NJA 1998 s. 545

(Jmf 1987 s 3 och 1991 s 564)

Kronofogdemyndigheten i Göteborgs och Bohus län utmätte d 4 juni 1997 en segelbåt av märket Allegro med namnet Rosalba jämte tillbehör för betalning av G.S:s skatteskulder till staten. Utmätningsförrättningen skedde på K. båtvarv, som meddelades förbud samma dag att utge båten utan tillstånd av kronofogdemyndigheten eller vidta åtgärd med egendomen till skada för sökanden. Båtens värde angavs till ca 90 000 kr.

G.S. och T.S. överklagade i Göteborgs TR och yrkade i första hand att TR:n skulle upphäva beslutet om utmätning och i andra hand att utmätningsbeslutet skulle ändras så att utmätning skedde med förbehåll för T.S:s rätt till segelbåten. De anförde som grund för yrkandena: G.S. är far till T.S.. De har sedan lång tid seglat ihop. I februari 1992 införskaffades den nu aktuella båten. Den betalades av G.S.. Det var deras avsikt att de skulle dela på ägandet och att T.S. skulle svara för båtens skötsel. Bl a därför utfärdade G.S. sju gåvobrev, daterade 1992-1998. I ettvart av gåvobreven skänkte han 1/14 av båten till T.S.. Gåvobrevens belopp valdes för att värdet inte skulle överstiga det gåvoskattefria beloppet per år. Gåvobreven överlämnades till T.S.. Det var parternas avsikt att de följande årens gåvobrev, 1993 t o m 1998, skulle gälla som bindande gåvolöften, vilka i takt med att deras datering förföll skulle bli fullbordade gåvor. En tid efter köpet av båten övertog G.S. det kontrakt på båtplats, som T.S. tidigare haft med K:s Båtvarv AB. Varvet informerades också om delägarskapet till båten eftersom T.S. skulle svara för skötsel av båten och sjösättning m m. T.S. registrerade 1992 in båten i Svenska Kryssarklubben såsom ägd av honom, och G.S. inregistrerades 1993 eller 1994 som delägare till båten. T.S. har sedan 1992 haft båten försäkrad i sitt namn hos Svenska Sjö AB. G.S. och T.S. har sedan båten köptes varit i besittning av båten tillsammans. T.S. har faktiskt skött och brukat båten. - G.S., som saknar fast anställning och lider av cancer, är i behov av båten för rekreation och har större behov än normalt av att kunna fortsätta bruka båten tillsammans med hustru och barn. - Kronofogdemyndigheten har tidigare på samma material och fakta som föreligger i dag beslutat att inte utmäta båten. Det strider mot förvaltningsrättsliga principer att under dessa förhållanden ändra ett beslut till den enskildes nackdel. - Slutligen görs gällande att det belopp, som båten skulle inbringa vid en exekutiv auktion kan befaras bli avsevärt under. det ungefärliga marknadsvärde, som kronofogdemyndigheten åsatt båten, eftersom försäljning skulle ske vid fel tid. Båten är av en äldre typ, som är föga efterfrågad. Sammanfattningsvis är den rättsliga grunden följande. Den utmätta båten tillhör till 6/14 annan än gäldenären G.S. och det förmodade överskottet vid en försäljning kan därför antagas bli högst moderat. G.S. har dessutom starka sociala skäl till att behöva båten för sin rekreation. Dessutom har kronofogdemyndigheten tidigare på samma fakta som är kända i dag beslutat att inte utmäta båten. Mot bakgrund av dessa förhållanden kan det inte anses försvarligt att utmäta båten och utmätningen skall därför hävas jämlikt 4 kap 33 § eller 34 § UB. Den utmätta båten tillhör till 6/14 T.S. och jämlikt 4 kap 33 § UB skall därför utmätningsbeslutet ändras så att reservation görs för dennes rätt.

