NJA 1992 s. 324

Domskäl

TR:n (ordf hovrättsassessorn Rolf Håkansson) anförde i dom d 18 okt 1991:

Domskäl. K.T. har uppgett: Hon var denna dag hemma hos J-E.G. i dennes lägenhet. I lägenheten fanns också C.B.. De förtärde alkohol och blev alla berusade. Stämningen var god. Någon gång kring midnatt gick G. och lade sig. Plötsligt sade C.B. till henne, att hon skulle lämna lägenheten. Hon ansåg att det var G:s sak att avgöra om hon måste lämna lägenheten och gick mot G:s sovrum för att fråga denne. Halvvägs dit stack C.B. utan förvarning en kniv i ryggen på henne. I samband därmed föll hon och kände blod på ryggen. Hon frågade C.B. vad han gjorde och denne svarade "Du skall ha mer" samtidigt som han högg henne i axeln. Hon försökte därefter ta kniven ifrån honom. Då han drog kniven till sig skar hon sig i handen. Därefter högg han henne igen men hon vet inte var eftersom hon då var så omtumlad och hon ville få slut på det. Därefter sparkade C.B. henne i pannan. Hon kan inte erinra sig att han sparkade henne i bröstkorgen. Hon var emellertid öm i bröstkorgen efter händelsen. Det hade hon inte varit före. Hon tror att hon kan ha slagit bröstkorgen i samband med att hon föll. Plötsligt slutade C.B. att misshandla henne och hon gick och ringde till polisen. När hon gjort det hade C.B. somnat på en soffa. Av misshandeln erhöll hon de skador åklagaren påstått.

C.B. har uppgett: Han har aldrig varit i slagsmål, inte ens under sin uppväxt. - Det är riktigt att han tillsammans med K.T. och G. satt och förtärde alkohol i G:s lägenhet. Några andra fanns där inte. Han minns att G. gick och lade sig. Därefter minns han inget förrän polisen bar ut honom från lägenheten.

TR:n gör följande bedömning.

K.T:s berättelse stöds av övrig utredning i målet, bl a rättsintyg och teknisk utredning. Åtalet är därmed styrkt utom såvitt avser spark på kroppen. Genom att hugga med kniv i K.T. har C.B. visat särskild hänsynslöshet och råhet. Gärningen skall därför bedömas som grov misshandel.

På grund av brottets art och då C.B:s personliga förhållanden inte med tillräcklig styrka talar häremot skall påföljden bestämmas till fängelse.

Domslut

Domslut. TR:n dömde C.B. jämlikt 3 kap 6 § BrB för grov misshandel till fängelse 1 år.

C.B. förpliktades att utge skadestånd till K.T. med 5 000 kr.

Domskäl

Domskäl. C.B. har hörts på nytt i HovR:n och har därvid - liksom vid TR:n - uppgett att han inte minns någonting av själva gärningen. Om sina personliga förhållanden har han uppgett bl a att han tidvis missbrukar alkohol, att han genomgått bypassoperationer under föregående år och att han snart skall opereras för kärlkramp i benen.

Till följd av bestämmelserna i 51 kap 23 a § BrB har HovR:n att utgå från den bedömning TR:n gjort av händelseförloppet och av övriga omständigheter som har betydelse för skuldfrågan. Den misshandel som C.B. befunnits ha gjort sig skyldig till är av allvarlig karaktär. Dock kan den, trots att C.B. använt en kniv, inte anses som grov, eftersom de skador K.T. åsamkats enligt läkarutlåtandet varit av lindrig karaktär.

Med hänsyn till arten av den brottslighet som C.B. har gjort sig skyldig till bör påföljden, som TR:n funnit, bestämmas till fängelse. Fängelsestraffets längd bör dock - med hänsyn till den bedömning HovR:n gjort av brottet - sättas ned 6 mån.

Domslut

Domslut. HovR:n ändrar på det sätt TR:ns domslut att HovR:n dömer C.B. för misshandel till fängelse 6 mån.

Referenten, adj led lagmannen Jarl-Inge Svensson var skiljaktig och anförde: Att de skador som K.T. tillfogades av C.B. blev av lindrig karaktär måste tillskrivas endast lyckliga omständigheter och kan inte vara något tecken på återhållsamhet från dennes sida i hans våldsutövning. Jag delar därför till fullo TR:ns uppfattning att C.B. genom att hugga med kniv i K.T. visat särskild hänsynslöshet och råhet och att gärningen skall - som C.B. för övrigt själv medgett - bedömas som grov misshandel. Även i fråga om påföljdsval och fängelsestraffets längd är jag av samma uppfattning som TR:n.

Domskäl

Domskäl. C.B. har i berusat tillstånd misshandlat målsäganden genom att tilldela henne flera hugg i överkroppen med en 34 cm lång kökskniv. Omständigheterna är något oklara eftersom även målsäganden var spritpåverkad och vittnen saknas. HD utgår, liksom HovR:n, från TR:ns bedömning av skuldfrågan (RB 51 kap 23 a § jfrd med 55 kap 15 §).

Gärningen visar typiskt sett en sådan hänsynslöshet och råhet att den skall anses innefatta grov misshandel. Det enda förhållande som kan anföras för en annan bedömning är att skadorna blev tämligen lindriga. Ingenting tyder emellertid på annat än att detta åtminstone i huvudsak berodde på tillfälligheter.

C.B. skall således dömas för grov misshandel. HD godtar TR:ns påföljdsbestämning.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom fastställer HD TR:ns domslut i ansvarsdelen.