NJA 1998 s. 474

Domskäl

TR:n (rådmannen Heino) anförde i dom d 24 nov 1995: Volvobolaget innehar varumärket VOLVO. DS Larm, i vilket bolag D.E. är ende styrelseledamoten samt verkställande direktör, bedriver service- och reparationsverksamhet av personbilar med huvudsaklig inriktning på bilar av märket Volvo.

Yrkanden m m. På fasaden till DS Larms verkstadslokal har funnits uppsatta två skyltar med kännetecknet VOLVO samt ordet "Service" (se bilaga 1a och b) uppsatta. DS Larm svarar i sin telefon: "Volvoservice". DS Larms verksamhet är inte auktoriserad av Volvobolaget och företaget har inte medgivande att använda kännetecknet VOLVO.

Volvobolaget har under åberopande av det nyss angivna samt 37 a och 41 §§varumärkeslagen (1960:644) samt 15 § 2 st och 20 § 2 stfirmalagen (1974:156) yrkat att TR:n

Svarandena har bestritt käromålet men vitsordat yrkat skadestånd jämte ränta såsom skäligt i och för sig.

Volvobolaget har gjort gällande att DS Larm genom att på skyltarna och i telefon använda kombinationen av orden VOLVO och SERVICE som varu- och näringskännetecken gör intrång i Volvobolagets varumärkes- och firmarättigheter. Som grund för talan, såvitt den riktar sig mot D.E. personligen, har åberopats att han såsom verkställande direktör och ensam ordinarie styrelseledamot i DS Larm är den som ansvarar för verksamheten och följaktligen för DS Larms användning av varu- och näringskännetecknet VOLVO. Volvobolaget har gjort gällande att intrånget skadat VOLVO:s goodwill och att det skett uppsåtligen.

Som grund för bestridande har svarandena i första hand åberopat följande. Användandet av lokutionen Volvo-service innebär en beskrivning av DS Larms verksamhet och utgör således inte en känneteckensanvändning. - DS Larm har vidare under 24 års tid köpt Volvo originaldelar från av Volvobolaget kontrollerade företag, varför ett kommersiellt samband mellan DS Larm och Volvobolaget föreligger. - DS Larms användning av kännetecknet måste också vara tillåten, eftersom Volvobolaget annars skulle få - utöver det monopol bolaget har på garantiarbeten - monopol även på andra servicearbeten än garantiarbeten, dvs på den så kallade eftermarknaden. DS Larms användande av lokutionen är således tillåten enligt 3 § och/eller 4 § 2 st varumärkeslagen samt i vart fall enligt artikel 6 i EG:s varumärkesdirektiv (89:104 av d 21 dec 1988) och/eller enligt artikel 7 i nyss nämnda direktiv. - Firmalagen är inte tillämplig i målet eftersom av Volvobolaget påtalad användning avser erbjudande av tjänster.

Svarandena har i andra hand hävdat att DS Larm genom inarbetning under 24 år lokalt förvärvat rätt enligt 9 § varumärkeslagen att använda kännetecknet VOLVO SERVICE, eftersom Volvobolaget inte inskridit mot användningen inom rimlig tid utan först efter 20 år. Parterna har anfört.

Volvobolaget. Bolagets firma registrerades 1915. Varumärket VOLVO är registrerat och även starkt inarbetat. Det har ett mycket starkt goodwillvärde. - Volvobolaget tillverkar och säljer bl a personbilar, som distribueras genom ett selektivt system av auktoriserade återförsäljare. Denna form för distribution av bilar är etablerad inom bilbranschen och gruppundantag har medgivits distributionsformen. Återförsäljarna bedriver även service- och reparationsverksamhet. Återförsäljarna får använda kännetecknet VOLVO endast på av Volvobolaget i en handbok "Corporate Identity Manual" angivet sätt. Sålunda skall kännetecknet alltid förekomma i form av logotype och alltid i vit eller blå färg på blå respektive vit botten. Syftet med det enhetliga uppträdandet är inte bara att marknadsföra de tjänster som de auktoriserade återförsäljarna tillhandahåller utan även att klargöra att ett kommersiellt samband finns mellan återförsäljarna och Volvobolaget. Det är framför allt genom återförsäljarnas användning av kännetecknet VOLVO som kännetecknet exponeras i förhållande till konsumenter.

