NJA 1998 s. 128
Socialnämnd har med hänsyn till sin skyldighet att verka i angelägenhet rörande fastställande av faderskap ansetts ha behörighet att för barnets räkning ansöka om rättshjälp. Rättshjälpen i sådan angelägenhet har ansetts omfatta även frågan om underhåll. I fall där såväl socialnämnden som barnets mor såsom ställföreträdare för barnet för talan men med oförenligt innehåll har barnets behov av biträde tillgodosetts genom att två rättshjälpsbiträden förordnats.
TR:n
Socialnämnden i Täby kommun väckte som företrädare för L.P., född 1990, vid Södra Roslags TR talan mot M.S. med yrkande att denne skulle förklaras vara far till L..
På ansökan av socialnämnden beviljade TR:n d 10 april 1995 L. allmän rättshjälp i angelägenhet rörande fastställande av faderskap med advokaten M.L. som biträde.
M.S. medgav att han skulle förklaras vara far till L..
L:s mor, J.P., förklarade emellertid att M.S. inte var L:s far. Reservationsvis yrkade hon dock som ställföreträdare för L. underhållsbidrag av M.S.. Vidare hemställde hon att L. skulle beviljas allmän rättshjälp med advokaten C.S. som biträde dels i angelägenhet rörande fastställande av faderskap dels i angelägenhet rörande underhållsbidrag.
Domskäl
TR:n (tf rådmannen Arvefors) anförde i beslut d 22 april 1996: Normalt företräds en underårig av sin vårdnadshavare eller särskilt förordnad förmyndare.
Vederbörande socialnämnd är enligt 2 kap 1 § FB skyldig att söka utreda vem som är ett barns fader. Enligt 3 kap 5 § samma balk ingår i denna skyldighet att föra barnets talan i mål om fastställande av faderskap. Om modern är vårdnadshavare för barnet, har även hon rätt att föra barnets talan.
Fråga är om socialnämndens skyldighet att föra barnets talan i angivet hänseende innebär att allmän rättshjälp för barnet kan beviljas efter ansökan av socialnämnden.
Allmänt torde det krävas stöd av författning för att någon utan uppdrag skall vara behörig att för annans räkning vidta en rättslig handling. Det sagda torde vara givet, när någon för annans räkning ingår en förbindelse som innebär ett åtagande för denne att fullgöra någonting och det är möjligt att inhämta samtycke innan förbindelsen ingås.
När allmän rättshjälp med biträdesförordnande är beviljad, kan den rättssökande bli skyldig att erlägga en grundavgift för rättshjälpen till biträdet. Även om grundavgiften vid beviljandet bestäms till noll kr, kan den rättssökande senare bli betalningsskyldig med anledning av rättshjälpen. I mål om fastställande av faderskap skall en part normalt bära sina rättegångskostnader oavsett utgången i målet. En rättshjälpsansökan i ett mål av förevarande slag kan således få till följd att barnet blir betalningsskyldigt och får därför anses innebära att barnet påtar sig en sådan skyldighet.
I 18 a § rättshjälpslagen anges att allmän rättshjälp beviljas efter ansökan av den rättssökande. Bestämmelsen kan knappast anses utgöra ett uttryckligt stöd för att socialnämnden får ansöka om allmän rättshjälp för barnets räkning när nämnden för barnets talan i mål om fastställande av faderskap.
Att det erfordras ett uttryckligt författningsstöd för att socialnämnden skall vara behörig att vidta en processuell handling för barnets räkning av det slag som nu avses kan anses få stöd av vad Walin i kommentaren till FB uttalar i anslutning till 2 kap 1 § FB (4 uppl s 79).
Med hänsyn till det anförda torde få anses att socialnämndens skyldighet att företräda barnet i mål om fastställande av faderskap inte medför behörighet för socialnämnden att ansöka om allmän rättshjälp för barnets räkning.
Vid denna prövning kan anmärkas, att det inte är föreskrivet vem som skall betala rättegångskostnader som uppkommer på barnets sida i mål om fastställande av faderskap, när socialnämnden i enlighet med sin ovan angivna skyldighet för barnets talan. Av socialnämndens åliggande att företräda barnet torde därför följa, att socialnämnden eller, snarare, vederbörande kommun har att helt svara för barnets kostnader, om inte barnet har begärt och beviljats allmän rättshjälp eller anlitat ombud. Om det är nödvändigt för att kunna fullgöra skyldigheten att föra barnets talan, torde det enligt andra regler än dem som gäller för rättegången åligga socialnämnden att ställa ombud.
