NJA 1991 s. 255

Domskäl

TR:n (ordf rådmannen Noltorp) anförde i dom d 11 jan 1991:

Domskäl. L.B. har vidgått att han vid de under åtalspunkterna 1-4 angivna tillfällena infört tre och vid ett tillfälle fyra kg hormoner avsedda för djur och för människor. Såvitt avser åtalspunkten 5 har han medgivit de faktiska omständigheterna och förklarat att han trodde att han transporterade 3 kg hormoner. L.B. har medgivit de särskilda yrkandena.

L.B. har hörts. Åklagaren har åberopat vittnesförhör med kriminalinspektören H.H. samt viss skriftlig bevisning. Åklagaren har företett en "militärsäck" som anträffats i bagageutrymmet i L.B:s bil.

TR:n finner följande utrett. L.B. har sedan han greps d 25 okt 1990 förhörts vid ett flertal tillfällen. Han har fram till d 26 nov lämnat andra uppgifter än vid de fortsatta förhören och vid huvudförhandlingen. En anledning härtill har varit att det påträffats handlingar, såsom färdbeskrivningar, vykort, hotellräkningar och en anteckningsbok, utvisande att han varit i Sverige och att han haft samröre med en person vid namn J.H.. Under de inledande förhören har L.B. skyllt på två uppdiktade personer men har senare angett att J.H. var hans uppdragsgivare och att denne instruerat honom att uppge de uppdiktade namnen om något gick galet. - Den 10 nov 1990 greps en person i Göteborg som för J.H:s räkning försökte smuggla in 5,3 kg amfetamin, vilket förvarades i en väska som var placerad i motorutrymmet på en bil. Det var rent amfetamin av samma tillverkning som det amfetamin som L.B. medförde d 25 okt 1990.