På skyltarna, se bilaga 1 a och b, återfinns kännetecknet VOLVO och ordet "service" i väsentligen samma utförande som hos bolagets återförsäljare. Således förekommer VOLVO i logotype och ordet "service" båda med vita bokstäver och mot bakgrund av en blå färg av väsentligen samma nyans som skyltar enligt manualen. Eftersom något annat bilmärke eller skyltning inte förekommer betecknar skyltningen DS Larms verksamhet och har således även karaktär av näringskänneteckensanvändning. Även den muntliga användningen av "Volvo- service" innebär näringskänneteckensanvändning, eftersom den betecknar verksamheten. - Något samarbete mellan DS Larm och Volvobolaget förekommer inte, annat än att DS Larm, precis som andra icke auktoriserade bilverkstäder, köper Volvo originaldelar av Aktiebolaget Bilia.

Volvobolaget uppmärksammades 1991 på att D.E., med dåvarande firma DS Bil & Båtservice, använde kännetecknet VOLVO genom att bl a ha två skyltar - liknande de i detta mål aktuella - med kännetecknet VOLVO uppsatta på fasaden till verkstaden. Volvobolaget väckte i oktober 1992 talan mot D.E. avseende varumärkesintrånget. D.E. medgav Volvobolagets talan och käromålet bifölls således. Kronofogdemyndigheten verkställde domslutet i slutet av juni 1994 genom nedmontering av två skyltar på den fastighet, som DS Larms verkstad finns i. Kort tid efter verkställigheten satte D.E. upp de två nya skyltar som återges i bilaga la och b. De var i stort sett identiska med de tidigare.

I juni 1992 - de tidigare skyltarna fanns då uppsatta - anlitade en ägare av Volvo personbil DS Larm för utförande av viss service. Bilägaren blev inte nöjd med reparationen och tillskrev därför Volvobolaget. På grund av skyltarna har bilägaren fått intryck av att DS Larms verksamhet var auktoriserad av Volvobolaget.

Genom användningen av kännetecknet VOLVO, såväl den på i målet aktuella skyltar som den som sker muntligen, föreligger mycket stor risk att kunder felaktigt bibringas uppfattningen att DS Larm har ett kommersiellt samband med Volvobolaget på så sätt att verkstaden är auktoriserad av Volvobolaget. Genom att Volvobolaget framstår som garant för de tjänster som DS Larm tillhandahåller, tillgodogör sig DS Larm den goodwill som är förknippad med kännetecknet VOLVO.

DS Larm och D.E.. D.E. har bedrivit reparationsverksamhet av Volvobilar sedan 1971. Affärsiden är att konkurrera med av Volvobolaget kontrollerad reparationsverksamhet - Bilia AB och E.N. AB - till fromma för volvoägare. Reservdelarna har allt sedan verksamheten startades köpts direkt från nyss nämnda av Volvobolaget kontrollerade företag. Vidare har D.E. ända sedan verksamheten igångsattes använt kännetecknet VOLVO i sin verksamhet för att upplysa om att reparationsverksamheten är helt inriktad på Volvobilar och att originalreservdelar till sådana bilar tillhandahålls av verkstaden. Först 1991 ingrep Volvobolaget.

DS Larms marknadsföring och beskrivning av sin verksamhet att tillhandahålla reservdelar i original och ge service avseende Volvobilar innebär inte att DS Larm tillgodogör sig Volvobolagets goodwill.

Svarandenas skyltar är utformade på helt annat sätt än det som Volvobolaget kräver av sina auktoriserade verkstäder. Volvobolaget kräver att VOLVO-kännetecknet skall skrivas med vit text mot blå botten och ordet service med blå text mot vit botten. Svarandenas skyltar har såväl logotypen VOLVO som ordet "service" skrivet med vit text mot blå botten. Svarandenas användning av kännetecknet VOLVO ger inte sken av att deras tjänster är auktoriserade av Volvobolaget. Det är ett välkänt faktum att det finns dels "Volvoverkstäder" som inte är auktoriserade av Volvobolaget, dels "auktoriserade Volvoverkstäder". Volvobolaget gör självt en distinktion mellan "Volvoverkstäder" och "auktoriserade Volvoverkstäder" i sina skrifter, t ex i sin Garanti- och Servicebok.