Kronofogdemyndigheten anförde i avgivet yttrande till TR:n bl a: Klagandena anför bl a att utmätningen skall hävas då T.S. genom gåva skall ha erhållit 6/14 av båten. Enligt Kronofogdemyndighetens mening har ingen fullbordad gåva kommit till stånd då besittningsövergång (tradition) av båten inte ägt rum, 2 § lag (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva. G.S. har fortfarande båten i sin besittning. Enligt 1 § 2 st samma lag gäller ett gåvolöfte inte mot givarens borgenärer då gåvan inte fullbordats. Enligt Kronofogdemyndighetens mening har därför T.S. inte något anspråk i anledning av utmätningen av båten.

Klagandena bereddes tillfälle att yttra sig över vad kronofogdemyndigheten anfört. T.S. yttrade därvid bl a: Kronofogdemyndigheten synes inte ha tagit hänsyn till att det rör sig om en överlåtelse endast av andelar. Vid överlåtelse av en andel i lösöre som skall innehas med rambesittning är en besittnings-förändring avseende hela föremålet omöjlig. I samband med att han fick den första andelen överlåten till sig överläts nycklar till båten, varpå han erhöll en självständig besittning till båten, vilket styrks av bevisningen. Det är inte fråga om skenavtal utan verkliga gåvor. Anmälan till Svenska Kryssarklubbens register innebär publicering i dess matrikel, vilket jämte registreringen har betydelse vid den sakrättsliga bedömningen. Att K:s Båtvarv AB meddelades att delägarskap avseende båten förelåg och att detta inskrevs i hyreskontraktet när det övergick till G.S. har sakrättslig verkan. En verklig besittningsövergång beträffande andelarna har därmed skett och fullbordade gåvor föreligger avseende 6/14 av den utmätta båten.

Riksskatteverket yrkade att överklagandet skulle lämnas utan bifall och åberopade därvid vad kronofogdemyndigheten anfört i sitt yttrande.

G.S. och T.S. åberopade som skriftlig bevisning sju gåvobrev, daterade d 1 mars åren 1992-1998, ett vart av det innehåll att G.S. skänker till T.S. 1/14 av den ifrågavarande båten, vars värde uppges till 140 000 kr, Svenska Kryssarklubbens registrerings-certifikat från d 26 mars 1992, vari T.S. är upptagen som ägare samt försäkringsbesked från Svenska Sjö AB avseende båten, utställt på T.S..

TR:n (rådmannen Täcklind) anförde i slutligt beslut d 21 aug 1997: Det är utrett att G.S. 1992 införskaffat ifrågavarande båt, som betalats av honom ensam, och att han därefter till sin son T.S. överlämnat sju gåvobrev, daterade d 1 mars åren 1992 -1998, vart och ett av innebörd att G.S. skänkte T.S. 1/ 14 av båten.

Vidare har framkommit att Svenska Kryssarklubben inregistrerat båten d 26 mars 1992 med T.S. som ensam ägare till båten, att denne stod för försäkring av båten, att båten utmättes på K:s Båtvarv AB, att G.S. stod för båtplatskontraktet med bolaget samt att både G.S. och T.S. hade tillgång till båten och brukade den.

Enligt vad klagandena har uppgivit har Svenska Kryssarklubben och K:s Båtvarv AB underrättats om att båda var delägare i båten.

För att erhålla sakrättsligt skydd vid förvärv av lös egendom krävs i svensk rätt att överlåtelsen görs synlig utåt. Detta kan ske genom tradition, varigenom egendomen överlämnas i förvärvarens besittning, eller genom att någon utomstående, som har egendomen i sitt förvar, underrättas om överlåtelsen. Också andra former av offentliggörande av äganderättsövergången kan möjligen godtagas.

I ärendet är fråga om förhållandena är sådana att T.S:s förvärv av 6/14 av båten blivit skyddat mot G.S:s borgenärer.

