NJA 2001 s. 500

Tillika fråga om tidsbegränsning av återreseförbud. 29 kap. 5 § BrB och 4 kap. 14 § 2 st. utlänningslagen (1989:529).

Allmän åklagare väckte vid Ystads TR åtal mot polske medborgaren E.Z. född 1963, för grovt narkotikabrott och försök till varusmuggling, som var att anse som grov och gällde narkotika, enligt följande gärningsbeskrivning: E.Z. har d. 6 sept. 2000 ankommit med färja från Polen till Ystad och därvid till Sverige försökt införa sammanlagt 1 458 gram amfetamin och två tabletter innehållande PMA som är narkotika, oaktat införselförbud råder för narkotika. Narkotikapartiet påträffades i samband med tullvisitation av den personbil Mercedes Benz som E.Z. framförde. Fara för varusmugglingsbrottets fullbordan har förelegat. E.Z. har d. 6 sept. 2000 uppsåtligen och olovligen transporterat samt förvarat det nämnda narkotikapartiet i personbilen CO 3061 vid färd från Polen till Sverige. Brotten är att bedöma som grova enär de avsett en särskilt stor mängd narkotika.

Åklagaren yrkade vidare bl.a. att E.Z. skulle utvisas ur riket och för all framtid förbjudas att återvända hit.

TR:n (ordf. hovrättsassessorn Forenius) anförde i dom d. S jan. 2001: Domskäl. E.Z. har förnekat gärningen såtillvida att han bestritt att han haft kännedom om förekomsten av narkotika i bilen, men vitsordat att han vid det aktuella tillfället ensam disponerat över och fört personbilen vid ankomsten med färjan från Polen till Ystad.

Till utveckling av åtalet har åklagaren anfört i huvudsak följande. E.Z., som bor i staden Torun i Polen, har agerat som kurir åt annan genom att transportera den i beslag tagna narkotikan under en resa från Polen via färja till Ystad i Sverige. Den personbil han förde och disponerade över vid ankomsten till Ystad tillhör inte honom själv utan en bekant till honom, S.S., som även han bor i Torun. Denne har under förundersökningen hörts i Polen och därvid uppgett att E.Z. disponerat bilen under några dagar före avresan till Sverige. När bilen i samband med ankomsten till Ystad togs ut för tullvisitation anträffades tre paket innehållande sammanlagt 1 458 gram amfetamin och två tabletter PMA dolda under den s.k. torpedplåten mellan motorhuven och vindrutan. Under denna plåt ryms mekanism och drivmotor för vindrutetorkarna. Med hänsyn till resultaten från den kemiska analysen av innehållet i paketen bör amfetaminet i de olika paketen ursprungligen härröra från samma parti. I vart fall ett av paketen måste ha anbringats i utrymmet under torpedplåten före det att plåten blev fastnitad i karossen med s.k. popnitar så som var fallet vid tullvisitationen. E.Z. har själv uppgett att huvudsyftet med resan var att besöka en person i Oslo i Norge, K.N. för att där titta på en motorcykel av märket Harley-Davidson, som han tänkt att förvärva från denne. Efter hand har han uppgett att ett ytterligare syfte var att söka arbete i Norge. E.Z. har emellertid inte kunnat uppge vare sig K.N. telefonnummer eller dennes adress eller någon annan omständighet som skulle kunna göra det möjligt att komma i kontakt med denne. Han har uppgett att de fått kontakt med varandra genom att K.N. ringt upp honom på hans mobiltelefon. Vid undersökning av samtalstrafiken till E.Z:s mobiltelefon har dock kunnat konstaterats att inga samtal från Norge har ringts till denna. Med hjälp av norsk polis har efterforskningar gjorts i Oslo efter en person med det aktuella namnet. Den ende med rätt efternamn som därvid kunnat anträffas är en förtidspensionerad konsertpianist med förnamnet Stanislav, som uppgett sig sakna kännedom om E.Z.

I målet är upplyst att den i beslag tagna narkotikan i missbrukarled har ett värde om ett flertal hundratusen kr.

Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat beslagsprotokoll, viktprotokoll, analysbesked, brottsplatsundersökningsprotokoll och utskrifter av förhör under förundersökningen med E.Z.

Åklagaren har härutöver företett och åberopat fotografier av personbilen och paketen med amfetamin.

På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med kriminalteknikern M.H.

Hörd över åtalet har E.Z. uppgett följande. Han bor i Torun och har arbetat som taxichaufför. Sedan i somras står emellertid hans taxibil på en verkstad eftersom motorn måste bytas ut och han har inte arbetat sedan dess. Som taxichaufför tjänade han i genomsnitt cirka 2 000-3 000 zloty per månad. Han har försörjt sig genom lån sedan bilen hamnade på verkstad. Han har skulder hos skattemyndigheten och kronofogden om sammanlagt 40 000 zloty, motsvarande 80 000 kr, och en skuld på bilen om 20 000 zloty, motsvarande 40 000 kr. -Han är försörjningsskyldig gentemot sina fyra barn och har betalat cirka 1 000 zloty, motsvarande 2 000 kr, per månad i underhållsbidrag till dem. - I mars förra året träffade han K.N. på ett diskotek i Torun. Denne vistas ofta i Torun och anlitade honom för körningar med taxibilen mot betalning. Han brukade ringa upp E.Z. när han ville ha skjuts. E.Z. kommer dock inte ihåg mellan vilka platser körningarna företogs. Han vet inte heller var K.N. bor när han är i Torun, men tror att han bor på hotell. Han har sett K.N. polska pass och är säker på att detta namn är dennes riktiga namn. K.N. hade även ett norskt pass, men han vet inte om detta var ett riktigt pass och det kanske var utställt i ett annat namn. Han vet inte varför han inte har någon adress eller något telefonnummer till K.N. och han vet inte heller hur han på annat sätt skulle kunna komma i kontakt med denne. - I somras besökte E.Z. Oslo tillsammans med K.N. Av stämpeln i hans pass framgår att resan påbörjades d. 15 juni. De avtalade att träffas i Ystad och åkte tillsammans därifrån i K.N. bil till Oslo. De övernattade i Malmö och ankom till Oslo dagen efter. K.N. körde först till några bekanta till honom där de stannade till. E.Z. känner inte till Oslo och kan inte säga var de bodde. De besökte inte K.N. bostad eftersom denne inte hade något eget hem där utan bodde hos sin flickvän. Däremot stannade de under en halv timme till på en mindre Texaco bensinstation vid infarten till Oslo, belägen strax före betalstationen på motorvägen, och åt på en bistro. De befann sig i Oslo under dagen, men sedan körde K.N. honom till en campingplats där han ensam övernattade i en stuga. Han vet inte var K.N. bodde under natten, kanske hos sin flickvän. Dagen efter kom K.N. och hämtade honom i bil och under dagen körde de runt till olika verkstäder i trakten där de försökte ordna arbete åt honom. Därefter skjutsade K.N. honom tillbaka till färjan i Ystad. – K.N. och E.Z. diskuterade att den sistnämnde skulle köpa en skadad Harley-Davidson-motorcykel av den andre. Han kan inte säga när denna diskussion ägde rum. Han vet inte vilken årsmodell det var på motorcykeln och han är inte intresserad av motorcyklar. Tanken var dock att han skulle köpa motorcykeln, reparera den och sälja den med vinst. Motorcykeln fanns i Oslo. K.N. uppgav både det pris han ville ha för motorcykeln, 5 000 zloty, och vilket pris E.Z. skulle kunna ta ut för den om han reparerade den och sålde den vidare, drygt 25 000 zloty. Denne sade att han skulle tjäna 10 000 zloty på affären. E.Z. höll dessa uppgifter för riktiga och kontrollerade dem inte på något sätt, men han ville ändå åka till Oslo för att kontrollera skadorna på motorcykeln innan han köpte den. Ett annat syfte med att resa till Oslo var att söka arbete där. Finansieringen av köpet skulle ske genom banklån. Han är säker på att någon bank skulle bevilja honom ett lån motsvarande köpeskillingen trots hans nuvarande skulder. De diskuterade att han skulle åka till Oslo för att titta på motorcykeln och att K.N. skulle transportera den till Polen om han bestämde sig för att köpa den. Han vet inte vad kostnaden för