NJA 1999 s. 480

Domskäl

TR:n (ordf rådmannen Nyström) anförde i dom d 15 juli 1997 bl a: Domskäl. Av utredningen framgår att Gammelstadens MC d 6 juni 1997 upphöjdes från hangaround-klubb till prospect-klubb till Hells Angels. Gammelstadens MC bytte i samband härmed namn till MC Sweden. B.S., som har varit prospect, är numera endast supporter till klubben. Den 6-7 juni hölls klubbens årliga fest. Polisen höll uppsyn över klubbens lokaler och kunde veckan innan festen se att området runt klubblokalerna försågs med nytt kraftigt staket vars övre del består av taggtråd. Vidare byggdes en ny bevakningspost upp, utformad som en koja. Förutom denna nya bevakningsplats fanns två andra bevakningsposter. B.S. kom till festen på eftermiddagen d 6 juni. Han blev tilldelad vissa arbetsuppgifter som han skulle utföra under kvällen. Strax efter klockan 21.00 gick han upp till den nyinrättade bevakningsplatsen. Polisen beslöt att ingripa efter att ha sett viss aktivitet vid en av de andra vaktplatserna. B.S. greps vid kojan klockan 23.30. Bakom den bänk i kojan där B.S. befann sig påträffades två skarpladdade pistoler som låg i plastpåsar. Vidare hittades kommunikationsradioutrustning.

TR:n gör följande bedömning.

I 9 kap 1 § 1 st vapenlagen (1996:67) stadgas ansvar för bl a den som uppsåtligen innehar ett skjutvapen utan att ha rätt till det. För att anses som innehavare av ett vapen räcker det om man har det i sin besittning. En person har besittning till en sak om han har omedelbar kontroll eller rådighet över saken.

Vapnen återfanns i två plastpåsar bakom bänken i bevakningskojan. B.S. har förnekat all kännedom om vapnen. Det finns inga uppgifter om när vapnen placerats i kojan. Det har emellertid framkommit att bevakningsplatsen upprättades veckan innan festen varför TR:n utgår från att vapnen lagts dit någon gång under denna vecka. Det har inte heller lämnats några uppgifter om vem som har placerat vapnen i bevakningskojan. Enligt TR:ns mening kan det emellertid uteslutas att det är någon utanför klubbens organisation som har lagt dit dem. Den medtilltalade har uppgett att viktiga beslut inom klubben fattas gemensamt och demokratiskt av klubbens fullvärdiga medlemmar, ett tjugotal personer. Det är därför troligt att denne, tillsammans med övriga fullvärdiga medlemmar, fattat beslut om att inrätta den riva bevakningsplatsen och att placera vapen där. Vad beträffar B.S. har han inte längre en sådan position inom klubben att det är troligt att han före festen fått del av detta beslut. D.S. har emellertid uppgett att det inte gick att undgå att se plastpåsarna med pistolerna när man gick in i kojan samt att man kunde känna att det låg pistoler i dem. Vapnen var alltså lätt tillgängliga och identifierbara för dem som befann sig i kojan. Det får anses uteslutet att en person som hade ett bevakningsuppdrag inte skulle haft kännedom om dessa vapen.

B.S. har förnekat att han haft bevakningsuppdrag. Han har uppgett att bevakningsposterna var upprättade endast för att hålla uppsikt över festplatsen, för att se till den allmänna ordningen. Med hänsyn till de pågående, ibland våldsamma, motsättningarna mellan rivaliserande MC- klubbar är denna förklaring inte sannolik. I samband med festen hade dessutom ett nytt staket med taggtråd uppförts och en ny bevakningsplats upprättats. Det får därför hållas för troligt att klubben befarade angrepp och i anledning därav utökat sin yttre bevakning.

När B.S. kom till klubblokalerna den aktuella dagen fick han en lapp med arbetsuppgifter som han skulle utföra under kvällen. På lappen var angivet tid och plats för dessa uppgifter. B.S. har uppgett att det inte var meningen att han skulle ha någon vaktfunktion utan att han endast skulle hjälpa den person som höll uppsikt över festen. J.L. har emellertid berättat att B.S. avlöste en annan person när han kom till bevakningsplatsen samt att han bar ett headset. B.S. har själv uppgett att det fanns två stycken kommunikationsradioapparater på platsen som var påslagna. Genom L:s berättelse, B.S:s egna uppgifter samt övriga omständigheter finner TR:n bevisat att B.S. tilldelats ett bevakningsuppdrag.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det är utrett att B.S. befann sig i kojan den aktuella kvällen samt att vapnen fanns där. Vidare är utrett att B.S. tilldelats ett bevakningsuppdrag. Det kan hållas för helt säkert att vapnen placerats i bevakningskojan som en del i bevakningen och att B.S. varit medveten om detta.

För att ansvar för vapenbrott skall komma i fråga måste det emellertid också visas att den tilltalade har tagit sådan befattning med vapen att han är att anse som innehavare. D.S. har uppgett att plastpåsarna med vapnen låg "inom greppbart avstånd" på en halv meters avstånd från bänken i kojan, på en hylla i form av en bergskant. Vapnens placering gör att B.S. har haft vapnen under sin omedelbara kontroll och således innehaft vapnen. Innehavet har varit olovligt. Ansvar för vapenbrott skall därför ådömas.

Med hänsyn dels till att vapnen utgjorts av skarpladdade pistoler och dels till att vapnen kunde befaras komma till brottslig användning är brottsligheten att anse som grov. B.S. skall således dömas för grovt vapenbrott.

Domslut

Domslut. TR:n dömde B.S. enligt 9 kap 1 § 2 st vapenlagen för grovt vapenbrott till fängelse 10 mån.

Även den andre tilltalade dömdes för grovt vapenbrott.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.

Hovrättslagmannen Fernqvist var skiljaktig och anförde: B.S. har uppgett att han inte längre har något annat samröre med MC Sweden än att han, som t ex i detta fall, besöker klubben i syfte att träffa gamla bekanta och prata om det gemensamma intresset för motorcyklar. Det finns ingenting i målet som motsäger detta påstående. Även om han hade åtagit sig någon form av bevakningsuppgift på berget är det därmed inte styrkt att han känt till något om de vapen som legat i "bivacken". Sannolikheten för att klubben skulle anförtro laddade skjutvapen åt någon som visserligen är bekant men ändå utomstående får anses vara ytterst liten. Det finns heller inte, särskilt mot bakgrund av de polisiära insatserna vid tillfället, någon rimlig anledning att beväpna några vaktposter på ifrågavarande plats. I vart fall skulle då knappast vapnen ha förvarats inlindade i plastkassar. Ingen har påstått att B.S. har tagit någon befattning med vapnen eller ens antytt att han iakttagit dem. I stället får övervägande skäl anses tala för att klipphyllan i bivacken utgjort ett gömställe för dessa vapen. Vem som varit ansvarig för detta framgår inte av utredningen. I vart fall är det långt ifrån styrkt att B.S. gjort sig skyldig till den av åklagaren påstådda gärningen. jag ogillar därför åtalet mot honom.

Beträffande den andre tilltalade, som också hade överklagat TR:ns dom, ogillade HovR:n åtalet.

B.S. (ombud advokaten B.H.N.) överklagade och yrkade ogillande av åtalet.

Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (Riksåklagaren genom byråchefen Anne-Marie Nyholm).

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom ogillar HD åtalet.

HD:s dom meddelades d 5 juli 1999 (mål nr B 2643-98).