Av NJA 1987 s 3 framgår att en andelsöverlåtelse från den, som äger egendomen i dess helhet, inte bör vara skyddad mot överlåtarens borgenärer utan att en besittningsändring kommit till stånd.

Vad som anförts om registreringen hos Svenska Kryssarklubben och om försäkringen hos Svenska Sjö kan enligt TR:ns mening inte tillmätas betydelse för frågan om skydd mot G.S:s borgenärer. Med hänsyn till att båten förvarats på av G.S. förhyrd båtplats finner TR:n, oavsett vad som i övrigt framkommit, att någon besittningsändring inte skett och att sambesittning mellan T.S. och G.S. inte kommit till stånd i anledning av T.S:s andelsförvärv. T.S. har därmed inte erhållit sakrättsligt skydd gentemot G.S:s borgenärer och skäl för att upphäva utmätningen på den i första hand åberopade grunden föreligger inte. Inte heller kan den rätt som tillkommer T.S. genom att gåvobreven överlämnats till honom föranleda att utmätningen skall ske med förbehåll för dennes rätt.

Vad som anförts som sociala skäl kan inte föranleda att egendomen skall undantagas från utmätning. Det har inte gjorts antagligt att båten vid en försäljning inte skulle ge överskott och att utmätningsåtgärden därmed inte skulle vara försvarlig. Det förhållandet att kronofogdemyndigheten inte vid tidigare tillfälle låtit utmäta båten för G.S:s skuld utgör inte hinder för utmätning.

TR:n lämnar därför G.S:s och T.S:s överklaganden utan bifall.

HovR:n för Västra Sverige

T.S. överklagade i HovR:n för Västra Sverige.

HovR:n (hovrättslagmannen Fernqvist, hovrättsrådet von Reis, referent, och tf hovrättsassessorn Larsson) anförde i slutligt beslut d 19 sept 1997: HovR:n meddelar prövningstillstånd och lämnar överklagandet utan bifall.

HD

T.S. överklagade och yrkade att utmätningen skulle hävas såvitt avsåg en andel om sex fjortondelar av båten.

Riksskatteverket bestred bifall till yrkandet.

HD förordnade d 15 okt 1997 att ytterligare åtgärd för verkställighet tills vidare inte fick ske.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Arvefors, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Utredningen i målet utgörs av T.S:s egna uppgifter, som i allt väsentligt lämnats obestridda av Riksskatteverket. Vidare har T.S. åberopat samma skriftliga bevisning som vid TR:n och ett även i HovR:n företett intyg, utfärdat d 1 sept 1997 av P.K. såsom företrädare för K:s Båtvarv AB.

Det är klarlagt att G.S. ensam köpte båten år 1992. Det får anses framgå av utredningen att G.S. efter köpet till T.S. överlämnade sju gåvobrev, vardera avseende en andel om en fjortondel i båten, den första gåvan att gälla per d 1 mars 1992 och de övriga gåvorna att fullbordas per d 1 mars åren 1993, 1994, 1995, 1996, 1997 respektive 1998. Någon anledning att frånkänna de gåvor som avses i målet obligationsrättslig verkan har inte framkommit. Vid utmätningsbeslutet d 4 juni 1997 ägde således T.S. en andel om sex fjortondelar i båten. Fråga är om T.S:s andel kan utmätas för G.S:s skulder.

I NJA 1987 s 3, som rörde bättre rätt till köpeskilling avseende andel i häst, har HD slagit fast att ett andelsförvärv av lösöre av den som äger egendomen i dess helhet inte redan genom överlåtelseavtalet är skyddad mot överlåtarens borgenärer. Av rättsfallet framgår att det utöver avtalet krävs att en besittningsändring kommer till stånd eller, om egendomen innehas av tredje man, att denne underrättas om överlåtelsen (denuntiation). Enligt rättsfallet är det främsta motivet härtill att motverka skenöverlåtelser och därigenom förhindra att egendom undandras överlåtarens borgenärer. I NJA 1987 s 3 lämnades öppet huruvida uppkomst av sambesittning med anledning av ett andelsförvärv är en tillräcklig besittningsändring för att förvärvet skall vinna sakrättsligt skydd.

