NJA 1993 s. 529

Domskäl

Skäl. D.A. har gjort gällande att utmätningarna strider mot det av henne i gåvobrevet uppställda förbudet att överlåta fastigheten. Saken får anses angå henne på sådant sätt att hon bör ha rätt att överklaga besluten om utmätning.

Enligt 5 kap 5 § 1 st UB får utmätning inte ske av egendom som enligt föreskrift vid gåva inte får överlåtas. Detta förbud mot utmätning gäller dock enligt 5 kap 13 § 1 st UB inte egendom som utmäts för fordran som är förenad med panträtt i egendomen.

Det av D.A. utfärdade gåvobrevet innehåller inte något uttryckligt förbud att inteckna eller pantsätta fastigheten. Inte heller kan den i gåvobrevet intagna begränsningen i gåvotagarnas rätt att överlåta fastigheten anses innefatta ett sådant förbud. Det kan för övrigt anmärkas att de inteckningar som ligger till grund för utmätningen d 25 sept 1990 har beviljats flera år innan D.A. gav bort fastigheten till sina döttrar.

I målet har inte framkommit någon omständighet som ger anledning anta att panträttsupplåtelserna skulle vara ogiltiga.

HovR:n finner således att det inte förelegat hinder mot utmätningarna.

HovR:ns avgörande. HovR:n lämnade besvären utan bifall.

Hovrättsrådet Sundström var av skiljaktig mening och anförde: Utmätningsbesluten rör inte, såvitt framgår, D.A:s rätt. Hennes besvär bör därför avvisas. Överröstad härutinnan är jag i övrigt ense med majoriteten.

D.A. anförde besvär och yrkade att utmätningsbesluten avseende Rörbäcksnäs 11:57 skulle upphävas.

Hon yrkade vidare förpliktande för bolaget att återställa två pantbrev till fastighetsägarna.

E.A. begärde att få intervenera i målet på D.A:s sida. Han anslöt sig till D.A:s talan. E.A. framställde även invändning om jäv.

Finans Aktiebolaget Nyckeln (ombud advokaten M.K.) yrkade i första hand att D.A:s besvärstalan skulle avvisas och bestred i andra hand ändring.

Bolaget bestred E.A:s interventionsansökan.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Stenlund, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: D.A. har som grund för sin talan gjort gällande att bestämmelsen i gåvobrevet även innefattar ett förbud att pantsätta fastigheten utan hennes medgivande. Eftersom inte något medgivande har lämnats är pantsättningarna ogiltiga. Hon har därutöver gjort gällande att de två pantsättningarna är ogiltiga, i det ena fallet därför att två av de tre fastighetsägarna inte pantsatt fastigheten och i det andra därför att erforderlig fullmakt vid pantsättningen i utmätningsärendet inte företetts i original med fullmaktsgivarens namnteckning vidimerad.

Bolaget har som grund för sin förstahandsinställning gjort gällande att utmätningarna inte angår D.A:s rätt. D.A. är inte lagfaren ägare till fastigheten. Den omständigheten att D.A:s samtycke erfordras för en överlåtelse av fastigheten medför inte att fråga om utmätning med stöd av 5 kap 13 § UB på grund av fordran förenad med panträtten i fastigheten kan sägas angå D.A..

Bolaget har i allt väsentligt anfört motsvarande grunder till bestridande av E.A:s interventionsansökan.

Bolaget har i huvudsaken sammanfattningsvis hävdat att pantsättningarna är giltiga samt att, med hänsyn till 5 kap 13 § UB, hinder för utmätning av fastigheten inte förelegat.

Av 4 kap 3 § JB jämförd med 4 kap 29 § samma balk följer att, såvitt nu är av intresse, bestämmelse vid köp eller gåva som inte tagits in i förvärvshandlingen är ogiltig om den innebär att förvärvarens rätt att överlåta fastigheten eller att söka inteckning eller upplåta rättighet i den inskränks.