Endast en gång under de 24 år som svarandena har bedrivit sin verksamhet med åberopande av kännetecknet VOLVO har en kund påstått sig ha uppfattat att verksamheten hade ett kommersiellt samband med Volvobolaget. Detta talar för att kunder i allmänhet inte uppfattar att verksamheten har något kommersiellt samband med Volvobolaget. I vart fall föreligger, åtminstone såvitt avser saluförandet av reservdelar, ett kommersiellt samband mellan parterna.

Volvobolaget. Bolaget kan inte vitsorda att D.E. bedrivit den aktuella verksamheten och inköpt reservdelar från de angivna företagen och under den tid som D.E. påstått. Dessa företag är inte heller "volvokontrollerade".

Domskäl.

D.E. har hörts under sanningsförsäkran. Viss skriftlig bevisning har åberopats.

I målet är ostridigt att DS Larm på fasaden till den fastighet där verkstaden är belägen satt upp de två skyltar som återges bilaga la och b samt att DS Larm mottar telefonsamtal genom att svara "Volvo-service".

Fråga är om de på fasaden anbragta skyltarna och sättet att svara i telefon utgör intrång i Volvobolagets ensamrätt till sin firma och till det aktuella varumärket.

TR:n bedömer först svarandenas invändning att firmalagen över huvud taget inte är tillämplig, eftersom den användning DS Larm gjort av kombinationen av orden Volvo och service endast inneburit en upplysning att företaget tillhandahåller en viss tjänst.

Enligt 1 § firmalagen är firma den benämning under vilken en näringsidkare driver sin verksamhet; drives del av verksamheten under särskild benämning utgör denna bifirma; vad som sägs om firma gäller även bifirma.

I den fasadskyltning som framgår av bilaga la och b finns inte DS Larms firma angiven. Av skyltningen framgår endast att verksamheten i verkstadslokalen avser tjänster inom larmbranschen och tjänster i form av Volvoservice. Den utformning skyltarna avseende den sistnämnda tjänsten har medför att de inte kan anses såsom innefattande endast en upplysning om att denna tjänst tillhandahålls utan måste anses även utgöra en benämning på en del av den i lokalen bedrivna verksamheten, dvs en bifirma.

Det framstår vidare som tydligt att DS Larms muntliga användning vid mottagande av telefonsamtal av ordkombinationen "Volvo-service" inte heller den kan anses som blott en upplysning om tillhandahållande av viss tjänst utan främst framstår som en benämning av en del av verksamheten.

Svarandena har som grund för sitt bestridande åberopat 3 § och/eller 4 § 2 st varumärkeslagen samt i vart fall artikel 6 eller 7 i Rådets första direktiv av d 21 dec 1988 om närmande av medlemsstaternas varumärkeslagar till varandra (89/104/EEG).

I artikel 7 föreskrivs att ett varumärke inte ger innehavaren rätt att i visst fall förbjuda tredje man att använda varumärket för varor. I förevarande mål gäller det inte fråga om användning av varumärke för varor utan för tjänster. Artikeln saknar alltså tillämplighet på den föreliggande tvisten.

Artikel 6 - "Begränsningar av ett varumärkes rättsverkningar" - har i de delar, som nu kan vara av intresse, följande lydelse:

1. Varumärket ger inte innehavaren rätt att förhindra tredje man att i näringsverksamhet använda

b) uppgifter om varornas eller tjänsternas art, ---avsedda ändamål,--- eller andra egenskaper,

c) varumärket om det är nödvändigt för att ange en varas eller tjänsts avsedda ändamål, särskilt som tillbehör eller reservdel,

förutsatt att tredje man handlar i enlighet med god affärssed.

Direktiv utgör inte här i riket tillämplig rätt men har betydelse vid bestämmandet av innebörden av denna.

