NJA 1997 s. 281

I.S. hyrde av Caragana Fastighets AB en lägenhet om två rum och kök i Malmö. I.S:s mor X.X. undertecknade d 10 okt 1988 en borgensförbindelse för dotterns förpliktelser enligt hyreskontrakt samma dag. I.S. underlät att betala hyra för lägenheten under tiden oktober 1995-april 1996. Hon flyttade från lägenheten någon gång i mars 1996.

Bolaget ansökte om betalningsföreläggande mot X.X. och yrkade förpliktande för henne att på grund av sitt borgensåtagande betala I.S:s hyresskuld, 27 938 kr, jämte ränta.

Sedan X.X. bestritt ansökningen om betalningsföreläggande överlämnades målet till Malmö TR för vidare handläggning.

Vid TR:n nedsatte bolaget sitt yrkande till 13 300 kr, avseende hyra för oktober-december 1995 jämte upplupen ränta.

X.X. bestred bolagets talan i första hand på den grunden att hennes borgensåtagande skulle anses preskriberat. Hon uppgav därvid följande. Hon skrev på borgensförbindelsen för åtta år sedan och har inte hört något från fastighetsägaren förrän i januari 1996. Hon fick då ett brev där bolaget meddelade att dottern resterade med tre månadshyror.

I andra hand gjorde X.X. gällande att bolaget var ansvarigt för att hennes dotter, vars vistelseort hon inte kände till, hade blivit hemlös.

X.X. överklagade i HovR:n över Skåne och Blekinge.

HovR:n (hovrättsråden Borgeke och Elmqvist samt t f hovrättsassessorn Lena Petersson, referent) meddelade d 29 jan 1997 följande beslut: HovR:n meddelar inte prövningstillstånd. TR:ns dom står därför fast.

X.X. överklagade och yrkade att HD skulle meddela tillstånd till målets prövning i HovR:n.

Caragana Fastighets AB bestred X.X:s yrkande.

Betänkande

HD (JustR:n Knutsson, Lind, Nyström, referent, Nilsson och Westlander) fattade följande slutliga beslut: Skäl: X.X. har som grund för sitt bestridande av fordringsanspråket åberopat bl a att anspråket är preskriberat.

Målet inrymmer frågor som inte har belysts genom vägledande rättsfall. En sådan fråga är om bestämmelsen i 2 § 2 st preskriptionslagen (1981:130) om preskription av konsumentfordringar är tillämplig på bostadshyresfordringar och borgensåtaganden för sådana fordringar (jfr prop 1979/80:119 s 91, Forsström, Preskription av fordringar, 1982 s 19, Holmqvist, Hyreslagen, 1994 s 557 och Bengtsson Victorin, Hyra och annan nyttjanderätt till fast egendom, 5 uppl, 1997 s 52). En annan fråga är från vilken tidpunkt preskriptionstiden för borgensfordran skall börja räknas (jfr prop 1979/80:119 s 92, Forsström, a a s 38 och Walin, Borgen och tredjemanspant, 2 uppl s 287). Ytterligare en fråga är, om hyresgästens betalning av hyra bryter preskriptionen för borgensansvaret (jfr NJA 1990 s 35, Lindskog, Preskription, 1990 s 257 och Bergström- Lennander, Kredit och säkerhet, 6 uppl, 1994 s 641).

Det får anses vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att de frågor som nu angetts prövas av högre rätt. Tillstånd bör därför meddelas till målets prövning i HovR:n.