Förvärvshandlingen i målet innehåller uteslutande ett förbud för gåvotagarna att titan samtycke av givaren sälja fastigheten. Bestämmelsen är således inte enligt sin ordalydelse utformad som ett förbud att överlåta fastigheten. Med hänsyn till de anförda lagrummen inskränker bestämmelsen inte möjligheterna för gåvotagarna att in teckna fastigheten eller att upplåta rättighet, exempelvis panträtt, i den.

Av 18 kap 2 § UB följer att talan mot kronofogdemyndighetens beslut får föras av den som beslutet angår, om det har gått honom emot.

Kronofogdemyndighetens beslut att utmäta Susanne och M.A:s resp andel i fastigheten är inte till sin karaktär åtgärder som förnärmar D.A:s rätt enligt den i gåvohandlingen ifrågavarande bestämmelsen.

HD upphäver därför HovR:ns beslut och avvisar D.A:s besvärstalan.

Vid angiven utgång i målet, föranleder E.A:s ansökan om intervention inte vidare åtgärd av HD.

HD (JustR:n Gregow, Freyschuss, Lind, Törnell, referent, och Danelius) fattade följande slutliga beslut:

Skäl.

Kronofogdemyndighetens beslut om utmätning får, som HovR:n ut talat, anses på sådant sätt angå D.A. att hon bör ha rätt att föra talan mot besluten. Med hänsyn till att försäljning av fastigheten gjorts beroende av samtycke av E.A. får saken anses röra också hans rätt. Han är därför berättigad att inträda som intervenient i målet på D.A:s sida.

E.A:s invändning om jäv förtjänar inte avseende.

D.A. har i HD åberopat samma omständigheter till stöd för sin talan som i HovR:n.

Mot D.A:s påstående att fastigheten inte fått pantsättas har bolaget endast anfört, att enbart ett överlåtelseförbud inte innebär hinder mot pantsättning av fastigheten.

Som HovR:n konstaterat gäller det i 5 kap 5 § UB intagna förbudet mot att utmäta egendom, som enligt föreskrift i samband med gåva inte får överlåtas, enligt 13 § samma kapitel inte vid utmätning för

fordran som är förenad med panträtt i egendomen. Detta förutsätter givetvis att panträtten är giltig.

Ett förbud att överlåta fast egendom, vilket uppställts i samband med gåva, får anses innefatta även ett förbud mot att pantsätta egendomen, om inte annat uttryckligen angivits eller framgår av andra omständigheter (se Lagberedningens förslag till jordabalk m m II, SOU 1960:25, s 755, och Undén, Svensk sakrätt II, Fast egendom, förra avdelningen, 6 uppl s 115; jfr NJA 1991 s 376). Anledningen härtill är att en pantsättning kan leda till just det som ett överlåtelseförbud avser att förhindra, nämligen en övergång av äganderätten.

Någon uttrycklig bestämmelse om rätt att pantsätta egendomen finns inte i det aktuella gåvobrevet. Inte heller eljest har i målet påvisats någon omständighet som utgör stöd för en sådan befogenhet. Det saknas därför skäl att uppfatta förbudet på annat sätt än att det också innebär hinder mot att pantsätta fastigheten utan makarna A:s samtycke. Med hänsyn härtill och då bolaget inte påstått att samtycke till pantsättning lämnats, är pantsättningarna att anse som ogiltiga. Utmätningarna skall till följd härav upphävas.

D.A:s yrkande att bolaget skall förpliktas att utge vissa angivna pantbrev till fastighetsägarna har framställts först i HD och kan därför inte upptas till prövning.

Domslut

HD:s avgörande.

HD, som tillåter E.A. att deltaga i målet som intervenient på D.A:s sida, lämnar hans jävsinvändning utan avseende.

Med ändring av HovR:ns beslut upphäver HD de överklagade utmätningsbesluten.

D.A:s yrkande att bolaget skall förpliktas att utge vissa angivna pantbrev avvisas.