Vid en jämförelse av DS Larms skyltar återgivna i bilaga la och b och skylt som används av Volvobolagets auktoriserade återförsäljare, se bilaga 2, och med beaktande av den färgsättning som framgår av originalen framstår det som uppenbart att förväxlingsbarhet i varumärkeslagens mening föreligger, det vill säga att DS Larms verksamhet kan uppfattas som auktoriserad eller på annat sätt sanktionerad av Volvobolaget. TR:n gör motsvarande bedömning av den muntliga användningen.

Enligt 3 § varumärkeslagen får var och en i näringsverksamhet, under förutsättning att det är i överensstämmelse med god affärssed, som kännetecken för sina varor använda uppgifter om bl a varornas art.

Såsom TR:n har förstått svarandena menar de att DS Larms användning av kännetecknet VOLVO muntligen och på skyltarna varit tillåten enligt 3 § eftersom den inneburit att uppgift lämnats om tjänstens art. En förutsättning för tillåtlighet enligt lagrummet är emellertid att användningen är i överensstämmelse med god affärssed. Volvobolaget får anses ha bestritt att så är fallet och svarandena har inte heller visat att sådan överensstämmelse föreligger. DS Larms användning kan således redan på den grunden inte anses ha varit tillåtlig enligt det lagrummet. TR:n kan inte heller finna att en direkt tillämpning av artikel 6 skulle leda till annat resultat.

Volvobolaget har bestritt att Bilia AB och E.N. AB är volvokontrollerade företag. Oavsett hur det förhåller sig i det hänseendet medför inte den omständigheten att DS Larm sedan lång tid tillbaka må ha köpt originalreservdelar från dessa företag någon rätt för DS Larm att använda kännetecknet VOLVO i sin verksamhet på ett sätt som innebär att DS Larm tillgodogör sig märkets goodwill genom att dess verksamhet kan uppfattas som auktoriserad av Volvobolaget, vilket - såsom TR:n tidigare angivit - är följden av DS Larms användning av varumärket. DS Larms användning av detta har således inte heller varit tillåtlig enligt 4 § varumärkeslagen.

Någon möjlighet för DS Larm att med stöd av 9 § varumärkeslagen förvärva någon självständig rätt att använda kännetecknet VOLVO såsom kännetecken för varor och tjänster härrörande från Volvobolaget har inte förelegat.

TR:n finner således att DS Larm gjort sig skyldigt till intrång i Volvobolagets ensamrätt till kännetecknen Volvo och Aktiebolaget Volvo.

Förbud i enlighet med vad Volvobolaget yrkat bör meddelas inte bara DS Larm utan - med hänsyn till omständigheterna - även D.E.. Vitet kan dock bestämmas till lägre belopp än vad Volvobolaget yrkat. - Yrkandet om utplånande m m skall även det bifallas men - till undvikande av verkställighetsproblem - med uteslutande av alternativet ändring. - Volvo måste antagas ha lidit skada. Intrånget har skett uppsåtligen. Det såsom skadestånd yrkade beloppet jämte ränta har vitsordats. D.E. skall med hänsyn till sin ställning i DS Larm förpliktas att utge skadeståndet solidariskt med företaget. Skadeståndsyrkandet skall således bifallas. - TR:ns d 22 nov 1994 meddelade interimistiska beslut bör bestå i enlighet med vad som anges i punkterna 5 och 6 i domslutet.

Domslut

Domslut.

Domskäl

Domskäl. Intrångsfrågorna. Firmaintrång.

Firma är enligt 1 § firmalagen den benämning under vilken en näringsidkare bedriver sin verksamhet. Rätt till firma innebär enligt 3 § firmalagen i princip ett förbud för annan än innehavaren att använda firman eller med denna förväxlingsbart kännetecken som näringskännetecken inom det område som omfattas av skyddet. Till stöd för sitt påstående att DS Larm bedriver sin verksamhet under en beteckning som i vart fall är förväxlingsbar med kännetecknet VOLVO har Volvobolaget åberopat dels DS Larms skyltning, dels den muntliga användningen av "Volvo-service".

