NJA 1997 s. 359
Fråga om en manlig officer genom att fälla vissa yttranden till en kvinnlig värnpliktig gjort sig skyldig till sexuellt ofredande enligt 6 kap 7 § 3 st BrB.
TR:n
M.L, född 1969, tjänstgjorde under tiden 17 aug-27 sept 1992 som värnpliktig fänrik på KA 1 i Vaxholm. Allmän åklagare väckte vid Södra Roslags TR åtal mot M.L under tre olika åtalspunkter för brott begångna under tjänstgöringen. Åtalspunkt 2 avsåg sexuellt ofredande enligt följande gärningsbeskrivning: M.L har under sin tjänstgöring fällt yttranden riktade mot värnpliktige C.F enligt följande: "Har du varit inne på toaletten och knullat?" Han har därefter även kallat henne för hora. M.L har genom dessa uttalanden på ett uppenbart sedlighetssårande sätt uppträtt anstötligt mot C.F.
M.L bestred ansvar. Han förnekade att han uttalat det citerade yttrandet. Han medgav att han uttalat ordet "hora". Uttalandet var emellertid inte riktat till C.F.
Domskäl
TR:n (ordf chefsrådmannen Levin) meddelade dom d 3 juni 1994. I domskälen återgavs uppgifter av C.F, M.L och som vittne åberopade J.S enligt följande.
C.F. Hon ryckte in vid KA 1 d 7 sept 1992. Hon var uttagen till eldledningsplutonbefäl. Hon var inte underställd M.L:s befäl. Vid ett tillfälle var hon tillsammans med ett par kamrater på väg från kasernen till matsalen. Hon hade satt på sig sin mössa men tog av den för att rätta till håret så att detta skulle få plats i mössan. Då mötte hon fänrik M.L. Denne beordrade henne att göra halt. Han gav henne en utskällning för att hon inte bar mössa. Hon förklarade för M.L att hon endast tillfälligt tagit av mössan för att göra i ordning håret. I samband med mötet med M.L uttalade han vad åklagaren påstår i sin gärningsbeskrivning. Han yttrade också "Försvinn ur min åsyn" och lämnade sedan platsen. Han "väste" sedan ordet "hora" till henne.
M.L: Den dagen då han mötte C.F var han på väg till matsalen för att äta lunch. Det hade varit en "dålig dag". Han hade påbörjat visitation av plutonens logement och utrustning klockan 07.30 på morgonen. Eftersom han inte kunde godkänna visitationen beordrade han upprepade omvisitationer under förmiddagen. Det var plutonens "absoluta bottenmärke". Vid 12.30-tiden fann han sig föranlåten att avbryta och godkänna visitationen trots att han inte var nöjd med den. Han var mycket irriterad då han gick mot matsalen. Han var "fly förbannad". Han mötte C.F utan mössa och med uppknäppt vapenrock. Hon hade sällskap med två andra värnpliktiga med mössorna på. C.F:s icke reglementsenliga klädsel störde honom. M.L stoppade därför C.F och påtalade bristerna beträffande mössan och vapenrocken. Han uttalade aldrig vad åklagaren påstått i sin gärningsbeskrivning om knullandet på toaletten. Det är riktigt att han, sedan han bett C.F försvinna, uttalade ordet "hora". Det var emellertid inte riktat till C.F. Det var endast ett uttryck han fällde rent allmänt i sitt upprörda tillstånd. Han bad senare, inför C.F:s pluton, om ursäkt för de stötande uttalanden han kunde ha fällt om de kvinnliga värnpliktiga.
J.S: Han var i sällskap med C.F den dagen då C.F beordrades halt av M.L. Han hörde M.L yttra vad som åklagaren påstått i sin gärningsbeskrivning. Innan M.L lät C.F gå vidare yttrade han "Försvinn ur min åsyn, hora".
Under rubriken TR:ns bedömning anfördes: Vad angår åtalspunkten 2 finner TR:n, genom C.F:s uppgifter och vad J.S berättat i sitt vittnesmål, utrett att M.L riktat de uttalanden mot C.F som påståtts av åklagaren. Genom uttalandena har M.L på ett uppenbart sedlighetssårande sätt uppträtt anstötligt mot C.F. M.L skall dömas för sexuellt ofredande.
