NJA 2014 s. 307

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Boris Preijde) anförde i dom den 4 juli 2012 följande.

Bakgrund

F.H. och T.H-n fick sonen L. den 15 juli 2005. Efter anmälan gällande oro för hans hemförhållanden gjordes utredning avseende hans hemförhållanden varvid omfattande omsorgsbrister hos föräldrarna konstaterades. L. jourplacerades med stöd av socialtjänstlagen i familjehemmet S.H. och P.H. den 17 november 2006. Länsrätten biföll den 29 december 2006 socialnämndens ansökan om vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. I samband med familjehemsplaceringen av L. separerade F.H. och T.H-n. L. har därefter stadigvarande varit placerad hos S.H. och P.H. S.H. är far till F.H. och således L:s farfar. P.H. är gift med S.H.

Yrkanden

Socialnämnden har yrkat att tingsrätten med stöd av 6 kap. 8 § FB utser S.H. och P.H. som särskilt förordnade vårdnadshavare för L., och att vårdnaden om honom överflyttas till dem.

T.H-n har bestritt yrkandet.

Om tingsrätten skulle bifalla socialnämndens yrkande har hon för egen del yrkat att L. skall få ett utvidgat umgänge med henne och att detta skall innebära umgänge vartannat veckoslut från fredag eftermiddag till söndag kväll samt tre veckor på sommaren. Umgänget skall trappas upp från nuvarande till vad som yrkas under ett antal veckor.

F.H. har samtyckt till att vårdnaden om L. överflyttas till S.H. och P.H.

Socialnämnden har bestritt T.H-ns yrkande om utvidgat umgänge och endast medgett umgänge vid ett tillfälle per månad på sätt nu sker.

Vad parterna anfört

Socialnämnden har till utveckling av sin talan anfört: L. är nu sju år och han har varit placerad i familjehemmet sedan han var ett och ett halvt år gammal. Han har sin trygghet och stabilitet där. Det är viktigt att han vet var han skall bo och växa upp i framtiden. Det fanns stora brister hos föräldrarna i omsorgen om L. och detta ledde till beslutet om LVU. Socialnämndens ursprungliga uppfattning om föräldrarnas möjligheter att ta hand om L. har inte förändrats under tiden och det finns inget som talar för att L:s placering i familjehemmet kan upphöra. L:s föräldrar saknar förutsättningar att tillgodose hans behov. De är dock båda måna om L. och samarbetet med socialnämnden och familjehemmet fungerar bra. Föräldrarna har för närvarande umgänge med L. en gång per månad och detta har inte behövt regleras eftersom de inte velat ha mer. Umgänget som sker i närvaro av kontaktperson för att umgänget skall bli tryggt för L. har fungerat bra. Det är nu dags att se över förhållandena och flytta över vårdnaden till L:s farfar och dennes hustru. Det finns ingen realistisk bedömning att L. skall kunna återvända till sina föräldrar och det är därför bäst att vårdnaden flyttas över till familjehemmet. Familjehemmet är måna om att L. skall ha ett regelbundet umgänge med båda sina föräldrar och är noga med att F.H. inte skall få privilegier som T.H-n inte har. L. har idag umgänge med sina biologiska föräldrar i exakt samma omfattning.

T.H-n har till utveckling av sin talan anfört: Utgångspunkten när ett barn vårdas enligt LVU är att vården skall bedrivas på ett sådant sätt att barnet skall kunna flytta åter till sin vårdnadshavare. Överflyttning av vårdnaden enligt 6 kap. 8 § FB skall endast ske om det står klart att barnet, trots socialnämndens ansträngningar, inte kommer att kunna flytta tillbaka till en vårdnadshavare. Det har vid denna bedömning stor betydelse vilken relation som föreligger mellan barnet och vårdnadshavaren samt vilken vilja och förmåga som vårdnadshavaren har att påverka sina egna förhållanden och förutsättningar att ta ansvar för barnet. T.H-n har samarbetat med socialnämnden. Hon har haft en regelbunden kontakt med L., som mycket väl vet att hon är mor till honom. Tidigare hade hon umgänge med L. ett veckoslut i månaden hos L:s morfar. Avsikten var enligt socialnämndens plan att diskussion om förändring av umgänget skulle äga rum när T.H-n fick egen lägenhet, vilket rimligen måste tolkas som att tanken var att umgänget därefter skulle äga rum i hennes egen bostad. Hon har numera egen bostad, men trots detta har umgänget inskränkts till att endast omfatta ett tillfälle i månaden på dagtid i närvaro av tredje person. - - -. T.H-n har ordnade förhållanden. Hon studerar för närvarande. - - -. Europadomstolen har i flera domar understrukit myndigheters skyldighet att verka för förening av föräldrar och barn som vistas i fosterhem. Socialnämnden har inte gjort vad som krävs i detta hänseende. Om vårdnaden överflyttas till S.H. och P.H. kommer det med all sannolikhet innebära att L. kommer att beredas betydligt större möjligheter till kontakt med F.H. än med T.H-n. Det kan ifrågasättas om det är lämpligt att mot den ena vårdnadshavarens vilja till särskilt förordnade vårdnadshavare utse personer som är nära anhöriga till den andra vårdnadshavaren. F.H. kommer genom anknytningen till sin far och dennes hustru att få möjlighet till inflytande på hur vårdnaden skall utövas även om han inte juridiskt har någon del i vårdnaden. T.H-n kommer inte att ha motsvarande möjlighet till inflytande. - - -. L. har starka band och god relation till T.H-n och det vore till skada för honom om hans kontakter med T.H-n inskränks. Det är därför inte till L:s bästa om vårdnaden om honom överflyttas till S.H. och P.H.

