lagen.nu

NJA 1991 s. 155

På en löpsedel har av misstag skrivits "knarkkung" i stället för "krogkung". Ansvarige utgivaren har fällts till ansvar för förtal.

A.C. yrkade efter stämning å S.R. och kommanditbolaget A-Pressen AB & Co vid Örebro TR att TR:n måtte

- fälla S.R., i dennes egenskap av ansvarig utgivare för tidningen Örebro-Kuriren, till ansvar för grovt förtal alternativt förtal,

- förplikta S.R. och kommanditbolaget att solidariskt till A.C. såsom skadestånd för psykiskt lidande på grund av tryckfrihetsbrott utge 100 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från d 2 febr 1988 till dess betalning sker,

- förplikta S.R. och kommanditbolaget att i Örebro-Kuriren införa fällande dom, därest A.C. framställer begäran härom efter det att dom meddelats,

- förbehålla A.C. rätt att i senare rättegång fordra ersättning av S.R. och kommanditbolaget för den genom publiceringen uppkomna ekonomiska skadan.

A.C. åberopade 7 kap 4 § 9 tryckfrihetsförordningen och 5 kap 2 § alternativt 1 § BrB samt 11 kap 2 § tryckfrihetsförordning.

S.R. bestred ansvarsyrkandet. S.R. och kommanditbolaget bestred skadeståndsyrkandet. De medgav yrkandet om publicering av fällande dom men bestred yrkandet om förbehåll från framtida prövning av ekonomisk skada.

TR:n (lagmannen Tranell samt rådmännen Andersson och Gustavsson jämte jury) anförde i dom d 7 dec 1988:

Till utvecklingen av grunderna för sin talan har A.C. anfört: A.C., som är född i Spanien och sedan 20 år bosatt i Sverige, har tillsammans med fyra medarbetare byggt upp företaget Krogkonsulterna i Örebro. Företagets verksamhet är nöjesinriktad och beroende av myndigheters tillstånd och allmänhetens gillande. A.C. är därför mån om att ha ett klanderfritt leverne. Eftersom han är framgångsrik invandrare i en bransch som ofta påstås ha samröre med olika slag av brottslighet befinner sig A.C. i en utsatt position. Hans verksamhet har därför vid några tillfällen uppmärksammats i tidningen Örebro-Kuriren. Den 2 febr 1988 hade Örebro-Kurirens löpsedel följande lydelse: "Örebros 'knarkkung' utökar sitt imperium: Köper både Contan och Ritz. Vindskontor var knarkgömma." Löpsedeln spreds till 175 olika försäljningsställen samma natt och morgon och sattes upp vi dessa. Tidningen, som utkommer i 20 000 exemplar, innehöll samma dag på sidan 1 en hänvisningstext med följande lydelse: "Köper två krogar till. A.C. och hans företag Krogkonsulterna tar över Ritz och Continental. Affären som genomförts bakom nerdragna gardiner, avslutas i veckan. Fem av Örebros populäraste ungdomskrogar skulle därmed ingå i Krogkonsulternas verksamhet. Förutom Ritz och Continental, också X., Prisma och Strömpis. Kvar blir bara två konkurrenter Storan och Grand. Sidan 15." För dem som kände till den förestående affären har A.C. enbart genom löpsedeln utpekats som "knarkkung". A.C. har i vart fall genom hänvisningstexten på första sidan i förening med löpsedeln identifierats som den "knarkkung" som nämns där. Han har genom uppgiften utpekats som brottslig. Det har inte varit försvarligt att lämna uppgiften, som för övrigt varken är sann eller skäligen grundad.

A.C. har gjort gällande att han, genom löpsedeln ensam eller i förening med hänvisningstexten på tidningens första sida, har utsatts för förtal. Med hänsyn till att förtalet innefattar beskyllning om ett grovt och synnerligen vanärande brott och med hänsyn till beskyllningens uppseendeväckande placering på löpsedeln samt till omfattningen av löpsedeln och tidningens spridning är förtalsbrottet att bedöma som grovt. S.R. är som utgivare av Örebro-Kuriren ansvarig för publiceringen eftersom det förutsätts att allt som skriften innehåller har införts däri med hans vetskap och vilja. Huruvida beskyllningen "knarkkung" i stället för "krogkung" publicerats på grund av misstag saknar därmed betydelse för ansvarsfrågan.

