NJA 2000 s. 353

Göta HovR, avd 5, meddelade d 21 maj 1999 dom i mål mellan allmän åklagare och J.J. och annan, varvid J.J. dömdes för grovt narkotikabrott till fängelse två år. Sedan J.J. överklagat domen, fann HD i beslut d 24 juni 1999 ej skäl att meddela prövningstillstånd. HovR:ns dom skulle därför stå fast.

J.J. (ombud advokaten Lars Edman) ansökte om resning i målet och yrkade att HD skulle förordna om inhibition avseende verkställigheten av ådömt fängelsestraff.

Riksåklagaren bestred bifall till ansökningen.

Ärendet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Rågmark, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Åtalet mot J.J. avsåg, såvitt nu är av intresse, grovt narkotikabrott bestående i att han, gemensamt och i samråd med annan, olovligen i överlåtelsesyfte förvärvat 200 tabletter ecstacy (MDMA) samt olovligen överlåtit minst ett trettiotal tabletter. J.J. erkände förvärv av tabletterna, men förnekade överlåtelsesyfte. Han bestred ansvar för brott under påstående att det inte var utrett huruvida tabletterna var narkotika av sådant slag som är olagligt.

Göta HovR fann i sin dom utrett att J.J. hanterat tabletterna på sätt åklagaren påstått. Beträffande frågan om tabletterna haft ett sådant innehåll att de omfattas av narkotikastrafflagen (1968:64) bedömde HovR:n att det genom dels datakommunikation mellan J.J. och annan, dels analysresultat av tabletter som tagits i beslag av den holländska polisen, kunde hållas för visst att de i målet aktuella tabletterna innehållit MDMA, vilket är en substans som är klassad som narkotika. Med hänsyn till antalet tabletter och till att viss del av dem överlåtits bedömdes gärningen som grovt narkotikabrott och påföljden bestämdes till fångelse två år.

J.J. har som grund för resning åberopat följande. HovR:n över Skåne och Blekinge har i en dom d 9 febr 2000 mot den man som överlåtit bl a de aktuella tabletterna till J.J. gjort en annan bedömning av innehållet i tabletterna. Denna HovR fann inte styrkt annat än att tabletterna innehållit mindre mängder amfetamin. Den mängd tabletter som överlåtits till J.J. motsvarade enligt HovR:n cirka 15 gram amfetamin. Brottet var därför att hänföra till narkotikabrott av normalgraden och skulle med tillämpning av föreliggande straffmätningspraxis ha ett straffvärde av fängelse tre-fyra månader. HovR:n har vid sin prövning haft tillgång till dels en sammanställning av på Internet tillgängliga uppgifter om s k millennium-tabletter, dels uppgifter från ett förhör med sakkunniga vittnet Margareta Bergsten vid Polishögskolan. Detta material har Göta HovR inte haft kännedom om vid sin prövning av målet mot J.J..

Enligt 58 kap 2 § 4 RB får resning beviljas till förmån för den tilltalade om någon omständighet eller något bevis, som inte tidigare har förebringats, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle ha lett till att den tilltalade frikänts eller till att brottet hänförts under en mildare straffbestämmelse än den som tillämpats. Även om det inte föreligger någon sannolikhet som nu nämnts, får resning beviljas om det, med hänsyn till vad sålunda åberopas och i övrigt förekommer, finns synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om den tilltalade har förövat det brott, för vilket han dömts (jfr NJA II 1943 s 729).

I resningsärendet föreligger två sinsemellan motstridiga hovrättsdomar i fråga om innehållet i de tabletter som J.J. enligt åtalet olovligen förvärvat i överlåtelsesyfte. Göta HovR, vars dom resningsansökningen gäller, har funnit att tabletterna innehållit MDMA och med hänsyn bl a härtill har narkotikabrottet klassats som grovt och J.J. dömts till fängelse i två år. HovR:n över Skåne och Blekinge däremot har beträffande hanteringen av samma tabletter funnit att ansvar kunde ådömas endast för olovlig befattning med amfetamin, något som i rättspraxis har ett avsevärt lägre straffvärde än vad som gäller vid motsvarande förfaranden med MDMA. HovR:n har i enlighet härmed fällt till ansvar för narkotikabrott av normalgraden. HovR:n har grundat sin bedömning bl a på vad ett sakkunnigt vittne, som inte hörts i målet vid Göta HovR, uppgett om verkningarna av MDMA och amfetamin.

Med hänsyn till vad som nu sagts får det anses föreligga synnerliga skäl för att på nytt pröva frågan om J.J. skall dömas för grovt narkotikabrott.

HD beviljar enligt 58 kap 2 § 4 RB den sökta resningen och förordnar att målet skall tas upp på nytt av Göta HovR.

HD förordnar att vidare åtgärder för verkställighet av fängelsestraffet enligt Göta HovR:s dom inte får äga rum förrän målet slutligt har avgjorts.

HD (JustR:n Magnusson, Lind, Victor, Blomstrand och Pripp, referent) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

HD:s beslut meddelades d 5 juli 2000 (mål nr Ö 1555-00).