en resa tur och retur Torun-Oslo uppgår till, kanske litet mer än 1 000 zloty. – S.S. är en vän till honom och de träffas rätt så ofta. Efter resan till Oslo med K.N. åkte han under sommaren dit en gång till men denna gång i sällskap med S.S. Av hans pass framgår att denna resa företogs d. 9 juli. De gjorde inget speciellt i Oslo och träffade inte K.N. då. Han vet inte om S.S. varit i Oslo tidigare. Han har läst i förundersökningsprotokollet att S.S. vid förhör uppgett att han inte varit i Oslo. Kanske har han inte varit där. E.Z. kommer inte ihåg resan så noga. - Under söndagen d. 2 sept. ringde K.N. till honom på hans mobiltelefon för att få bekräftat att han skulle komma till Oslo. Han vet inte var denne befann sig vid samtalet och det kan ha varit på annan plats än Norge. - Merzedes-bilen som han använde vid färden till Sverige har han lånat av S.S. Han frågade denne en vecka före avresan om han kunde få låna bilen för att resa till utlandet, eventuellt sade han att han skulle resa till Norge och att han skulle söka arbete där. S.S. accepterade att låna ut bilen till honom. - Det är möjligt att han under förundersökningen uppgett att han mottog bilen under måndagen d. 3 sept., men han har nu uppfattningen att detta skedde under tisdagen d. 4 sept. S.S. körde bilen hem till honom d. 4 sept. och parkerade den på gatan. De möttes nere på gatan och S.S. överlämnade bilnycklarna till honom. E.Z. kontrollerade under eftermiddagen allmänt vilket skick bilen var i när den stod ute på gatan. Han öppnade motorhuven och kontrollerade kylarvätskan, oljan och belysningen. Han lade inte märke till något särskilt beträffande utrymmet vid vindrutetorkarmekanismen. Om plåten över detta utrymmet skulle saknats skulle han ha märkt detta. Bilen stod sedan på gatan utanför hans bostad fram till nästföljande morgon när han cirka kl. 5.30 avreste mot Sverige. - Sträckan från Torun till färjeläget i Swinoujscie är cirka 30 mil och tar normalt 3-4 timmar att köra. Färjan avgick kl. 13.00. Han gjorde några kortare uppehåll under bilfärden för att dricka något och besöka toaletten. I trakten av Szczecin gjorde han ett längre uppehåll för att äta. Bilen stod då på en parkering utanför serveringen vid en bensinstation. Cirka en halv timme före färjans avgång kom han fram till Swinoujscie. Han parkerade bilen vid ett växlingskontor och gick in på kontoret för att växla pengar. Han drack även kaffe vid detta tillfälle. Under denna tid, cirka 10-15 minuter, stod bilen parkerad bredvid växlingskontoret. Han körde ombord på färjan, som ankom till Sverige kl. 19.30. Under överfarten kontrollerade han inte bilen, som var låst då den stod på bildäck. Han förvarade sitt bagage inne i bilens kupe. Han planerade att efter ankomsten till Ystad köra direkt till Oslo via Malmö och Göteborg och han uppskattade sträckan till cirka 500 kilometer. Han vet inte vilken tid det skulle ta att köra denna sträcka men han hade tid på sig till kl. 9-10 efterföljande dag, då han skulle träffa K.N. på Texaco bensinstationen vid infarten till Oslo som de tillsammans besökte i somras för att äta. De kom överens om detta under telefonsamtalet söndagen före avresan. Om han blev trött under färden skulle han sova i bilen. För det fall han inte kom fram till bensinstationen i tid skulle K.N. ringa honom på mobiltelefonen. Han kände inte till några andra ställen i Oslo där de skulle kunna träffas. Tanken var att de skulle köra från bensinstationen i var sin bil och att han skulle följa med K.N. för att titta på Harley-Davidson-motorcykeln. - Han hade tagit med sig 2 000 zloty för att använda på resan. Dessa pengar hade han sparat sedan tidigare. - Narkotikan som anträffats i bilen har anbringats där av någon annan antingen före resan eller under resan. Han känner dock ingen som sysslar med narkotika och vet inte heller om någon annan person kände till att han skulle resa till Sverige. Han lade inte märke till något under resan som gjorde honom misstänksam. Han tyckte dock att det verkade som om annan bil körde bakom honom hela tiden.

