NJA 1993 s. 245

Domskäl

TR:n (ordf chefsrådmannen Sjösten) anförde i dom d 5 april 1990:

Domskäl. T.S. har bestritt ansvar. Han har som grund för bestridandet anfört: Skyddsräcke borde inte ha varit uppsatt vid öppningen till trapphuset vid tillfället. Det fanns ingen möjlighet att ha skyddsräcke eftersom det enda sättet att transportera det material, som behövdes för byggnationen i övervåningen, var genom trappschaktet. - Om behov av skyddsräcke skulle anses ha förelegat bestrids att någon anställd vid gatukontoret varit skyldig att tillse att räcke fanns. Gatukontoret var i egenskap av byggherre ansvarigt för samordningen av skyddsanordningar endast om det på arbetsplatsen funnits flera samtidigt verksamma entreprenörer, vilket inte var fallet. - Om ansvaret för skyddsåtgärder enligt arbetsmiljölagen ändå skulle anses åligga gatukontoret bestrids att detta ansvar åvilat T.S., eftersom delegering av ansvaret skett till platschefen G.S..

T.S. har närmare uppgivit: Han var chef för avdelningen Teknisk Service inom gatukontoret och som sådan direkt underställd gatudirektören. Till hans arbetsuppgifter hörde tillsyn över arbetsmiljöfrågor. Delegation från gatudirektören av dessa uppgifter ingick i befattningsbeskrivningen för hans tjänst. I april 1984 skickades från personalkontoret till de olika avdelningarna inom gatukontoret ut skriftliga instruktioner i arbetsmiljöfrågor för anställda med arbetsledande uppgifter. Instruktionerna, som innefattar uttrycklig delegering, blev inte underskrivna av någon på hans avdelning. Då G.S. kom till avdelningen skrevs inte något anställningskontrakt med honom. Det hölls inte heller något s k kontaktsamtal. G.S. var tidigare anställd inom gatukontoret och skulle tjänstgöra på avdelningen under en begränsad tid. G.S. var platschef och som sådan ansvarig för arbetsmiljön vad gällde gatukontorets egna anställda. G.S. hade erforderliga kunskaper i arbetsmiljöfrågor. Dessa frågor är kända för alla som har arbetsledaransvar. G.S. hade i egenskap av platschef ansvar för skyddsronderna och hade rätt att fatta beslut. Det ingick i T.S:s skyldigheter att se till att skyddsronderna gjordes. Om G.S. var borta från arbetet var T.S. ansvarig för arbetsmiljöfrågorna.

Åklagaren har såsom bevis åberopat förhör med målsäganden K.J. samt vittnesförhör med G.S.. Härtill har åberopats skriftlig bevisning, bl a befattningsbeskrivning för T.S. samt ansvars- och befogenhetsfördelning mellan gatudirektören och T.S..

K.J. har uppgivit att han, då olyckan inträffade, hade fått uppdrag av sin närmaste chef, E., att kontrollera elarbeten som utfördes av två vid Göteborgs stads verkstäder anställda personer.

G.S. har bekräftat de uppgifter T.S. lämnat beträffande hans anställning. Han har vidare uppgivit: De instruktioner i arbetsmiljöfrågor, som är daterade i april 1984, diskuterades inte när G.S. tillträdde sitt arbete. G.S. hade arbetat som arbetsledare sedan 1965 och visste vad som gällde när han tillträdde befattningen. Vad gäller arbetsmiljöfrågor följer med tjänsten att man vet vad de innebär. Säkerheten i arbetet är "något som man har inom sig". Den ingår i sättet att arbeta. Det var G.S. som kontrollerade att skyddsåtgärder vidtogs. Om det förelåg samordningsansvar för gatukontoret var det G.S. som hade det. G.S. hade de ekonomiska resurser som krävdes för att sköta skyddet. Om det uppkom några särskilda kostnader hade han kanske fått fråga ledningen. G.S. bestämde tid för skyddsronder och deltog däri. G.S. hade som platschef ansvaret för de arbetare som fanns på arbetsplatsen. G.S. har någon gång på hösten 1988 skrivit under gatukontorets direktiv beträffande arbetsmiljöfrågor. Det som står i direktiven tycker han att man levt upp till redan tidigare.

TR:ns bedömning.

Det är utrett att olyckan inträffade genom att K.J., som var sysselsatt med arbete på skjulets övervåning, föll genom en öppning till ett blivande trapphus ned mot ett plan 2,70 m därunder.

Enligt arbetarskyddsstyrelsens bestämmelser angående byggnads- och anläggningsarbeten (1986:3) 16 § skall skyddsräcke finnas eller annan betryggande skyddsåtgärd vidtas om fallhöjden är två meter eller mer. Den omständigheten att byggmateriel transporterades genom schaktet kan inte medföra att avsteg kan göras från de sålunda föreskrivna säkerhetsanordningarna. Avsaknaden av skyddsräcke innebär alltså att avsteg gjorts från de för arbetsplatsen gällande säkerhetsbestämmelserna.

