NJA 2000 s. 307

Domskäl

TR:n (ordf rådmannen Möllers) meddelade dom d 6 okt 1997.

TR:n fann, beträffande åtalet under punkt 1, styrkt att G.O. tagit befattning med den sprit som åtalet omfattade genom att han medvetet lagrat sprit, som han vetat om varit föremål för varusmuggling, i verkstadslokalerna. Han kunde därför inte undgå ansvar för olovlig befattning med smuggelgods.

Beträffande åtalet under punkt 2 anförde TR:n i Domskälen: Genom åklagarens utredning är det visat att spriten förts in i landet med hjälp av falska handlingar. Den har således varit föremål för varusmuggling.

Även när det gäller denna sprithantering har G.O. uppgett att en person tillfrågat honom om lagerutrymme. G.O. har inte velat uppge dennes namn eller på annat sätt velat medverka till att dennes identitet kunnat fastställas. G.O. har påstått att han inte ifrågasatt vad som skulle förvaras, spolvätskor, motorolja eller torkarblad. Som tidigare konstaterats är G.O. enligt såväl egen som andras uppgifter en man som tycker om att ha kontroll. Det är därför svårt att tro på hans uppgift att han inte ens tagit reda på vad partiet avsåg. G.O. har också funnits på plats när spritpartiet togs emot och under den tid som spriten förvarades i ladan. Den omständigheten att han motade bort T.L. från ladan i samband med att partiet lossades tyder också enligt TR:ns mening på att han var medveten om att det som skulle lagras inte tålde en närmare granskning. Vidare är enligt TR:ns mening tidsaspekten viktig. Av utredningen framgår att G.O. tillfrågat T.L. om plats i ladan redan innan spritpartiet fördes in i landet. Genom dessa omständigheter är det styrkt att G.O. medverkat till varusmuggling, som med hänsyn till spritpartiets storlek skall bedömas som grov.

I frågan om förverkande anförde TR:n i domskälen:

De särskilda yrkandena enligt punkt 1.

G.O. och L.O. har inte haft något att invända mot förverkandeyrkandet. --- TR:n har ovan konstaterat att det aktuella spritpartiet varit föremål för varusmuggling. Förutsättningar föreligger därför att förverka i beslag tagen vodka.

Punkt 2.

G.O. har bestritt de särskilda yrkandena.

Ingen av de tilltalade i målet har befunnits skyldig till olovlig försäljning av alkoholdrycker. Det kan därför endast komma i fråga att förverka spriten eller dess värde enligt varusmugglingslagen. Något utrymme att förverka vinning enligt varusmugglingslagen finns inte. Som TR:n har konstaterat vid bedömningen av ansvarsfrågan har det aktuella spritpartiet varit föremål för varusmuggling. Förutsättningar föreligger därför för att förverka dels i beslag tagen sprit, dels - i andra hand - värdet av den sprit som hanterats. Detta gäller även sådant som varit föremål för olovlig befattning med smuggelgods enligt 6 § varusmugglingslagen (jfr Jungefors-Walberg, Smugglingslagstiftningen s 116). Av detta följer att förverkandeyrkandet gällande den i beslag tagna spriten skall bifallas. Detta innebär även att värdeförverkande avseende såväl det förkomna partiet sprit som den del av partiet som sålts skall ske hos G.O., L.O. och T.L.. När det gäller yrkandena har TR:n att ta ställning till dels vilket värde som skall åsättas spriten, dels om förverkandeyrkandet framstår som uppenbart obilligt så att det helt eller delvis skall efterges mot någon av de tilltalade. När det gäller värdet på spriten har det under förarbetena till varusmugglingslagen uttalats att man i fråga om bl a spritvaror bör tillämpa "utförsäljningspriset i den legala handeln inom landet" (jfr prop 1960:115 s 75). Enligt uppgift i Jungefors-Walberg, Smugglingslagstiftningen har detta också godtagits i praxis. Det saknas därför anledning för TR:n att utgå från ett lägre värde. Det av åklagaren angivna värdet skall därför läggas till grund för beräkningen av förverkat belopp. När det gäller bedömningen av om ett förverkande är uppenbart obilligt gör TR:n följande överväganden. G.O. har enligt TR:ns mening organiserat lagerhållning av spritpartiet och får antas ha stått relativt nära den eller de som äger partiet. Han har enligt TR:ns mening tagit stor befattning med spriten även om den rent faktiska hanteringen från hans sida inte kunnat ledas i bevis. Om man gör en skälighetsbedömning och utgår från att andra personer ägt och därmed tillgodogjort sig större delen av förtjänsten för försäljningen bör förverkandepåföljden mot honom efterges med ett till hälften jämkat belopp. ---.

