NJA 1989 s. 64

Domskäl

Skäl. B.A:s till HD fullföljda talan får så förstås, att han i första hand yrkar befrielse från den ålagda ersättningsskyldigheten enligt rättshjälpslagen på den grunden att HovR:n felaktigt tillämpat bestämmelserna i 18 kap 9 § RB om solidariskt betalningsansvar för rättegångskostnader. I andra hand får han anses ha yrkat att prövning enligt 18 kap 11 § RB av frågan, hur kostnaden för L.L:s rättshjälp skall fördelas mellan riksskatteverket och B.A., skall ske och att därvid riksskatteverket åläggs att vidkännas hela kostnaden.

Enligt 18 kap 9 § RB svarar medparter solidariskt för rättegångskostnad, som båda skall ersätta. I den mån kostnad hänför sig till del av målet som angår endast någon av parterna, skall dock denna kostnad ersättas av den parten ensam. Vidare gäller, såvitt nu är av intresse, enligt 31 § rättshjälpslagen (1972:429) att bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad skall i fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp äga tillämpning rörande kostnaderna för rättshjälpen och att motpart eller annan som är ersättningsskyldig för sådana kostnader skall åläggas att utge ersättning enligt vad som sägs i 33 § samma lag.

L.L. har i egenskap av tredje man väckt talan om bättre rätt till egendom, som utmätts för B.A:s skulder, efter föreläggande enligt 4 kap 20 § UB. En sådan talan måste enligt lagrummet väckas mot såväl utmätningssökanden - i förevarande mål riksskatteverket - som gäldenären - i detta fall B.A. - och syftar till att få till stånd ett avgörande av frågan, om tredje mannen åtnjuter sakrättsligt skydd för egendomen gentemot utmätningssökanden. Konstruktionen leder således till att endast en dom kan ges för alla som har del i saken. Mellan utmätningssökanden och gäldenären råder med andra ord s k nödvändig processgemenskap, som innebär att rättegångshandling som den ene medparten företar gäller till förmån för den andre, även om den strider mot dennes handlingar (14 kap 8 § 2 st RB).

Vid nu angivna förhållanden kan i mål av förevarande art någon rättegångskostnad inte hänföras till del av målet som angår endast den ene av medparterna i den nödvändiga processgemenskapen. På grund härav och då riksskatteverket och B.A. har förlorat målet om bättre rätt till den utmätta egendomen, skall de såsom HovR:n funnit solidariskt ersätta L.L:s rättshjälpskostnad.

När det gäller B.A:s först i HD framställda yrkande om prövning enligt 18 kap 11 § RB av frågan om fördelning av rättshjälpskostnaden mellan riksskatteverket och B.A. har verket förklarat att, om HD finner att yrkandet kan prövas, verket inte motsätter sig att ensamt svara för kostnaden.

I 18 kap 11 § RB stadgas att, om två eller flera skall solidariskt svara för rättegångskostnad, rätten äger på yrkande av någon av dem med hänsyn till omständigheterna pröva, hur kostnaden skall fördelas mellan dem eller om någon av dem skall vidkännas hela kostnaden.

Yrkande enligt 18 kap 11 § RB om fördelning av rättegångskostnad mellan solidariskt ersättningsskyldiga medparter, vilket avses skola prövas i samma mål som huvudsaken, bör i princip framställas i den instans, där frågan om solidarisk ersättningsskyldighet först aktualiseras. Något hinder mot att yrkandet framställs först i högre rätt i samband med fullföljd av talan i målet kan dock inte anses föreligga, om prövning av yrkandet inte föranleder några särskilda olägenheter (jfr NJA 1971 s 383). Några sådana olägenheter föreligger inte i förevarande fall. På grund av riksskatteverkets medgivande skall verket i förhållande till B.A. vidkännas hela kostnaden för L.L:s rättshjälp.

Med hänsyn till utgången i HD kan B.A. inte undgå skyldighet att utge ersättning för L.L:s rättshjälpskostnad i HD samt bör B.A. av riksskatteverket erhålla ersättning för hälften av sina rättegångskostnader i HD.

Domslut

HD:s avgörande. HD fastställer HovR:ns beslut om ersättningsskyldighet för L.L:s rättshjälpskostnad, såvitt nu är i fråga.

HD förordnar med stöd av 18 kap 11 § RB att, mellan riksskatteverket och B.A., riksskatteverket skall vidkännas hela rättshjälpskostnaden.

Riksskatteverket skall ersätta B.A. för rättegångskostnader i HD med 911 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från dagen för HD:s beslut tills betalning sker.

För det biträde O.H. lämnat L.L. i HD fastställs ersättning enligt rättshjälpslagen till 1 000 kr, avseende arbete.

B.A. skall utge ersättning för L.L:s rättshjälpskostnad i HD med 1 000 kr. Beloppet skall betalas med 100 kr till L.L. och med 900 kr till staten.

HD fastställer L.L:s rättshjälpsavgift till 2 350 kr och hans tilläggsavgift till 1 050 kr.