NJA 1989 s. 19

M.J. föddes d 11 aug 1976 i äktenskap mellan E.J. och J.C.. Genom dom d 28 okt 1981 förklarade Stockholms TR J.C. ej vara far till Micaela. Domen vann laga kraft.

Södra sociala distiktsnämnden i Lidingö kommun (ombud advokaten Erik Lönnqvist) ansökte för Micaelas räkning om resning i målet. Enligt ansökningen syntes barnets mor ej vilja medverka till en rättelse. Nämnden framhöll emellertid att den hade ett författningsenligt ansvar för att barnets börd fastställdes.

J.C. förelades att inkomma med förklaring men lät inte höra av sig.

HD avgjorde ärendet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Graffman, föreslog i betänkande följande beslut: Sedan J.C:s faderskap hävts genom TR:ns lagakraftvunna dom, är sociala distriktsnämnden enligt 2 kap 1 § FB skyldig att utreda vem som är far till Micaela och att se till att faderskapet fastställs. Enligt grunderna för 3 kap 5 § 2 st samma balk får nämnden därför anses behörig att ansöka om resning i målet.

Av handlingarna i resningsärendet framgår följande. E.J. uppgav under sanningsförsäkran vid TR:n att hon och J.C. inte haft sexuellt umgänge med varandra, att hon under konceptionstiden haft samlag enbart med en person vid namn S-I.A. samt att S-I.A. d 29 sept 1976 erkänt faderskapet. TR:n antecknade i sin dom att det av utredningen i målet framgick att J.C. genom företagen blodundersökning ej kunnat uteslutas som far till barnet. I sina domskäl uttalade TR:n att det i målet var utrett att E.J. haft samlag enbart med S-I.A. under konceptionstiden och att det med hänsyn härtill var sannolikt att barnet avlats av S-I.A.. Yrkandet att J.C. skulle förklaras ej vara fader till barnet Micaela skulle därför enligt TR:n bifallas.

Till stöd för resningsansökningen har Micaela gjort gällande, att E.J. inte talat sanning vid TR:n, och åberopat protokoll över av statens rättskemiska laboratorium utförd utvidgad rättsgenetisk undersökning i faderskapsärende. I protokollet har avgetts det utlåtandet att resultatet av undersökningen gör möjligheten av S-I.A:s faderskap i så hög grad osannolik att det på vetenskapens nuvarande ståndpunkt torde få anses uppenbart att S-I.A. icke är Micaelas fader.

Med hänsyn till den föreliggande nya utredningen beviljar HD jämlikt 58 kap 1 § 1 st 3 RB den sökta resningen samt förordnar att målet skall ånyo upptas av TR:n.

HD (JustR:n Persson, Bengtsson, referent, och Munck) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

JustR:n Knutsson och Solerud var av skiljaktig mening och anförde: Socialnämnd är inte behörig att föra ett barns talan i mål om förklaring enligt 1 kap 2 § FB att mannen i moderns äktenskap inte är far till barnet. Nämnden har alltså inte rätt att fullfölja talan i ordinär väg mot domstols avgörande i ett sådant mål. Härav får anses följa att nämnden inte heller kan som ställföreträdare för barnet angripa avgörandet genom ansökan om resning. Den utväg som står nämnden till buds, om förmyndaren inte kan förmås att ta något initiativ i saken, är att fästa rättens uppmärksamhet på att det kan finnas anledning att förordna god man för barnet.

På grund av det anförda finner vi att resningsansökningen skall avvisas. Överröstade härutinnan är vi i själva saken ense med majoriteten.