M.H. har uppgett följande. Han arbetar som kriminaltekniker vid polisen sedan tolv år tillbaka. I anledning härav gjorde han en undersökning av en Mercedes-bil i vilken tullen förmodade att det fanns amfetamin. Bilens skick var normalt. Syftet var att dokumentera hur amfetaminet var placerat i bilen. När han började undersökningen hade tullen endast lyft av ett av de två gallren som normalt sitter på var sin sida om torpedplåten. Man kunde se att det fanns ett paket under torpedplåten när man tittade från sidan på bilen på den plats där det borttagna gallret normalt sitter. Han öppnade motorhuven och tog sedan loss torpedplåten genom att ta bort den ena vindrutetorkararmen och borra bort de popnitar med vilka torpedplåten fästs vid bilens chassi. Det fattades en popnit i ett av hålen på plåten. Demonteringen tog cirka tio minuter. När plåten lyfts bort kunde konstateras att tre paket anbringats i utrymmet under denna. Alla paketens placering gav en bild av att de lagts dit uppifrån. Ett av paketen var bl.a. inklämt vid vindrutetorkarmotorn så att det stod på högkant och kan inte ha petats in från utrymmet under det galler som tagits bort. Han bedömer det dock som om inte heller de andra paketen kunnat petas in den vägen. För att de skulle kunna placeras så som de var när plåten togs bort måste alltså denna ha varit borttagen när de lades dit. För att sätta fast plåten med popnitarna krävs ett särskilt verktyg. Nitarna var dessutom lackade i samma färg som bilen i övrigt utan att det såg "hemmålat" ut. För att ta bort popnitar som fästs i något krävs normalt en borrmaskin eller något annat verktyg. Han gjorde inget försök att peta in några paket från utrymmet som finns där det borttagna gallret sitter.

TR:ns bedömning. Ansvarsfrågan.

Av utredningen i målet framgår att det vid visitation av den personbil som E.Z. färdades i från Torun till färjeläget i Swinujscie och vidare till Ystad med färjan anträffades tre paket innehållande sammanlagt 1 458 gram amfetamin med en koncentrationsgrad varierande mellan 68 och 71 % när det gäller halten amfetaminsulfat samt två tabletter innehållande PMA.

