NJA 1998 s. 807

Domskäl

TR:n (chefsrådmannen Huldt samt rådmännen Malmström Ohman och Perselius) anförde i dom d 6 juni 1997: Bakgrund. G.E. skadades vid en trafikolycka år 1981. Med anledning av detta uppbär han trafikskadeersättning från Trygg-Hansa.

Vad avser ersättning för inkomstförlust har parterna, i enlighet med yttrande från Trafikskadenämnden, träffat avtal om att ersättning skall utgå med 65 000 kr per år fr o m d 1 jan 1993 och till dess G.E. fyller 65 år samt med 35 700 kr per år för tiden därefter och livsvarigt. På begäran av G.E. har 15 000 kr av ersättningen kapitaliserats och i oktober 1993 betalats ut som ett engångsbelopp om 242 932 kr. Resterande del av trafikskadeersättningen utgår som livränta och värdesäkras varje år enligt lagen (1973:217) om värdesäkring av livräntor. Vid beräkningen av inkomstförlusten år 1993 var utgångspunkten ett inkomstunderlag om 193 700 kr, förtidspension om 99 316 kr och ÄGS-ersättning om 29 448 kr. Pensionen och ÄGS-ersättningen har avräknats som samordningsbara förmåner, varvid nettoförlusten har beräknats till 65 000 kr.

Till följd av en ändring d 1 jan 1996 i lagen om allmän försäkring har G.E:s pension sänkts med 605 kr i månaden eller 7 260 kr per år. Yrkande och inställning. G.E. har yrkat att Trygg-Hansa skall förpliktas att till honom utge tillkommande livränta med 605 kr i månaden från d 1 jan 1996 och livsvarigt. Han har yrkat att beloppet för förfluten tid skall erläggas genast och att ersättningen därefter skall utgå i efterskott för kalendermånad.

Trygg-Hansa har bestritt käromålet.

Grunder. G.E. har som grund för sin talan anfört: Den minskning av utgående pension som han fått vidkännas är en sådan väsentlig ändring av samordningsförmån som medför rätt till omprövning - dvs höjning av livräntan - enligt 5 kap 5 § skadeståndslagen.

Trygg-Hansa har som grund för sitt bestridande anfört: För det första är sänkningen av pensionen inte en sådan förändring av de grundläggande förhållandena, som krävs för rätt till omprövning. För det andra är den aktuella förändringen inte väsentlig.

Till utveckling av sin talan har G.E. i huvudsak anfört följande. Ändringen som sådan. I det här fallet är det fråga om en förändring av de grundläggande förhållandena. Det faktum att sänkningen av pensionen är en följd av statsmakternas beslut utesluter inte att omprövning kan ske.

Väsentlighetsrekvisitet. När man bedömer om en förändring är väsentlig skall utgångspunkten vara en allmän skälighetsbedömning. En sänkt månadsinkomst med drygt 600 kr måste för alla med normala inkomstförhållanden medföra ett allvarligt avbräck i familjeekonomin. En jämförelse kan göras med de omfattande strejker som genomförts på senare år och där det rört sig om lönehöjningar på 100-150 kr i månaden.

Sammanfattningsvis vore det orättfärdigt att inte kompensera G.E. för en inkomstminskning som på ett väsentligt sätt har förändrat hans möjligheter att klara sin ekonomi. Att sådan kompensation skall ges i ett fall som det förevarande måste också ha varit lagstiftningens syfte.

Till utveckling av sitt bestridande har Trygg-Hansa i huvudsak anfört följande.

Ändringen som sådan. Ett krav för omprövning är att den förändring som inträffat är bestående.

Vid den ursprungliga bedömningen av vilken ersättning som skall utgå görs ett antal antaganden vilka bildar utgångspunkt för den förlust som beräknas för framtiden. I detta ligger självfallet ett visst mått av osäkerhet. Osäkerheten kan gälla inte bara löneutvecklingen utan också utvecklingen av de samordningsförmåner som primärt beaktats. Det går inte att förutsäga om dessa kommer att vara konstanta i relation till det inkomstunderlag parterna utgått från.

För att en sänkning av en samordningsförmån skall medföra rätt till omprövning måste den vidare vara oförmodad. Då det är möjligt att förutse att en samordningsförmån, bl a med hänsyn till det statsfinansiella läget, från tid till annan kan fluktuera krävs att det är fråga om en grundläggande och principiell förändring av förutsättningarna för den samordningsbara förmånens bestämmande för att en rätt till omprövning skall kunna föreligga.

Målet rör frågan om omprövningsrätt föreligger till följd av generellt ändrade pensionsnivåer. Ändringen, som är framtvingad av det statsfinansiella läget, drabbar endast pensionerade personer som är gifta och som har en make som inte uppbär pension. Det är inte någon sådan grundläggande, principiell och bestående förändring som måste krävas för en rätt till omprövning, utan kan ses som en beloppsmässig justering från en viss tidpunkt. Osäkerheten för framtiden är stor i dessa fall redan mot bakgrund av att förändringar i civilstånd när som helst kan inträffa.

Väsentlighetsrekvisitet. Trafikskadenämnden har uttalat att de samlade samordningsförmåner som utgår skall ha ändrats med minst 10 % sedan föregående beslut för att ändringen skall anses väsentlig. I detta fall uppgick G.E:s samordningsförmåner till sammanlagt 129 984 kr när frågan om omprövning aktualiserades. Sänkningen av pensionen med 7 260 kr per år motsvarar alltså mindre än 6 % av de samlade samordningsförmånerna. Sedan dess har förmånerna ökat och sänkningen är därmed mindre.

Om 10 %-gränsen hade uppnåtts skulle en kalkyl ha fått göras utifrån det inkomstunderlag som numera kan antas. Eftersom löneökningarna på senare år har varit små kan den inkomst G.E. antogs ha 1993 i dag beräknas uppgå till 205 000 kr. Detta skall jämföras med att den totala inkomst som han verkligen har är 205 230 kr. Därvid skall beaktas den livränta han skulle ha haft om han inte fått ut en del av ersättningen som ett engångsbelopp. Livräntan skulle under år 1996 då ha varit 75 246 kr. G.E. är alltså under alla förhållanden fullt kompenserad för sin inkomstförlust genom den ersättning som betalas av Trygg-Hansa.

G.E. har genmält: Det är inte rimligt att utgå från en strikt procentuell beräkning vid väsentlighetsbedömningen. Om en sådan beräkning skall ligga till grund för bedömningen är det inte de samlade samordningsförmånernas storlek utan den samordningsförmån som ändras - i det här fallet pensionen - som skall beaktas. Det är dessutom tveksamt om hänsyn skall tas till både folkpensionen och tilläggspensionen. Den nu aktuella minskningen uppgår till drygt 7 % av avräkningsbar samordningsförmån. Den motsvarar ca 4 % av det totala inkomstunderlaget.

G.E. har vidare åberopat ett intyg från en tänkt arbetsgivare och gjort gällande att han som oskadad skulle ha haft en inkomst om 218 000 kr för år 1997 och 211 000 kr för år 1996.

Domskäl. De faktiska omständigheterna i målet är i allt väsentligt ostridiga. Vad TR:n har att pröva är för det första om sänkningen av G.E:s pension i sig är en sådan förändring som kan ge rätt till omprövning av utgående trafikskadeersättning och för det andra, om så befinns vara fallet, huruvida den aktuella förändringen är väsentlig i den mening som avses i 5 kap 5 § skadeståndslagen.

Ändringen som sådan. När det gäller den förstnämnda frågan skall till en början konstateras att en sänkning av utgående samordningsförmån i och för sig omfattas av rätten till omprövning. Trygg-Hansa har gjort gällande att det faktum att det i förevarande fall är fråga om en sänkning till följd av generellt ändrade pensionsnivåer innebär att det inte är en sådan grundläggande och principiell förändring som krävs för rätt till omprövning. TR:n finner däremot anledning saknas att bedöma en sänkning med anledning av ändrad lagstiftning annorlunda än när fråga är om samordningsförmån som sänkts av annan orsak. Sänkningen av G.E:s pension har inte kunnat förutses när ersättningens storlek bestämdes och det är därmed en sådan oförmodad ändring som, om övriga förutsättningar härför är uppfyllda, kan ge rätt till omprövning. Det förhållandet att det föreligger en viss osäkerhet inför framtiden mot bakgrund av att den aktuella sänkningen avser gifta personer förändrar inte TR:ns bedömning. Det ligger i sakens natur att en förändring aldrig med säkerhet kan sägas bestå för all framtid. Därvid skall noteras att det faktum att omprövning en gång har ägt rum inte hindrar en ny omprövning om förhållandena ändras på nytt.

Sammanfattningsvis finner TR:n således att sänkningen av G.E:s pension i och för sig kan ge rätt till omprövning. Väsentlighetsrekvisitet. Vad TR:n härefter har att pröva är om ändringen är väsentlig. Trygg-Hansa har hänvisat till Trafikskadenämndens praxis och hävdat att en ändring för att anses väsentlig måste uppgå till minst 10 % av de samlade samordningsförmånerna vid tiden då frågan om omprövning aktualiserades: Mot detta har G.E. invänt att det under inga förhållanden är de samlade samordningsförmånerna som skall ligga till grund för bedömningen utan endast den samordningsförmån som ändrats.

TR:n konstaterar till en början att prövningen inte uteslutande kan ske med utgångspunkt från en strikt procentuell beräkning. Bedömningen av vad som kan anses vara en väsentlig ändring skall ske mot bakgrund av en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Vid låg inkomst bör en lägre procentuell sänkning av samordningsförmånerna kunna föranleda omprövning än när den ersättningsberättigade har en hög inkomst. Är det fråga om ett sådant fall där inkomstförhållandena är ordinära och det inte heller i övrigt föreligger några omständigheter som motiverar en annan bedömning, är emellertid en lämplig utgångspunkt för att väsentlighetsrekvisitet skall anses vara uppfyllt att de samlade samordningsförmånerna har ändrats med ungefär 10 %. Enligt TR:ns mening är det självklart att det är de sammanlagda samordningsförmånerna som skall ligga till grund för bedömningen. Det vore inte rimligt om en hög procentuell ändring av en samordningsförmån som utgår med lågt belopp skulle kunna medföra rätt till omprövning.

G.E., som har en normal inkomst, har fått vidkännas en sänkt pension om 605 kr per månad eller 7 260 kr per år. Detta motsvarar en ändring av de sammanlagda samordningsförmånerna med knappt 6 %. I målet har inte framkommit något som talar för att en sänkning i denna storleksordning, som i enlighet med resonemanget ovan klart understiger vad som normalt bör betraktas som en väsentlig ändring, i G.E:s fall bör anses ge rätt till höjning av utgående livränta. Käromålet skall därför lämnas utan bifall.

Domslut

Domslut. Käromålet ogillas.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

HD:s dom meddelades d 14 dec 1998 (mål nr T 4087-97).