TR:n har alltså beviljat L. allmän rättshjälp efter en ansökan som har undertecknats av företrädare för socialnämnden. Socialnämnden var i enlighet med det nu sagda inte behörig att ansöka om rättshjälp. TR:ns beslut att bevilja L. rättshjälp måste därför anses sakna verkan.
Efter att ha inhämtat ett yttrande från Skarborg anförde TR:n (Arvefars) i ett nytt beslut d 8 maj 1996: Den genom J.P. ingivna ansökningen om allmän rättshjälp för L.P. i den angelägenhet som avser fastställande av faderskap uppfattar TR:n så, att L. begär allmän rättshjälp endast för det fall C.S. förordnas till biträde enligt rättshjälpslagen.
Fråga är sålunda om C.S. skall förordnas till rättshjälpsbiträde i faderskapsfrågan.
J.P. har i enlighet med 3 kap 9 § 1 st FB beretts tillfälle att yttra sig i faderskapsfrågan och därvid förklarat att M.S. inte är L:s far. Syftet med den angivna bestämmelsen torde vara att frågan om faderskapet skall bli tillbörligen utredd. Vad J.P. har anfört inför TR:n kan inte anses innebära att hon har angett någon L:s inställning i faderskapsfrågan.
C.S. har förklarat att han inte kan biträda L. i utförandet av den talan som barnet för genom socialnämnden, eftersom C.S. handlar efter anvisningar av J.P..
Om C.S. förordnades till biträde i faderskapsfrågan, skulle han följaktligen företräda en ståndpunkt som är oförenlig med barnets talan, såvitt är i fråga, och som i den processuella situation som föreligger inte heller kan anses vara barnets ståndpunkt.
På grund av det anförda skall C.S. inte förordnas till biträde enligt rättshjälpslagen åt L. i faderskapsfrågan.
TR:n lämnar sålunda yrkandet om att L.P. beviljas allmän rättshjälp med biträdesförordnande för C.S. i den angelägenhet som rör fastställande av faderskap utan bifall.
Visserligen får L. anses behöva allmän rättshjälp i faderskapsfrågan för att ta tillvara sin rätt. I ljuset av vad som inledningsvis antecknats får situationen emellertid anses vara sådan, att TR:n inte skall pröva ens frågan om L. i denna del skall beviljas allmän rättshjälp utan biträdesförordnande.
Däremot föreligger förutsättningar att förordna om allmän rättshjälp i underhållsbidragsfrågan.
TR:n beviljar alltså L.P. allmän rättshjälp i angelägenhet rörande underhållsbidrag till barn.
L.P. överklagade genom J.P. beslutet d 8 maj 1996 i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle bevilja honom allmän rättshjälp även i faderskapsfrågan med Skarborg som biträde.
Domstolsverket medgav ändringsyrkandet och anförde bl a följande: L.P. har behov av allmän rättshjälp i målet. Annan än barnets mor torde inte kunna föra barnets talan i rättshjälpsfrågan.
HovR:n (hovrättslagmannen Åsbring samt hovrättsråden Lagerbjelke och Fenborn, referent) anförde i beslut d 20 nov 1996: Om inte en viss man enligt 1 kap 1 § FB skall anses som far till ett barn som står under någons vårdnad, är socialnämnden enligt 2 kap 1 § i samma balk skyldig att försöka utreda vem som är far till barnet och se till att faderskapet fastställs. Enligt 3 kap 5 § 2 st i balken är socialnämnden behörig att föra barnets talan i mål om fastställande av faderskap. Av denna behörighet följer enligt HovR:ns mening även behörighet att i vissa fall ansöka om allmän rättshjälp för barnet. För detta talar följande. Om barnets vårdnadshavare skulle vägra att medverka till en ansökan om rättshjälp, skulle barnet stå utan sådan hjälp och riskera att förpliktas betala betydande belopp avseende egna rättegångskostnader, t ex kostnad för blodundersökning.
Mot bakgrund av vad som har anförts anser HovR:n att TR:ns uttalande i beslutet av d 22 april 1996 att beslutet d 10 april 1995 att bevilja L.P. rättshjälp var utan verkan inte är lagligen grundat. Som HovR:n ser på saken gäller sistnämnda beslut om allmän rättshjälp med biträdesförordnande för advokaten M.L. alltjämt. TR:n borde därför inte ha bifallit den rättshjälpsansökan som gjorts av L.P. genom J.P..
Med hänvisning till vad som har anförts och då det fel som förevarit vid TR:n rör även del av beslutet som inte har överklagats - dvs beviljandet av rättshjälp m m i fråga om bidragstvisten (jfr 50 kap 26 § 2 st andra meningen RB) - undanröjer HovR:n TR:ns beslut från d 8 maj 1996 i dess helhet.
HD
L.P. genom J.P. (ombud C.S.) överklagade och yrkade att HD skulle med undanröjande av HovR:ns beslut dels bevilja honom rättshjälp i målet rörande fastställande av faderskap och förordna Skarborg till biträde enligt rättshjälpslagen dels fastställa TR:ns beslut rörande rättshjälp och biträde i tvisten om underhållsbidrag.
Domstolsverket förklarade att socialnämnden saknade behörighet att företräda L. när det gällde allmän rättshjälp men avstod i övrigt från att yttra sig.
Socialnämnden och M.L. bestred ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Söderlind, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. I målet är fråga om tillämpning av 1972 års rättshjälpslag.
Rättshjälp och biträdesförordnande i faderskapsfrågan. 3 kap 5 § FB ger socialnämnden och modern rätt att i mål om fastställande av faderskap uppträda som ställföreträdare för barnet. Dessa ställföreträdare har rätt att, var för sig, för barnets räkning vidta alla åtgärder i processen som barnet självt kunnat göra om det hade haft processbehörighet (se HD:s avgörande d 14 nov 1997 i mål Ö 5032/94). Ansökan om rättshjälp och biträdesförordnande är en sådan åtgärd, och barnet har rätt att i faderskapsmål erhålla rättshjälp även om dess talan förs av socialnämnden (jfr prop 1972:4 s 315f). Även om socialnämnden inte hade haft behörighet att för barnets räkning ansöka om rättshjälp med biträdesförordnande har TR:ns beslut i den frågan d 10 april 1995 inte överklagats eller angripits med extraordinära rättsmedel. Det beslutet gäller därför, och då TR:n var behörig att fatta beslutet, fortfarande.
Det kan inte med säkerhet utläsas av HovR:ns beslut vilka skäl som motiverat utgången där. Av det förut anförda följer emellertid inte att L:s nu aktuella ansökan borde helt ha avvisats av TR:n.
L. har beträffande faderskapsfrågan ansökt om såväl rättshjälp som om att C.S. förordnas som rättshjälpsbiträde. Då det kan konstateras att L. redan har beviljats rättshjälp med biträdesförordnande för M.L. skulle visserligen ansökningen om rättshjälp ha avvisats. Hans begäran om att C.S. förordnas som biträde fanns det dock, även i HovR:n, anledning att på nedan angivna skäl pröva.
Som HD angivit i det ovan åberopade avgörandet har barnet i mål om faderskap ett grundläggande rättsligt intresse av att avgörandet blir materiellt riktigt. Det är knappast någon större saklig skillnad mellan att - såsom i det målet - genom modern, med yrkande om upphävande av faderskapsförklaring som meddelats på yrkande av socialnämnden, överklaga TR:ns avgörande, och att, genom modern, i TR:n bestrida en faderskapstalan som förs av socialnämnden. Dessutom är det en fördel att invändningar och utredning till följd av moderns inställning läggs fram redan vid TR:n och inte först i HovR:n, sedan målet av modern, i hennes egenskap av barnets ställföreträdare, överklagats dit.
Det är uppenbart att L. har behov av biträde för att utföra såväl den talan som för hans räkning förs av socialnämnden som den som för hans räkning förs av modern. Det står också klart att ett biträde - när ställföreträdarna har solidarisk processbehörighet - inte kan efterkomma instruktioner från dem båda när deras inställningar i målet är sinsemellan motsatta.
L:s överklagande såvitt gäller frågor om rättshjälp i angelägenheten om faderskap till barn skall till följd av det anförda bifallas på så sätt att C.S. vid sidan av M.L. förordnas till rättshjälpsbiträde för L.. L:s nu behandlade ansökan om rättshjälp skall i övrigt avvisas.