På fasaden till den fastighet där DS Larms lokaler är inrymda förekommer en skylt med orden "VOLVO" och "service" tillsammans med skyltar med texten "LARM, Bil * Båt * Villa, Monteringsverkstad" resp DS Bil & Båt Service" och en skylt med reklam för CarGard Billarm. Sedda i sitt sammanhang är skyltarna att uppfatta som upplysningar om de tjänster som bolaget tillhandahåller snarare än som ett angivande av en beteckning under vilken företaget bedriver sin verksamhet. Det sagda gäller enligt HovR:ns mening oaktat DS Larms fullständiga firma inte förekommer på fasadskyltarna. Annorlunda förhåller det sig däremot med den muntliga användningen. Som TR:n anfört är det ostridigt att DS Larm mottar telefonsamtal genom att svara "Volvo Service". Det är sedvana att näringsidkare besvarar samtal med sin firma. DS Larms sätt att använda "Volvo-service" i telefon får på grund härav anses vara en otillåten firmaanvändning. DS Larm har därmed gjort sig skyldigt till intrång i Volvobolagets firmarätt. Förutsättningar föreligger sålunda för att enligt 15 § 2 st firmalagen meddela DS Larm förbud mot fortsatt firmaintrång. Varumärkesintrång.

Volvobolaget innehar ostridigt varumärket Volvo för bland annat fordon och reparationsverksamhet.

Rätten till ett varumärke innebär enligt 4 § 1 st varumärkeslagen att annan än innehavaren inte får i näringsverksamhet använda ett därmed förväxlingsbart kännetecken för sina varor, vare sig på varan eller dess förpackning, i reklam eller affärshandling eller på annat sätt, däri inbegripet också muntlig användning. I 3 § 1 st föreskrivs att var och en får i näringsverksamhet använda uppgifter om varornas art, kvalitet, kvantitet, avsedda ändamål, värde och geografiska ursprung, tidpunkten för deras framställande eller andra egenskaper hos varorna, allt under förutsättning att det sker i överensstämmelse med god affärssed. Bestämmelsen bygger på art 6 i EG:s varumärkesdirektiv (89/104/EEG). Av 1 § 3 st följer att den gäller även tjänster.

DS Larm tillhandahåller service- och reparationstjänster med särskild inriktning på bilar av märket Volvo. Det är ostridigt i målet att DS Larm inte är en auktoriserad Volvo-verkstad med av Volvobolaget medgiven rätt att använda varumärket. Något hinder att trots detta tillhandahålla ifrågavarande tjänster har emellertid inte förelegat vare sig för DS Larm eller annan näringsidkare. Fristående verkstäder utgör ett viktigt och önskvärt konkurrensinslag i en marknadsekonomi och kan, om konkurrensen fungerar effektivt, medföra förmånligare priser för konsumenterna. Att service- och reparationsverksamheten har särskild inriktning på Volvo-bilar är en uppgift om de tillhandahållna tjänsternas art och avsedda ändamål. Avgörande för om DS Larms användande av beteckningen Volvoservice strider mot bestämmelserna i varumärkeslagen är därför om användandet står i överensstämmelse med god affärssed. Innebörden av detta begrepp kan inte avgöras enbart med ledning av vad som är vanligt förekommande på marknaden. En sådan hänvisning till god sed innebär att det ytterst får ankomma på domstol att bestämma vad som skall anses vara god sed på ett visst område (jfr HD:s dom 1996-06-11, DT 112). I förevarande fall bör bestämningen enligt HovR:ns mening ske genom en avvägning mellan å ena sidan behovet av att kunna ge kundkretsen nödvändiga upplysningar om karaktären av varor och tjänster som tillhandahålls av näringsidkare och å andra sidan varumärkesinnehavarnas behov av skydd för sina varumärken.

När det, som i förevarande fall, är fråga om en icke auktoriserad användning av ett varumärke finns en risk att kunder felaktigt antar att det finns ett kommersiellt samband mellan nyttjaren och innehavaren av varumärket. En användning som kan föranleda sådana misstag står inte i överensstämmelse med god sed. Ett likartat spörsmål har i rättspraxis varit föremål för bedömande i fall som gällt s k parallellimport (NJA 1967 s 458 och 1988 s 543). I sistnämnda rättsfall har uttalats att parallellimportören inte i sin marknadsföring får använda ett varumärke på ett sådant sätt att han tillgodogör sig märkets goodwill för sin egen rörelses del genom att denna sammankopplas med varumärket. I 1967 års rättsfall uttalade HD att en vidareförsäljare "bör även äga rätt att på övligt sätt använda märket exempelvis i annonser och annan reklam för varan". Uttrycket "övligt sätt" måste enligt HovR:ns mening i detta sammanhang ges en innebörd som ligger nära begreppet god sed. Att användningen skall ske på övligt sätt har i 1988 års fall uttryckts så, att det bör vara tillåtet att låta varumärket komma till synes i samband med att själva varan exponeras i annonser, skyltfönster eller andra reklamsammanhang. Användningen får dock inte, vilket redan följer av det ovan anförda, ge sken av att det föreligger ett kommersiellt samband mellan innehavaren och märkesanvändaren.