Domslut
Domslut. TR:n, som biföll åtalet även på övriga punkter, dömde M.L dels enligt 6 kap 7 § BrB för sexuellt ofredande, dels för viss annan brottslighet till villkorlig dom och 100 dagsböter å 30 kr.
Svea HovR
M.L överklagade i Svea HovR och yrkade frikännande eller, i andra hand, att påföljden skulle bestämmas till böter.
Åklagaren bestred ändring.
HovR:n (hovrättsråden Hesser och Matz, tf hovrättsassessorn Hemtke, referent, samt nämndemännen Sköld och Friberg) anförde i dom d 29 nov 1994 under rubriken Domskäl beträffande åtalspunkten 2: M.L har här uppgett att han inte minns att han fällde det först citerade uttalandet, men att han inte längre vill ifrågasätta att han gjorde det. Han har i övrigt berättat om händelsen i allt väsentligt i enlighet med vad som framgår av TR:ns dom samt tillagt: Yttrandena hade inte någon sexuell anknytning och det var inte meningen att C.F skulle höra när han "väste" ordet hora. Dagen efter händelsen gick han till hennes befäl och berättade att det hade förekommit en incident, eftersom han var rädd att "det kunde bli något". Han förstod då att C.F och hennes kamrater hade hört vad han sagt. Han skäms nu för sitt beteende.
HovR:n gör följande bedömning.
Av C.F:s utsaga framgår att M.L uttalade sig på det sätt som åklagaren har påstått. Uttalandena fälldes i ett sådant sammanhang och har en sådan innebörd att det får hållas för visst att M.L:s avsikt med dem var att kränka C.F och att hon skulle höra dem. Denna slutsats vinner också stöd av M.L:s uppgifter om sin reaktion efter händelsen liksom av det förhållandet att det första yttrandet fälldes under samtal med C.F. Åtalet är således styrkt.
De aktuella yttrandena har i och för sig språkligt en sexuell innebörd. M.L:s avsikt med dem har dock uppenbarligen varit inte av sexuell art utan att, genom nedsättande yttranden, kränka C.F. Vid detta förhållande och då M.L:s yttranden innebär att han genom ett hänsynslöst beteende har ofredat C.F, skall gärningen bedömas som ofredande enligt 4 kap 7 § BrB.
Domslut
Domslut. HovR:n, som ogillade åtalet på övriga punkter, dömde med ändring av TR:ns dom M.L enligt 4 kap 7 § BrB i dess lydelse före d 1 juli 1993 för ofredande till 50 dagsböter å 30 kr.
M.L (offentlig försvarare advokaten T.R) överklagade och yrkade ogillande av åtalet.
Riksåklagaren bestred ändring och gjorde gällande att gärningen skulle rubriceras som sexuellt ofredande.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Tegner föreslog i betänkande följande dom: Domskäl. Genom M.L:s egna uppgifter och övrig bevisning i målet är det utrett att M.L gjort de uttalanden som åklagaren påstått i sin gärningsbeskrivning. Fråga är om gärningen skall rubriceras som sexuellt ofredande, ofredande eller förolämpning. Enligt 6 kap 7 § 3 st BrB skall den som genom ord eller handling på ett uppenbart sedlighetssårande sätt uppträder anstötligt mot annan dömas för sexuellt ofredande.
Huruvida en handling är att anse som sedlighetssårande eller inte har överlämnats till domstolarna att bedöma med ledning av gängse uppfattning. För frågan om en viss handling är sedlighetssårande kan det vara av betydelse mot vem den riktas. Uppfattningen om vad som är sedlighetssårande kan naturligen också växla med tids- och miljöförhållanden. Avfattningen av bestämmelsen innebär att gärningens sedlighetssårande beskaffenhet skall vara av relativt utpräglad grad. Det anstötliga angreppet skall vara riktat mot viss person (se Holmberg m fl, Kommentar till BrB, del 1, 1995, 6 uppl s 298). Vid bedömningen måste även hänsyn tas till i vilket sammanhang uttalandena gjorts. Att som manligt befäl uttala sig på sätt som M.L gjort till en kvinnlig underlydande värnpliktig har inte enbart varit kränkande utan också haft en sexuell innebörd. Härtill kommer att C.F vid tillfället för uttalandena var i sällskap med två manliga värnpliktiga. På grund av det anförda skall M.L dömas för sexuellt ofredande.