Rättshjälp och biträdesförordnande i underhållsbidragsfrågan. Enligt 9 § i 1972 års rättshjälpslag betalar staten vid allmän rättshjälp kostnaderna i den rättsliga angelägenhet som rättshjälpen avser. Vad som i ett visst fall skall anses höra till den rättsliga angelägenhet som angivits i ansökningen om rättshjälp har inte utvecklats närmare i lagens förarbeten. I doktrinen har anförts att frågan får avgöras från fall till fall, att det i praxis har ansetts att allmän rättshjälp i äktenskapsskillnadsmål omfattar också frågor om bl a underhåll, att om olika yrkanden kan kumuleras i en rättegång det torde ligga nära till hands att betrakta dem som en rättslig angelägenhet men att någon kongruens mellan begreppet rättslig angelägenhet och RB:s terminologi inte är avsedd (se Arrfelt, Rättshjälp, 2 uppl 1975 s 33).
Med hänsyn till att fråga om underhållsbidrag enligt 7 kap 12 § FB kan väckas i samband med mål om fastställande av faderskap till barn och då yrkandena i båda frågorna stödjer sig på väsentligen samma grund måste det anses att den för faderskapsfrågan beviljade rättshjälpen täcker också frågan om underhållsbidrag. Med hänsyn till att C.S. nu förordnas till rättshjälpsbiträde för L. i angelägenheten om fastställande av faderskap saknas, i motsats till vad som hade varit fallet om HovR:ns bedömning i den delen stått fast, anledning att, på grund av socialnämndens inställning i målet såvitt gäller fråga om underhållsbidrag, pröva om L. har behov av ytterligare ett biträde för utförande av talan i den delen. L:s ansökan om rättshjälp i den nu berörda delen skall till följd av det anförda avvisas. Rättshjälpsansökningen föranleder i övrigt, till den del den kan anses innebära en begäran om förordnande av biträde särskilt för frågan om underhållsbidrag, ingen åtgärd.
Domslut
HD:s avgörande. HD upphäver---se HD:s beslut---i övrigt.
HD (JustR:n Lars K Beckman, Nyström, referent, Thorsson och Blomstrand) fattade följande slutliga beslut: Om inte någon legal presumtion föreligger för vem som är far till ett barn är socialnämnden enligt 2 kap 1 § FB skyldig att försöka utreda vem som är far till barnet och se till att faderskapet fastställs, om barnet har hemvist i Sverige. Talan om fastställande av faderskap väcks enligt 3 kap 5 § av barnet, därvid barnets talan i sådant fall som avses i 2 kap 1 § förs av socialnämnden. Därtill kommer att om modern har vårdnaden om barnet hon alltid har rätt att föra barnets talan. Barnet kan alltså sägas i detta fall ha två ställföreträdare som, var för sig, har rätt att för barnets räkning vidta alla de åtgärder i en faderskapsprocess som barnet självt kunnat göra om det haft processbehörighet (se HD:s avgörande d 14 nov 1997 i mål Ö 5032/94;1 jfr Ekelöf, Rättegång II, 8 uppl 1996 s 194). I normalfallet torde barnets båda ställföreträdare samverka och barnets talan vara ett uttryck för deras gemensamma ståndpunkt.
Ansökan om rättshjälp och biträdesförordnande är en åtgärd i mål om fastställande av faderskap och barnet har rätt att i sådan angelägenhet erhålla rättshjälp även om dess talan förs av socialnämnden (jfr prop 1972:4 s 315f). Socialnämnden får med hänsyn till sin skyldighet att verka i faderskapsprocessen anses ha behörighet att för barnets räkning ansöka om rättshjälp med biträdesförordnande.
I förevarande mål har TR:n, på ansökan av socialnämnden, i beslut d 10 april 1995 beviljat L.P. allmän rättshjälp i angelägenhet rörande fastställande av faderskap och förordnat M.L. till biträde för honom. Detta beslut gäller alltjämt.
L. har emellertid, beträffande faderskapsfrågan, ansökt om såväl rättshjälp som förordnande av C.S. som rättshjälpsbiträde. Med hänsyn till att rättshjälp redan var beviljad skulle hans ansökan i den delen ha avvisats. Frågan kvarstår om annat eller ytterligare biträde borde ha förordnats.