I förarbeten och doktrin har uttalats att en näringsidkare inte har rätt att i större omfattning utnyttja annans kännetecken än vad som krävs för en säker varuidentifikation. Särskilda logotyper och figurmärken får därför inte användas, eftersom varan lika bra kan identifieras med hjälp av sitt ordmärke skrivet med samma typsnitt och storlek som resten av den text i vilken märket ingår, eller annat vanligt typsnitt (SOU 1958:10 s 244, Pehrson, L, Varumärken från konsumentsynpunkt, 1981, s 339 och Nordell, J, Att åberopa, använda, begagna eller utnyttja annans varukännetecken, NIR 1992 s 482ff). Riktigheten av dessa uttalanden bestyrks av utvecklingen inom modern marknadsföring. Det har under senare tid blivit allt vanligare att företag och organisationer utfärdar detaljerade föreskrifter angående utformningen och presentationen av firmanamn och varumärken samt användningen av färger eller färgkombinationer och logotyper i samband därmed. Tanken bakom denna utveckling är bl a att en viss utformning skall stärka företagets eller organisationens identitet hos avnämarkretsen. En utformning av kännetecken, som överensstämmer med det påbjudna utförandet eller kan förväxlas med detta, är därför i särskilt hög grad ägnad att framkalla en föreställning om att det föreligger ett kommersiellt samband mellan en användare av ett kännetecken och innehavaren av detta.

DS Larms skyltning har till färg, form och typsnitt utformats på sådant sätt att den företer mycket stora likheter med den utformning, som föreskrivs i "Volvo Corporative Identity Programme" (se bilaga 2 till TR:ns dom), vilket riktar sig till av Volvobolaget auktoriserade återförsäljare och verkstäder. Skyltarna har varit av betydande storlek och haft en framträdande placering. Härtill skall läggas att bolaget vid telefonsamtal svarar "Volvo-Service". På grund av det anförda finner HovR:n att DS Larms användning av varumärket Volvo är sådan att den ger sken av att det föreligger ett kommersiellt samband mellan de båda bolagen. Användningen strider därför mot bestämmelserna i varumärkeslagen. Den omständigheten att DS Larm kan ha köpt delar från av Volvobolaget auktoriserade återförsäljare medför inte någon annan bedömning. En tolkning med beaktande av innehållet i EG:s varumärkesdirektiv ger inte något annat resultat än det som HovR:n nu angett.

Mot bakgrund av det anförda finner HovR:n att DS Larm har gjort intrång i Volvobolagets varumärkesrätt såvitt nu är i fråga. Vitesförbud m m. Lika med TR:n finner HovR:n att ett förbud bör meddelas såväl DS Larm som D.E. personligen. När det gäller omfattningen av förbudet finner HovR:n med hänsyn till vad som ovan anförts att en begränsning av förbudets räckvidd bör göras i förhållande till vad TR:n förordnat. Enligt TR:ns förordnande har DS Larm och D.E. avskurits från varje möjlighet att referera till ordet Volvo i sin verksamhet. Förbudet sträcker sig därigenom längre än vad som följer av HovR:ns ovan angivna överväganden.

En lämplig avgränsning av förbudet är därför enligt HovR:n att DS Larm och D.E. förbjuds att som beteckning på sina tjänster använda Volvo ensamt eller med tillägg på ett sätt som är förväxlingsbart med återgivningen av varumärket enligt vad som framgår av de av Volvo i Volvo Corporate Identity Programme angivna föreskrifterna för utformning av skyltning.

TR:ns dom skall därför ändras i enlighet med det sagda.