L.B. träffade J.H. vid en hästkapplöpningsbana i Belgien. J.H. erbjöd honom att tjäna "snabba och lätta pengar" genom att skjutsa J.H. till Sverige. L.B. erbjöds 1 000 gulden, eller omkring 3 000 kr, för en resa. L.B. som behövde pengar, ställde inte några frågor eftersom J.H. då skulle ha anlitat någon annan. Han skjutsade J.H. till Malmö där J.H. var borta omkring en halvtimme. De återvände sedan till Belgien. Han såg att J.H. fått ett tjockt kuvert i Malmö. L.B. har på fråga vad det kunde vara i kuvertet uppgivit att det möjligen kunde vara pengar. Han har dock aldrig sett vad kuvertet innehöll. L.B. har därefter rest med J.H. till Sverige vid minst fyra tillfällen. Den första resan ägde rum i febr 1990. L.B. har vid huvudförhandlingen förklarat att han inför denna resa frågade J.H. om de skulle ha med sig "drugs" varmed han åsyftat narkotika men att J.H. förklarat att det inte rörde sig om "drugs" utan om hormoner. L.B. har under förundersökningen uppgivit att han inte hade något att invända och inte ställde några frågor om det faktum att J.H. skulle ta med sig 3-4 kg hormoner till Sverige eftersom han endast var intresserad av att tjäna de 1 000 gulden som han var utlovad. J.H. har för L.B. uppgivit att han skulle få mycket pengar för hormoner i Sverige och att han därför betalade L.B. 1 000 gulden. Hade L.B. ställt frågor hade J.H. anlitat någon annan. På uppmaning av J.H. hade L.B. skaffat en "militärsäck" inför resan. Säcken, som har företetts för rätten, rymmer väl dubbla det parti amfetamin som påträffades i L.B:s bil då denne greps d 25 okt 1990, eller 28 kg amfetamin. När säcken är vikt tre gånger rymmer den, vilket framgår av åberopat fotografi, minst 4 kg amfetamin. L.B. har inte kunnat förklara varför J.H. behövde en så stor säck. I febr reste L.B. och J.H. tillsammans från Belgien. Strax innan de kom till Puttgarden stannade de och J.H. tog ut säcken ur bagageluckan och lade den i motorhuven. L.B. körde sedan ombord på färjan medan J.H. gick ombord. De sammanträffade därefter i Rödby. Sedan de kört en stund stannade de och J.H. tog ut väskan från motorrummet och lade den i bagageluckan. Vid överfarten Helsingör-Helsingborg upprepades samma procedur. De åkte sedan till en plats söder om Stockholm där J.H. under fem minuters tid sammanträffade med en person. De återvände därefter till Belgien. De företog en liknande resa till Stockholm i april månad. De stannade därvid någon timma i Stockholm innan de återvände till Belgien. Det dröjde sedan en tid innan L.B. följde med J.H. till Sverige eftersom L.B. inte hade tid då han skaffat sig ett nytt arbete. L.B. kände dock till att J.H. under denna tid företagit resor till Sverige. I aug 1990 blev det bestämt att de skulle göra en ny resa. Denna gång till Nyköping. Resan tillgick på liknande sätt som tidigare. I Nyköping var J.H. borta 30-45 min. De företog även en resa i sept. Denna gång till Frillesås utanför Göteborg. L.B. har aldrig sett vad som legat i säcken. Han har däremot sett att den varit vikt tre gånger, såsom framgår av åberopat fotografi. Då de återkommit till Belgien har J.H. tagit hand om säcken och betalt L.B.. L.B. har uppgivit att J.H. inför tre av resorna förklarat att det rörde sig om 3 kg hormoner och vid ett fjärde om 4 kg hormoner. På fråga varför J.H. skulle ha nämnt detta för L.B. har denne uppgivit "Det är konstigt men det var så". Vid någon resa kan J.H. ha suttit kvar i bilen då de passerade gränsen. J.H. är mycket intresserad av hästar och L.B. har förklarat att det därför fanns skäl för honom att tro på att det var hormoner de transporterade. - Den 24 okt 1990 föreslog J.H. åter att de skulle transportera 3 kg hormoner till Sverige. De reste påföljande dag, var och en i sin bil. I Tyskland inköptes en julstjärna som placerades i baksätet på L.B:s bil. J.H. instruerade L.B. att, om någon frågade, svara att han skulle hälsa på en god vän. De övernattade i Helsingör. Efter frukosten sade J.H. till L.B. "Det är okey, du kan avresa. J.H. nämnde även en mötesplats i Kungsbacka för L.B. dit J.H. skulle komma kl 13.00. L.B. körde omedelbart därefter ombord på färjan. L.B. misstänkte att bilen var "laddad". L.B. såg under resan aldrig till säcken. Han tittade aldrig i motorrummet och bad heller aldrig J.H. att visa honom de 3 kg hormoner J.H. påstått det rörde sig om. Sedan L.B. fått se den gummislang amfetaminet förvarades i har han upplyst att han tidigare skaffat J.H. en sådan slang. Han har inte kunna lämna någon förklaring till varför han gjort detta. - L.B. har vid huvudförhandlingen gjort gällande att han under förundersökningen angett det som han fört in i Sverige som "drugs" och att han därmed avsett hormoner. Kriminalinspektören H.H. som lett förhören av L.B. och träffat denne dagligen sedan d 26 okt 1990 har förklarat att L.B. väl förstått skillnaden mellan drugs, varmed avsågs narkotika, och hormoner. H.H. har bl a hänvisat till ett förhör som hållits med L.B. d 5 dec 1990 därvid L.B. sagt "Även under denna resa till Nyköping skulle mängden 'hormoner' vara 3-4 kg. På särskild fråga uppger L.B. att när han nu och innan talat om hormoner så förstår han mycket väl att det rört sig om narkotika, men han har inte förstått vad för sorts narkotika det har varit. L.B. uppger, att i hans hemland har han aldrig hört ordet amfetamin. Han har hört talas om 'speed', hasch, heroin, kokain och Lsd och han känner till att detta är narkotika, men amfetamin har han aldrig hört talas om". Enligt H.H. har L.B. börjat tala om hormoner först sent under förundersökningen och sedan en annan belgisk medborgare gripits i Göteborg och därvid förklarat att han trodde amfetaminet var ett dopingmedel för hästar. - L.B. har vidhållit att han trott att det rört sig om hormoner men tillagt att han förstått att det var olagligt att föra in hormoner till Sverige.

