NJA 1989 s. 464

(Jfr 1988 s 248)

Allmän åklagare väckte vid Hedemora TR åtal mot B.G., född 1932, för följande gärningar:

- Bokföringsbrott. B.G. har i bl a Avesta under tiden sept 1983-slutet av år 1984 bedrivit näringsverksamhet under firman Bregoil Consulting. Verksamheten, för vilken bokföringsskyldighet förelegat, har omfattat konsultarbeten och haft en beräknad omsättning under angiven tid av ca 300 000 kr. Bokföringsskyldigheten har B.G. uppsåtligen helt åsidosatt. Löpande bokföring har ej förekommit och verifikationer har ej bevarats i fullständig och kronologisk ordning. Rörelsens förlopp och ekonomiska resultat eller ställning har ej kunnat bedömas med ledning av bokföringen. Myndighets kontrollverksamhet vid beräkning av skatter och avgifter har även allvarligt försvårats.

- Grovt bokföringsbrott och grovt försvårande av skattekontroll. Bregoil Sponge Corp AB bedrev under tiden 1982-1984 enligt bokföringslagen bokföringsskyldig verksamhet i form av tillverkning och försäljning i bl a Avesta. B.G. var som ensam ägare och styrelse ansvarig för bolagets bokföring. Denna skyldighet har B.G. uppsåtligen eller åtminstone av grov oaktsamhet åsidosatt på sådant sätt att rörelsens förlopp och ekonomiska resultat eller ställning ej kunnat bedömas med ledning av bokföringen. Myndighets kontrollverksamhet vid beräkning av skatter och avgifter har även allvarligt försvårats. Följande brister lägges B.G. till last: Affärshändelserna har ej bokförts i kronologisk ordning och ej med tillräcklig snabbhet; ett stort antal affärshändelser till sammanlagt mycket stora belopp har ej bokförts; verifikationer har ej upprättats eller bevarats för ett stort antal affärshändelser; huvudbokföring har ej utförts; bokföring av falska verifikationer har skett. Med hänsyn till de omfattande bristerna i en rörelse som omsatt höga belopp är brotten att anse som grova. Försvårande av skattekontroll föreligger för tiden före d 1 juli 1982 och bokföringsbrott för tiden därefter.

- Bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll. B.G. har i Avesta under tiden 1981-d 1 sept 1984 bedrivit bokföringspliktig affärsverksamhet under firma Glashörnan. B.G. har uppsåtligen åsidosatt bokföringsskyldigheten genom att ej löpande bokföra affärshändelserna. Den löpande bokföringen har i betydande omfattning upprättats i efterhand, till följd varav rörelsens förlopp icke kunnat i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen. Skatte- och taxeringsrevision inleddes d 17 sept 1984. Ansvar yrkas för försvårande av skattekontroll för tiden före d 1 juli 1982 och för bokföringsbrott för tiden därefter.

- Urkundsförfalskning. B.G. har någon dag under tiden febr - nov 1984 i Avesta framställt tre falska urkunder, vilka åtgärder inneburit fara i bevishänseende. Urkunderna, vilka till sitt innehåll varit helt osanna, har varit två fakturor med kvitterad betalning till synes utfärdade av Leo Laakso OY i Finland gällande leverans av varor till Bregoil Sponge AB i Avesta och upptagande beloppen 35 000 kr resp 43 000 kr samt en faktura till synes utfärdad av Allt-Teknik i Lysekil AB gällande varuleverans till Bregoil Sponge AB till ett värde av 65 000 kr, vilket belopp kvitterats med namnet M..

- Grovt osant intygande. - - -

- Skattebedrägeri. B.G. har i sin självdeklaration avgiven i Avesta taxeringsåret 1981 uppsåtligen lämnat oriktiga uppgifter och upptagit inkomst av rörelse med ett 79 800 kr för lågt belopp. Härigenom föranledde B.G. att han påfördes skatt med ett 39 269 kr för lågt belopp.

- Grovt skattebedrägeri. B.G. har i sin självdeklaration avgiven i Avesta taxeringsåret 1982 uppsåtligen lämnat oriktiga uppgifter och upptagit inkomst av rörelse med ett 221 074 kr för lågt belopp. Härigenom föranledde B.G. att han påfördes skatt med ett 119 551 kr för lågt belopp.