Domslut

Domslut.

TR:n dömde G.O. för medhjälp till grov varusmuggling (3 § 1 st och 8 §varusmugglingslagen, 1960:418; 23 kap 4 § BrB) och olovlig befattning med smuggelgods (6 § varusmugglingslagen) samt hot mot tjänsteman till fängelse 1 år 6 mån.

G.O. förpliktades att utge såsom förverkat värde av förkommet parti sprit som varit föremål för varusmuggling 343 976 kr och såsom förverkat värde av försåld sprit 1241827 kr.

I beslag tagen sprit förklarades förverkad.

Tre andra tilltalade fälldes till ansvar medan åtalet ogillades beträffande två tilltalade.

Domslut

Domslut. HovR:n ändrar TR:ns dom i ansvarsdelen på så sätt att HovR:n ogillar åtalet för medhjälp till grov varusmuggling samt dömer G.O. för hot mot tjänsteman och olovlig befattning med smuggelgods enligt av TR:n för dessa brott åberopade lagrum till fängelse 8 månader.

HovR:n fastställer vad TR:n beslutat om skyldighet för G.O. att utge som förverkat värde av förkommet parti sprit samt försåld sprit.

G.O. (offentlig försvarare advokaten Björn Engdahl) överklagade.

HD meddelade prövningstillstånd i förverkandefrågan men fann ej skäl meddela prövningstillstånd i målet i övrigt.

G.O. yrkade befrielse från skyldigheten att erlägga de belopp som han förpliktats utge som förverkat värde av sprit.

Riksåklagaren bestred ändring. I svarsskrivelsen anfördes bl a:

Enligt 9 § i lagen om varusmuggling (1960:418) skall gods som varit föremål för varusmuggling eller försök till sådant brott förklaras förverkat. Detsamma gäller emballage och kärl som godset förvarats i. Finns egendomen inte i behåll skall i stället värdet därav förklaras förverkat. Om det är uppenbart obilligt kan förverkande underlåtas helt eller delvis.

För att förverkande skall få ske fordras till en början att godset har varit föremål för varusmuggling eller försök till sådant brott. Det skall alltså vara fråga om brott mot 1-4 §§ i varusmugglingslagen. Förverkande får inte ske vid oaktsamhetsbrott (5 §). Det har vidare ansetts ligga i sakens natur att gods som varit föremål för olovlig befattning enligt 6 § alltid kan förverkas. Sådant gods har ju faktiskt varit föremål för varusmuggling även om det skett i ett tidigare led (se Jungefors-Walberg, Smugglingslagstiftningen s 116 och vidare SOU 1991:84 s 319).

Förverkande enligt varusmugglingslagen riktas således mot den egendom som har varit föremål för varusmuggling. Det saknar med andra ord betydelse om det är ägaren till godset eller annan som gjort sig skyldig till brott mot lagen. Förverkanderegeln i varusmugglingslagen är alltså knuten till den faktiska rådigheten över godset eller befattningen med detta snarare än till ägandet. Förverkandereglerna i varusmugglingslagen skiljer sig således bl a i detta hänseende från dem i brottsbalken.

Vidare gäller att ett värdeförverkande endast får ske om det aktuella godset inte längre finns i behåll. Regeln om värdeförverkande i varusmugglingslagen är alltså subsidiär i förhållande till ett sakförverkande (jfr BrB:s förverkanderegler).

------

Beträffande den del av åtalet vartill förverkandebesluten är knutna, har HovR:n funnit styrkt att G.O. olovligen tagit befattning med ett parti rysk vodka som ursprungligen omfattat drygt 17 000 liter. Jag delar HovR:ns bevisvärdering och bedömning av ansvarsfrågorna. Det står klart att spriten olagligt förts in till Sverige och att den alltså varit föremål för varusmuggling. Förutsättningar finns sålunda för ett förverkande med stöd av 9 § varusmugglingslagen. Bestämmelsen ger enligt min mening också utrymme för ett värdeförverkande från dem som deltagit i brottsligheten.