E.Z. har bestritt att han haft kännedom om narkotikan före det att den anträffats vid visitationen. En rad omständigheter ger dock enligt TR:ns mening vid handen att han faktiskt haft kännedom om narkotikan vid ankomsten till Ystad. Allmänt sett kan det konstateras att den som avser att forsla ett narkotikaparti av förevarande slag med hänsyn till det mycket stora värdet i missbrukarled och risken för långvariga fängelsestraff kan förväntas vidta långtgående försiktighetsåtgärder mot att narkotikan inte kommer den avsedda mottagaren tillhanda eller upptäcks av någon utomstående. Redan detta förhållande talar i sig starkt för att E.Z. som enligt vad som framkommit ensam disponerade över personbilen under den närmaste tiden efter avresan från Torun, varit införstådd med förekomsten av narkotikan och även haft ett uppdrag att transportera densamma. De faktiska omständigheterna som framkommit i målet styrker också att så varit fallet. Mot bakgrund av vad som framkommit genom vittnesmålet med M.H. och de fotografier som åberopats av åklagaren sammanställt med E.Z:s egna uppgifter om färden från Torun till Ystad kan det hållas för visst att narkotikan inte anbringats i bilen på färjan eller vid något stopp under bilfärden utan hans kännedom. Det skulle helt enkelt ha krävt alltför omfattande åtgärder och inneburit alltför hög risk för upptäckt för att något sådant skulle kunna vara tänkbart. De alternativ som vid denna bedömning återstår att pröva är att narkotikan antingen placerats i bilen av någon annan person före avresan från Torun utan E.Z:s kännedom eller att den placerats där före eller i samband med färden av E.Z. själv eller i vart fall med hans vetskap. Alternativet att någon annan utan hans vetskap placerat narkotikan i bilen framstår dock som föga sannolikt. Inte minst gäller detta med hänsyn till den påtagligt obestämda resplan som han redovisat. En utomstående person skulle om hans uppgifter därvidlag är riktiga ha haft stora problem med att kunna överblicka möjligheterna att åter komma i besittning av narkotikan. Att faktiskt återta narkotikan skulle i princip ha krävt kontinuerlig övervakning av Mercedes-bilen från ett annat fordon under hela resan intill dess att ett tillfälle möjligen gavs att utan risk för upptäckt montera bort torpedplåten. Att döma av hans egna uppgifter var det vidare i princip endast en person, K.N. som hade någon mer bestämd uppfattning om hans resmål och som således faktiskt skulle kunna tänkas iscensätta en narkotikatransport till Norge utan hans vetskap. E.Z:s uppgifter om sina kontakter med denne person framstår emellertid som uppenbart sanningslösa, bl.a. med hänsyn till den fullständiga avsaknaden av uppgifter som skulle kunna göra det möjligt att under förundersökningen komma i kontakt med denne för att kontrollera E.Z:s uppgifter och som i sig över huvud taget inte är förenlig med de uppgifter som lämnats om deras relativt omfattande kontakter och affärsförbindelser. Den enda rimliga tolkningen är att personen i fråga inte existerar i verkligheten eller i vart fall har agerat på ett annat sätt än vad som påståtts av E.Z. Mot bakgrund härav framstår det inte som ett sannolikt händelseförlopp att narkotikan utan hans kännedom placerats i bilen av annan person i syfte att den skulle transporteras till annan plats dit bilen kunde komma att föras av honom. Generellt sett uppfattar TR:n det med hänsyn till hur E.Z. uppträtt under förhöret och karaktären av hans uppgifter som om hans berättelse präglats mer av en ambition att dölja de verkliga förhållandena än att redovisa det faktiska händelseförloppet. Detta bidrar i sig till att styrka att han var införstådd med att narkotikan fanns i bilen. Sammantaget finner TR:n mot bakgrund av det anförda att det kan hållas för visst att han vid ankomsten till Ystad måste haft insikt om narkotikans förekomst i bilen. Således är det utrett att han uppsåtligen gjort sig skyldig till den gärning som anges i gärningsbeskrivningen.

Den 1 jan. 2001 har en ny lag om straff för smuggling trätt i kraft (prop. 1999/2000:124,. bet. 2000/01 JuU2, rskr. 2000/01:28). Lagen (2000:1225) om straff för smuggling skall således ersätta lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. I fråga om en gärning av det slag som är aktuell i målet är dock såvitt framgår av förarbetena avsikten att den nya lagstiftningen endast skall medföra en förändring såvitt avser rubriceringen och inte beträffande gärningens straffbarhet eller bestämmande av påföljd för denna (prop. 1999/2000:124 s. 112, 123 f. och 182). Av de allmänna principer för straffansvar och olika lagars tillämplighet i tiden som kommer till uttryck i 5 § 1 och 2 st. lagen (1964:163) om införande av BrB följer att lagen (1960:418) om straff för varusmuggling och narkotikastrafflagen (1968:64) i dess lydelse före d. 1 jan. 2001 skall tillämpas beträffande den i målet aktuella gärningen.

Den gärning E.Z. gjort sig skyldig till är således att bedöma på det sätt åklagaren gjort. Åtalet är alltså styrkt.

Påföljd. Den narkotikabrottslighet E.Z. gjort sig skyldig till är av sådan art och har sådant straffvärde att annan påföljd än fängelse inte kommer i fråga. Eftersom E.Z. saknar anknytning till Sverige saknas vidare anledning att vid straffmätningen beakta det förhållandet att han genom denna dom utvisas ur riket. Straffvärdet för gärningen motsvarar enligt TR:ns uppfattning fem års fängelse.