A.C. har vidare gjort gällande att han genom beskyllningen har tillfogats svårt psykiskt lidande och att han är berättigad till ersättning härför. Kommanditbolaget är som ägare av Örebro-Kuriren skyldigt att jämte S.R. utge skadestånd till A.C.. Det förhållandet att Örebro-Kuriren försökt begränsa skadan efter det att felet upptäckts saknar betydelse vid bestämmandet av skadeståndets storlek. Dessutom har A.C. gjort gällande att han fogats ekonomisk skada genom publiceringen. Omfattningen härav har dock inte klarlagts.

Till utvecklingen har S.R. anfört: Publiceringen av ordet "knarkkung" på löpsedeln har skett av misstag. Rätteligen skulle ordet "krogkung" ha publicerats på löpsedeln. Denna skall bedömas för sig och där har inte lämnats sådan uppgift att A.C. kunnat identifieras. Därför har något utpekande på det sätt som förutsätts för att förtal skall föreligga, inte skett. För det fall att löpsedeln skall bedömas i förening med hänvisningstexten på tidningens första sida har, eftersom hänvisningstexten endast benämner A.C. som "krogkung", det rätta förhållandet framkommit och förtal föreligger därmed inte.

För det fall kravet på utpekande av A.C. som brottslig anses uppfyllt har S.R. gjort gällande att hänsyn skall tas till samtliga omständigheter kring publiceringen. Felet uppkom när nattredaktören skrev in texten, till en av tidningens fyra olika löpsedlar, i datorn och upptäcktes inte vid korrekturläsningen. Misstaget uppdagades d 2 febr 1988 kl 8.10 på tidningens centralredaktion och man ringde då genast runt till de olika försäljningsställena och uppmanade dem att ta ned löpsedeln. Dessutom fick några medarbetare i uppdrag att ge sig ut i Örebro och ta ned de löpsedlar som inte redan var nedplockade. Vidare informerades A.C. kl 9.15 om misstaget och om vilka åtgärder som gjordes för att begränsa skadan varvid en ursäkt även framfördes till honom. S.R. förklarade samma dag i lokalradion att löpsedeln var ett misstag. Följande dag, d 3 febr, publicerade Örebro-Kuriren på första sidan en dementi under rubriken "Kuriren beklagar". Med hänsyn till misstaget och de vidtagna åtgärderna kan brott inte anses föreligga. I vart fall kan brottsligheten inte bedömas som grov.

För det fall förtal anses föreligga genom löpsedeln ensam eller i förening med hänvisningstexten på tidningens första sida, har S.R. och kommanditbolaget gjort gällande att A.C. inte har lidit någon skada eller i vart fall endast lidit en utomordentligt liten skada med hänsyn till den begränsade spridning löpsedeln fått, det förhållande att texten i tidningen inte innehåller något utpekande om brottslig handling samt de åtgärder som tidningen vidtagit för att begränsa skadan.

Domskäl. De av A.C. påtalade uppgifternas innehåll har prövats av jury. Juryn har fått sig förelagt att besvara följande frågor:

- Utgör löpsedeln ensam förtal jämlikt 7 kap 4 § 9 tryckfrihetsförordningen jämfört med 5 kap 1 § BrB?

- Utgör löpsedeln ensam grovt förtal jämlikt 7 kap 4 § 9 tryckfrihetsförordningen jämfört med 5 kap 2 § BrB?

- Utgör löpsedeln i förening med hänvisningstexten på sidan 1 i tidningen förtal jämlikt 7 kap 4 § 9 tryckfrihetsförordningen jämfört med 5 kap 2 § BrB?

- Utgör löpsedeln i förening med hänvisningstexten på sida 1 i tidningen grovt förtal jämlikt 7 kap 4 § 9 tryckfrihetsförordningen jämfört med 5 kap 2 § BrB?

Juryn har besvarat fråga 3 med ja och övriga frågor med nej.

Eftersom juryn funnit att brott i enligt med fråga 3 föreligger har även TR:n jämlikt 12 kap 2 § 2 st tryckfrihetsförordningen att pröva frågan härom.