HovR:n godtar TR:ns bedömning i övrigt såvitt gäller påföljder för intrången.

TR:ns interimistiska beslut avseende förbud och kvarstad skall kvarstå i den utsträckning som följer av HovR:ns domslut.

Domslut

Domslut.

a) Envar av DS Larm AB och D.E. förbjuds vid vite av 100 000 kr

(i) att som kännetecken för näringsverksamhet som avser service, underhåll eller reparation av bilar använda Volvo ensamt eller tillsammans med ordet service eller annat tillägg,

(ii) att som kännetecken för sådana tjänster använda Volvo ensamt eller tillsammans med ordet "service" eller annat tillägg på skyltar eller i annan grafisk form på ett sätt som är ägnat att förväxlas med varumärket såsom det får återges enligt av Volvo för dess auktoriserade återförsäljare och verkstäder utfärdade instruktioner enligt Volvo Corporate Identity Programme, bilaga 2 till TR:ns dom (vit eller blå text på blå resp vit botten).

HovR:ns dom överklagades av såväl DS Larm och D.E. som Volvobolaget. DS Larm och D.E. (ombud för båda advokaten M.B.) yrkade att HD skulle helt ogilla käromålet. Volvobolaget (ombud advokaten H.S.) yrkade att HD skulle helt bifalla käromålet. Part bestred motparts ändringsyrkanden.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Tor Olsson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom: Domskäl. I målet är fråga huruvida DS Larm genom att använda beteckningen Volvoservice i sin verksamhet har gjort sig skyldigt till intrång i Volvobolagets firma- och varumärkesrätt.

I likhet med domstolarna finner HD att DS Larms besvarande av inkommande telefonsamtal med ordet Volvoservice främst framstår som en benämning på verksamheten och att DS Larm därigenom gjort intrång i Volvobolagets firmarätt.

På de skäl som anförts av HovR:n finner HD att DS Larms användning av beteckningen Volvoservice på skyltar vid verkstadslokalen är att uppfatta som ett kännetecken för de tjänster som bolaget tillhandahåller snarare än som en benämning varunder verksamheten bedrivs.

Volvobolaget innehar på grund av registrering ensamrätten till varumärket VOLVO för bland annat fordon och reparationsverksamhet. Ensamrätten innebär enligt 4 § 1 st, jämförd med 1 § 3 st, varumärkeslagen att annan än Volvobolaget inte får i näringsverksamhet använda ett med varumärket förväxlingsbart kännetecken för sina varor eller tjänster. Det är härigenom förbehållet Volvobolaget att med varumärket känneteckna tjänster avseende reparation och service av bilar och att med detta låta ange ett kommersiellt samband mellan bolaget och de tjänster som tillhandahålls av verkstäder auktoriserade av bolaget. Volvobolagets ensamrätt till varumärket är vidare oberoende av i vilken grafisk utformning eller på vilket sätt det används av Volvobolaget eller av annan.

DS Larm är inte en av Volvobolaget auktoriserad verkstad och har inte någon från Volvobolaget härrörande rätt att använda varumärket. DS Larm och D.E. har emellertid bland annat gjort gällande att företaget har rätt att använda varumärket enligt bestämmelserna i såväl 3 § 1 st som 4 § 2 st varumärkeslagen.

I anledning av EES-avtalet anpassades år 1993 de svenska varumärkesrättsliga bestämmelserna till EG:s varumärkesdirektiv (89/104/ EEG). Detta reglerar framför allt frågor som rör förutsättningarna för ensamrätten till ett varumärke och innebörden av denna rätt. Det är dock att märka att direktivet endast avser rätten till registrerade varumärken. I artikel 6.11) i direktivet anges den begränsningen av ett varumärkes rättsverkan att detta inte ger sin innehavare rätt att förhindra tredje man att i näringsverksamhet använda uppgifter om varornas eller tjänsternas art, kvalitet, kvantitet, avsedda ändamål, värde, geografiska ursprung, tidpunkten för framställandet eller andra egenskaper, förutsatt att tredje man handlar i enlighet med god affärssed.

