lagen.nu

NJA 1998 s. 135

Ett i bodelnings- och arvskifteshandling intaget förbud mot försäljning av en fastighet, som tillskiftades en av dödsbodelägarna, har, med hänsyn till att förvärvet inte var klart benefikt, ansetts inte utgöra hinder mot utmätning.

K.G.H.C. avled 1962 och efterlämnade som dödsbodelägare makan E.C. samt barnen G.C. och B.C.. Som tillgång i boet ingick bl a fastigheten Sönnerhult 2:1 A i Vena (numera Sönnerhult 2:5), Hultsfreds kommun. Vid bodelning och arvskifte d 31 dec 1971 tillskiftades E.C. tillgångarna i boet. Vidare övertog hon betalningsansvaret för samtliga i boet ingående skulder. Dessutom utfärdade hon en revers till ettvart av barnen på ett belopp om 46 200 kr, motsvarande vederbörandes arvslott. Dödsbodelägarna överenskom därvid att reverserna inte fick sägas upp för inlösen samt att fastigheten inte fick försäljas eller belånas om icke samtliga dödsbodelägare var ense därom. Anteckning om förbehållet gjordes i fastighetsboken.

Enligt ett köpebrev d 14 aug 1988 sålde E.C. fastigheten till G.C. för 564 000 kr, motsvarande dåvarande taxeringsvärde.

E.C. försattes i konkurs d 2 nov 1989.

Konkursboet väckte vid Oskarshamns TR talan mot G.C. om återvinning av den sålda fastigheten och åberopade att den enligt värderingsutlåtande hade ett betydligt högre värde än den erlagda köpeskillingen.

G.C. 'bestred bifall till käromålet. Som grund för bestridandet anförde han bl a att fastigheten på grund av avtalat förbehåll inte kunde utmätas och därför inte var återvinningsbar.

Konkursboet anförde att förbehållet inte utgjorde hinder mot utmätning.

TR:n upptog på parternas hemställan till prövning genom mellandom frågan om förbehållet om inskränkning av rätten att överlåta fastigheten utgjorde hinder mot utmätning.

Konkursboet åberopade ett yttrande av fd justitierådet Gösta Walin.

TR:n (lagmannen Harling rådmannen Frödeberg och tingsfiskalen Nilsson) anförde i mellandom d 9 nov 1994: Till ett konkursbo räknas, enligt 3 kap 3 § 1 KL, bl a egendom som tillfaller gäldenären under konkursen och som är sådan att den kan utmätas.

Av 5 kap 5 § 1 st UB framgår att egendom, som till följd av sin beskaffenhet, enligt föreskrift vid gåva eller i testamente eller på annan grund som gäller mot envar inte får överlåtas, inte heller får utmätas.

Av nu angivna lagrum får som huvudregel anses följa att egendom som är utmätningsfri inte kan återvinnas i en konkurs.

Av 4 kap 3 § JB framgår att villkor i köpehandling om överlåtelseförbud av fast egendom är giltigt. Motsvarande gäller enligt 4 kap 29 § JB även i fråga om gåva av fast egendom.

I 20 kap 14 § JB stadgas att om lagfartssökandens förvärv av fast egendom är förenat med förbehåll, som inskränker hans rätt att överlåta egendomen, skall anteckning om inskränkningen göras i fastighetsboken.

Fråga är i målet om ett överlåtelseförbud avseende fast egendom, vilket avtalats mellan dödsbodelägare vid bodelning och arvskifte. HD har i rättsfallet NJA 1990 s 18 slagit fast att ett förbehåll i bodelnings- och arvskifteshandling om förköpsrätt till fast egendom i och för sig är giltigt och att förutsättningar därför föreligger för anteckning av det i fastighetsboken. Motsvarande får enligt TR:ns mening anses gälla även beträffande ett överlåtelseförbud. Genom avgörandet är emellertid inte avgjort hur långt rättsverkningarna av förbehållet sträcker sig. Enligt TR:ns bedömning får ett villkor av ifrågavarande slag anses ha rättsverkningar mellan dödsbodelägarna samt även mot ondtroende köpare av fastigheten. Frågan i målet är om överlåtelseförbudet har rättsverkningar även mot tredje man.

