NJA 1997 s. 283

Resningsärende. Förordnande om förverkande av villkorligt medgiven frihet har undanröjts som ej lagligen grundat. Undanröjandet har inte ansetts kunna förenas med förverkande av en tidigare, till tiden längre, villkorligt medgiven frihet, då detta, även om förverkandet begränsades till samma tidrymd som tidigare, skulle ha inneburit en skärpning av påföljden.

HD

(Jfr 1991 s 633)

Genom dom d 26 sept 1996 dömdes J.D. av Kalmar TR för bl a grov stöld till fängelse två år varjämte villkorligt medgiven frihet avseende Helsingborgs TR:s dom d 16 april 1996 förklarades helt förverkad. Sedan åklagaren och J.D. överklagat domen ändrade Göta HovR avd 2, i dom d 20 dec 1996 TR:ns dom på så sätt att straffet bestämdes till fängelse tre år. HD fann i beslut d 23 jan 1997 ej skäl att meddela prövningstillstånd. HovR:ns dom skulle därför stå fast.

J.D. (ombud advokaten J-A.H.) ansökte i HD om resning såvitt avsåg förordnandet om förverkande av den villkorligt medgivna friheten.

Riksåklagaren bestred bifall till ansökningen. Ärendet avgjordes efter föredragning.

HD (JustR:n Gregow, Lars Å Beckman, Svensson, Danelius och Lambe, referent) fattade följande slutliga beslut: Den villkorligt medgivna frihet som förklarades förverkad avsåg en straffåterstod på två månader 10 dagar. J.D. hade frigivits d 29 juli 1996 med en prövotid av ett år.

Av handlingarna framgår att J.D., före nu aktuella domar, dömts d 14 sept 1994 av HovR:n över Skåne och Blekinge för bl a grov stöld till fängelse åtta månader. Han frigavs villkorligt d 10 febr 1995 med en återstående strafftid av två månader 20 dagar. Prövotiden utgick d 10 febr 1996.

J.D. har som grund för sin resningsansökan åberopat att de brott han dömts för i december 1996 hade begåtts i maj och november 1995, således före domen d 16 april 1996, varför det saknas lagstöd för förverkandet av den villkorligt medgivna friheten.

Riksåklagaren har i huvudsak anfört: Beslutet om förverkande av villkorligt medgiven frihet avseende domen d 16 april 1996 saknar enligt Riksåklagarens mening laga grund. J.D. har emellertid varit häktad, för brott som prövades genom domen d 20 dec 1996, under den prövotid som gällde i anslutning till den villkorliga frigivningen d 10 febr 1995. Det finns alltså laga grund för att förverka en annan, till tiden längre, villkorligt medgiven frihet vid en förnyad prövning av målet. En resning skulle därför inte vara till J.D:s förmån.

Om den som villkorligt frigivits från fängelse döms till särskild påföljd för ett brott som har begåtts innan en tidigare dom verkställts till fullo, kan enligt 34 kap 4 § 1 st BrB den villkorligt medgivna friheten förklaras förverkad. En förutsättning för att förverkande skall kunna ske är att brottet som är föremål för prövning har begåtts under den prövotid som gäller för den villkorliga friheten. Eftersom de brott som J.D. dömts för genom domen d 20 dec 1996 inte begåtts under prövotiden för villkorligt medgiven frihet avseende domen d 16 april 1996, har beslutet att förverka villkorligt medgiven frihet inte varit lagligen grundat.

Skulle ett resningsbeslut ej vara till fördel för resningssökanden, skall resning inte beviljas (se bl a NJA 1959 s 202). HD finner den angivna grundsatsen sakna tillämpning i ärendet; ett undanröjande av beslutet om förverkande enligt resningsansökningen innebär inte i sig något ställningstagande till frågan om förverkande av den tidigare villkorligt medgivna friheten och har inte heller i övrigt några omedelbara konsekvenser för den frågan. Resning skall alltså beviljas i ärendet.

Vad gäller frågan om den tidigare villkorligt medgivna friheten kan förverkas i resningsärendet bör det avgörande vara att beslutet i resningsärendet ej får innebära en skärpning av påföljden (jfr förbudet mot reformatio in pejus enligt 51 kap 25 § RB och NJA 1991 s 633). Även om ett nytt beslut om förverkande skulle begränsas till den tidrymd som avses med det i resningsärendet undanröjda beslutet - två månader 10 dagar - innefattar likväl ett sådant avgörande en skärpning på det sätt att J.D. får undergå straffverkställighet som avser förverkande av den villkorliga frigivningen d 10 febr 1995 samtidigt som straffåterstoden efter den villkorliga frigivningen d 29 juli 1996 kvarstår under prövotiden.

HD beviljar därför enligt 58 kap 2 § 5 RB den sökta resningen och ändrar med stöd av 58 kap 7 § 1 st andra meningen RB Göta HovR:s dom d 20 dec 1996 i mål B 1092/96 på så sätt att vad domen innefattar om förverkande av villkorligt medgiven frihet undanröjs.

HD:s beslut meddelades d 14 maj 1997 (mål nr Ö 965/97).