- Skattebedrägeri. - - -

- Skattebedrägeri. B.G. har i sin självdeklaration avgiven i Avesta taxeringsåret 1984 uppsåtligen lämnat oriktiga uppgifter och underlåtit upptaga inkomst vid avyttring av aktier med 36 131 kr. Härigenom föranledde B.G. att han påfördes skatt med ett 12 242 kr för lågt belopp. Brottet ingår som ett led i ett flerårigt systematiskt undanhållande av skatt.

- Grovt skattebedrägeri. B.G. har i sin självdeklaration avgiven i Avesta taxeringsåret 1985 uppsåtligen lämnat oriktiga uppgifter och upptagit inkomst av tjänst med ett 113 796 kr för lågt belopp. Härigenom har B.G. föranlett att han påfördes skatt med ett 93 316 kr för lågt belopp. Med hänsyn till att brottet gäller stort belopp och ingår som ett led i ett flerårigt systematiskt undanhållande av skatt är det att anse såsom grovt.

Rörande bakgrunden till åtalet anförde åklagaren i TR:n inledningsvis: I slutet av 1970-talet utvecklade B.G. ett speciellt absorptionsmedel för uppsugning av oljespill. Han ansökte om patent och behövde för framtida produktion stöd av utomstående kapital. Efter publicitet i pressen fick han kontakt med tyska intressenter, som bildade ett bolag för tillverkning och försäljning. B.G. fick ekonomiska bidrag. Samarbetet sprack emellertid och efter förhandlingar erhöll B.G. ett kontantbelopp. Han sökte sig till USA och sålde patent- och tillverkningsrätt till amerikanska intressenter. Ett bolag bildades. Många av de med åtalet avsedda beloppen härrör från B.G:s förbindelser med Tyskland och USA. Han hade även andra företag, såsom Glashörnan, förvärvat 1981, för försäljning av glas och porslin samt även tomt- och fastighetsförsäljning i Spanien. I det kamerala arbetet hade han viss hjälp av bokföringsbyrå. Dock skötte han själv mycket av grundarbetet i bokföringen. Hans helägda bolag Bregoil Sponge och han själv blev föremål för revision. Den utfördes av revisorn vid LSt:ns skatteavdelning L.L.. L.L. anmälde misstankar om brott, varefter han inledde samarbete med polisen. Han upprättade två revisionspromemorior, en för B.G. och en för Bregoil Sponge. I promemorian gjordes åtskilliga påpekanden angående bokföring och angivna belopp. Alla punkter har ej blivit föremål för åtal. Beträffande samtliga de med åtalspunkterna 6-10 avsedda beloppen har B.G. genom en länsrättsdom påförts skattetillägg. Domen har överklagats av B.G..

B.G. bestred ansvar på samtliga punkter. TR:n (ordf lagmannen Brandel) fann i dom d 3 dec 1986 på anförda skäl åtalet styrkt utom beträffande åtalspunkterna 5, 6 och 8. I påföljdsfrågan anförde TR:n i domskälen: B.G. har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet. Annan påföljd än fängelse kan icke komma i fråga. Vid straffmätningen bör hänsyn tagas till att B.G. påförts ej obetydliga skattetillägg.

Svea HovR

Båda parter fullföljde talan i Svea HovR.

Åklagaren yrkade att B.G. skulle fällas till ansvar även enligt åtalspunkterna 5, 6 och 8 samt att fängelsestraffet i vart fall skulle skärpas.

B.G., som i HovR:n underkastade sig ansvar för bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll enligt åtalspunkten 2 och för skattebedrägeri enligt åtalspunkten 9, yrkade att åtalet i övrigt skulle ogillas och att påföljden i vart fall skulle bestämmas till villkorlig dom, eventuellt i förening med böter.

Parterna bestred varandras ändringsyrkanden.

I HovR:n justerade åklagaren gärningsbeskrivningen beträffande åtalspunkten 2 sålunda att huvudbokföringen påstods ha varit bristfällig t o m d 31 dec 1983 och därefter ej ha förekommit. HovR:n (hovrättslagmannen Nilsson, hovrättsrådet Bremberg, adj led rådmannen Bexelius, referent, samt nämndemännen Lööf och Carlsson) anslöt sig i dom d 27 april 1988 till TR:f bedömning i de delar åtalet bifallits och fann dessutom åtalet enligt åtalspunkt 6 styrkt. I påföljdsfrågan anförde HovR:n i domskälen: Som TR:n funnit har B.G. gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet. Han har systematiskt undanhållit penningströmmar i sina firmor och bolag från bokföring och därmed från insyn för revisorer och myndigheter. Han har även använt sig av falska fakturor. Detta har också möjliggjort att hans skattebedrägerier kunnat fortgå under lång tid.