När det gäller frågan hur långt rättsverkan av överlåtelseförbud och liknande klausuler i fångeshandlingar avseende fast egendom sträcker sig är rättsläget i många avseenden oklart. Det får dock anses klarlagt att villkor om överlåtelseförbud vid gåva av fast egendom har rättsverkan mot tredje man (jfr bl a NJA 1986 s 16). Däremot saknar, enligt vad som framgår av HD:s avgörande i rättsfallet NJA 1993 s 468, ett överlåtelseförbud i köpehandling avseende fast egendom verkan mot tredje man.

Överlåtelseförbud och liknande klausuler lägger band på ägarens handlingsfrihet och kan skapa osäkerhet i äganderätten, till skada för fastighetsomsättningen och kreditgivningen. Mot bakgrund härav måste enligt TR:ns mening en betydande restriktivitet iakttas när det gäller utsträckningen av rättsverkan av sådana klausuler. Ett överlåtelseförbud överenskommet mellan dödsbodelägare vid bodelning och arvskifte bör därför inte utan uttryckligt stöd i lag tillerkännas så långtgående verkningar att det gäller även mot tredje man. På grund härav finner TR:n att förbehållet som inskränker E.C:s rätt att överlåta fastigheten inte utgör hinder mot utmätning av denna.

Domslut. TR:n fastställer att det överlåtelseförbud som inskränker E.C:s rätt att överlåta fastigheten Sönnerhult 2:5 i Vena, Hultsfreds kommun, inte utgör hinder mot utmätning av fastigheten för hennes gäld.

Målet i övrigt förklaras vilande till dess ovanstående fråga slutligt avgjorts.

G.C. överklagade i Göta HovR och yrkade, att HovR:n skulle fastställa att det överlåtelse- och pantsättningsförbud som inskränker E.C:s rätt att förfoga över fastigheten Sönnerhult 2:5 utgör hinder mot att utmäta fastigheten för hennes gäld.

Konkursboet bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Lunning samt hovrättsråden Göran Olsson, referent, Fhedner och Lundeholm) anförde i dom d 31 maj 1995: Domskäl. G.C. har till stöd för sin talan anfört i huvudsak följande. Gösta Walin har i sitt yttrande och TR:n har i sin dom felaktigt utgått från att E.C. vid bodelning och arvskifte tillskiftats samtliga tillgångar i boet. Det framgår emellertid av ett vid G.C:s köp av fastigheten träffat avtal mellan dödsbodelägarna att G.C. och B.C. vid detta tillfälle ägde 35 procent var av fastigheten. - Gösta Walins tolkning av rättsfallet NJA 1990 s 18 förefaller alltför snäv. Trots justitierådet Bertil Bengtssons betänkligheter torde fallet vara helt analogt med det nu aktuella. Majoritetens resonemang måste vara giltigt också med avseende på de sakrättsliga verkningarna av en sådan transaktion, något som står i överensstämmelse med t ex NJA 1989 s 696. Det vill synas som om HD hade det fallet i färskt minne när 1990 års fall avgjordes.

Konkursboet har anfört i huvudsak följande. Det förhållandet, att E.C. i ett visst läge genom avtalet med barnen av d 14 aug 1988 möjligen kan ha överlåtit en andel av fastigheten till barnen förändrar inte rättsläget och har varit utan betydelse för bedömningen. - Vid bodelning och arvskifte regleras efterlevande makes giftorätt samt arvingarnas rätt till arv efter den avlidne. Rättshandlingen innebär ett ordinärt fång av en latent arvs- eller giftorätt, vilken representerar ett ekonomiskt värde. En jämförelse med benifika fång låter sig därför inte göra. Tillerkänns av parterna uppställda överlåtelseförbud och liknande klausuler rättsverkningar mot tredje man, skapas osäkerhet i äganderätten till skada för fastighetsomsättningen och kreditgivningen. Restriktivitet bör iakttagas vad gäller rättsverkan av sådana klausuler. Ett överlåtelseförbud uppställt mellan dödsbodelägare vid bodelning och arvskifte bör inte utan uttryckligt stöd i lag tillerkännas så långtgående rättsverkningar som G.C. vill göra gällande.

HovR:n gör följande bedömning.

