NJA 2020 s. 159

Omfattningen av en omprövning enligt 5 kap. 5 § skadeståndslagen av ersättning för inkomstförlust.

A.B. skadades i en truckolycka den 24 oktober 2000. Olyckan behandlades som en arbetsskada och hon beviljades en tidsbegränsad arbetsskadelivränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring vilken motsvarade skillnaden mellan sjukersättningen och den inkomst hon hade haft som oskadad.

Trucken var traf ikförsäkrad hos Zurich Insurance plc (Irland), Filial Sverige. Zurich och A.B. träffade en uppgörelse som innebar att Zurich skulle utge ersättning för bl.a. lyte och men till A.B. men att Zurich med hänsyn till den beviljade arbetsskadelivräntan inte skulle betala någon ersättning för inkomstförlust utöver ett tidigare erlagt belopp a conto.

Senare bestämdes att A.B. från och med maj 2006 inte längre hade rätt till arbetsskadelivränta på grund av truckolyckan. Med anledning härav har A.B. begärt omprövning av rätten till traf ikskadeersättning för inkomstförlust.

Stockholms tingsrätt

A.B. väckte talan mot Zurich Insurance plc (Irland), Filial Sverige, vid Stockholms tingsrätt och yrkade att bolaget skulle förpliktas att ersätta henne för inkomstförlust under åren 2006–2015 med närmare angivna belopp, sammanlagt i första hand 1 201 800 kr, i andra hand 920 500 kr, jämte ränta.

Zurich bestred A.B:s talan.

Parterna anförde bl.a. följande grunder för sin talan.

A.B.

En samordningsförmån har bortfallit från och med maj 2006. Bortfallet var inte förväntat då avtalet mellan A.B. och Zurich ingicks. Förhållandena i samband med att ärendet slutreglerades och som låg till grund för ersättningen har således ändrats väsentligt. Inkomstförlusten från maj 2006 är orsakad av truckolyckan och Zurich är därför ersättningsskyldigt genom den traf ikförsäkring som utfärdats för den truck som A.B. färdades i när olyckan inträffade. Inkomstförlusten består av skillnaden mellan den inkomst A.B. skulle ha uppburit som oskadad och hennes faktiska inkomster för respektive år.

Slutregleringen med Zurich innebar att bolaget accepterade att det förelåg en skadebetingad medicinsk invaliditet om tio procent och att inkomstförlusten i sin helhet var skadebetingad. Omprövningen ska därför bara avse den del som är hänförlig till inkomstunderlaget och samordningsförmånen.

– – –

Zurich

Zurich medger att en samordningsförmån har bortfallit och att detta medför att det föreligger en rätt till omprövning enligt 5 kap. 5 § skadeståndslagen. För att rätt till ersättning ska föreligga krävs dels att det f inns ett orsakssamband mellan truckolyckan och arbetsoförmågan, dels att det föreligger en inkomstförlust.

Det aktuella ersättningsanspråket bestrids således eftersom

1. truckolyckan inte har orsakat A.B:s arbetsoförmåga, och

2. även om tingsrätten skulle f inna att ett sådant samband föreligger skulle A.B:s inkomster som oskadad inte ha varit högre än vad hennes faktiska inkomster har varit.

Det bestrids att parterna har ingått ett avtal som innebär att Zurich har accepterat att olyckan medför arbetsoförmåga för A.B. Avtalet som träffades mellan A.B. och Zurich medför alltså inte någon accept av skadebetingad arbetsoförmåga. Även om ett sådant avtal skulle anses ingånget ska en omprövning ske även av sambandsfrågan utan några begränsningar till avtal eller omprövningsregler. Alla förhållanden som är av sådan karaktär att de påverkar ersättningen ska prövas om på nytt.

– – –

Tingsrätten (rådmännen Ann-Sof ie Bexell, Mats Dahl och Maria Hellberg) anförde i dom den 3 maj 2017 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Är Zurich vid omprövningen bundet av en medicinsk invaliditet om tio procent och av att den uppkomna arbetsoförmågan i sin helhet är skadebetingad?

Enligt 5 kap. 5 § skadeståndslagen kan en slutligt avg jord ersättningsfråga omprövas om förhållanden som låg till grund för ersättningen har ändrats väsentligt. Eftersom en samordningsförmån, arbetsskadelivränta, har helt bortfallit är parterna ense om att förutsättningar för omprövning enligt nämnda lagrum föreligger.

A.B. har g jort gällande att Zurich har blivit bundet av en överenskommelse som innebär dels att A.B:s medicinska invaliditet till följd av truckolyckan uppgår till tio procent, dels att hennes arbetsoförmåga i sin helhet är skadebetingad. Zurich har bestritt att parterna har träffat en överenskommelse med sådan innebörd. Zurich har anfört att bolaget vid en omprövning inte under några förhållanden är bundet av tidigare bedömningar eller ställningstaganden utan att ärendet vid en omprövning ska förutsättningslöst prövas på nytt i alla hänseenden av betydelse för frågan om ersättningen.

Av den brevväxling som har förevarit mellan parterna i samband med att avtalet ingicks år 2005 framgår att Zurich accepterade att utge ersättning för lyte och men efter en invaliditetsgrad om tio procent samt att A.B. lämnades ett förbehåll att återkomma för att få frågan om ersättning för anspänning i arbete prövad. Vidare framgår att det inte var aktuellt att utge ersättning för inkomstförlust eftersom A.B. hade blivit överkompenserad genom utgiven ersättning bl.a. i form av arbetsskadelivränta. Tingsrätten f inner att Zurich genom det erbjudande som bolaget lämnade till A.B. inte har g jort ett åtagande som kan anses innebära att Zurich även accepterat att A.B:s arbetsoförmåga till någon del är skadebetingad.

Zurich är vid en omprövning inte heller bundet av en medicinsk invaliditetsgrad om tio procent, dvs. den invaliditetsgrad som professorn i ortopedi Urban Lindgren bedömde att A.B. hade ådragit sig genom olyckan när avtalet ingicks mellan parterna år 2005. De medicinska bedömningar som g jordes då utgör i stället en del av den bevisning som ligger till grund för den bedömning som nu ska göras om huruvida A.B:s besvär har samband med truckolyckan.

Vid en omprövning enligt 5 kap. 5 § skadeståndslagen ska således en ny prövning göras med hänsyn tagen till samtliga faktorer som påverkar ersättningens storlek, såsom det aktuella läget i fråga om medicinsk status, arbetsförhållande och samordningsförmåner. Vid tillämpningen av bestämmelsen ska det sålunda prövas bl.a. om det föreligger ett samband mellan truckolyckan och A.B:s arbetsoförmåga.

Frågan tingsrätten har att ta ställning till är alltså huruvida A.B. vid truckolyckan den 24 oktober 2000 drabbades av en personskada som i sin tur utgör orsaken till de besvär som hon har redovisat, eller om dessa besvär i den utsträckning de är arbetshindrande har andra orsaker.

Finns ett samband mellan truckolyckan och A.B:s arbetshindrande besvär?

Några utgångspunkter för prövningen

A.B. har bevisbördan för sin ståndpunkt att de arbetshindrande besvären har sin grund i en personskada som orsakades av truckolyckan. Av praxis följer att hon ska anses ha fullg jort denna bevisskyldighet om det vid en bedömning av samtliga relevanta omständigheter kan anses klart mer sannolikt att hennes besvär har orsakats av truckolyckan än att det skulle vara fråga om besvär som utvecklats oberoende av denna (se bl.a. NJA 2001 s. 657). Först om A.B. har uppfyllt beviskravet gällande samband mellan olyckan och hennes besvär har tingsrätten att ta ställning till om någon inkomstförlust föreligger.

– – –

Efter en genomgång av utredningen i målet, särskilt parternas medicinska sakkunnigutredning, gör tingsrätten avslutningsvis följande uttalande.

Vid en bedömning av samtliga relevanta omständigheter f inner tingsrätten att A.B. inte har g jort det klart mer sannolikt att hennes arbetshindrande bestående besvär har orsakats av truckolyckan än att så inte är fallet.

DOMSLUT

Käromålet lämnas utan bifall.

Svea hovrätt

A.B. överklagade i Svea hovrätt och yrkade bifall till sin vid tingsrätten förda talan.

Zurich Insurance plc (Irland), Filial Sverige, motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten (f.d. hovrättsrådet Lars Hesser, hovrättsråden Ulrika Stenbeck Gustavson och Karin Annikas Persson, referent, samt tf. hovrättsassessorn Joakim Lindqvist) anförde i dom den 18 januari 2019 bl.a. följande.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Parterna har åberopat samma omständigheter och utvecklat sin talan på i huvudsak samma sätt som i tingsrätten. Hovrätten har tagit del av samma utredning som tingsrätten.