Utredningen i målet

På socialnämndens begäran har förhör ägt rum med vittnena S.H. och P.H.

T.H-n har på egen begäran hörts i målet. Vidare har förhör ägt rum med vittnet M.M. Hon har som skriftlig bevisning åberopat delar av Falkenbergs kommuns genomförandeplan för placering enligt SoL eller LVU färdigställd den 29 januari 2010 samt uppföljning av denna.

Domskäl

I 6 kap. 8 § FB sägs att om ett barn stadigvarande vårdats och fostrats i ett annat enskilt hem än föräldrahemmet och det är uppenbart att det är bäst för barnet att det rådande förhållandet får bestå och att vårdnaden flyttas över till den eller dem som har tagit emot barnet eller någon av dem, skall rätten på talan av socialnämnden utse denne eller dessa att såsom särskilt förordnade vårdnadshavare utöva vårdnaden om barnet.

Det kan inledningsvis konstateras att den aktuella lagtexten innehåller rekvisitet att det skall vara uppenbart att det är bäst för barnet att rådande förhållanden består och vårdnaden flyttas över. Det har inte framkommit annat är att uppväxtbetingelserna för L. är mycket goda i familjehemmet och att det inte för närvarande är aktuellt med att flytta honom därifrån. Det framstår även som uppenbart att ett återflyttande till T.H-n och F.H. inte är aktuellt då de båda inte lever tillsammans. Lagstiftningens utgångspunkt i ett fall som detta är dock och måste vara en strävan efter en återförening mellan barnet och dess vårdnadshavare, eller som i detta fall en av vårdnadshavarna. Socialnämnden har därför att i första hand verka för en återförening och först därefter, när alla rimliga möjligheter uttömts eller visat sig verkningslösa och det på sikt framstår som utsiktslöst att få till stånd en återförening av ett barn och dess biologiska föräldrar, att föranstalta om ett överflyttande av vårdnaden.

Varken av den av T.H-n åberopade genomförandeplanen för placering eller av andra handlingar framgår vilka insatser som gjorts från Socialnämndens sida eller som man avser att göra för att verka för en återförening av L. och hans mor. Av vad som framkommit från socialnämnden verkar man uppenbarligen inte längre försöka att få till stånd en återförening mellan L. och T.H-n. Av förhöret med T.H-n framgår att hon sedan februari 2012 har en egen lägenhet, att hon studerar för att komplettera sina betyg samt att hon inser att en återflyttning av L. till henne måste dröja ett tag till och sedan ske stegvis. Hon har vidare uppgett att huvudorsaken till att de inte klarade av L. när han föddes var att hon var för ung och att hon och barnets far, F.H., bråkade mycket.

Även om, som ovan anförts, L. har det mycket bra i familjehemmet anser tingsrätten det inte visat att det inte längre föreligger möjlighet att, i vart fall på sikt, få till stånd en återförening mellan L. och T.H-n. L. har visserligen varit placerad i familjehemmet i mer än fem år, men mot bakgrund av omständigheterna i målet och då det inte visats att en återförening är utsiktslös anser tingsrätten frågan för tidigt väckt. Det kan därför inte anses att det är uppenbart bäst för L. att de rådande förhållandena består och att vårdnaden flyttas över till familjehemmet.

Socialnämndens talan skall därför ogillas. - - -.

Domslut

Domslut

Socialnämnden i Falkenbergs talan ogillas.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Åke Thimfors, hovrättsrådet Gunilla Carle de Verdier, tf. hovrättsassessorn Cima Ghaderi, referent, och två nämndemän) anförde i dom den 28 december 2012 följande.

Utredningen i hovrätten

- - -.