Denna punkt i artikeln föranledde ett tillägg i 3 § 1 st varumärkeslagen av innehåll att var och en i näringsverksamhet under förutsättning att det är i överensstämmelse med god affärssed, som kännetecken för sina varor - och då även enligt 1 § 3 st för sina tjänster - får använda de i direktivets artikel 6.11) angivna uppgifterna. Det kan tilläggas att ett märke som uteslutande eller med endast mindre ändring eller tillägg anger en varas art, beskaffenhet, mängd, användning, pris eller geografiska ursprung eller tiden för dess framställande enligt 13 § varumärkeslagen inte i och för sig skall anses ha särskiljningsförmåga och följaktligen inte heller kan registreras. Uppgifter av nu angivet slag kan emellertid genom att de inarbetats som ett kännetecken utgöra varumärke enligt svensk rätt.

Sammantaget är i de angivna bestämmelserna i varumärkeslagen fråga om beskrivande uppgifter som i sig saknar särskiljningsförmåga. Vare sig en sådan uppgift inarbetats som kännetecken och därför utgör varumärke eller på sådan grund registrerats som varumärke begränsas, i överensstämmelse med EG-direktivet, det varumärkesrättsliga skyddet enligt 3 § 1 st varumärkeslagen.

Varumärket Volvo utgör inte någon sådan beskrivande uppgift som avses i 3 § 1 st varumärkeslagen. En användning av varumärket som sådant som kännetecken för utförande av tjänster innebär därför ett förfarande som inte avses med regleringen i sagda bestämmelse. DS Larm kan inte med stöd av denna göra gällande en rätt till användning på sätt som skett.

I artikel 6.1x) i varumärkesdirektivet anges, att ett varumärke inte ger innehavaren rätt att förhindra tredje man att i näringsverksamhet använda varumärket om det är nödvändigt för att ange en varas eller tjänsts avsedda ändamål, särskilt som tillbehör eller reservdel, förutsatt, även i detta fall, att han handlar i enlighet med god affärssed. Denna föreskrift har ansetts kunna motsatsvis utläsas av 4 § 2 st varumärkeslagen (prop 1992/93:48 s 86). Som otillåten användning av ett varumärke skall nämligen, enligt sagda lagrum, anses att någon vid tillhandahållande av reservdel, tillbehör eller liknande, som lämpar sig för annans vara, åberopar dennes kännetecken på sådant sätt att det kan ge sken av att vad som tillhandahålls kommer från kännetecknets innehavare eller av att denne medgivit kännetecknets användning; motivet är givetvis att innehavaren annars i praktiken skulle få monopol på den så kallade eftermarknaden, något som skulle få starkt konkurrensbegränsande effekter. Som framhålls i förarbetena till varumärkeslagen (SOU 1958:10 s 242ff) är andra stycket inte någon självständig bestämmelse utan avser att klargöra hur första stycket samma paragraf skall förstås i det föreliggande fallet.

I enlighet med 4 § 2 st varumärkeslagen får sålunda en verkstad som inte är auktoriserad av Volvobolaget använda Volvo som märke för att upplysa om att den tillhandahåller service på Volvobilar. Användningen av kännetecknet är inte otillåten om den sker så att varje misstag om kommersiellt samband med innehavaren är uteslutet; åberopandet av märket får inte ske på sådant sätt att det ens kan ge sken av sådant samband.

DS Larm använder emellertid som tidigare angetts varumärket Volvo som kännetecken för sina egna tjänster. Användningen har därför inte varit tillåten enligt 4 § 2 st varumärkeslagen. Den omständigheten att DS Larm använder Volvobolagets originaldelar i sin verksamhet medför inte någon annan bedömning.

Det är inte visat att DS Larm förvärvat någon rätt enligt 9 § varumärkeslagen till kännetecknet Volvoservice.

På grund av det anförda finner HD att DS Larm gjort intrång i Volvobolagets varumärkesrätt.

Med hänsyn till Volvobolagets ensamrätt till varumärket Volvo bör vitesförbud att använda märket meddelas i enlighet med vad TR:n förordnat. Som framgått är genom förbudet DS Larm inte betaget möjligheten att i enlighet med sitt befogade intresse och god affärssed referera till märket i samband med upplysningar om sin verksamhet.

TR:ns domslut skall på grund av det anförda fastställas.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom fastställer HD TR:ns domslut.