T.S:s uppgifter får anses ge vid handen att T.S. vid G.S:s förvärv erhöll nycklar till båten och att han och G.S. alltifrån köpet brukade båten både var för sig och gemensamt. Vid detta förhållande får anses att båten var i G.S:s och T.S:s sambesittning (jfr NJA 1984 s 375) och att denna besittning uppkom före T.S:s andelsförvärv. Någon besittningsändring med anledning av förvärven har således inte kommit till stånd.

Om gäldenären och annan än gäldenärens samboende make eller sambo har lös egendom i sin gemensamma besittning, får enligt 4 kap 19 § 2 st UB egendomen eller andel däri utmätas endast om det framgår att egendomen eller andelen tillhör gäldenären. I doktrinen har gjorts skillnad mellan gemensam besittning och sambesittning på det sättet, att med gemensam besittning har avsetts att besittarna av egendomen kan ha tillgång till den endast gemensamt och inte, som vid sambesittning, även var för sig. Lagrummet är emellertid tillämpligt även vid sambesittning av sådana personer som nu sagts (se Gregow, Tredje mans rätt vid utmätning, 1987 s 99 och där gjorda hänvisningar). Påstår sambesittaren att han har förvärvat egendomen eller andelen av gäldenären, gäller kravet på besittningsändring (jfr Walin m fl, Utsökningsbalken, 2 uppl 1987, s 153). Om egendomen emellertid innehas av en tredje man på sådant sätt att överlåtaren och förvärvaren vid utmätning hos överlåtaren kan anses vara medelbara sambesittare (jfr Gregow, a a, s 98 samt NJA 1984 s 132 och s 456), skulle en underrättelse till tredje mannen om överlåtelsen kunna vara tillräckligt för att uppnå skydd mot överlåtarens borgenärer.

Av utredningen får anses framgå att båten alltsedan G.S:s förvärv vid vinter- och sommarförvaring var upplagd hos K:s Båtvarv AB enligt avtal med varvsbolaget och att bolaget underrättades om att T.S. var delägare i båten. T.S:s uppgifter ger vid handen att båten vid vinterförvaringen var upplagd på land på sådant sätt att den kunde flyttas endast med hjälp av speciella maskiner och redskap som innehas av varvsbolaget. T.S. har gjort gällande att båten vid vinteruppläggningen förvarades under utlämningsansvar för bolaget. Utmätningen har ägt rum hos varvsbolaget. På beviset om utmätning är angivet att "K:s båtvarv meddelad förbud 970604". Därmed torde avses sådant i 6 kap 7 § 2 st UB angivet förbud för tredje man som innehar utmätt lös egendom att utan kronofogdemyndighetens tillstånd lämna ut egendomen eller vidta någon annan åtgärd med den till skada för sökanden. T.S:s påstående om utlämningsansvar för varvsbolaget får därför anses vinna stöd av utredningen.

Vid nu angivna förhållande kan en underrättelse om överlåtelsen till en tredje man som innehar egendomen innebära att förvärvet erhåller skydd mot överlåtarens borgenärer. En förutsättning för att uppnå sakrättsligt skydd genom denuntiation är i princip att överlåtaren inte längre har tillgång till egendomen för eget bruk. I förevarande fall kunde G.S. bruka båten även efter andelsöverlåtelserna. Med hänsyn till de svårigheter som föreligger att få till stånd ett sakrättsligt skyddat förvärv av andel bör emellertid en denuntiation medföra att förvärvet blir skyddat mot borgenärerna (jfr NJA 1995 s 367 I).