Vid olyckstillfället utfördes arbeten på arbetsplatsen av Electrolux eller underentreprenör till detta företag. Av K.J:s uppgifter framgår att också två av kommunens anställda var sysselsatta på arbetsplatsen vid tillfället.

Enligt 3 kap 7 § arbetsmiljölagen är den som låter utföra byggarbeten ansvarig för samordning av skyddsåtgärder på arbetsplatsen om två eller flera gemensamt bedriver verksamhet. Gatukontoret var byggherre vid de aktuella arbetena. Såvitt visats har ansvaret inte överlåtits på entreprenören.

På grund av vad som anförts finner TR:n att gatukontoret i första hand varit ansvarigt för säkerhetsfrågorna på arbetsplatsen.

T.S. har vid sådant förhållande medgivit att han var ansvarig för arbetsmiljöfrågorna inom sin avdelning men har gjort gällande att delegation av ansvaret skett till platschefen G.S..

TR:n gör här följande bedömning. Någon uttrycklig, skriftlig eller muntlig, delegation har inte skett. Av vad som framkommit framgår närmast att såväl T.S. som G.S. haft den uppfattningen att ansvaret för arbetsmiljöfrågor såsom något självklart ingick i platschefens, dvs G.S:s, arbetsuppgifter. Det framgår inte klart hur långt G.S:s beslutsbefogenheter sträckte sig. Någon ansvarsdelegering av beskaffenhet att inverka på det straffrättsliga ansvaret kan därför inte anses ha ägt rum. T.S. har alltså varit ansvarig för säkerhetsfrågorna.

Samordningsansvaret har omfattat ansvar för att den plats där olyckan inträffade var en från skyddssynpunkt säker arbetsplats.

TR:n finner utrett att avsaknaden av skyddsräcke orsakat olycksfallet. Underlåtenheten att anordna skyddsräcke har inneburit ett åsidosättande av bestämmelsen i 16 § arbetarskyddsstyrelsens författningssamling avseende byggnads- och anläggningsarbete. Genom att underlåta att tillse att bestämmelsen om skyddsräcke följdes har T.S. varit oaktsam. Genom T.S:s oaktsamhet har K.J. vållats kroppsskada. Åtalet skall därför bifallas. Med hänsyn till omständigheterna - bl a har framgått att det huvudsakliga arbetet på platsen vid tillfället utfördes av entreprenör - finner TR:n att straffet bör sättas lågt.

Domslut

Domslut. TR:n dömde T.S. jämlikt 3 kap 8 § BrB för vållande till kroppsskada till 30 dagsböter å 90 kr.

Domskäl

Domskäl. Riksåklagaren har justerat åtalet på så sätt att den oaktsamhet som läggs T.S. till last består i att denne inte tillsett eller låtit tillse att skyddsräcke eller annat skydd mot fall var uppsatt vid öppningen till trapphuset.

Vid det med åtalet avsedda tillfället var T.S. chef för avdelningen Teknisk Service, som var en av sex avdelningar inom gatukontoret. Avdelningen, som sysselsatte närmare 140 personer, var i sin tur indelad i fyra byråer. Som chef för en av dessa byråer tjänstgjorde G.S., vilken också var platschef för de i målet aktuella ombyggnadsarbetena.

Enligt instruktioner som utfärdats inom gatukontoret ankom det på T.S. att omedelbart under gatudirektören leda avdelningens arbete och det angavs vidare bl a att T.S. hade att "tillse att inriktning i lagar och avtal beträffande medbestämmande, jämställdhet, arbetsmiljö, etc blir beaktad". I fråga om chefen för den byrå som G.S. förestod framgick av instruktionerna att byråchefen skulle leda byråns verksamhet. Även i fråga om byråchefen angavs att denne skulle tillse att inriktning i lagar och avtal beträffande bl a arbetsmiljö blev beaktad. För sektionschef och arbetsledare föreskrevs vidare en skyldighet att se till att risk för ohälsa och olycksfall i arbetet inte förelåg.

Det anförda tyder på att avsikten inom gatukontoret varit att uppgiften att svara för sådana arbetsmiljöåtgärder som det är fråga om i målet skulle vara delegerad till G.S. inom hans ansvarsområde. Riksåklagaren har också vitsordat att G.S. för att fullgöra denna uppgift hade tillräcklig kompetens och erfarenhet samt tillräckliga beslutsbefogenheter. De uppgifter som G.S. lämnat vid TR:n ger vid handen att han själv hade uppfattningen att det samordningsansvar för arbetsmiljöfrågorna på den aktuella arbetsplatsen som kunde föreligga för gatukontoret ankom på honom. Av hans uppgifter framgår också bl a att det var han som bestämde tid för skyddsronder och att han deltog i dessa samt att han ansåg sig i egenskap av platschef ha ansvar för de arbetare som fanns på arbetsplatsen.

Innan G.S. övertog ansvaret för byrån hade han arbetat parallellt med sin företrädare under några månader. Det får emellertid anses framgå av utredningen att G.S. vid tidpunkten för den ifrågavarande olyckshändelsen inte hade fått del av den instruktion, i vilken det ansvar för arbetsmiljöfrågorna som avsågs falla på honom specificerades, och att det inte heller på annat sätt uttryckligen hade sagts till honom att han skulle överta T.S:s ansvar för arbetsmiljöfrågorna inom sitt ansvarsområde.

Även om giltigheten av den avsedda delegeringen till G.S. med hänsyn till det anförda skulle ha kunnat ifrågasättas vid en prövning enligt arbetsmiljölagen, får T.S. anses ha haft fog för att förutsätta att G.S. på byggarbetsplatsen skulle bevaka arbetsmiljöfrågor av nu aktuellt slag. Såvitt framgår av utredningen ingick det inte i T.S:s normala uppgifter att genom besök på byggarbetsplatserna utöva tillsyn över skyddsförhållandena, och det har inte framkommit att det vid det aktuella tillfället fanns någon särskild anledning för honom att utöva kontroll i detta hänseende.

Vid detta förhållande kan det inte vid en prövning enligt 3 kap 8 § BrB anses att T.S. på grund av sin ställning inom gatukontoret har ett straffrättsligt ansvar för olyckan.

Med denna bedömning bör prövningstillstånd meddelas beträffande målet i övrigt och åtalet ogillas.

Domslut

Domslut. HD förklarar att T.S. inte är straffrättsligt ansvarig enligt 3 kap 8 § BrB för den inträffade olyckan.

HD meddelar prövningstillstånd även beträffande målet i övrigt samt lämnar, med ändring av HovR:ns dom, åtalet utan bifall.

Referenten, JustR Nilsson, med vilken JustR Lars K Beckman förenade sig, var skiljaktig på sätt framgår av följande yttrande: Riksåklagaren har justerat åtalet på så sätt att den oaktsamhet som läggs T.S. till last består i att denne inte tillsett eller låtit tillse att skyddsräcke eller annat skydd mot fall var uppsatt vid öppningen till trapphuset.

För att en underlåtenhet att vidta en viss åtgärd skall vara straffbar krävs enligt allmänna straffrättsliga principer att det har förelegat en särskild skyldighet att vara aktivt verksam. Enligt arbetsmiljölagen har arbetsgivare en sådan skyldighet när det gäller att förebygga olycksfall.

Det ansvar för arbetsmiljöns beskaffenhet som enligt arbetsmiljölagen vilar på arbetsgivaren bärs i första hand av den högste chefen. Delegering kan dock ske. I förarhetena till arbetsmiljölagen har understrukits vikten av att det vid delegering klargörs vem som i olika avseenden bär ansvaret för att arbetsmiljölagstiftningens bestämmelser följs (prop 1976/77:149 s 373). Det ligger i sakens natur att detta krav på tydlighet gör sig gällande med allt större styrka ju längre ned i beslutskedjan som delegering sker. Följden av en otydlig delegering är att ansvaret ligger kvar på den närmast högre nivån. Det hindrar emellertid inte att också underställda befattningshavare kan ha ett visst ansvar för säkerheten på arbetsplatsen, om det även utan uttrycklig delegering följer med deras arbetsuppgifter (jfr NJA 1991 s 247).

T.S. har i HD hävdat att ansvaret för arbetsmiljöfrågor delegerats från honom, som var avdelningsehef, till sektionschefen G.S.. I andra hand har han gjort gällande att delegeringen till honom från gatuchefen haft sådana brister att ansvaret legat kvar på denne.

Av utredningen i målet framgår att T.S. tagit del av handlingar som innebär att gatuchefens arbetsmiljöansvar delegerats till honom men att detta ansvar varken skriftligen eller muntligen delegerats vidare till G.S.. I den mån gatukontoret hade ett ansvar för att skyddsräcke eller annat skydd mot fall var uppsatt vid öppningen till trapphuset, har detta ansvar alltså åvilat T.S. enligt arbetsmiljölagen. En underlåtenhet från hans sida att vidta de åtgärder i detta hänseende som krävts för att förhindra olyckan innebär i det aktuella fallet att han av oaktsamhet har vållat olyckan. För detta bär han ett straffrättsligt ansvar enligt 3 kap 8 § BrB.