Utvisning.

E.Z. har bestritt att han utvisas ur riket.

På grund av brottslighetens svårhet bör E.Z., som saknar anknytning till Sverige, utvisas ur riket utan tidsbegränsning.

HovR:n över Skåne och Blekinge

E.Z. överklagade i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n skulle ogilla åtalet eller i vart fall lindra straffet och tidsbegränsa utvisningen.

Åklagaren bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Borgeke, hovrättsrådet Nordh referent, och hovrättsassessorn Kölfors samt nämndemännen Johansson och Larwik.) anförde i dom d. 9 mars 2001: HovR:ns domskäl. E.Z. har hörts på nytt. Vittnesförhöret vid TR:n med M.H. har återgetts genom uppläsning ur TR:ns dom. HovR:n har tagit del av en av åklagaren åberopad videoinspelning. Åklagaren har som bevisning därutöver åberopat analysbesked och fotografier.

Vad som förekommit i HovR:n föranleder i skuldfrågan inte någon annan bedömning än den TR:n gjort. Brotten skall rubriceras på det sätt TR:n funnit. HovR:n gör även i fråga om brottslighetens straffvärde samma bedömning som TR:n. Annan påföljd än fängelse kan inte komma i fråga.

Den brottslighet E.Z. gjort sig skyldig till är av sådan karaktär att han bör utvisas ur Sverige. Något förhållande hänförligt till E.Z:s person och levnadsomständigheter som talar mot utvisning föreligger inte.

E.Z. är tidigare ostraffad i Sverige. Även om straffvärdet av de brott han nu begått är högt är brottsligheten inte så allvarlig att utvisning bör ske utan tidsbegränsning (jfr prop. 1979/80:96 s. 101). Förbudet för honom att återvända till Sverige skall därför begränsas och bör inte sättas längre än till tio år.

Från d. 25 mars 2001 gäller det s.k. Schengenavtalet och dess tillämpningskonvention i Sverige. Det får antas att ett utvisningsbeslut kommer att leda till en svensk framställning enligt 3 § 2 lagen (2000:344) om Schengens informationssystem om att E.Z. skall antecknas på den s.k. spärrlistan (jfr förordningen [2000:836] om Schengens informationssystem). E.Z. kommer därmed, med vissa i konventionen angivna undantag som här kan bortses från, att nekas tillträde till eller uppehållstillstånd i Schengenstaterna.

Av E.Z:s egna uppgifter framgår visserligen att han inte har särskild anknytning till någon av Schengenstaterna. Trots detta bör enligt HovR:n begränsningen av hans möjligheter att resa fritt i Europa anses förorsaka honom sådant men att det skall beaktas vid straffmätningen. Fängelsestraffet bör därför sättas ned till fyra år sex månader.

HovR:ns domslut. HovR:n ändrar TR:ns domslut på så sätt att HovR:n dels sätter ned fängelsestraffet till fyra år sex månader, dels förenar utvisningen med förbud att återvända till Sverige före d. 9 mars 2011.

HD

Riksåklagaren överklagade och yrkade att HD skulle dels döma E.Z. till ett längre fängelsestraff än det HovR:n bestämt, dels besluta att utvisningen skall gälla utan tidsbegränsning.

E.Z. (offentlig försvarare advokaten H.H.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (Riksåklagaren genom byråchefen N.R.

HD (JustR:n Gregow, Lars K. Beckman Lennander Viktor referent, och Blomstrand) beslöt följande dom: Domskäl. E.Z. har av underinstanserna dömts till ansvar för försök till varusmuggling avseende narkotika och grovt narkotikabrott. Såväl TR:n som HovR:n har funnit att brottsligheten har ett straffvärde som motsvarar fem års fängelse. Ingen av parterna har riktat någon anmärkning mot denna straffvärdebedömning och det har här inte förekommit något som ger anledning till att göra en annan bedömning.

