.P. anförda besvär utan bifall.

J.P. har i HD anfört dels att sådana sakliga omständigheter inte varit för handen att han på grund av preskription hade förlorat sin talan dels att frågan om preskription skall prövas i sak och inte avgöras som en fråga om rättegångshinder

Frågan om J.P:s rätt att väcka skadeståndstalan mot J.P. var preskriberad enligt bestämmelserna i 2 kap 15 § lagen om handelsbolag och enkla bolag på sätt denne invänt utgör inte en fråga om rättegångshinder utan rör själva saken. TR:n har vid detta förhållande inte ägt avgöra frågan under förberedelsen, utan erforderlig utredning. Målet skall därför visas åter till TR:n för ny behandling.

Domslut

HD:s avgörande. HD undanröjer HovR:ns och TR:ns beslut och visar målet åter till TR:n för erforderlig behandling.

HD (JustR:n Jermsten, Lars K Beckman, Sterzel, Lars Å Beckman och Törnell, referent) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.