Socialnämnden har i hovrätten tillagt sammanfattningsvis följande. T.H-ns brister i föräldraförmåga har inte förändrats sedan L. omhändertogs år 2006. Hon har behov av socialt stöd för att få en fungerande vardag för sin egen del. Hon kan inte få bostad på egen hand, hon saknar förmåga att planera och hennes ekonomi hanteras genom socialförvaltningen. Vidare saknar T.H-n insikt beträffande sina brister i föräldraförmåga, och hon tar inte emot stöd, vilket innebär att hon inte kan tillgodose L:s behov. Socialnämnden har gjort den bedömningen att en återförening mellan L. och T.H-n inte är aktuell inom en snar framtid, och nämnden har därför fokuserat på att få till stånd ett fungerande umgänge mellan dem.

För att L:s kontakt med T.H-n inte ska bli skadlig krävs det att en stödperson närvarar vid umgängestillfällena. En utökning av umgänget skulle innebära en påtaglig risk för L:s hälsa och utveckling. Varken

T.H-n eller L. orkar med längre umgängestillfällen än över dagen och L. behöver sedan en period i familjehemmet för att återhämta sig.

T.H-n har i tilläggsförhöret uppgett i huvudsak följande. Umgänget med L. har inte förändrats sedan tingsrättens dom. Eftersom kontaktpersonen har varit sjuk, har hon haft umgänge med L. hemma hos sin mamma, dvs. L:s mormor. Det har fungerat mycket bra. Utöver det har hon inte haft någon kontakt med L. L. vill vara med henne och frågar om han får sova över hos henne. Hon har samma framtidsplaner som tidigare och hoppas att L. ska kunna bo hos henne inom 2-3 år.

Hovrättens domskäl

Har ett barn stadigvarande vårdats och fostrats i ett annat enskilt hem än föräldrahemmet och är det uppenbart att det är bäst för barnet att det rådande förhållandet får bestå och att vårdnaden flyttas över till den eller dem som har tagit emot barnet eller någon av dem, ska rätten enligt 6 kap. 8 § första stycket FB utse denne eller dessa att såsom särskilt förordnade vårdnadshavare utöva vårdnaden om barnet.

Av utredningen framgår att L. stadigvarande har vårdats och fostrats i S.H:s och P.H:s hem. Frågan i målet gäller om det är uppenbart bäst för L. att det rådande förhållandet får bestå och att vårdnaden flyttas över till dem.

För överflyttning av vårdnaden enligt 6 kap. 8 § FB krävs det inte att föräldrarna är olämpliga som vårdnadshavare. I stället är det barnets behov och intressen som är det avgörande. Det kan innebära att barnets behov av kontinuitet - att det rådande förhållandet får bestå - får företräde framför möjligheten att återförenas med föräldrarna (se Mattsson, Rätten till familj inom barn- och ungdomsvården, 2010, s. 106). Genom att vårdnaden flyttas över till dem som tagit emot barnet kan barnet ges en uppväxt under stabila och trygga förhållanden. Vidare kan det förhindra att barnet rycks upp från en invand miljö där barnet har hunnit rota sig känslomässigt (jfr rättsfallet NJA 1993 s. 666). Utgångspunkten vid en placering i ett familjehem är annars att barnet ska återförenas med föräldrarna (se prop. 1981/82:168 s. 39), vilket även har understrukits av Europadomstolen (se t.ex. Saleck Bardi mot Spanien, dom den 24 maj 2011, R mot Finland, dom den 30 maj 2006 och Görgülü mot Tyskland, dom den 26 februari 2004).

Av det sagda följer att en förutsättning för överflyttning av vårdnaden är att barnet har rotat sig i familjehemmet och känner sådan stabilitet och gemenskap att det uppfattar hemmet som sitt eget.

Typiskt sett uppfattar ett barn familjehemmet som sitt ”riktiga” hem först efter en längre tid. Har de biologiska föräldrarna en god och konfliktfri kontakt med barnet under placeringen i familjehemmet är därför en överflyttning sällan aktuell. I ett sådant fall har barnet kvar sin befintliga familjestruktur och känner att det är där som det hör ”hemma”. I lagförarbetena (prop. 1981/82:168 s. 40) har också uttalats att det givetvis inte bör komma i fråga att flytta över vårdnaden från föräldrar som håller en god kontakt med barnet medan det vistas i ett fosterhem.

