NJA 1994 s. 523

(Jmf 1951 s 50 och 1957 s 529)

Genom beslut av regeringen år 1985 fick Vänersborgs kommun tillstånd att med äganderätt expropriera den S.L. tillhöriga stadsägan 403 i Vänersborg. Till fullföljande av expropriationen väckte kommunen talan mot S.L. vid Vänersborgs TR, fastighetsdomstolen, som i deldom d 17 nov 1986 lämnade medgivande till såväl enkelt som kvalificerat förhandstillträde. I slutlig dom d 4 okt 1991 förpliktade fastighetsdomstolen kommunen att utge expropriationsersättning till S.L. med vissa belopp. Kommunen förpliktades även i domen att svara för S.L:s rättegångskostnader intill visst belopp, som var lägre än vad hon yrkat.

S.L. fullföljde talan i HovR:nJör Västra Sverige mot fastighetsdomstolens slutliga dom endast såvitt den avsåg ersättning för hennes rättegångskostnader.

Kommunen bestred ändring.

Båda parterna yrkade ersättning för rättegångskostnader i HovR:n.

HovR:n (hovrättslagmannen Malmström, fastighetsrådet Garlander samt hovrättsråden Baagoe och Krantz Westerberg, referent) fastställde i slutligt beslut d 5 mars 1993 fastighetsdomstolens dom i den del den överklagats och förpliktade S.L. att betala kommunens rättegångskostnader i HovR:n.

S.L. (ombud I.N.) anförde besvär och yrkade att HD, med ändring av HovR:ns beslut, såvitt hon därigenom förpliktats ersätta kommunen för rättegångskostnader i HovR:n, skulle ogilla kommunens yrkande om ersättning för sådana kostnader.

Kommunen (ombud jur kand C.S.) bestred ändring. Parterna yrkade å ömse sidor ersättning för rättegångskostnader i HD. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Peder Munck, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut:

Skäl.

Enligt 7 kap 3 § expropriationslagen (1972:719) svarar den exproprierande för sina egna kostnader i högre rätt och för kostnad som uppkommit för motpart genom att den exproprierande fullföljt talan, i den mån annat inte följer av 18 kap 6 eller 8 § RB. I övrigt skall, enligt lagrummet, 18 kap RB gälla beträffande skyldigheten att svara för kostnad i högre rätt. Bestämmelsen innebär i princip att sakägaren aldrig behöver betala den exproprierandes kostnader och att han får svara för sina egna kostnader endast när han själv klagat och förlorat.

Denna för expropriationsmål särskilda kostnadsregel måste anses tillämplig även när lägre rätts dom överklagats endast såvitt avser ersättning för rättegångskostnader (jfr NJA 1951 s 50 och NJA 1957 s 529).

I nu föreliggande fall har S.L. klagat på fastighetsdomstolens dom endast såvitt avser henne tilldömd kostnadsersättning där. HovR:n fastställde fastighetsdomstolens dom i överklagad del. I en sådan situation har vardera parten, i enlighet med vad ovan sagts, att svara för sina egna rättegångskostnader i HovR:n.