Enligt 4 kap. 14 § 2 st. utlänningslagen (1989:529) skall en dom om utvisning på grund av brott innehålla förbud för utlänningen att återvända till Sverige under viss tid eller utan tidsbegränsning. Bestämmelsen får anses ge uttryck för att ett återreseförbud i samband med utvisning som huvudregel skall tidsbegränsas (jfr prop. 1979/80:96 s. 65 f. och 101 och prop. 1993/94:159 s. 25). Den brottslighet som E.Z. befunnits skyldig till kan inte anses vara sådan särskilt allvarlig brottslighet som i sig ger anledning till avsteg från huvudregeln. E.Z. har inte heller tidigare dömts för brott av sådan karaktär eller i sådan omfattning att det med hänsyn till risken för återfall i allvarlig brottslighet finns anledning att avvika från huvudregeln. I likhet med HovR:n finner HD att tiden för återreseförbudet bör bestämmas till tio år.

I 29 kap. 5 § BrB finns bestämmelser om att rätten vid straffmätningen utöver brottets straffvärde också i skälig omfattning skall beakta olika billighetsskäl. Till dessa hör enligt punkt 4 det men som den tilltalade förorsakas genom att han på grund av brottet utvisas från riket. I punkt 8 finns en allmänt hållen bestämmelse som ger rätten möjlighet att beakta andra omständigheter än de som angivits under tidigare punkter och som påkallar att den tilltalade får ett lägre straff än brottets straffvärde motiverar.

E.Z. saknar anknytning till Sverige. Av NJA 1991 s. 255 och NJA 1995 s. 448 (jfr även NJA 1997 s. 622) får anses följa att utvisning under sådana förhållanden normalt inte kan anses medföra men av sådant slag som skall beaktas vid straffmätningen.

Sedan d. 25 mars 2001 är Sverige fullt anslutet till Schengensamarbetet. Inom detta finns ett särskilt informationssystem, SIS, som innehåller en spärrlista på personer som skall vägras inresa till de olika Schengenstaterna. Bestämmelser om spärrlistan finns i artikel 96 i Schengenkonventionen. Ett införande på spärrlistan kan grunda sig på utvisning. I svensk rätt finns bestämmelser om SIS i lagen (2000:344) om Schengens informationssystem och i den därtill anknutna förordningen (2000:836) om Schengens informationssystem. I 3 § i förordningen sägs att en framställning om att en person skall nekas tillträde till eller uppehållstillstånd i Schengenstaterna får registreras i SIS om det finns en dom om utvisning av personen från Sverige som även innehåller ett förbud att återvända hit. Det ankommer på Rikspolisstyrelsen att föra det register som skall vara den svenska nationella enheten i SIS. Den 3 april 2001 beslöt Rikspolisstyrelsen att, med visst undantag, samtliga gällande återreseförbud till Sverige avseende icke Schengen/EU- medborgare som beslutats eller kommer att beslutas av allmän domstol skall uppdateras i SIS av Rikspolisstyrelsen.

Att E.Z. utvisas från Sverige får härigenom till följd att han kommer att registreras på spärrlistan vilket i praktiken också innebär att han under den tid som det svenska återreseförbudet gäller inte kommer att få tillträde till eller uppehållstillstånd i någon av Schengenstaterna.

Även om själva beslutet om utvisning och återreseförbud endast avser Sverige är konsekvenserna av en registrering på spärrlistan en sådan omständighet som kan påkalla att den tilltalade får ett lägre straff än brottets straffvärde motiverar. I likhet med vad som gäller hänsynstagande till menliga följder av själva återreseförbudet bör hänsyn tas till förhållandena i det särskilda fallet. Av utredningen i målet framgår att E.Z. inte endast saknar anknytning till Sverige utan också till övriga stater som ingår i Schengensamarbetet. Det får under sådana förhållanden anses sakna skäl för att vid straffmätningen särskilt beakta konsekvenserna av att E.Z. kommer att föras upp på spärrlistan. Straffet bör därför bestämmas i överensstämmelse med straffvärdet.

Domslut

Domslut. HD ändrar HovR:ns dom endast på det sättet att påföljden bestäms till fängelse i fem år.

HD:s dom meddelades d. 28 juni 2001 (mål nr B 1299-01).