Endast mycket starka individualpreventiva skäl kan hindra att B.G. dömes till fängelse. Överläkaren Björn S har i intyg d 7 jan 1988 enligt 7 § lagen om personundersökning i brottmål anfört att B.G. utvecklat en betydande nedstämdhetsreaktion, depression och ett långvarigt chocktillstånd i samband med TR:förhandlingarna samt att bilden i januari 1988 är väsentligt enahanda även om en viss förbättring kunnat spåras. Slutligen har Björn S anfört att B.G. ur psykiatrisk synpunkt inte kan bedömas klara av en frihetsberövande påföljd.

HovR:n finner att övervägande skäl talar för att de psykiska besvär, som B.G. drabbats av till följd av lagföringen, måste antas vara av övergående natur och inte utgör tillräckliga skäl att välja annan påföljd än fängelse. Den av TR:n utmätta strafftiden är väl avvägd.

Domslut

Domslut. HovR:n ändrar endast på det sättet TR:ns domslut att B.G. döms även för skattebedrägeri enligt åtalspunkten 6.

HD

B.G. (offentlig försvarare advokaten B.O.) sökte revision och yrkade att han skulle dömas till en icke frihetsberövande påföljd.

Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (riksåklagaren genom t f byråchefen Jerry Ruijsenaars).

HD (JustR:n Knutsson, Jermsten, referent, Solerud, Svensson och Danelius) beslöt följande dom:

Domskäl

Domskäl. Riksåklagaren har i HD justerat åtalet på följande sätt. Beträffande åtalspunkt 2 görs gällande att vad B.G. i denna del låtit komma sig till last såvitt avser tid före d 1 juli 1982 skall bedömas enligt 10 § skattebrottslagen, i dess då gällande lydelse, som försvårande av skattekontroll. Beträffande åtalspunkt 7 påstås numera att B.G. påförts skatt med ett 105 000 kr för lågt belopp. Vidkommande slutligen åtalspunkt 10 yrkas ansvar enligt 4 och 6 §§skattebrottslagen och 23 kap 1 § BrB för försök till grovt skattebedrägeri varvid andra meningen i gärningsbeskrivningen ges följande lydelse: Härigenom har B.G. föranlett fara för att han skulle komma att påföras skatt med ett 90 455 kr för lågt belopp.

Genom utredningen i målet är styrkt att B.G. gjort sig skyldig till den brottslighet som lagts honom till last i HD.

Den brottslighet som B.G. övertygats om är till sin art och omfattning av sådan karaktär att starka skäl talar för att påföljden bör bestämmas till fängelse.

B.G. har, hörd vid huvudförhandlingen inför HD bl a uppgivit följande. Han är utbildad till ingenjör men har också genomgått viss handelsutbildning. Sedan han varit anställd i ett par stora, välkända företag startade han år 1965 en egen rörelse med huvudsaklig inriktning på miljövård och då särskilt oljesanering. Efter åtskilliga års experiment hade han 1979 kommit så långt med arbetet på ett nytt oljeabsorberingsmedel att han kunde ansöka om patent på detta. På grund av brist på eget kapital blev han emellertid tvungen att försöka sälja sina rättigheter till uppfinningen. Efter förhandlingar med olika intressenter i bl a Sverige och Västtyskland träffade han 1981 ett avtal med ett företag i USA om exploateringen av uppfinningen. Som ett resultat därav bildades Bregoil Sponge Corp AB. Samarbetet med det amerikanska företaget löpte mycket bra fram till början av år 1985. Efter ett byte av ledningen för det amerikanska bolaget har detta emellertid vägrat att fullgöra sina förpliktelser mot B.G.. Som en direkt följd därav har såväl Bregoil Sponge Corp AB som B.G. personligen sedermera försatts i konkurs. - B.G. har sedan mitten av år 1985 på grund av depression inte varit i stånd att utföra något förvärvsarbete. Han hade visserligen tänkt att han efter hand skulle försöka vidareutveckla vissa andra idéer till uppfinningar men hans fortsatta djupa depression har ständigt hindrat detta. Han är nu sedan flera år sjukskriven. Han tar medicin mot sin depression tre gånger om dagen och är ständigt beroende av sömnmedel för att kunna sova. - B.G:s skatteskulder uppgår f n till omkring 500 000 kr. Han är därtill skyldig släkt och vänner 200 000 kr som han lånade av dem i ett fåfängt försök att undgå att personligen bli försatt i konkurs. Av det belopp som han nu månatligen uppbär från försäkringskassan får han behålla 5 721 kr medan omkring 3 500 kr går till kronofogden som avbetalning på hans skatteskuld. Han har därutöver inga som helst egna tillgångar.

