NJA 1989 s. 526

Länsskattemyndigheten i Stockholms län fastställde d 26 aug 1988 gåvoskatt för en B.C. tillfallen gåva. Av B.C. framställd begäran om anstånd med erläggande av gåvoskatten lämnades utan bifall genom beslut av länsskattemyndigheten d 19 sept 1988. I meddelad fullföljdshänvisning angavs att beslutet kunde överklagas genom besvär till Svea HovR och att besvärsinlagan skulle ha kommit in till länsskattemyndigheten inom två veckor från den dag klaganden fått del av beslutet.

B.C. anförde besvär över avslagsbeslutet i en till länsskattemyndigheten d 20 okt 1988 inkommen besvärsinlaga. Med anledning härav meddelade länsskattemyndigheten (förste byråsekreteraren L.) d 26 okt 1988 följande beslut: Enligt 52 kap 1 § RB skulle besvären ha givits in till länsskattemyndigheten inom två veckor från den dag klaganden fått del av beslutet - i förevarande fall senast d 14 okt 1988. Då besvärsinlagan inkommit först d 20 okt 1988 beslutar länsskattemyndigheten med stöd av 52 kap 2 § RB jämförd med 21 § RP att avvisa besvärstalan.

B.C. anförde besvär i Svea HovR och yrkade, som hennes talan uppfattades, att HovR:n skulle med undanröjande av överklagade avvisningsbeslutet uppta hennes besvär till prövning och bevilja henne anstånd med erläggande av gåvoskatt.

HovR:n (hovrättslagmannen Hedström, hovrättsrådet Holmstrand och adj led Kjellsson, referent) anförde i beslut d 1 okt 1989: Enligt lag skulle B.C. vid missnöje med länsskattemyndighetens beslut att vägra henne anstånd rätteligen inom två veckor från den dag då beslutet meddelades inkomma till länsskattemyndigheten med sina till HovR:n ställda besvär. Eftersom B.C. inte fullföljt talan inom rätt tid, fastställer HovR:n det slut vartill länsskattemyndigheten kommit.

Besvär anfördes av såväl B.C. som kammarkollegiet.

B.C. yrkade att hennes ansökan om anstånd med erläggande av gåvoskatt skulle tas upp till prövning.

Kammarkollegiet yrkade att HD skulle förklara att B.C:s besvär över länsskattemyndighetens beslut d 19 sept 1988 hade kommit in i rätt tid.

Kammarkollegiet anförde till stöd för sin talan bl a: HovR:n har i överklagade beslutet anfört att besvären "enligt lag" skulle ha anförts inom två veckor från den dag då beslutet meddelades. - Enligt lag torde syfta på RB:s regler.

Kollegiet ifrågasätter om det kan vara riktigt att tillämpa RB:s fullföljdsregler i förevarande fall. Förvaltningslagen (1986:223) gäller förvaltningsmyndigheternas handläggning av ärenden. Besvärstiden i förvaltningslagen är generösare än den i RB. Den nya förvaltningslagen är ett led i strävandena att fördjupa och stärka rättssäkerheten och förbättra servicen i förvaltningen (prop 1985/86:80 s 1). Att tillämpa RB:s bestämmelser om fullföljd strider enligt kollegiets mening mot dessa intentioner. RB:s fullföljdsregler begränsar möjligheterna att överklaga, eftersom besvärstiden bara är två veckor och löper från den dag då beslutet meddelats.

I 3 § förvaltningslagen anges: Om en annan lag innehåller bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen. Detta undantag - som motsvarar 2 st i 1 § "gamla" förvaltningslagen - kan enligt kollegiets mening inte avse RB:s fullföljdsregler. Bestämmelsen togs in i förvaltningslagen för att klargöra att en specialregel i annan författning skulle äga företräde (prop 1971:30 s 319). RB är liksom förvaltningslagen en förfarandelag. Eftersom det dessutom saknas såväl sakliga som funktionella skäl att avvika från förvaltningslagens fullföljdsregler, bör någon avvikelse inte göras (se prop 1971:30 s 318).

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Lindgren, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. Länsskattemyndigheten i Stockholms län avslog i beslut d 19 sept 1988 en ansökan av B.C. om anstånd med erläggande av gåvoskatt. Länsskattemyndigheten avvisade i beslut d 26 okt 1988 B.C:s besvär över avslagsbeslutet eftersom de kommit in för sent. HovR:n har i överklagade beslutet fastställt det slut vartill länsskattemyndigheten kommit.

Kammarkollegiet har ifrågasatt om inte förvaltningslagens (1986:223) fullföljdsregler bör gälla vid besvär över beslut varigenom ansökan om anstånd med betalning av gåvoskatt lämnats utan bifall. Enligt 23 § 2 st nämnda lag skall ett överklagande inkomma till den myndighet som meddelat beslutet inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. Kammarkollegiet anser efter företagen utredning att B.C:s besvär mot beslutet d 19 sept 1988 vid tillämpning av dessa regler bör betraktas som inkomna i rätt tid.

Arvs- och gåvoskattelagen (1941:416) saknar bestämmelser om vilken besvärstid som gäller vid talan mot andra beslut än de som anges i 60 § 2 st och som rör fastställande, eftergift och återvinning av arvs- eller gåvoskatt. För talan mot övriga beslut gäller enligt 21 § RP fullföljdsreglerna i RB.

I fullföljdshänvisningen till beslutet d 19 sept 1988 har i enlighet med 52 kap 1 § RB angivits att besvärsinlagan skall ha kommit in till länsskattemyndigheten inom två veckor från den dag då klaganden fått del av beslutet. Av utredningen i ärendet framgår att försändelsen med beslutet utkvitterats på posten d 28 sept 1988 av ombud för B.C.. Hon får då anses ha tagit del av beslutet. Hennes besvärsinlaga har inkommit till länsskattemyndigheten mer än två veckor därefter och alltså efter besvärstidens utgång. Hennes besvär över HovR:ns avvisningsbeslut skall därför lämnas utan bifall.

HD (JustR:n Knutsson, Bengtsson, referent, Jermsten, Solerud och Svensson) fattade följande slutliga beslut: