NJA 1998 s. 559

E.T. överklagade och yrkade bifall till sin begäran i HovR:n. HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Melchior, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. Det finns inte anledning utgå från något annat än att domar med det namn och det personnummer som angivits i E.T:s begäran efterforskats av HovR:n i den utsträckning som varit rimlig med hänsyn till de begränsade uppgifter som lämnats. På grund härav skall E.T:s överklagande lämnas utan bifall.

HD (JustR:n Nyström, Thorsson, referent, Victor, Håstad och Lundius) fattade följande slutliga beslut: Skäl. E.T. har som hon får förstås, begärt att HovR:n till henne lämnar ut alla domar i vilka H-O.E.J. varit part. Hennes begäran har inte begränsats vare sig till tidsrymd eller i fråga om domarnas art, t ex till brottmålsdomar. Den får således antas omfatta H-O.E.J:s livstid i fråga om såväl tvistemål som - om eventualiteten av bevistalan mot minderårig beaktas - brottmål. HovR:n har avslagit hennes begäran då HovR:n inte kunnat identifiera någon dom avseende H-O.E.J..

I HD har upplysts att den efterforskning som HovR:n gjort omfattat dels sökning i det sedan d 1 juli 1987 med ADB förda målregistret, dels efterforskning i HovR:ns manuella namnregister för tiden dessförinnan, dock endast för tiden fr o m år 1975, då H-O.E.J. var 26 år. Slutligen har genomsökts domar som HovR:n betraktat som av allmänheten mycket efterfrågade för tiden från 1960-talets slut till i år.

Enligt 2 kap 12 § tryckfrihetsförordningen skall allmän handling, som får lämnas ut, genast eller så snart det är möjligt på stället tillhandahållas den som önskat taga del därav. Skyldigheten att tillhandahålla en handling synes efter bestämmelsens ordalag förutsätta att den efterfrågade handlingen beskrivits närmare. I praxis har emellertid domstolar och myndigheter ansetts ha en viss skyldighet att gå allmänheten till handa även när begäran inte preciserats till en bestämd handling. Så kan vara fallet t ex om en begäran avser en grupp handlingar, preciserad på visst sätt. Det kan också förhålla sig så att en allmän handling inte kan åtkommas utan biträde av sakkunnig personal; härom är det emellertid inte fråga i detta fall. Av domstolen kan dock inte krävas annan efterforskning än sådan som är rimlig med hänsyn till omfattningen och dispositionen av det material som måste gås igenom (NJA 1985 s537).

Enligt 6 kap 11 § RB skall vid allmän domstol föras register över alla mål; se vidare numera förordningen (1996:271) om mål och ärenden i allmän domstol. Enligt en förordning 1986:104 får sådana register föras med hjälp av automatisk databehandling. Av 5 § sistnämnda förordning framgår att uppgifterna i registret skall gallras i tvistemål och i ärenden senast sex år efter avgörandeåret och i brottmål senast två år efter avgörandeåret. Det finns inte någon skyldighet att föra ett kompletterande manuellt register som avser tid då registeruppgifter förda med ADB inte får bevaras.

En domstol får anses vara skyldig att använda tillgängliga register över parter, förda med ADB eller manuellt, centralt i domstolens arkiv eller avdelningsvis, för att eftersöka domar som angivits på det sätt som skett i detta ärende, dvs med angivande av namn och personnummer på en part, i vart fall när det kunnat konstateras att en sådan person existerar eller existerat. Därvid måste domstolen ha rätt att utgå från att befintliga register är fullständiga och rättvisande.

För perioder när något register inte finns återstår att genomsöka domstolens dagboksblad och domböcker, vilka ofta inte är sammanbundna med register. I sitt beslut har HovR:n angivit att ytterligare efterforskningar skulle kräva avsevärda arbetsinsatser. I frågan huruvida någon sådan ytterligare efterforskning kan begäras antecknas att Svea HovR år 1995, dvs under det senaste kalenderår för vilket uppgifter om brottmål gallrats enligt den anförda bestämmelsen i 1986 års förordning, meddelade 3 306 domar i brottmål, och det totala antalet domar som HovR:n meddelat i tvistemål och brottmål per år under 1990-talets början torde vara omkring 5 000. Även om antalet mål varit stigande och antalet domar under tidigare år får antas ha varit lägre än så, måste en genomgång av dagboksbladen eller domböckerna i deras helhet anses vara en sådan mera omfattande efterforskning som en domstol inte kan anses vara skyldig att bedriva (jfr beträffande myndigheter i övrigt RÅ 1979 Ab 6).

Redan av vad HovR:n upplyst under ärendets handläggning här framgår emellertid att HovR:n inte fullt ut nyttjat alla tillgängliga partsregister för att söka domar där H-O.E.J. varit part meddelade under hela den period som E.T:s begäran får anses omfatta. HovR:ns beslut skall därför undanröjas och ärendet återförvisas till HovR:n för fortsatt behandling.