Målet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr Renman, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom: Domskäl. Genom HovR:ns i denna del lagakraftvunnen dom har G.O. fällts till ansvar för olovlig befattning med smuggelgods och hot mot tjänsteman. Vad domstolarna har lagt honom till last enligt den ena av de två åtalspunkter som avser olovlig befattning med smuggelgods, är att G.O. anskaffat lokaler för lagring av 17 100 liter spritdrycker. G.O. har förpliktats utge såsom förverkat värde av förkommen sprit 343 976 kr avseende 2 774 liter sprit och såsom förverkat värde av försåld sprit 1 241 827 kr avseende 10 000 liter sprit.

Enligt 9 § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling (varusmugglingslagen) skall bl a gods som varit föremål för varusmuggling eller försök därtill förklaras förverkat och, om egendomen inte finns i behåll, skall i stället värdet förklaras förverkat; om en sådan påföljd är uppenbart obillig får den helt eller delvis efterges.

I de förarbeten som ligger till grund för varusmugglingslagen (prop 1960:115 s 74 f) uttalas såvitt avser värdeförverkande att värdet torde böra avse marknadsvärdet och att i fråga om t ex sprit- och tobaksvaror detta innebär, att utförsäljningspriset i den legala handeln inom landet skall läggas till grund för bestämmandet av värdet.

I enlighet med det redovisade förarbetsuttalandet och som domstolarna funnit, bör ett uppskattat utförsäljningspris i den legala handeln i Sverige i enlighet med åklagarens beräkning ligga till grund för beräkningen av det värde som skall förklaras förverkat.

HD har i sitt avgörande NJA 1991 s 387 berört frågan i vilken utsträckning den tilltalades ekonomiska förhållanden vid tiden för domen bör inverka vid fastställande av ett förverkandebelopp när det är fråga om förverkande av vederlag för överlåten narkotika. HD uttalade därvid bl a att även i fall när en tillförlitlig utredning om den tilltalades ekonomiska förhållanden kan förebringas kan det framstå som tvivelaktigt i vad mån den bör inverka på bedömningen av hur stort belopp som skall förklaras förverkat. Domstolen uttalade vidare att ett visst utrymme för jämkning måste finnas, om skyldigheten att betala ett högt förverkandebelopp i väsentlig mån bedöms motverka den tilltalades resocialisering. En samlad bedömning av utredningen föranledde inte att förverka ett högre belopp än som kunde antas ungefärligen motsvara den tilltalades ekonomiska fördel på grund av brottsligheten.

G.O. har gjort gällande att han inte erhållit någon ersättning för sin medverkan vid lagerhållningen av spriten men att han var behjälplig med att ordna lagerutrymme för att han hoppades på framtida sponsring av sin racingverksamhet. I målet saknas ytterligare utredning om G.O:s ekonomiska fördel på grund av brottsligheten. Underrätterna har med utgångspunkt från antagandet att andra personer tillgodogjort sig större delen av förtjänsten eftergivit förverkandepåföljden med ett till hälften jämkat belopp. HD delar underinstansernas antagande att andra personer tillgodogjort sig större delen av förtjänsten.

Om G.O.:s ekonomiska förhållanden är endast känt att han i augusti 1998 uppbar halv sjukpension med 5 900 kr per månad.

Vid förverkande bör en utgångspunkt vara att det finns någon möjlighet för den dömde att betala vad som förverkas från honom. G.O. har av underinstanserna förpliktats att såsom förverkat värde av förkommet parti sprit utge 343 976 kr och såsom förverkat värde av försåld sprit utge 1 241 827 kr. Med hänsyn till vad som upplysts om G.O:s ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt finner HD att G.O. skall förpliktas att till staten utge såsom förverkat värde, i stället för hälften, ett till en fjärdedel jämkat belopp.

Domslut. G.O. förpliktas att såsom förverkat värde av förkommet parti sprit som varit föremål för varusmuggling utge 171 988 kr.

G.O. förpliktas att såsom förverkat värde av försåld sprit som varit föremål för varusmuggling utge 620 913 kr.

Domslut

Domslut. HD ändrar HovR:ns domslut på så sätt att förordnandet om värdeförverkande hos G.O. upphävs.

HD:s dom meddelades d 16 juni 2000 (mål nr B 4083-98).