Av situationen med två ställföreträdare för barnet i samma angelägenhet följer att dessa, om också undantagsvis, kan ha skilda uppfattningar i saken. Som HD angivit i det åberopade avgörandet har barnet i mål om faderskap ett grundläggande rättsligt intresse av att avgörandet blir materiellt riktigt. Det är uppenbart att L. har behov av biträde för att utföra såväl den talan som för hans räkning förs av socialnämnden som den som för hans räkning förs av modern. L:s överklagande såvitt gäller frågan om rättshjälp i angelägenheten om faderskap till barn skall därför bifallas på det sätt att C.S. vid sidan av M.L. förordnas till rättshjälpsbiträde för L., medan hans ansökan om rättshjälp i övrigt skall avvisas.
Vad härefter angår L:s ansökan om rättshjälp och biträdesförordnande i frågan om underhållsbidrag är avgörande om denna fråga skall anses höra till den rättsliga angelägenhet vari L. redan beviljats rättshjälp.
Frågan om underhåll till barn kan enligt 7 kap 12 § 1 st FB upptas i samband med mål om fastställande av faderskapet till barn, äktenskapsmål eller mål om vårdnaden om barn. Yrkande om underhållsbidrag till barn kan framställas utan stämning i mål om äktenskapsskillnad och i mål om vårdnad, 14 kap 5 § Äkta och 6 kap 17 § 4 st FB, och underhållsbidragsfrågan får i dessa fall anses klart ingå i den rättsliga angelägenhet som utgör saken i målet. Någon motsvarande uttrycklig bestämmelse rörande mål om fastställande av faderskap finns inte. Oavsett om yrkande om underhållsbidrag skall framställas i ansökan om stämning får frågan, när det gäller rättshjälp, ändock anses ingå i den rättsliga angelägenheten; en förälder är underhållsskyldig mot barnet och ett fastställande av faderskap medför således denna skyldighet.
Den L. beviljade rättshjälpen skall därför anses omfatta också frågan om underhållsbidrag och hans ansökan om rättshjälp i denna del skall avvisas. Rättshjälpsansökningen, till den del den kan anses innebära en begäran om förordnande av biträde särskilt för frågan om underhållsbidrag, föranleder då ej heller någon åtgärd.
Domslut
HD:s avgörande. HD upphäver HovR:ns beslut och bifaller på det sätt överklagandet att C.S., vid sidan av M.L., förordnas till rättshjälpsbiträde för L.P. i angelägenheten angående fastställande av faderskap samt avvisar, med undanröjande av TR:ns beslut d 8 maj 1996 i dessa delar, L.P:s ansökningar om rättshjälp i övrigt.
JR Knutsson var av skiljaktig mening på sätt som framgår av följande yttrande: Jag instämmer med majoriteten i att den nya ansökningen om rättshjälp i faderskapsfrågan skall avvisas eftersom rättshjälp redan var beviljad.
Jag finner också i likhet med majoriteten att den beviljade rättshjälpen omfattar även frågan om underhållsbidrag.
Vad gäller frågan om ytterligare biträde borde ha förordnats för L. är det, som majoriteten framhåller, ett grundläggande rättsligt intresse för barnet att avgörandet i faderskapsfrågan blir materiellt riktigt. Detta intresse tillgodoses på flera olika sätt i faderskapsprocessen. Socialnämnden skall göra en utredning i saken och därvid höra modern och andra personer som kan ha upplysningar att lämna. Protokoll över utredningen skall ges in till domstolen, som kan förelägga nämnden att fullständiga utredningen. Om det finns mer än en man som skäligen kan komma i fråga som far till barnet skall nämnden föra talan mot dem alla, och en svarande har dessutom rätt att få ytterligare män instämda i målet. Domstolen skall se till att faderskapsfrågan blir tillbörligen utredd och kan därvid - även utan yrkande - förordna om blodundersökning eller annan genetisk undersökning. Modern skall alltid beredas tillfälle att yttra sig i målet. Mot den nu angivna bakgrunden kan enligt min mening barnets intresse inte anses påkalla att mer än ett rättshjälpsbiträde förordnas i faderskapsfrågan, även om olika ställföreträdare skulle föra talan för barnet.
På grund av det anförda fastställer jag HovR:ns beslut att undanröja TR:ns beslut d 8 maj 1996 samt avvisar L.P:s ansökan om allmän rättshjälp och lämnar hans begäran om förordnande av C.S. till rättshjälpsbiträde utan bifall.
HD:s beslut meddelades d 6 mars 1998 (mål nr Ö 5323/96).