NJA 1998 s. 135

G.C. överklagade i Göta HovR och yrkade, att HovR:n skulle fastställa att det överlåtelse- och pantsättningsförbud som inskränker E.C:s rätt att förfoga över fastigheten Sönnerhult 2:5 utgör hinder mot att utmäta fastigheten för hennes gäld.

Konkursboet bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Lunning samt hovrättsråden Göran Olsson, referent, Fhedner och Lundeholm) anförde i dom d 31 maj 1995: Domskäl. G.C. har till stöd för sin talan anfört i huvudsak följande. Gösta Walin har i sitt yttrande och TR:n har i sin dom felaktigt utgått från att E.C. vid bodelning och arvskifte tillskiftats samtliga tillgångar i boet. Det framgår emellertid av ett vid G.C:s köp av fastigheten träffat avtal mellan dödsbodelägarna att G.C. och B.C. vid detta tillfälle ägde 35 procent var av fastigheten. - Gösta Walins tolkning av rättsfallet NJA 1990 s 18 förefaller alltför snäv. Trots justitierådet Bertil Bengtssons betänkligheter torde fallet vara helt analogt med det nu aktuella. Majoritetens resonemang måste vara giltigt också med avseende på de sakrättsliga verkningarna av en sådan transaktion, något som står i överensstämmelse med t ex NJA 1989 s 696. Det vill synas som om HD hade det fallet i färskt minne när 1990 års fall avgjordes.

Konkursboet har anfört i huvudsak följande. Det förhållandet, att E.C. i ett visst läge genom avtalet med barnen av d 14 aug 1988 möjligen kan ha överlåtit en andel av fastigheten till barnen förändrar inte rättsläget och har varit utan betydelse för bedömningen. - Vid bodelning och arvskifte regleras efterlevande makes giftorätt samt arvingarnas rätt till arv efter den avlidne. Rättshandlingen innebär ett ordinärt fång av en latent arvs- eller giftorätt, vilken representerar ett ekonomiskt värde. En jämförelse med benifika fång låter sig därför inte göra. Tillerkänns av parterna uppställda överlåtelseförbud och liknande klausuler rättsverkningar mot tredje man, skapas osäkerhet i äganderätten till skada för fastighetsomsättningen och kreditgivningen. Restriktivitet bör iakttagas vad gäller rättsverkan av sådana klausuler. Ett överlåtelseförbud uppställt mellan dödsbodelägare vid bodelning och arvskifte bör inte utan uttryckligt stöd i lag tillerkännas så långtgående rättsverkningar som G.C. vill göra gällande.

HovR:n gör följande bedömning.

Sönnerhult 2:5 tillskiftades E.C. genom bodelning och arvskifte år 1971. Dödsbodelägarna var därvid överens bl a om att fastigheten inte fick försäljas eller belånas, om inte samtliga dödsbodelägare var ense därom. Domstolarna har i mellandomen att ta ställning till om fastigheten, trots villkoret, kan utmätas. För denna fråga är det förhållandet att G.C. må ha en dold äganderätt till en del av fastigheten - vilket i och för sig inte är vitsordat - utan betydelse.

Avtalet från år 1971 om bodelning och arvskifte är oneröst till sin karaktär. Det saknas anledning att ge det i avtalet intagna villkoret om överlåtelseförbud en mer utsträckt rättsverkan än om villkoret hade tagits in i en köpehandling till förmån för säljarna. Av rättsfallet NJA 1993 s 468 framgår att ett sådant villkor i en köpehandling inte hindrar att egendomen utmäts. ---.

HD (JustR:n Magnusson, Lars Å Beckman, Danelius, referent, Lambe och Regner) beslöt följande dom: Domskäl. Enligt 5 kap 5 § 1 st UB gäller - med visst undantag som saknar betydelse i detta mål - att egendom som till följd av sin beskaffenhet, enligt föreskrift vid gåva eller i testamente eller på annan grund som gäller mot envar inte får överlåtas inte heller får utmätas. I överensstämmelse härmed har i rättspraxis olika slag av inskränkningar i förfoganderätten över egendom, vilka uppställts som villkor vid gåva, tillerkänts verkan mot gåvotagarens borgenärer (se NJA 1986 s 16, 1989 s 696 och 1993 s 529; jfr också NJA 1981 s 897). I fall då liknande inskränkningar i förfoganderätten har avtalats i samband med köp har de däremot ansetts inte kunna göras gällande gentemot köparens borgenärer (se NJA 1974 s 376 och 1993 s 468). I fråga om överlåtelser av blandad benefik och onerös karaktär har skydd mot förvärvarens borgenärer ansetts inträda endast vid sådana överlåtelser som framstått som klara gåvotransaktioner (se NJA 1984 s 673 och 1991 s 376).

I rättsfallet NJA 1990 s 18 ansågs en förköpsklausul som uppställts i en bodelnings- och arvskifteshandling vara giltig och böra inskrivas i fastighetsboken. Ur avgörandet kan emellertid inte utläsas om detta också innebar att klausulen hade verkan gentemot ägarens borgenärer (jfr justitierådet Bengtssons särskilda yttrande).

I förevarande fall är frågan om E.C:s förvärv av fastigheten Sönnerhult 2:1A (numera Sönnerhult 2:5) genom bodelning och arvskifte var av sådant slag att det i bodelnings- och arvskifteshandlingen intagna förbudet mot försäljning av fastigheten har verkan också mot E.C:s borgenärer.

Av bodelnings- och arvskifteshandlingen framgår att skiftet av dödsboets egendom gjordes på sådant sätt, att varje delägare tillskiftades förmögenhetsvärden som i huvudsak svarade mot deras andelar i dödsboet. E.C:s förvärv av fastigheten framstår därför inte som ett klart benefikt förvärv och kan inte jämställas med gåva eller förvärv genom testamentariskt förordnande.

Av det anförda följer att det i samband med bodelningen och arvskiftet överenskomna förbudet mot försäljning av fastigheten inte utgjorde hinder mot utmätning för E.C:s gäld.