Sönnerhult 2:5 tillskiftades E.C. genom bodelning och arvskifte år 1971. Dödsbodelägarna var därvid överens bl a om att fastigheten inte fick försäljas eller belånas, om inte samtliga dödsbodelägare var ense därom. Domstolarna har i mellandomen att ta ställning till om fastigheten, trots villkoret, kan utmätas. För denna fråga är det förhållandet att G.C. må ha en dold äganderätt till en del av fastigheten - vilket i och för sig inte är vitsordat - utan betydelse.

Avtalet från år 1971 om bodelning och arvskifte är oneröst till sin karaktär. Det saknas anledning att ge det i avtalet intagna villkoret om överlåtelseförbud en mer utsträckt rättsverkan än om villkoret hade tagits in i en köpehandling till förmån för säljarna. Av rättsfallet NJA 1993 s 468 framgår att ett sådant villkor i en köpehandling inte hindrar att egendomen utmäts. ---.

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.

G.C. (ombud advokaten U.H.) överklagade med samma yrkande om fastställelse som han framställt i HovR:n.

Konkursboet (ombud advokaten H.K.) bestred ändring. G.C. åberopade ett yttrande av professorn A.V.. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Gauffin-Pehrsan, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom: HD fastställer HovR:ns dom.

HD (JustR:n Magnusson, Lars Å Beckman, Danelius, referent, Lambe och Regner) beslöt följande dom: Domskäl. Enligt 5 kap 5 § 1 st UB gäller - med visst undantag som saknar betydelse i detta mål - att egendom som till följd av sin beskaffenhet, enligt föreskrift vid gåva eller i testamente eller på annan grund som gäller mot envar inte får överlåtas inte heller får utmätas. I överensstämmelse härmed har i rättspraxis olika slag av inskränkningar i förfoganderätten över egendom, vilka uppställts som villkor vid gåva, tillerkänts verkan mot gåvotagarens borgenärer (se NJA 1986 s 16, 1989 s 696 och 1993 s 529; jfr också NJA 1981 s 897). I fall då liknande inskränkningar i förfoganderätten har avtalats i samband med köp har de däremot ansetts inte kunna göras gällande gentemot köparens borgenärer (se NJA 1974 s 376 och 1993 s 468). I fråga om överlåtelser av blandad benefik och onerös karaktär har skydd mot förvärvarens borgenärer ansetts inträda endast vid sådana överlåtelser som framstått som klara gåvotransaktioner (se NJA 1984 s 673 och 1991 s 376).

I rättsfallet NJA 1990 s 18 ansågs en förköpsklausul som uppställts i en bodelnings- och arvskifteshandling vara giltig och böra inskrivas i fastighetsboken. Ur avgörandet kan emellertid inte utläsas om detta också innebar att klausulen hade verkan gentemot ägarens borgenärer (jfr justitierådet Bengtssons särskilda yttrande).

I förevarande fall är frågan om E.C:s förvärv av fastigheten Sönnerhult 2:1A (numera Sönnerhult 2:5) genom bodelning och arvskifte var av sådant slag att det i bodelnings- och arvskifteshandlingen intagna förbudet mot försäljning av fastigheten har verkan också mot E.C:s borgenärer.

Av bodelnings- och arvskifteshandlingen framgår att skiftet av dödsboets egendom gjordes på sådant sätt, att varje delägare tillskiftades förmögenhetsvärden som i huvudsak svarade mot deras andelar i dödsboet. E.C:s förvärv av fastigheten framstår därför inte som ett klart benefikt förvärv och kan inte jämställas med gåva eller förvärv genom testamentariskt förordnande.

Av det anförda följer att det i samband med bodelningen och arvskiftet överenskomna förbudet mot försäljning av fastigheten inte utgjorde hinder mot utmätning för E.C:s gäld.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

HD:s dom meddelades d 10 mars 1998 (mål nr T 3102/95).

Metadata

Rättsfall som hänvisar till detta (1)

NJA 2010 s. 390: Fråga om ett överlåtelseförbud vid förvärv av en fastighet utgjorde hinder mot utmätning enligt 5 kap. 5 § UB. Vid bedömningen av om förvärvet skulle betraktas som en gåva eller ett köp, har en...
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation