NJA 2021 s. 801

Socialnämnden i Filipstads kommun väckte i egenskap av ställföreträdare för de båda barnen F.H., född 2009, och M.H., född 2006, talan mot S.O. vid Värmlands tingsrätt och yrkade att tingsrätten skulle förklara att S.O. var mor till dem. Nämnden yrkade också att tingsrätten skulle bevilja barnen rättshjälp.

Tingsrätten (rådmannen Maria Albinsson) meddelade två beslut den 21 augusti 2020.

I det ena beslutet, som gällde F.H., anfördes bl.a. följande.

SKÄL

F.H., som är född 2009, har väckt talan mot S.O. med yrkande om att tingsrätten ska fastställa att S.O. är mor till henne. En sådan talan är i och för sig möjlig att pröva enligt reglerna om fastställelsetalan i 13 kap. 2 § RB (se NJA 2007 s. 684). F.H. är också behörig att uppträda såsom part i målet.

Frågan som nu har uppkommit är vem som är behörig att företräda henne i tvisten då hon är underårig. En underårig parts talan förs enligt 11 kap. 1 § RB av partens ställföreträdare, som vanligtvis är partens förmyndare eller vårdnadshavare. Möjligen skulle ett barn som har fyllt 15 år kunna föra talan själv. Åtminstone har detta i litteraturen ansetts vara möjligt i fråga om en talan om hävande av faderskap (Walin m.fl., Kommentar till 3 kap.2 och 4 §§föräldrabalken, Juno). I detta fall har emellertid gjorts gällande att socialnämnden får föra hennes talan. Det är socialnämnden som har gett ombudet fullmakt att väcka talan och även att ansöka om rättshjälp.

Som redan angetts förs talan med stöd av rättegångsbalkens regler om fastställelsetalan. Det beror på att frågan om hur ett moderskap ska fastställas inte, bortsett från fall då föräldraskap uppkommit genom insemination eller befruktning eller då fråga är om ändrad könstillhörighet, behandlas i föräldrabalken på samma sätt som faderskap gör. Beträffande faderskap finns omfattande och heltäckande regler om förfarandet för att väcka talan och vem som är behörig att göra det. Så är alltså inte fallet beträffande moderskap.

Socialnämnden är enligt 2 kap. 1 § FB skyldig att utreda vem som är far till ett barn och se till att faderskapet fastställs. Detsamma är enligt 2 kap. 9 § FB fallet även om det finns en faderskapspresumtion men det kan antas att någon annan man är far till barnet. När det gäller en kvinnas föräldraskap finns motsvarande skyldighet endast i situationer då föräldraskap uppkommit enligt 1 kap. 9 § FB, dvs. i situationer då barnet tillkommit genom assisterad befruktning.

Socialnämnden är enligt 3 kap. 5 § FB också behörig att föra ett barns talan i domstol när fråga är om att fastställa faderskapet till ett barn. Även i fall då det kan antas att en kvinna ska anses som förälder enligt 1 kap. 9 § FB är socialnämnden behörig att föra barnets talan. I andra fall, såsom vid hävande av faderskap, är socialnämnden inte behörig att föra barnets talan.

Enligt tingsrättens mening kan socialnämnden inte i alla de fall som inte särskilt är reglerade anses behörig att föra ett barns talan enbart på den grunden att det anses bäst för barnet att ett visst förhållande regleras (jfr Walin m.fl, Kommentaren i inledningen till 2 kap. och till 3 kap. 5 § föräldrabalken, Juno). Det gäller särskilt när barnet har en legal ställföreträdare som kan föra barnets talan (jfr JO 1989/90 s. 223). Tingsrätten noterar dock att socialnämnden i ett fall har ansetts behörig att föra ett barns talan vid ansökan om resning av en dom där det fastställts att mannen i äktenskapet inte var far till barnet (NJA 1989 s. 19).

I detta fall har barnet uppenbarligen en legal ställföreträdare i form av en god man som är behörig att föra barnets talan i frågan. Såvitt framkommit har den legala ställföreträdaren inte för avsikt att göra det. Med hänsyn till att det i många sammanhang uttalats att ett barn har en absolut rätt att känna till sitt ursprung kan ställföreträdarens inställning, såsom den återgivits av käranden, att frågan om moderskapet inte bör prövas, väl ifrågasättas. Det är trots det tingsrättens uppfattning att socialnämnden inte är behörig att föra barnets talan utan att det ankommer på den gode mannen att göra det. Det föreligger därmed hinder mot att uppta talan.

Tingsrätten noterar att den fullmakt som är utställd på ombudet inte är undertecknad av den person som enligt fullmakten är behörig att föra socialnämndens talan utan av andra personer som har bevittnat fullmakten. Med den bedömning tingsrätten har gjort ovan saknar det emellertid för närvarande betydelse.

En ansökan om rättshjälp ska vara skriftlig och kan endast göras av den rättssökande själv eller, om den rättssökande är omyndig, av dennes ställföreträdare. Enligt praxis är socialnämnden även behörig att ansöka om rättshjälp för den underåriges räkning i fall då socialnämnden för barnets talan i domstol. Eftersom tingsrätten kommit fram till att socialnämnden inte är behörig att föra F.H:s talan i denna tvist kan inte heller hennes ansökan om rättshjälp tas upp till prövning.

BESLUT

Tingsrätten avvisar F.H:s talan i målet.

Det andra beslutet, som gällde M.H., hade samma innehåll som beslutet beträffande F.H.

F.H. och M.H., företrädda av socialnämnden i Filipstads kommun, överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade att hovrätten skulle undanröja tingsrättens båda beslut och återförvisa målen till tingsrätten för handläggning.

S.O. yttrade sig och uppgav att hon var mor till de båda barnen och medgav att målen prövades.

Den för de båda barnen förordnade gode mannen förelades att yttra sig i målen men hördes inte av.

Hovrätten (hovrättsråden Helena Åhlén och Anna Gränsmarker) anförde i två beslut den 1 februari 2021 följande.

Hovrätten gör samma bedömning som tingsrätten och avslår därför överklagandet.

Hovrättsrådet Roy Johansson var av skiljaktig mening.

I målet som gällde F.H. anförde han följande.

Jag anser att målet, med ändring av tingsrättens beslut, ska återförvisas till tingsrätten för prövning i sak.

Socialnämnden har i vissa fall ansetts ha behörighet att föra barnets talan i mål om fastställande av moderskap. Förevarande fall får anses utgöra ett exempel på en sådan situation då socialnämnden ska anses behörig. Det finns annars en tydlig risk för att F.H. aldrig kommer att få reda på vem som är hennes mor, vilket är oförenligt med hennes bästa. Den gode mannens agerande står i strid mot detta starka intresse och kan inte få hindra att moderskapstalan förs.

I målet som gällde M.H. anförde Roy Johansson detsamma som i målet angående F.H.

F.H. och M.H., företrädda av socialnämnden i Filipstads kommun, överklagade hovrättens båda beslut och yrkade att HD skulle undanröja tingsrättens och hovrättens beslut om avvisning samt återförvisa målen till tingsrätten eller hovrätten för vidare handläggning.

Den gode mannen motsatte sig inte yrkandena.

HD avgjorde målen efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Charlotte Hellner Kirstein, föreslog i betänkande ett gemensamt beslut i de båda målen, vilket innehåller samma avgörande som HD:s beslut och en motivering av i huvudsak samma innehåll som detta.