Till en början kan det då konstateras att löpsedeln i förening med hänvisningstexten på sidan 1 i tidningen visserligen är kränkande för A.C.. För att förtal skall föreligga fordras emellertid att kränkningen skett uppsåtligen. I denna del skall till en början noteras att enligt 8 kap 1 § tryckfrihetsförordningen gäller att för tryckfrihetsbrott genom periodisk skrift svarar i första hand ansvariga utgivaren. Vid bedömande av frågor om ansvar för honom skall 12 § i nämnda kapitel anses om vad skriften innehåller införts däri med hans vetskap och vilja. Den eller de personer som genom författande av artiklar eller på annat sätt medverkat till att skriften fått visst innehåll är uteslutna från ansvar. Anledningen härtill är att ett dylikt ansvar skulle kunna verka hämmande på yttrandefriheten.

I tryckfrihetssakkunnigas förslag till tryckfrihetsförordning anfördes beträffande frågan om subjektiva omständigheter som förutsättning för tryckfrihetsbrott, att en skrifts innehåll inte alltid behöver vara känt för utgivaren men att vid ansvarighetens bedömande vad skriften innehåller måste anses vara infört däri med den ansvariges vetskap och vilja. Även om straffbarheten sålunda i regel inte beror på en prövning av den ansvariges uppsåt eller oaktsamhet i det särskilda fallet, kan det likväl inte antagas att kravet på uppsåt eller oaktsamhet såsom förutsättning för att ett brott skall föreligga helt saknar betydelse vid tryckfrihetsbrott. En sådan ståndpunkt skulle nämligen leda till att de särskilda straffbunden vid tillämpning på tryckfrihetsbrott fick ett vidsträcktare innehåll än vid brott som inte skett genom tryckt skrift. Det skulle emellertid inte vara möjligt att, som allmän regel, till grund för ansvaret lägga viljeinriktningen hos skriftens upphovsman och låta ansvarig utgivaren svara för upphovsmannens gärning. På grund av anonymitetsregler kan utredning härom inte alltid förebringas. Det är dock, enligt de tryckfrihetssakkunniga, inte helt uteslutet att sådan omständighet beaktas, såsom t ex när det av omständigheterna framgår att skriftens upphovsman på grund av misstag inte handlat uppsåtligt. Ett sådant bedömande får vid tryckfrihetsbrott i huvudsak grundas på skriftens innehåll, de yttre omständigheterna under vilka skriftens tillkommit samt det syfte som med hänsyn härtill framkommit.

I det nu aktuella målet har genom vittnesförhör med nattredaktören B.E., framkommit bl a följande: Örebro-Kurirens utgivningsdistrikt delas upp på 5 olika områden. Maximalt trycks 4 olika löpsedlar. Antalet löpsedlar är beroende av vilken nyhet som är mest intressant för respektive område. Det är nattredaktörens uppgift att bestämma antalet löpsedlar samt respektive löpsedels text. B.E. var nattredaktör den aktuella natten. Hon upprättade som brukligt en skiss på hur löpsedeln skulle se ut. Enligt denna skiss, som ingivits till TR:n, skulle löpsedeln ha haft följande lydelse: "Örebros 'krogkung' utökar sitt imperium: Köper både Contan och Ritz." Längst ner på löpsedeln angavs i annan färg en "streamer", som alltid är en från den andra nyheten oberoende nyhet: "Vindskontor var knarkgömma." Efter skissens upprättande skrev hon in löpsedelns text i datorn varvid texten blev tillgänglig för den tekniska bearbetningen. Före tryckningen av löpsedeln skall nattredaktören kontrollera löpsedelns text. Hon minns dock inte att hon kontrollerade texten. Hon hade inte för avsikt att skriva "knarkkung" på löpsedeln och kan inte förklara misstaget.

Vittnesförhör har vidare hållits med S.R. sekreterare L.V. som bl a uppgivit: Före morgonens redaktörsmöte satte hon som brukligt upp dagens löpsedlar. När hon såg löpsedelns text förstod hon att den var fel och när S.R. kom bad hon honom läsa löpsedeln varvid han blev "vit i ansiktet". Efter att felet uppmärksammats ringde hon på S.R:s order till alla försäljningsställen och talade om att löpsedeln innehöll ett fel och att den därför skulle tas ned.

Örebro-Kurirens ansvarige utgivare S.R. har i detta hänseende berättat att han såg löpsedeln först då han kom till tidningen d 2 febr 1988 kl 8.10. Eftersom löpsedeln innehöll ett felaktighet, som kunde skada Örebro-Kurirens rykt som en trovärdig morgontidning, gav han order om att löpsedlarna skulle tas ned. Han ringde till A.C. och informerade om misstaget samt bad om ursäkt. Vidare förklarade han i lokalradion samma dag att löpsedeln var ett misstag. Dagen efter publicerades på tidningens första sida en dementi.