TR:n gör följande bedömning.

L.B. försökte då han greps att till Sverige införa närmare 14 kg amfetamin med 100% halt. L.B. har vid minst fyra tillfällen tidigare försökt att för J.H:s räkning smuggla in förbjudna preparat till Sverige. Han har uppgivit att J.H. gjort ytterligare resor till Sverige. Den person som greps i Göteborg med drygt 5 kg amfetamin har utfört smugglingsförsöket på J.H:s uppdrag och på ett liknande sätt som L.B. gjorde vid de fyra första resorna. Det kan mot bakgrund härav hållas för visst att J.H. i synnerligen stor omfattning ägnat sig åt att smuggla amfetamin till Sverige och att han med L.B:s hjälp infört amfetamin i Sverige även vid de under åtalspunkterna 1-4 avsedda tillfällena.

Särskilt mot bakgrund av säckens storlek och av vad som framkommit om hur säcken varit vikt vid dessa tillfällen kan det också hållas för visst att det vid varje tillfälle rört sig om minst tre kg amfetamin. L.B. har förklarat att han inte kände till att det var amfetamin han transporterade utan att han trodde det var hormoner. Denna uppgift förefaller med hänsyn till de motstridiga uppgifter L.B. lämnat som tvivelaktig. Även om det skulle förhålla sig som L.B. uppgivit är det uppenbart att L.B., som endast var intresserad av att förtjäna pengar, i så fall medvetet hållit sig i okunnighet om vad för slags preparat han transporterade och det kan hållas för visst att vetskapen härom inte skulle ha avhållit L.B. från att utföra transporterna. L.B. skall därför fällas till ansvar för gärningarna vilka är att bedöma som åklagaren gjort.

L.B. har övertygats om delaktighet i omfattande och yrkesmässig narkotikahantering avseende synnerligen stora mängder amfetamin. Enbart gärningen under åtalspunkten 5 förskyller ett fängelsestraff om 10 år. Även de övriga brotten har ett högt straffvärde. Det gemensamma straffet bör därför som åklagaren yrkat sättas över det svåraste av de högsta straff som kan följa på brotten och bestämmas till fängelse 12 år.

L.B. bör utvisas ur riket. Vid straffmätningen har TR:n beaktat det men L.B. förorsakas genom att han utvisas ur riket. - - -

Domslut

Domslut. L.B. dömdes jämlikt 3 § narkotikastrafflagen (1968:64), 3 § varusmugglingslagen (1960:418), 3 och 8 §§varusmugglingslagen och 23 kap 1 § BrB för grovt narkotikabrott, varusmuggling samt försök till varusmuggling med tillämpning av 26 kap 2 § 2 st och 29 kap 5 § 4 BrB till fängelse 12 år.

Domskäl

HovR:ns domskäl. Åklagaren har justerat gärningsbeskrivningen under p 5 på så sätt att han gjort gällande att smugglingsförsöket ägt rum d 26 okt 1990.

L.B. och H.H. har i MovR:n hörts på nytt. Den av åklagaren vid TR:n åberopade skriftliga bevisningen har åberopats på nytt i MovR:n varjämte åklagaren också förevisat den likaså vid TR:n företedda militärsäcken. Åklagaren har vidare åberopat skriftlig bevisning till styrkande av ett liknande smugglingsförsök i Göteborg.

L.B. har i HovR:n vidhållit sina i TR:ns dom antecknade uppgifter och därutöver tillagt: J.H. har vid något tillfälle nämnt för honom att han suttit i fängelse och att fängelsestraffet hade samband med att han sökt smuggla heroin till Spanien. J.H. förfogade över en nyckel till L.B:s bil. Denne fick 1 000 gulden per resa av J.H.. Ersättningen skulle täcka också L.B:s egna kostnader under resorna. L.B. var utlovad 2000 gulden för den resa som avbröts d 26 okt i Helsingborg.