Parternas avtal

Parterna är ense om att det brev med erbjudande om viss ersättning som Zurich skickade till A.B:s ombud den 23 augusti 2005 och det svar den 17 november 2005 genom vilket ombudet för A.B:s räkning accepterade erbjudandet innebar att ärendet slutreglerades och att parterna träffade avtal om ersättning i enlighet med erbjudandet. Avtalet innebar ostridigt att ingen ersättning för inkomstförlust skulle betalas, bortsett från en a conto-betalning som Zurich hade g jort i förskott. Parterna är dock oense om huruvida det genom avtalet därmed slagits fast att det föreligger samband mellan truckolyckan och A.B:s arbetshindrande besvär.

Parterna har inte upprättat någon särskild avtalshandling vid sidan av de nyss nämnda båda skrivelserna, vilka får betraktas som anbud och accept. Eftersom dessa skrivelser inte innehåller något uttryckligt ställningstagande till sambandsfrågan får avtalets innehåll i det avseendet fastställas med utgångspunkt i dels skrivelsernas innehåll i övrigt, dels vad som förevarit mellan parterna före avtalsslutet. Beträffande detta gör hovrätten följande överväganden.

Hovrätten anförde att en promemoria som Zurich hade upprättat inför Traf ikskadenämndens prövning av ärendet gav betydande stöd för att Zurich vid denna tidpunkt var av uppfattningen att det inte förelåg någon skadebetingad arbetsoförmåga, vilket också måste ha varit tydligt för A.B. Vad som därefter hade förekommit i ärendet, särskilt en av Zurich senare upprättad promemoria, talade emellertid enligt hovrätten med styrka för att Zurich inte längre g jorde gällande att det inte förelåg orsakssamband. I vart fall hade A.B. uppenbarligen haft fog för att uppfatta bolaget på det sättet och bolaget hade inte på något sätt agerat för att uppmärksamma henne på ett eventuellt missförstånd rörande detta. Parternas avtal måste mot denna bakgrund anses ha inneburit att det slagits fast att det förelåg samband mellan truckolyckan och A.B:s arbetshindrande besvär.

Härefter anförde hovrätten följande.

Föreligger rätt till omprövning?

Målet rör trafikskadeersättning. Av 9 § traf ikskadelagen (1975:1410) följer att i fråga om sådan ersättning tillämpas bl.a. 5 kap.skadeståndslagen. Bestämmelser om omprövning av fastställd ersättning f inns i 5 kap. 5 § skadeståndslagen.

Det i målet aktuella skadetillfället inträffade i oktober 2000, dvs. innan den ändring av 5 kap. 5 § skadeståndslagen som trädde ikraft den 1 januari 2002. Enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer tillämpas nya skadeståndsregler endast på skadefall som har inträffat efter ikraftträdandet. Dessa principer ansågs tillämpliga även på de regler som infördes 2002 (se prop. 2000/01:68 s. 62). Detta innebär att det är 5 kap. 5 § skadeståndslagen i dess lydelse före den 1 januari 2002 som ska tillämpas i målet. Av denna bestämmelse framgår att ersättning för inkomstförlust som utgår i form av livränta kan höjas eller sänkas, om i samma kapitel avsedda förhållanden som har legat till grund för ersättningens bestämmande väsentligt har ändrats. Bestämmelsen är tillämplig även när det tidigare har bedömts att ersättning över huvud taget inte kan ges. Det förutsätts i sådana fall att inkomstförlusten fastställts till noll kr (se NJA 2001 s. 695 II; jfr prop. 2000/01:68 s. 39 och 72 samt SOU 1995:33 s. 160 och 396). Det förhållandet att A.B:s och Zurichs avtal innebar att livränta inte skulle betalas utgör alltså inte hinder mot omprövning.

Rätt till omprövning förutsätter att något förhållande som har legat till grund för ersättningens bestämmande väsentligt har ändrats. För A.B:s del har hennes rätt till arbetsskadelivränta bortfallit fr.o.m. maj 2006. Att en sådan samordningsförmån har bortfallit utgör ett sådant förhållande som normalt utlöser rätt till omprövning, se NJA 1998 s. 807. Det föreligger alltså rätt till omprövning av ersättningen för inkomstförlust. Om detta är parterna dessutom ense.

Omprövningens omfattning

Hovrätten har ovan funnit att parternas avtal år 2005 innebar att det slogs fast att det förelåg samband mellan truckolyckan och A.B:s arbetshindrande besvär men att någon ersättning för inkomstförlust inte skulle betalas eftersom A.B. var kompenserad för inkomstförlusten genom arbetsskadelivräntan. Vid den omprövning av rätten till ersättning för inkomstförlust som nu ska ske, sedan rätten till arbetsskadelivränta bortfallit, är frågan om avtalet utgör hinder mot att på nytt pröva sambandsfrågan. A.B. gör gällande att så är fallet, medan Zurich anser att omprövningen ska vara fullständig, dvs. omfatta även sambandsfrågan.

A.B. har i denna del hänvisat till att invaliditetsgraden om 10 % och den sambandsbedömning som ligger till grund för denna inte är föremål för omprövning. Detta är visserligen korrekt. Frågan om orsakssamband mellan olyckan och A.B:s arbetsoförmåga är emellertid en fråga som ska bedömas självständigt och som inte avgörs av invaliditetsgraden.

Möjligheten till omprövning av ersättning för inkomstförlust infördes 1976. I förarbetena till lagstiftningen anfördes att omprövning framför allt skulle utnyttjas för att korrigera en livränta som blivit för låg, men att omprövning borde kunna ske även i sänkande riktning. Det senare förutsattes bara komma att ske i sällsynta fall (se prop. 1975:12 s. 118). Uttalandena ger stöd för att omprövning i sänkande riktning bör ske med försiktighet. I detta mål är det emellertid inte aktuellt med någon sänkning av livränta utan frågan är om ersättningen ska höjas från noll eller kvarstå vid noll.

Den restriktivitet som framgår av förarbetena och som ligger i kravet på att de förhållanden som ligger till grund för ersättningens bestämmande, för att medföra rätt till omprövning, ska ha ändrats väsentligt tar dessutom främst sikte på frågan om omprövning ska ske. När tröskeln för omprövning väl har passerats ger förarbetena inte stöd för att omprövningen i sig ska vara särskilt restriktiv till förmån för den skadelidande. Tvärtom framgår av HD:s praxis att omprövningen ska omfatta samtliga förhållanden som bör påverka livräntans storlek (NJA 1998 s. 807 och NJA 2004 s. 279 samt Bertil Bengtsson och Erland Strömbäck, Skadeståndslagen, Zeteo 2018-05-07, avsnitt 5.5.9). I det först nämnda avgörandet framhåller HD att det inte är givet att en omprövning, även om en ändring av ett förhållande som legat till grund för ersättningens bestämmande anses vara väsentlig och omprövning alltså ska ske, leder till någon förändring av livräntan eftersom omprövningen sker med beaktande inte bara av den omständighet som utlöst omprövningen utan av samtliga förhållanden av beskaffenhet att böra påverka livräntans storlek. Det förhållandet att en omprövning kan leda till att ersättningen sänks talar också för att sambandet kan omprövas. Eftersom sambandet kan förändras över tid framstår det vidare som naturligt att detta kan omprövas, inte minst när det som i detta fall är fråga om att ta ställning till om samband föreligger mellan olyckan och arbetshindrande besvär som föreligger flera år efter olyckan ( jfr för motsvarande prövning inom ramen för arbetsskadeförsäkringen RÅ 1999 ref. 47).

Mot att omprövning av sambandsfrågan ska kunna ske kan anföras vad som närmast får betraktas som rättspolitiska argument. Det kan tyckas märkligt att en omprövning som sker på begäran av den skadelidande kan leda till ett utfall som för denne blir sämre än vad som varit fallet om ingen omprövning hade begärts. Något stöd i förarbeten eller praxis för att av sådana skäl tillämpa bestämmelsen om omprövning på så sätt att sambandsfrågan inte skulle kunna omprövas f inns emellertid inte.

Mot den angivna bakgrunden instämmer hovrätten i tingsrättens slutsats att det vid tillämpningen av 5 kap. 5 § skadeståndslagen på nytt ska prövas om det föreligger ett samband mellan truckolyckan och A.B:s arbetshindrande besvär.

Sambandsfrågan

Bedömningen av sambandsfrågan i målet avser den period som nu är aktuell, dvs. maj 2006–december 2015. Den medicinska utredningen i målet har i stor utsträckning tagit sikte på åren närmast efter olyckan i oktober 2000. Det är emellertid ofrånkomligt så att de förhållanden som rått under tiden mellan olyckan och den period som nu är aktuell i hög utsträckning har betydelse för bedömningen av samband för den senare perioden.

När det gäller frågan om samband mellan truckolyckan och A.B:s arbetshindrande besvär gör hovrätten ingen annan bedömning än den som tingsrätten har g jort. Hovrätten delar alltså tingsrättens uppfattning att A.B. inte har g jort det klart mer sannolikt att hennes arbetshindrande besvär från och med maj 2006 har orsakats av truckolyckan än att så inte är fallet. Inte heller för hovrätten f inns det därför anledning att pröva frågan om inkomstförlust.

Sammanfattningsvis innebär hovrättens ställningstaganden att tingsrättens domslut inte ska ändras.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.

Högsta domstolen

A.B. överklagade hovrättens dom och yrkade, i enlighet med vad som yrkats i tingsrätten och hovrätten, i första hand att Zurich Insurance plc (Irland), Filial Sverige, skulle förpliktas att till henne betala 1 201 800 kr jämte ränta. I andra hand yrkade hon att Zurich skulle förpliktas att till henne betala 920 500 kr jämte ränta.

Zurich motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

HD meddelade det prövningstillstånd som framgår av punkten 5 i HD:s dom.

Målet avg jordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Sof ie Westlin, föreslog i betänkande följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

1–4. Motsvarar i huvudsak punkterna 1–4 i HD:s dom.

Frågan i målet

5. Motsvarar punkten 5 i HD:s dom.

Den rättsliga regleringen m.m.

6. Målet rör trafikskadeersättning. Av 9 § trafikskadelagen (1975:1410) följer att i fråga om sådan ersättning tillämpas bl.a. 5 kap.skadeståndslagen. I 5 kap. 5 § skadeståndslagen finns en bestämmelse om omprövning av fastställd ersättning.

7. I målet har skadetillfället inträffat före den ändring av 5 kap. 5 § skadeståndslagen som trädde ikraft den 1 januari 2002. Enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer tillämpas nya skadeståndsregler endast på skadefall som har inträffat efter ikraftträdandet. Det innebär att det är 5 kap. 5 § skadeståndslagen i dess lydelse före den 1 januari 2002 som ska tillämpas i målet.

8. Av bestämmelsen framgår att ersättning för inkomstförlust eller förlust av underhåll som utgått i form av livränta kan höjas eller sänkas, om i detta kapitel avsedda förhållanden som har legat till grund för ersättningens bestämmande väsentligen har ändrats.

9. Parterna är överens om att den omständigheten att A.B. inte längre uppbär arbetsskadelivsränta innebär att de förhållanden som låg till grund för ersättningens bestämmande har ändrats väsentligt och att rätt till omprövning därmed föreligger.

Omprövningens omfattning

10. Omprövning kan ske i såväl höjande som sänkande riktning. Omprövning till den skadelidandes nackdel torde dock endast komma i fråga i sällsynta undantagsfall (se prop. 1975:12 s. 118 och 171 samt SOU 1995:33 s. 158). En sänkning av skadeståndslivränta bör i princip ske bara i sådana fall där det skulle framstå som stötande att livräntan utgår med oförändrat belopp. Ett typfall är att den skadelidande, som tillerkänts en hög livränta därför att han bedömts som helt arbetsoförmögen på grund av skadan, sedermera visar sig kunna utföra förvärvsarbete i betydande omfattning. (Se a. prop. s. 171.)

11. Även om en omprövning ska ske är det inte givet att denna leder till någon förändring av livräntan eftersom omprövningen sker med beaktande inte bara av den omständigheten som utlöst omprövningen utan av samtliga förhållanden av beskaffenhet att böra påverka livräntas storlek. (Se NJA 1998 s. 807 och ”Löneförbättringen” NJA 2004 s. 279.)