Av utredningen framgår inte att varvsbolaget underrättades om omfattningen av T.S:s delägarskap. Det är sålunda inte klarlagt att varvsbolaget erhållit meddelande om de andelsförvärv som fullbordades efter d 1 mars 1992. Med beaktande av samma skäl som nyss anförts bör dessa förvärv kunna erhålla sakrättsligt skydd redan genom gåvoavtalen (jfr Lagberedningens förslag till lag med vissa bestämmelser om överlåtelse och pantsättning av lösöre, SOU 1974:55 s 73 och 244).

På grund av det anförda framgår inte att G.S. äger båten såvitt avser en andel om sex fjortondelar. Utmätningen i vad den avser denna andel skall därför upphävas.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut upphäver HD utmätningen av segelbåten Rosalba med beteckningen Allegro 27, såvitt avser en andel om sex fjortondelar i båten.

HD (JustR:n Gregow, Lind, Nyström, Victor, referent, och Lundius) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Av handlingarna i målet framgår följande. G.S. inköpte den i målet aktuella segelbåten i februari 1992. Båten har därefter förvarats på av honom förhyrd båtplats inom ett område som tillhör K:s Båtvarv AB. Under vinterhalvåret har båten därvid legat på land. T.S. har i hyreskontraktet varit antecknad som delägare och varvet har underrättats om att såväl G.S. som T.S. skulle använda båten. Båda har haft nycklar till båten. Var och en av dem har använt båten såväl på egen hand som tillsammans med den andre. - I ettvart av sju gåvobrev daterade d I mars åren 1992 -1998, vilka överlämnats till T.S., har G.S. förklarat sig skänka 1/14 av båten till T.S..

På grund av vad som blivit upplyst om förvaringen av båten kan den inte anses ha varit i varvets besittning (jfr NJA 1991 s 564). Med hänsyn till att inte bara G.S. utan också T.S. hade nycklar till båten och alltså tillgång till denna, att även T.S. var berättigad att ensam använda båten, varom varvet underrättats, och att han också utnyttjat denna rätt får båten anses ha varit i G.S:s och T.S:s sambesittning sedan februari 1992.

Det har inte påståtts att gåvobreven inte skulle svara mot en verklig avsikt hos G.S. att överföra äganderätten till andelar i båten till T.S.. Fråga är då om gåvorna av de sex andelar beträffande vilka överlåtelserna hänför sig till tidpunkter före utmätningen blivit skyddade mot G.S:s borgenärer.

I rättsfallet NJA 1987 s 3 var fråga huruvida överlåtelse genom försäljning av ideell andel i lösöre, en häst, utav den som ensam ägde hästen och hade den i sin ensambesittning blev gällande mot överlåtarens borgenärer redan genom överlåtelseavtalet. HD fann att så inte var fallet utan att det krävdes att besittningsändring kommit till stånd. Detta motiverades främst av intresset av att skenöverlåtelser motverkades. I avgörandet lämnades öppet om det för borgenärsskydd var tillräckligt att förvärvaren erhållit sambesittning med överlåtaren/meddelägaren.

Den sistnämnda frågan har nära anknytning till den principfråga som föreligger i det nu förevarande målet, nämligen om överlåtelse av ideell andel i lösöre till den som tillsammans med överlåtaren har sambesittning till egendomen blir gällande mot överlåtarens borgenärer i och med överlåtelseavtalet. (Här bortses till en början från att det nu aktuella målet gäller gåva.) Alternativet är uppenbarligen att överlåtaren måste avstå från del i besittningen, trots att han fortfarande äger viss andel i egendomen. Det förtjänar understrykas att här inte diskuteras det fallet att överlåtaren avhänder sig hela sin äganderätt till egendomen; i sådant fall torde krävas, för att förvärvet skall bli skyddat mot överlåtarens borgenärer, att överlåtaren avstår från besittningen.