Domslut. Med ändring av HovR:ns dom dömer HD M.L för sexuellt ofredande enligt 6 kap 7 § 3 st BrB till den av HovR:n bestämda påföljden.
HD (JustR:n Knutsson, Solerud, referent, och Westlander) beslöt följande dom: Domskäl. I HD innefattar åtalet uteslutande påståendet att M.L under tjänstgöring som värnpliktig fänrik vid ett tillfälle dels fällt ett yttrande riktat mot värnpliktiga C.F enligt följande: "Har du varit inne på toaletten och knullat?", dels kallat C.F för hora.
Genom M.L:s egna uppgifter och övrig bevisning i målet är det utrett att han fällt de två yttrandena. Fråga är främst om gärningen skall rubriceras som sexuellt ofredande, ofredande eller förolämpning.
I 5 kap 3 § BrB föreskrivs att den som smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom skall dömas för förolämpning.
Att M.L:s båda yttranden var ägnade att av C.F uppfattas som kränkande framstår som klart. Om ett manligt befäl med dylika yttranden förolämpar en kvinnlig underlydande finns skäl att se särskilt allvarligt på gärningen.
Enligt 5 kap 5 § BrB får emellertid allmän åklagare åtala för ett förolämpningsbrott endast under vissa särskilda förutsättningar. Enligt bestämmelsen kan inte ens ett fall som det föreliggande, där frågan alltså gäller huruvida ett manligt befäl förolämpat en kvinnlig underlydande värnpliktig, komma under allmänt åtal. Frågan huruvida M.L skall dömas för förolämpning kan således prövas endast om C.F själv åtalat honom. Något sådant åtal har inte väckts.
Riksåklagaren har anfört att den åtalade gärningen är att bedöma som sexuellt ofredande enligt 6 kap 7 § 3 st BrB.
I 6 kap i BrB upptas brott som på skilda sätt har anknytning till sexuallivet (NJA II 1984 s 139). Vid en lagändring år 1984 ändrades kapitelrubriken från sedlighetsbrott till sexualbrott. Vilka gärningar som skall hänföras till brottet sexuellt ofredande, som - såvitt är av intresse härmotsvarar vad som fram till nämnda lagändring benämndes otuktigt beteende, beskrivs numera i tre stycken av kapitlets 7 §.
I 7 § 1 st kriminaliseras dels viss sexuell beröring av barn, dels visst handlande varigenom barn förmås företa eller medverka i någon handling med sexuell innebörd. 2 st, som införts med verkan fr o m år 1995, gäller fall då någon förmår barn att medverka i en handling med sexuell innebörd, om handlingen är ett led i framställningen av en pornografisk bild eller utgör posering av visst slag. Enligt det numera 3 st, som således är den bestämmelse som Riksåklagaren har åberopat, utgör det sexuellt ofredande, om någon blottar sig för annan på sätt som är ägnat att väcka anstöt eller eljest genom ord eller handling på ett uppenbart sedlighetssårande sätt uppträder anstötligt mot annan.
De yttranden som M.L åtalats för innehåller visserligen ord med en tydlig sexuell innebörd. De kan också i en mer allmän mening framstå som anstötliga. Bedömningen av vad som skall anses ligga i de i BrB- bestämmelsen använda uttrycken uppenbart sedlighetssårande och anstötligt måste emellertid rimligen färgas av det ovan redovisade sammanhang i vilket brottsbeskrivningen förekommer i BrB. Det anses också att bedömningen av om en viss handling är sedlighetssårande kan bero på mot vem den företas, t ex om det är en vuxen eller ett barn, och växla med tids- och miljöförhållandena (BrB-kommentaren 1, 6 uppl s 298).
Av utredningen framgår att M.L riktade yttrandena till en vuxen person och att han gjorde det som ett led i en tillrättavisning av en underställd värnpliktig, som M.L ansåg inte hade reglementsenligt ordnad klädsel. Vad som framkommit kan inte anses visa att förhållandena, i belysning av det nyss anförda, varit sådana att den sexuella karaktären hos yttrandena skall föranleda bedömningen att M.L med dessa har uppträtt på ett uppenbart sedlighetssårande sätt i den mening som avses i BrB-bestämmelsen.