En försäkringstagares begäran om omprövning av ersättning för inkomstförlust kan inte medföra en omprövning av orsakssambandet

12. Reglerna om omprövning av traf ikskadeersättning är ett undantag från principen om att avtal ska hållas (pacta sunt servanda) och från domars rättskraft. Bestämmelsen avser i första hand att skydda den skadelidande genom att korrigera en ersättning som mot bakgrund av de förändrade förhållandena har blivit alldeles för låg (se prop. 2000/01:68 s. 72). På grund härav bör den skadelidandes intresse av förutsebarhet beaktas vid omprövningsförfarandet.

13. En försäkringstagares begäran om omprövning bör mot denna bakgrund inte kunna leda till att försäkringstagaren helt förlorar rätten till försäkringsersättning. Omprövningen bör därför inte medföra en omprövning av orsakssambandet mellan försäkringstagarens personskada och arbetshinder.

Bedömningen i detta fall

14. A.B:s begäran om omprövning av ersättningen för inkomstförlust kan inte medföra en omprövning av orsakssambandet mellan hennes personskada och arbetshinder. Den i prövningstillståndet ställda frågan ska alltså bevaras i enlighet med detta.

15. Vid den angivna bedömningen ska prövningstillstånd meddelas rörande målet i övrigt. Tingsrätten och hovrätten har inte prövat de övriga invändningar som Zurich har framställt mot A.B:s talan. I enlighet med instansordningens princip bör målet i dessa delar lämnas tillbaka till tingsrätten för fortsatt handläggning.

DOMSLUT

HD förklarar att A.B:s begäran om omprövning av ersättningen för inkomstförlust inte kan medföra en omprövning av orsakssambandet mellan hennes personskada och arbetshinder.

HD meddelar prövningstillstånd i målets övriga delar.

HD upphäver tingsrättens och hovrättens domar och lämnar tillbaka målet till tingsrätten för fortsatt handläggning.

HD ( justitieråden Kerstin Calissendorff, Dag Mattsson, Petter Asp, Cecilia Renfors, referent, och Johan Danelius) meddelade den 5 mars 2020 följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

1. A.B. skadades i en truckolycka den 24 oktober 2000. Olyckan betrakta-des som en arbetsskada och hon beviljades en tidsbegränsad arbetsskadelivränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.

2. Zurich hade traf ikförsäkrat den truck som A.B. färdades i. Beträffande frågan om traf ikskadeersättning träffades 2005 ett avtal mellan A.B. och Zurich. Avtalet innebar att Zurich – med hänsyn till arbetsskadelivräntan från Försäkringskassan – inte skulle betala någon ersättning för inkomstförlust, bortsett från en redan g jord a conto-betalning.

3. Vid prövning av rätten till arbetsskadelivränta som g jordes därefter bedömdes att A.B. från och med maj 2006 inte hade rätt till livränta på grund av truckolyckan. A.B. begärde då omprövning av ersättningen för inkomstförlust hos Zurich. Bolaget bestred att utge traf ikskadeersättning, dels med hänvisning till att det inte fanns något orsakssamband mellan truckolyckan och A.B:s arbetsoförmåga, dels på grund av att hennes inkomster som oskadad inte skulle ha varit högre än vad hennes faktiska inkomster hade varit.

4. Tingsrätten ansåg att A.B:s begäran om omprövning kunde medföra en prövning också av frågan om det f inns ett orsakssamband mellan truckolyckan och hennes arbetsoförmåga. Med den utgångspunkten fann domstolen att hon inte hade g jort klart mer sannolikt att hennes arbetshindrande besvär har orsakats av olyckan än att så inte är fallet och ogillade hennes talan. Hovrätten har g jort samma bedömning som tingsrätten.

Frågan i målet

5. HD har meddelat partiellt prövningstillstånd i frågan om A.B:s begäran om omprövning av ersättningen för inkomstförlust kan medföra en omprövning av orsakssambandet. Frågan om prövningstillstånd i övrigt har förklarats vilande.

Rätten till omprövning av ersättning för framtida inkomstförlust

6. Av 9 § traf ikskadelagen (1975:1410) följer att bl.a. 5 kap.skadeståndslagen tillämpas i fråga om traf ikskadeersättning.

7. En bedömning av vilken ersättning som ska utgå för framtida inkomstförluster inrymmer regelmässigt vissa osäkerhetsmoment. I 5 kap. 5 § skadeståndslagen f inns därför en bestämmelse om omprövning av fastställd ersättning. Bestämmelsen ändrades den 1 januari 2002. I den tidigare lydelsen (som är tillämplig i målet) angavs att ersättning för inkomstförlust som utgår i form av livränta kan höjas eller sänkas, om förhållanden som avses i 5 kap.skadeståndslagen och som har legat till grund för ersättningens bestämmande väsentligen har ändrats.

