RH 1999:80
En part som inledningsvis vid tingsrätten har yrkat rätt till umgänge med barn, har senare i målet ändrat sin talan till att avse vårdnaden om barnet. Hinder mot att uppta yrkandet om vårdnad till prövning har inte ansetts föreligga.
I ansökan om stämning yrkade L.S. rätt till umgänge med sitt och S.H:s barn. Han ändrade därefter sin talan på så sätt att han yrkade vårdnaden om barnet.
S.H. yrkade att vårdnadsyrkandet skulle avvisas. Till stöd för avvisningsyrkandet anförde hon följande. Eftersom detta mål börjat som ett mål rörande umgänge och inte avser äktenskapsskillnad kan talan om vårdnad endast väckas genom ny stämning. Av föräldrabalken 6 kap. 7 § jämförd med 6 kap. 17 § framgår att yrkande avseende vårdnad inte kan framställas formlöst i ett umgängesmål utan att stämning naturligtvis skall utfärdas, i vilken vårdnadsyrkandet kommer motparten till del. Mot bakgrund härav skall i det aktuella målet umgängesfrågan avgöras genom dom medan yrkandena i vårdnadsfrågan avvisas.
L.S. anförde följande till stöd för sin inställning. Bestämmelserna i föräldrabalken utgör inte hinder att i ett mål om umgängesrätt ta upp frågan om vårdnad. Yrkande om vårdnad utgör i förhållande till yrkande om umgängesrätt, vid tillämpning av 13 kap. 3 § rättegångsbalken, ett nytt yrkande på väsentligen samma grund, nämligen barnets bästa. Regleringen i 6 kap. 5 § tredje stycket föräldrabalken innebär inget krav på att särskild stämning med vårdnadsyrkande utfärdas i pågående umgängesmål, utan kravet på att "talan" om vårdnad förs är tillgodosett genom att särskilt yrkande från part framställs i det pågående målet. Frågor om vårdnad och umgängesrätt utgör alltså i processrättsligt hänseende del av "samma sak". Detta framgår även av rättsfallet RH 1996:110, där hovrätten uttalade att talan vid en domstol om umgängesrätt innebär att det föreligger hinder för annan domstol att ta upp talan om vårdnad för barnet. Med andra ord medför umgängesfrågan att det bara finns en behörig domstol, i detta fall Borås tingsrätt, som inom ramen för samma rättegång skall behandla även uppkommande vårdnadsfrågor.
Borås tingsrätt (1999-05-20, rådmannen Lars Arfvidsson) lämnade avvisningsyrkandet utan bifall på följande skäl.
Frågor om vårdnad och umgänge har ett mycket starkt samband sinsemellan och avgöranden i dessa frågor reglerar tillsammans, i juridisk mening, barnets relationer till sina föräldrar. Om frågorna prövas var för sig finns en beaktansvärd risk för att det kan komma att finnas två helt oförenliga avgöranden. En domstol kan tillerkänna den ene föräldern vårdnaden medan en annan domstol tillerkänner samme förälder rätt till umgänge i tron att vårdnaden tillkommer den andre föräldern. En sådan situation skulle skapa förvirring och otrygghet hos såväl barnet som föräldrarna och dessutom försvåra eller omöjliggöra verkställighet av avgörandena. Det anförda talar med styrka emot att talan om vårdnad och talan om rätt till umgänge skall kunna föras samtidigt i olika mål. Hovrätten över Skåne och Blekinge har också i ett fall (RH 1996:110) funnit att en pågående rättegång om umgängesrätt utgjort rättegångshinder när talan om vårdnad väckts vid en annan domstol. En konsekvens av denna bedömning måste bli att talan om vårdnad kan tas upp i ett pågående mål om umgängesrätt. Resultatet skulle annars bli att en förälder överhuvudtaget inte kan få frågan om vårdnad prövad så länge målet om umgängesrätt pågår, något som framstår som orimligt.
Mot bakgrund av ovanstående finner sig tingsrätten vara oförhindrad att i detta mål ta upp L.S:s yrkanden i vårdnadsfrågan.
S.H. överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle avvisa L.S:s yrkande om vårdnad.
L.S. bestred ändring.
Hovrätten för Västra Sverige (1999-07-13, hovrättslagmannen Staffan Levén samt hovrättsråden Ola Olsson och Gunilla Smith, referent) avslog överklagandet.