Av vittnesförhör med vaktmästare J.J. har framkommit att han begett sig ut i Örebro för att ta ned eventuella icke nedtagna löpsedlar.

TR:ns bedömning.

Av vad i målet framkommit är det uppenbart att löpsedelns felaktiga och olyckliga formulering tillkommit av misstag.

Väl har S.R. såsom ansvarig utgivare att svara för Örebro-Kurirens innehåll och det skall anses att det som införts i tidningen införts med hans vetskap och vilja. Tryckfrihetsbrottets straffbarhet är emellertid inte helt oberoende av subjektiva omständigheter. En sådan ståndpunkt skulle nämligen enligt tryckfrihetssakkunnige leda till att de särskilda straffbuden vid tillämpning på tryckfrihetsbrott finge ett vidsträcktare innehåll än vid brott som inte skett genom tryckt skrift. I förevarande fall har TR:n redan konstaterat att löpsedelns felaktiga formulering tillkommit av ett misstag och således utan uppsåt. Brottet förtal förutsätter emellertid uppsåt. Om S.R. skulle fällas till ansvar enbart utifrån regeln att tidningens innehåll skall anses infört med ansvariga utgivarens vetskap och vilja, skulle det just innebära att straffbudet förtal i detta fall finge en vidare tillämpning än vid förtal som inte skett genom tryckt skrift. TR:n finner därför att åtalet för tryckfrihetsbrott skall ogillas. Vid sådant förhållande skall även skadeståndstalan ogillas.

A.C:s yrkande om förbehåll att framdeles få föra talan om ersättning för ekonomisk skada föranleder ingen åtgärd.

Domslut Åtalet ogillas.

Yrkandet om skadestånd lämnas utan bifall.

A.C. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade bifall till sina vid TR:n framställda yrkanden, dock gjorde han gällande ansvar endast för förtal.

S.R. och Aktiebolaget Örebro-Kuriren, som övertagit kommanditbolagets skyldigheter i fråga om skadestånd, bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Groll, hovrättsrådet Rexed och hovrättsassessorn Holmgren, referent, samt nämdemännen Lindqvist och Unelius) anförde i dom d 16 juni 1989:

Domskäl. Parterna har i HovR:n anfört i huvudsak i enlighet med vad som framgår av TR:ns dom.

HovR:ns bedömning.

Löpsedelns i förening med tidningstexten utpekar grundlöst A.C. såsom brottslig. Objektivt sett föreligger alltså att förtalsbrott. Frågan uppkommer då huruvida A.C:s talan ändå skall ogillas på den av S.R. åberopade grunden att ordet "knarkkung" på löpsedeln tillkommit av misstag eller, med andra ord, att det saknats uppsåt att förtala A.C.. I denna fråga gör HovR:n följande överväganden.

Lika med TR:n finner HovR:n uppenbart att löpsedelns felaktiga formulering tillkommit av misstag. Det saknas skäl att ifrågasätta B.E:s uppgift att misstaget bestod i en ren felskrivning.

Enligt 8 kap 12 § tryckfrihetsförordningen jämförd med 1 § samma kapitel skall innehållet i periodisk tidskrift anses infört i skriften med ansvarige utgivarens vetskap och vilja. S.R. skall således anses ha känt publicering av den aktuella löpsedeln. I denna del föreligger inte utrymmet för att låta subjektiva omständigheter påverka bedömningen. Betydelsen av sådana omständigheter uppkommer först vid besvarandet av frågan huruvida S.R., om han också faktiskt hade tagit del av löpsedeln, skulle ha förstått att den innefattade förtal. HovR:n bedömer därvid som uppenbart att han skulle ha insett att A.C. utan grund utpekats som brottslig. Åtalet för förtal är således styrkt. Omständigheternas är sådana att det bötesstraff som skall följa på gärningen kan sättas lågt.

Med hänsyn till bl a de långtgående åtgärder som vidtogs för att begränsa skadeverkningarna av publiceringen får antas att den skada A.C. tillskyndats varit begränsad. HovR:n uppskattar skäligt skadestånd för psykiskt lidande till 5 000 kr.

Det saknas skäl att i domslutet intaga förbehåll för A.C. att i senare rättegång fordra ersättning för annan skada än psykiskt lidande. En sådan rätt har han nämligen redan utan förbehåll.