8. Bestämmelsen i dess nuvarande lydelse anger att en fråga om ersättning enligt 5 kap.1 eller 2 §skadeståndslagen som har avg jorts slutligt genom dom eller avtal kan omprövas om förhållanden som enligt 5 kap. låg till grund för ersättningen har ändrats väsentligt. Bestämmelsen har i de avseenden som nu är aktuella samma innebörd som den tidigare lydelsen (se prop. 2000/01:68 s. 72).

9. Omprövning kan ske i såväl höjande som sänkande riktning. I förarbetena till den äldre lydelsen anges att omprövning till den skadelidandes nackdel emellertid endast torde komma i fråga i sällsynta undantagsfall. En sänkning av livränta bör i princip ske bara i sådana fall där det skulle framstå som stötande att livräntan utgår med oförändrat belopp. Ett typfall är att en skadelidande som tillerkänts en hög livränta därför att han eller hon bedömts som helt arbetsoförmögen på grund av skadan sedermera visar sig kunna utföra förvärvsarbete i betydande omfattning. En omprövning förutsätter vidare att den aktuella ändringen inte har förutsetts eller kunnat förutses vid den första prövningen. (Se prop. 1975:12 s. 118 och 170–171.)

Vad kan omprövas?

10. Ersättning för inkomstförlust som utgår till en skadelidande kan omprövas om förhållanden som enligt 5 kap. legat till grund för ersättningen har ändrats väsentligt.

11. Bestämmelserna i kapitlet handlar om hur skadeståndet ska bestämmas. De reglerar, utöver omprövning, i huvudsak vilka kostnader och ekonomiska förluster som rätten till skadestånd omfattar samt vilka former av förmåner som ska avräknas vid bestämmande av ersättning för inkomstförlusten eller förlusten av underhåll med anledning av skadan. Vad som gäller om t.ex. ansvarsgrund, orsakssamband och jämkning regleras i andra kapitel i skadeståndslagen.

12. Av praxis framgår att det inte bara är den eller de omständigheter som utlöst en omprövning som ska beaktas vid denna, utan samtliga förhållanden som kan påverka den aktuella ersättningens storlek (se ”Pensionssänkningen” NJA 1998 s. 807 och ”Löneförbättringen” NJA 2004 s. 279). Det innebär emellertid inte att en redan fastställd rätt till ersättning för en personskada kan bli föremål för en ny prövning inom ramen för en omprövning enligt 5 kap. 5 § skadeståndslagen av ersättningens storlek. Ett orsakssamband som har fastställts genom dom eller avtal kan alltså inte omprövas i denna ordning. En motsatt tolkning av bestämmelsen är inte förenlig med lagens systematik och skulle dessutom vara svår att förena med ändamålsskälen bakom rätten till omprövning.

13. Det nu sagda hindrar inte en prövning av om senare inträffade förändringar av t.ex. besvär eller arbetsoförmåga utgör en följd av den ursprungliga personskadan. En sådan omprövning av ersättningen ska ta sin utgångspunkt i det orsakssamband som tidigare har fastställts.

Bedömningen i detta fall

14. A.B:s begäran om omprövning av ersättningen för inkomstförlust ska inte medföra någon ny prövning av om det förelegat ett orsakssamband mellan truckolyckan och personskadan. Den i prövningstillståndet ställda frågan ska besvaras i enlighet med detta.

15. Vid denna bedömning ska prövningstillstånd meddelas rörande målet i övrigt och tingsrättens och hovrättens domar undanröjas. Målet bör lämnas tillbaka till tingsrätten för fortsatt handläggning.

DOMSLUT

HD förklarar att A.B:s begäran om omprövning av ersättningen för inkomstförlust inte kan medföra en ny prövning av om det förelegat ett orsakssamband mellan truckolyckan och personskadan, men däremot av om senare inträffade förändringar av arbetsoförmågan utgör en följd av den ursprungliga personskadan.

HD meddelar prövningstillstånd i målets övriga delar.

HD upphäver tingsrättens och hovrättens domar och lämnar tillbaka målet till tingsrätten för fortsatt handläggning.