Till stöd för att det för skydd mot överlåtarens borgenärer bör krävas att den som överlåter ideell andel i lösöre skall avstå från sin del i besittningen kan åberopas att ett sådant krav kan förmodas bidra till att motverka skenöverlåtelser. Nämnda krav skulle också motverka kringgående av reglerna, som annars kan ske genom att den som önskar överlåta viss egendom i dess helhet (respektive hela sin andel) men ha kvar del i besittningen väljer att behålla en mindre, kanske obetydlig, andel i egendomen för att inte behöva avstå från besittningen (jfr motsvarande fråga i 1987 års rättsfall, s 12). Risken för konstruerade överlåtelser och kringgåenden bör dock inte överdrivas.

Å andra sidan får man utgå från att möjlighet till överlåtelse av ideell andel i lösöre ofta torde tillgodose ett legitimt syfte som det inte finns anledning att motverka. Att uppställa krav på att överlåtaren avstår från besittningen i sådana situationer som den nu förevarande skulle uppenbarligen i många fall förhindra eller åtminstone starkt försvåra överlåtelse av ideell andel. Det förtjänar nämnas att i ett av lagberedningen år 1974 avgivet förslag rörande sakrättsliga krav vid överlåtelse och pantsättning av lösöre (SOU 1974:55 s 73f) förordades (s 244) att överlåtelse av andel i ett fall som det förevarande skall bli omedelbart gällande mot överlåtarens borgenärer, åtminstone om överlåtelsen inte hemlighålls på något särskilt sätt.

Mot bakgrund av det sagda får övervägande skäl anses föreligga för att överlåtelse av ideell andel i lösöre i fall då överlåtaren och förvärvaren har sambesittning till egendomen och överlåtaren har kvar äganderätt till andel i egendomen blir skyddad mot överlåtarens borgenärer i och med överlåtelseavtalet och alltså utan att det krävs någon ändring av besittningsförhållandet.

Fråga är då om strängare krav bör uppställas vid gåva. I 1 och 2 §§ lagen angående vissa utfästelser om gåva föreskrivs att utfästelse om gåva av lös egendom inte gäller mot givarens borgenärer utan att gåvan har fullbordats samt att gåva som utfästs i lösören inte gäller som fullbordad förrän egendomen har kommit i gåvotagarens besittning. (Här bortses från skepp m m.) Dessa bestämmelser avviker dock inte från de oskrivna regler som gäller i fråga om vanlig överlåtelse.

Att det likväl kan ifrågasättas om det inte vid gåva av ideell andel i lösöre bör för skydd mot givarens borgenärer i tillämpningen krävas att gåvan har kommit till uttryck i besittningsförhållandet även i en sådan situation som den nu aktuella har sin grund i att risken för skentransaktioner och andra illojala handlingar är särskilt stor i fråga om gåva. Det kan emellertid inte anses finnas tillräckliga skäl för att göra skillnad i förevarande hänseende mellan gåva och annan överlåtelse (jfr Walin, Separationsrätt s 80). Det kan i detta sammanhang erinras om att gåva mellan makar i princip kräver registrering för att bli gällande mot givarens borgenärer (8 kap 1 § ÄktB). Framhållas kan också att bestämmelserna om återvinning i konkurs är förhållandevis långtgående i fråga om gåva (4 kap 6 § KL).

Av anförda skäl bör inte heller i fråga om gåva av ideell andel i lösöre i ett fall som det förevarande krävas ändring av besittningsförhållandet för att gåvan skall bli gällande mot givarens borgenärer.

Härav följer att de sex gåvor om vardera 1/14 av båten som skett åren 1992-1997 var skyddade mot G.S:s borgenärer vid utmätningstillfället och alltså inte kunde tas i anspråk för hans skulder. Utmätningen skall därför hävas i den delen.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut upphäver HD utmätningen av segelbåten Rosalba med beteckningen Allegro 27, såvitt avser en andel om sex fjortondelar i båten.

HD:s beslut meddelades d 12 okt 1998 (mål nr Ö 3924-97).