NJA 1997 s. 734

Trygg-Hansa överklagade i Göta HovR och yrkade ogillande av käromålet.

L.D. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Persson, hovrättsrådet Sunden, referent, adj led rådmannen Waren och tf hovrättsassessorn Österlund) anförde i dom d 15 sept 1994: Domskäl. Enligt 39 § 2 st konsumentförsäkringslagen har den som i rätt tid anmält en skada till försäkringsbolaget alltid sex månader på sig att väcka talan sedan försäkringsbolaget har förklarat att bolaget tagit slutlig ställning till ersättningsfrågan.

I målet är ostridigt dels att L.D. anmält skadan i rätt tid, dels att Trygg-Hansa genom brevet d 1 aug 1986 förklarat att slutlig ställning tagits till ersättningsfrågan.

Som TR:n anfört är utgångspunkten för sexmånadersfristen den dag då försäkringstagaren fick kännedom om bolagets ställningstagande. Det får därvid anses åligga försäkringsbolaget att visa vid vilken tidpunkt försäkringstagaren fick del av beslutet.

Trygg-Hansa har ostridigt skickat brevet till den adress som antecknats i skadeanmälan och som L.D. uppgett i samband med att han begärde förskott på försäkringsersättningen. Denna adress avsåg emellertid L.D:s genom branden totalförstörda bostad och vid tiden för avsändandet av brevet vistades L.D. på sjukhus. Trygg-Hansa har på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit inte förmått styrka att L.D. fått kännedom om beslutet i ersättningsfrågan inom sådan tid att preskription inträtt. L.D. är således, som TR:n funnit, bibehållen sin rätt att väcka talan om försäkringsersättning.

Trygg-Hansa (ombud försäkringsjuristen L.P.) överklagade och yrkade att HD skulle med ändring av HovR:ns dom ogilla L.D:s talan.

L.D. (ombud advokaten B.H.) bestred ändring. HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Bramstång, föreslog i betänkande följande dom: Domskäl. Enligt 39 § 2 st konsumentförsäkringslagen (1980:38) har den som i rätt tid anmält en skada till försäkringsbolaget alltid sex månader på sig att väcka talan sedan försäkringsbolaget har förklarat att bolaget tagit slutlig ställning till ersättningsfrågan.

I målet är ostridigt dels att L.D. anmält skadan i rätt tid, dels att TryggHansa genom brevet d 1 aug 1986 förklarat att slutlig ställning tagits till ersättningsfrågan.

Av uttrycket i lagtexten "försäkringsbolaget har förklarat att" följer att utgångspunkten för sexmånadersfristen är den dag då försäkringsbolagets ställningstagande kommit försäkringstagaren tillhanda. Fråga är om ett i bolagets intresse avsänt meddelande i ett konsumentförhållande. Det åvilar bolaget att säkra bevisning om när den ersättningsberättigade nåddes av bolagets slutliga ersättningsbesked. Normalt torde det vara tillräckligt att bolaget kan visa att det tillsänt försäkringstagaren ett skriftligt meddelande under dennes vanliga adress och att försändelsen inte returnerats som obeställbar. Försäkringsbolaget bör givetvis också i normalfallet kunna förlita sig på att en av försäkringstagaren uppgiven adress gäller så länge denne inte har underrättat bolaget om någon ändring. Omständigheterna i det enskilda fallet kan emellertid vara sådana att bolaget inte utan närmare kontroll äger utgå ifrån att en i försäkringsärendet tidigare upptagen adress alltjämt gäller.

Trygg-Hansa har skickat meddelandet om bolagets slutliga ställningstagande till den adress som antecknats i skadeanmälan och som bekräftats av L.D. i samband med begäran om förskott på ersättningen. Adressen avsåg emellertid den genom branden totalförstörda bostaden och det var känt för bolaget att L.D. vid tiden för avsändandet av meddelandet vistades på sjukhus. Lika med domstolarna finner HD att Trygg-Hansa inte gjort sannolikt att L.D. nåtts av beslutet i ersättningsfrågan inom sådan tid att preskription inträtt och att denne därför är bibehållen sin rätt att väcka talan om försäkringsersättning.