I målet föreligger fyra läkarintyg beträffande B.G.. Överläkaren och specialisten i allmän psykiatri Björn S, Vänersborg, har d 7 jan 1988 avgivit ett intyg enligt 7 § lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål samt därefter, på begäran av B.G., två kompletterande intyg d 13 juni 1988 och d 26 okt 1988. Det fjärde läkarintyget har utfärdats av professorn, medicine doktorn samt specialisten i allmän psykiatri och socialmedicin S.N., Göteborg, d 2 jan 1989.

Björn S, som på B.G:s begäran hörts som sakkunnigt vittne vid huvudförhandlingen inför HD, har därvid bl a uppgivit följande. Han hade första gången kommit i kontakt med B.G. sedan han av HovR:n fått i uppdrag att utfärda ett s k 7 §-intyg beträffande B.G.. Han har därefter sammanträffat och haft ingående samtal med B.G. vid flera tillfällen, senast d 31 juli i år. Den medicinska behandlingen av B.G., med bl a antidepressiva och lugnande medel, sköts av professor S.N. med vilken Björn S samrått några gånger. - Enligt Björn S bestämda uppfattning lider B.G. av en vid det här laget fast depression som sannolikt utlöstes av frihetsberövandet när B.G. anhölls och häktades i målet. B.G:s tillstånd kännetecknas bl a av att han sedan länge befinner sig i ett fortlöpande uttröttningstillstånd med ett inte avledbart tungsinne och klara självmordsfunderingar som de allvarligaste komplikationerna. Det är således fråga om ett gravt, kroniskt tillstånd vilket sannolikt kommer att bli långvarigt och inte ens kommer att påverkas i gynnsam riktning för den händelse B.G. nu slipper ett fängelsestraff. Björn S är för övrigt övertygad om att B.G. inte skulle klara av att avtjäna ett sådant straff.

Av Björn S:s uppgifter samt läkarintygen framgår att B.G:s psykiska hälsotillstånd inte har förbättrats sedan förhandlingen i HovR:n. Vad som framkommit därom i HD visar snarare att B.G:s depression sedan dess har fördjupats och att sjukdomen alltmer antagit en kronisk karaktär. Ett tillfrisknande betecknas som osäkert och förutsätts under alla förhållanden komma att kräva en mycket långvarig, fortsatt behandling. Risken för suicidalhandlingar vid ett fängelsestraff framstår som avsevärd.

Med hänsyn till vad sålunda upplysts om B.G:s hälsotillstånd finner HD, trots brottslighetens betydande straffvärde, skäl föreligga att välja en lindrigare påföljd än fängelse. Det finns inte anledning befara att B.G. kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Han bör därför dömas till villkorlig dom. Med beaktande av B.G:s nuvarande ekonomiska förhållanden och då hans framtida försörjningsförmåga måste anses oviss föreligger särskilda skäl mot att förena den villkorliga domen med ett bötesstraff.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns domslut såvitt gäller åtalspunkt 2 i den del den avser tid före d 1 juli 1982 och åtalspunkt 10 samt i påföljdsfrågan dömer HD B.G. för nämnda del av gärningen under åtalspunkt 2 enligt 10 § skattebrottslagen (1971:69) i dess lydelse före d 1 juli 1982 för försvårande av skattekontroll samt för gärningen under åtalspunkt 10 enligt 4 och 6 §§skattebrottslagen och 23 kap 1 § BrB för försök till grovt skattebedrägeri samt bestämmer påföljden för den samlade brottsligheten till villkorlig dom.