L.B:s uppgift att han medverkat vid de av åklagaren angivna resorna till Sverige vinner sådant stöd av andra omständigheter att åklagarens påståenden därom får anses styrkta. Av utredningen framgår att L.B. vid inresan i Sverige d 26 okt 1990 medfört den mängd amfetamin som åklagaren angett, undandolt i bilens framstänkskärmar, samt att L.B. inte kunnat vara okunnig om att narkotikan dolts i fordonet. Med hänsyn till vad som framkommit om det parti narkotika, som beslagtagits i Göteborg och som medfördes dit av en anhörig till J.H., kan någon tvekan inte föreligga om att det som medförts vid de under åtalspunkterna 1-4 angivna resorna också varit narkotika, helt sannolikt amfetamin.

Vad L.B. berättat om sin kännedom om J.H., om tillvägagångssättet i samband med gränspassagerna och om J.H:s förehavanden vid framkomsten till destinationsorterna visar att L.B. inte kunnat undgå att förstå att han medverkade i yrkesmässig smuggling av narkotika. Vid sådant förhållande måste anses styrkt att han, även om han inte kände till den exakta mängden vid varje transport, gjort sig skyldig till grova narkotikabrott samt varusmuggling respektive försök till varusmuggling avseende narkotika i enlighet med åklagarens påståenden.

Annan fåföljd än fängelse kan inte komma i fråga. Vid straffmätningen beaktar HovR:n liksom TR:n att fråga är om delaktighet i en omfattande och yrkesmässigt bedriven narkotikahantering av synnerligen stora mängder. L.B. har emellertid inte såvitt visats tagit någon fysisk befattning med narkotikan eller vederlaget för denna utan hans delaktighet har, ehuru avgörande, inskränkt sig till att transportera partierna över nationsgränser. Den vinning han haft av sin delaktighet har varit förhållandevis blygsam. En samlad bedömning av brottens straffvärde jämte hänsynstagandet till förordnandet om utvisning medför att straffet bör sättas lägre än TR:n gjort.

Domslut

Domslut. HovR:n ändrar endast på det sätt TR:ns domslut att HovR:n bestämmer påföljden till fängelse 9 år. - - -

Domskäl

Domskäl. I enlighet med HovR:ns dom har L.B. gjort sig skyldig till dels grovt narkotikabrott och varusmuggling, grovt brott, vid fyra tillfällen (åtalspunkterna 1-4) avseende sammanlagt minst 12 kg narkotika, dels grovt narkotikabrott och försök till varusmuggling, grovt brott, vid ett tillfälle (åtalspunkten 5) avseende nära 14 kg amfetamin. HovR:n har vidare funnit att han inte kunnat undgå att förstå att han medverkade i yrkesmässig smuggling av narkotika, även om han ej kände till den exakta mängden vid varje transport.

L.B. har sålunda vid upprepade tillfällen tagit befattning med stora mängder narkotika och den sammanlagda kvantiteten är betydande. Han har därvid medverkat som kurir i en organiserad yrkesmässig internationell verksamhet av stor omfattning. Det är sålunda en högt kvalificerad brottslig verksamhet som uppdagats. Vid en på detta sätt organiserad brottslighet utgör kuriren som regel en viktig länk i distributionskedjan. L.B:s medverkan förtjänar därför ett strängt straff. Han har utfört brotten mot betalning även om ersättningarna måste anses förhållandevis blygsamma. Det förhållandet att han inte tagit direkt fysisk befattning med narkotikan saknar betydelse i sammanhanget. Inte heller bör förordnandet om utvisning av honom, med hänsyn till att han saknar anknytning till Sverige, påverka straffmätningen i mildrande riktning. Viss hänsyn bör emellertid tas till den omständigheten att L.B. själv lämnat uppgifter om de resor till Sverige som avses med åtalspunkterna 1-4.

Vid en sammanvägning av samtliga omständigheter finner HD att den brottslighet L.B. övertygats om har så högt straffvärde att straffet ej bör understiga det högsta straffet enligt straffskalan för grovt narkotikabrott, fängelse tio år. Däremot kan förhållandena inte anses vara sådana att det finns anledning att, med tillämpning av bestämmelsen i 26 kap 2 § 2 st BrB, skärpa straffet därutöver.

Domslut

Domslut. HD ändrar på det sättet HovR:ns domslut att påföljden bestäms till fängelse 10 år.