M.L kan inte anses med sina yttranden ha givit uttryck för en sådan hänsynslöshet som fordras för att gärningen skall kunna rubriceras som ofredande enligt 4 kap 7 § BrB.
Det föregående leder till slutsatsen att det endast skulle kunna komma i fråga att som förolämpning enligt 5 kap 3 § BrB rubricera en gärning sådan som den som prövats här. Som framgått av det tidigare anförda har M.L inte åtalats för ett sådant brott.
Domslut
Domslut. Med ändring av HovR:ns dom ogillar HD åtalet mot M.L, såvitt nu är i fråga.
JustR:n Lars K Beckman och Nyström var av skiljaktig mening.
JustR Lars K Beckman anförde: Enligt 6 kap 7 § 3 st BrB skall den som genom ord eller handling på ett uppenbart sedlighetssårande sätt uppträder anstötligt mot annan dömas för sexuellt ofredande.
Som HovR:n funnit är det styrkt att M.L till C.F gjort de uttalanden som avses med åtalet. Uttalandena har en sexuell inriktning och får anses vara uppenbart sedlighetssårande. Att M.L kan antas ha gjort uttalandena mer för att förnedra C.F än för egen sexuell tillfredsställelse påverkar inte bedömningen, eftersom endast de objektiva förutsättningarna är avgörande för hur gärningen skall rubriceras.
På grund av det anförda skall M.L dömas för sexuellt ofredande.
JustR Nyström anförde: I HD innefattar åtalet uteslutande påståendet att M.L under tjänstgöring som värnpliktig fänrik vid ett tillfälle dels fällt ett yttrande riktat mot värnpliktiga C.F enligt följande: 'Har du varit inne på toaletten och knullat?", dels kallat C.F för hora.
Genom M.L:s egna uppgifter och övrig bevisning i målet är det utrett att han fällt de två yttrandena. Han har därigenom inte givit uttryck för sådan hänsynslöshet som avses i bestämmelsen i 4 kap 7 § BrB om ofredande. Fråga är i stället om gärningen skall rubriceras som sexuellt ofredande eller förolämpning.
Enligt 6 kap 7 § 3 st BrB gör sig den skyldig till sexuellt ofredande som med ord eller handling på ett uppenbart sedlighetssårande sätt uppträder anstötligt mot annan. 15 kap 3 § BrB föreskrivs att den som smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom skall dömas för förolämpning.
Den nu aktuella bestämmelsen om sexuellt ofredande är den sista i kapitlet om sexualbrott som uppställts som skydd för en enskild person och som straffbelägger ett övergrepp av sexuellt slag. I förhållande till de tidigare i kapitlet upptagna straffbestämmelserna kan brottet sägas vara ringa och beskrivningen av den brottsliga handlingen framstå som närmast en uppsamlingsbestämmelse. Den är ändock fristående och om rekvisiten är uppfyllda är fråga om en gärning med en strafflatitud från böter till fängelse i högst två år. Någon jämförelse med övriga brott i kapitlet skall inte ske; motsvarande lagstiftningsmetod har kommit till användning i flera andra kapitel i balken.
Vilka uttalanden som skall bedömas vara uppenbart sedlighetssårande växlar inte endast över tiden utan även med det sammanhang vari de fälls. C.F hade frivilligt ansökt om att få fullgöra värnplikt och kom därigenom att vistas i ett alltjämt övervägande manligt sammanhang. M.L var endast obetydligt äldre än C.F men tjänstgjorde som befäl vid förbandet. Vid det med åtalet avsedda tillfället var C.F i sällskap med två manliga värnpliktiga. M.L:s fråga som var riktad enbart till C.F utgjorde ett anstötligt angrepp på henne och hade även, med hänsyn till den situation i vilken hon befann sig, en för henne kränkande sexuell innebörd. M.L uttalade därefter tillmälet "hora". Detta tillmäle måste, utom i rena undantagsfall, uppfattas som kränkande av den till vilken yttrandet fälls och är i och för sig att anse som en förolämpning. Det innebar emellertid därjämte en fortsatt sexuell kränkning av C.F.
På grund av det anförda skall M.L dömas för sexuellt ofredande.
HD:s dom meddelades d 5 juni 1997 (mål nr B 5882/94).