HD (JustR:n Knutsson, Lars Å Beckman, referent, Svensson, Thorsson och Victor) beslöt följande dom: Domskäl. Den 19 sept 1985 brann den fastighet som L.D. uppgett sig bo i när han tecknade hemförsäkring hos Trygg-Hansa. Dagen efter branden anmälde han skada till bolaget. Sedan bolaget utbetalat viss ersättning förklarade bolaget i ett brev som avsändes till L.D. d 1 aug 1986, att ytterligare försäkringsersättning inte skulle betalas ut. I december 1991 väckte L.D. talan mot bolaget med krav på ytterligare ersättning.

Den fråga som nu är föremål för bedömning är om L.D:s i målet framställda krav på försäkringsersättning är preskriberat.

De i målet tillämpliga preskriptionsbestämmelserna finns i 39 § konsumentförsäkringslagen (1980:38). Enligt huvudregeln förlorar den som vill kräva ut försäkringsersättning rätten till ersättning, om han inte väcker talan mot försäkringsbolaget inom tre år från det att han fick kännedom om att fordringen kunde göras gällande. Enligt den regeln skulle L.D:s fordran vara preskriberad. I 2 st finns emellertid en undantagsregel som innebär att den som inom den ordinarie preskriptionstiden anmält skadan till försäkringsbolaget alltid har sex månader på sig att väcka talan sedan försäkringsbolaget förklarat att slutlig ställning tagits till ersättningsfrågan. L.D. har gjort gällande att han aldrig fått Trygg-Hansas meddelande om att bolaget tagit slutlig ställning till ersättningsfrågan; hans krav var därför inte preskriberat när han väckte talan.

Bestämmelsen i 39 § 2 st har tillkommit i försäkringstagarens intresse. Avgivande av förklaring utgör emellertid försäkringsbolagets möjlighet att avsluta ett försäkringsärende, i vilket ersättning inte skall utges. Själva förklaringen får därför anses bli avgiven i försäkringsbolagets intresse. Det ter sig då rimligt att försäkringsbolaget också får stå risken för att förklaringen inte når försäkringstagaren. Enbart det förhållandet att försäkringsbolaget avsänder förklaringen till angiven adress är följaktligen inte tillräckligt för att sexmånadersfristen skall börja löpa.

Frågan blir då om det krävs att försäkringstagaren verkligen fått kännedom om förklaringen (jfr Nilsson och Strömbäck, Konsumentförsäkringslagen, s 180ff). Ett sådant krav skulle emellertid föra för långt. Det måste anses tillräckligt att förklaringen kommit försäkringstagaren tillhanda, dvs att den ankommit till försäkringstagaren på ett sådant sätt att denne normalt kan ta del av den. Härvid bortses från fall då försändelsen inte kommer fram på grund av omständigheter som är hänförliga till adressaten. Bevisbördan för att förklaringen kommit försäkringstagaren tillhanda ligger på försäkringsbolaget. Beviskravet kan som regel anses uppfyllt om förklaringen avsänts till försäkringstagaren under hans vanliga adress och försändelsen inte returnerats som obeställbar. (Jfr även NJA 1992 s 303.)

Trygg-Hansa har skickat förklaringen om bolagets slutliga ställningstagande till den adress, en postlådeadress, som antecknats i L.D:s skadeanmälan. Den adressen har L.D. också hänvisat till i samband med att han skriftligen begärt att få förskott på försäkringsersättningen. Bolaget har obestritt uppgivit att förskott vid två tillfallen sänts medelst postanvisningar till den angivna adressen, det sista förskottet cirka fyra månader efter branden, och att förskotten lösts ut av L.D.. Försändelsen med Trygg-Hansas förklaring har inte returnerats till bolaget.

Det anförda visar att postlådan tömts även efter branden och att den således utgjort en fungerande postadress. Det kan tilläggas att L.D. varit skriven på fastigheten t o m d 25 april 1988. Trygg-Hansas förklaring skall på grund av det anförda anses ha kommit L.D. tillhanda, oavsett att han till följd av brandskadan inte kunde bo på fastigheten och tillfälligtvis var intagen på sjukhus. L.D:s krav på försäkringsersättning är därför preskriberat enligt huvudregeln i 39 § 1 st konsumentförsäkringslagen.