Har däremot kontakten med de biologiska föräldrarna varit sporadisk eller konfliktfylld så att barnet har kommit att förlora det tidigare familjelivet bör en vårdnadsöverflyttning kunna bli aktuell, särskilt i de fall där barnet betraktar familjehemmet som sitt ”hem”. Det har hävdats att innebörden av nyssnämnda motivuttalande torde vara att barn som har regelbunden kontakt med sina föräldrar inte kommer att uppfatta familjehemmet som sitt riktiga hem. En tolkning, som innebär att överflyttning kan ske endast när någon kontakt med föräldrarna inte har förekommit, skulle nämligen i alltför hög grad begränsa möjligheten till vårdnadsöverflyttning. Förekomsten av kontakt med föräldrarna skulle därmed inte utgöra något formellt hinder för överflyttning av vårdnaden men få betydelse vid bedömningen av vad som är bäst för barnet. Som ett exempel på när vårdnadsöverflyttning bör kunna ske då en återförening inom överskådlig framtid ter sig orealistisk, trots att umgänge förekommit, har nämnts att barnet har varit familjehemsplacerat sedan späd ålder och vuxit upp i familjehemmet. (Se Mattsson, a.a., s. 106 och 110 f., och Singer, Föräldraskap i rättslig belysning, 2000, s. 480 f.)

Betydelse i sammanhanget måste också ges bestämmelsen i 6 kap. 8 § andra stycket socialtjänstlagen som innehåller att socialnämnden, när ett barn har varit placerat i samma familjehem under tre år från det att placeringen verkställdes, ska särskilt överväga om det finns skäl att ansöka om överflyttning av vårdnaden enligt 6 kap. 8 § FB. I förarbetena till bestämmelsen angavs att det inte är ovanligt att barn lever i ovisshet om var de hör hemma och om och hur länge de får bo kvar i ett familjehem. Vidare visade enligt motiven en undersökning som Socialstyrelsen hade genomfört att överflyttning av vårdnad inte hade initierats i de fall där huvudsyftet var barnets behov av trygghet i ett längre tidsperspektiv. Skälen för att ansökningar om överflyttning av vårdnad gjordes så sällan var enligt regeringens uppfattning inte tillräckligt starka ur ett barnperspektiv. (Se prop. 2002/03:53 s. 84 ff.)

L. har vårdats och fostrats i familjehemmet i sex år, dvs. sedan han var cirka ett år. Allt tyder på att han har rotat sig och uppfattar familjehemmet som sitt hem. Han har utvecklats bra och får sina behov av omvårdnad och trygghet väl tillgodosedda i familjehemmet. Annat har inte framkommit än att S.H. och P.H. är väl lämpade att ha vårdnaden om L.

Med hänsyn till vad som framkommit om T.H-n:s förhållanden framstår det inte som realistiskt att hon inom överskådlig tid kommer att ha förmåga eller möjlighet att utöva den faktiska vårdnaden om L. och att L. alltså ska kunna återförenas med henne. En återförening med F.H. är inte heller aktuell. Även om det inte finns någon risk för att L. inom en snar framtid rycks upp från sin invanda miljö, måste det sett till L:s behov av trygghet i ett längre tidsperspektiv sammantaget anses vara uppenbart bäst för honom att de rådande förhållandena får bestå och att familjehemsföräldrarna får den rättsliga vårdnaden.

Vid prövningen av T.H-ns yrkande om utökat umgänge är det viktigt att beakta att L. får fortsatt kontakt med sina biologiska föräldrar och bygger upp en nära relation till dem. Ingenting har emellertid framkommit som tyder på att en överflyttning av vårdnaden till familjehemsföräldrarna skulle innebära någon förändring i den delen. S.H. och P.H. har uppgett att T.H-n alltid är välkommen att kontakta och besöka L. i deras hem.

Hovrätten kan konstatera att T.H-n inte tagit några egna initiativ till kontakt med L., vare sig via telefon eller genom personliga besök. Hon har inte heller haft umgänge med L. utan en annan vuxen person närvarande sedan han placerades i familjehemmet. Till detta kommer att socialnämnden, som har en mångårig erfarenhet av T.H-ns föräldraförmåga, anser att ett utökat umgänge skulle innebära en påtaglig risk för att L:s hälsa och utveckling skadas.

Mot bakgrund av det nu anförda finner hovrätten att det för närvarande inte är förenligt med L:s bästa att umgänget med T.H-n utökas.

Sammanfattningsvis innebär det sagda att vårdnaden om L. ska överflyttas till familjehemsföräldrarna och att T.H-ns yrkande om utökat umgänge ska lämnas utan bifall.

Hovrättens domslut

Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att hovrätten utser S.H., och P.H. att som särskilt förordnade vårdnadshavare utöva vårdnaden om L.

Hovrätten lämnar T.H-ns yrkande om umgänge utan bifall.

Domskäl

HD (justitieråden Ella Nyström, Lena Moore, Ingemar Persson, Lars Edlund och Anders Eka, referent) meddelade den 17 april 2014 följande dom.

Domskäl

Bakgrund

Den rättsliga regleringen

Bedömningen i detta fall

Domslut

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut i fråga om vårdnad.

HD undanröjer hovrättens dom i fråga om umgänge och återförvisar målet i den delen till tingsrätten för fortsatt behandling.