Skyldigheten att publicera domen bör åläggas S.R..

Domslut Med ändring av TR:ns dom dömer HovR:n S.R. för tryckfrihetsbrott innefattande förtal till 20 dagsböter å 80 kr.

S.R. och AB Örebro-Kuriren skall solidariskt utge skadestånd till A.C. med 5 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från d 2 febr 1988 till dess betalning sker.

S.R. skall, om begäran därom framställs av A.C., låta införa denna dom i Örebro-Kuriren.

S.R. och AB Örebro-Kuriren (ombud för båda advokaten P.D.) sökte revision. S.R. yrkade att Hd måtte ogilla A.C:s ansvarstalan och befria honom från skyldigheten att låta införa HovR:ns dom i Örebro-Kuriren. S.R. och bolaget yrkade att HD skulle ogilla A.C:s skadeståndstalan.

A.C. (ombud advokaten I.F.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Lindgren, föreslog i betänkande att HD med delade dom enligt följande: Domskäl. S.R. har till stöd för sin talan anfört att texten på löpsedeln tillkommit genom ett tankefel. Nattredaktören B.E. har, när hon skrev in texten i datorn, omedvetet kommit att skriva in ordet "knarkkung" istället för "krogkung". Av den skiss som hon upprättade till ledning för sätteriet framgår att hon tänkt att det skulle stå "krogkung". Tillkomsten av den felaktiga löpsedeln är närmast att jämföra med ett teknisk fel, eftersom varje avsikt att uttrycka det som stod på löpsedeln, saknades. S.R. vidtog, när han gjorde uppmärksam på löpsedeln, omedelbart åtgärder för att ta ned löpsedlarna och därigenom begränsa spridningen av den felaktiga uppgiften. Han har alltså inte på något sätt velat godkänna spridandet av uppgiften.

Som HovR:n funnit utpekar löpsedeln i förening med tidningstexten grundlöst A.C. som brottslig. Han har därigenom blivit utsatt för förtal. Av utredningen i målet framgår att ordet "knarkkung" på löpsedeln uppenbarligen tillkommit av misstag efter en felskrivning av B.E..

Frågan i målet blir då S.R. i egenskap av ansvarig utgivare för Örebro- Kuriren kan undgå ansvar för tryckfrihetsbrott innefattande förtal med hänvisning till detta förhållande.

Enligt 8 kap 12 § tryckfrihetsförordningen jämförd med 1 § samma kapitel skall innehållet i periodisk tidskrift anses infört i skriften med ansvarige utgivarens vetskap och vilja S.R. skall således anses ha känt till och godkänt publicering av den aktuella löpsedeln. I denna del föreligger inte utrymme för att låta subjektiva omständigheter påverka bedömningen. I förarbetena till tryckfrihetsförordningen diskuterades hur ansvarsregeln i 8 kap 12 § förhöll sig till de gängse reglerna om subjektiva brottrekvisit (SOU 1947:60 s 156, prop 1948:230 s 39-40, 62-63 och 93). Därvid framhöll de tryckfrihetssakkunniga (SOU 1947:60 s 156) med instämmande av departementschefen (prop 1948:230 s 39-40) att det inte kunde antas att strafflagens fordran på uppsåt eller oaktsamhet såsom förutsättning för att ett brott skall föreligga helt saknade betydelse vid tryckfrihetsbrott. En sådan ståndpunktskulle leda till att de särskilda straffbuden vid tillämpning på tryckfrihetsbrott fick ett vidsträcktare innehåll än vid brott som inte skett genom tryckt skrift. De tryckfrihetssakkunniga uteslöt därför inte möjligheten att beakta viljeinriktningen hos skriftens upphovsman när det av omständigheterna framgick att upphovsmannen på grund av misstag inte handlat uppsåtligt. I huvudsak torde ett sådant bedömande, sades det, vid tryckfrihetsbrott få grundas på skriftens innehåll. De yttre omständigheter under vilka skriften tillkommit och det syfte som med hänsyn härtill genom skriften ådagalägges, får därvid bilda grundval för de begränsningar av det brottsliga som enligt allmän strafflag tillgodoses genom kravet på uppsåt eller oaktsamhet. Departementschefen anförde vidare (prop s 93) att det var uppenbart att regeln i 8 kap 12 § tryckfrihetsförordningen, liksom övriga ansvarighetsbestämmelser, utgick från normala situationer vid skriftens tillkomst. Det kunde dock inte anses helt uteslutet att så extrema förhållanden kunde förekomma att ansvarighetsreglerna inte var tillämpliga eller att tryckfrihetsrättsliga grundsatser inte ägde giltighet.

Det framgår redan av förarbetena till 8 kap 12 § tryckfrihetsförordningen att det inte går att förena det tryckfrihetsrättsliga formalansvaret med en normal prövning av subjektiva omständigheter vid brott. Uppsåtsprövningen vid tryckfrihetsbrott måste utgå från innehållet i skriften; om det ur denna kan utläsas ett syfte motsvarande uppsåtskravet för det aktuella brottet är detta uppfyllt. Därutöver bör det finnas visst utrymme för individuella ansvarsbedömningar grundade på omständigheterna vid skriftens tillkomst, där upphovsmannens viljeinriktning kan ingå som ett av flera moment i prövningen. Det är emellertid tydligt att lagstiftaren avsett att den ansvarige utgivaren skall kunna undgå ansvar för skriftens innehåll endast under mycket speciella förhållanden.

I förevarande fall råder det ingen tvekan om att den som läser uttrycket knarkkung förstår att någon därigenom utpekas som brottslig. Uppsåtskravet är därmed uppfyllt. Det framgår av S.R:s åtgärder att låta ta ned löpsedlarna att han förstått att A.C. utan grund utpekats som brottslig och att uppgiften utgjorde förtal. Det bekräftas också av vad som redovisats i TR:ns dom om hans övriga handlande för att begränsa skadan. Felskrivningen har skett under ett vanligt arbetsdygn på tidningen under vilket normala arbetsrutiner har följts. Omständigheterna vid löpsedelns tillkomst är därför inte sådana att S.R. i egenskap av ansvarig utgivare kan freda sig från ansvar genom att åberopa att felskrivningen skett av misstag och att nattredaktören i och för sig inte hade något uppsåt att förtala A.C.. Åtalet är följaktligen styrkt.

HD delar HovR:ns bedömning i vad avser bötesstraffets och skadeståndets storlek samt övriga frågor.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

HD (JustR:n Jermsten, Gregow, Lind, Svensson, referent, och Danelius) beslöt följande dom.

Domskäl. Genom löpsedeln med det där använda ordet "knarkkung" i förening med texten på första sidan i tidningen samma dag måste A.C. anses ha utpekats såsom brottslig, vilket saknade all grund. Förutsättningarna för förtalsbrott är alltså objektivt sett uppfyllda.

I målet är utrett att löpsedelns formulering tillkom genom att nattredaktören av misstag skrev "knarkkung" i stället för "krogkung".

Enligt 8 kap 12 § tryckfrihetsförordningen jämförd med 1 § samma kapitel skall innehållet i periodisk skrift anses infört i skriften med den ansvarige utgivarens vetskap och vilja. Uttrycket "vetskap och vilja" innebär att den ansvarige utgivaren skall anses ha haft uppsåt att föra in texten i just det skick i vilket den publicerades.

Den ansvarige utgivaren för en tidning får således i allmänhet svara för en i tidningen införd artikel som om han själv skrivit den, även om han i verkligheten inte ens tagit del av den innan den infördes. Endast under extrema omständigheter kan han undgå ansvar för en artikel av sådant innehåll att dess offentliggörande objektivt framstår som ett tryckfrihetsbrott (jfr prop 1948:230 s 93 och 174). Av 1 kap 7 § jämförd med 8 kap 1 § tryckfrihetsförordningen framgår att samma ansvar gäller för texten på löpsedlar som hör till tidningen.

I förevarande fall är utrett att felskrivningen skett som ett led i normalt redaktionellt arbete på tidningen. Några extrema förhållanden som skulle kunna påverka ansvarsbedömningen föreligger således inte. Löpsedeln och tidningstexten skall därför anses ha blivit utlämnade för spridning med S.R:s vetskap och vilja och S.R. kan inte undgå ansvar för förtal.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut, dock att S.R. skall om begäran därom framställs av A.C., låta införa HD:s dom i Örebro-Kuriren.

Metadata

Rättsfall som hänvisar till detta (1)

NJA 2003 s. 567: Tryckfrihetsbrott. En tidnings löpsedel har ansetts innefatta uppgift som varit ägnad att utsätta en person för andras missaktning. Ansvarige utgivaren har fällts för förtal. Tillika fråga om...
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation