NJA 2000 s. 390

Å.J. överklagade i HovR:n för Övre Norrland.

Sedan fråga uppkommit om Å.J:s rättshjälp skulle upphöra enligt bestämmelserna i 34 § rättshjälpslagen anförde HovR:n (hovrättsråden Olsson, Bergman, referent, och Carlbaum) i beslut d 1 febr 2000. Bakgrund. Genom beslut i den överklagade domen tillerkändes P.S. såsom biträde enligt rättshjälpslagen åt Å.J. ersättning för 70 timmars arbete.

P.S. överklagade beslutet till HovR:n, som genom slutligt beslut d 14 jan 2000 avslog hennes överklagande.

Ett av TR:n under rättegången meddelat interimistiskt beslut överklagades av Å.J. till HovR:n, som genom beslut d 19 febr 1999 (i mål Ö 50/99) fastställde ersättningen åt P.S. till "skäliga 5 000 kr". Beloppet motsvarar med dåvarande timkostnadsnorm drygt 4,5 timmars arbete.

P.S. har till HovR:n d 22 dec 1999 gett in en kostnadsräkning i vilken hon redovisar arbete som hon lagt ned under tiden d 13 okt 1999-d 14 dec 1999 med anledning av Å.J:s överklagande av TR:ns dom. Tidsåtgången anges till ca 17,5 timmar.

I samband med att nämnda kostnadsräkning gavs in har P.S., med hänvisning till den s k 100-timmarsregeln i rättshjälpslagen, hemställt att HovR:n prövar om Å.J:s rättshjälp skall upphöra eller fortsätta. Därvid har hon på Å.J:s vägnar yrkat att HovR:n låter rättshjälpen fortsätta och bestämmer det antal timmar utöver 100 som förmånen av rättshjälpsbiträde får omfatta till i vart fall 50 timmar. HovR:n har genom beslut d 17 jan 2000 berett P.S. tillfälle att för egen del och för Å.J. yttra sig närmare i vissa hithörande frågor.

Till stöd för yrkandet angående biträdesförmånens omfattning har P.S. på Å.J:s vägnar anfört bl a följande. TR:ns dom innebar en stor besvikelse för Å.J. som ju bestrider att hon skulle ha problem med alkohol eller droger eller att hon skulle vara instabil. Å.J. känner stor oro för sonen X. som tidigare alltid bott hos henne och som enligt hennes uppfattning far illa av den påtvingade flytten till sin far. Målet är komplicerat. Bevisningen enligt parternas hittills lämnade uppgifter är omfattande med en lång rad personer som skall höras, och Å.J. kan komma att åberopa viss ytterligare bevisning. Huvudförhandlingen i HovR:n kan beräknas pågå minst tre hela dagar. Å.J. har inte råd att anlita advokat om rättshjälpen skulle upphöra. Hon är inte juridiskt skolad och bör av rättssäkerhetsskäl ha rättshjälp så att hon kan företrädas av advokat. Enligt P.S:s uppfattning kommer HovR:n, som har utredningsskyldighet i målet, inte att kunna avgöra detta om inte Å.J. liksom R.Q. företräds av ombud. - Om förmånen av rättshjälpsbiträde inte utvidgas till att omfatta mer än 100 timmar vill P.S. få möjlighet att på bästa sätt hjälpa Å.J. att förbereda målet inför det att denna själv skall föra sin talan.

Beträffande den i december 1999 ingivna kostnadsräkningen har P.S. hemställt att HovR:n genom beslut om förskott eller på annat sätt lämnar besked om hur stor tidsåtgång som HovR:n anser vara skälig för den angivna tiden. För tiden efter d 14 dec 1999 fram till d 20 jan 2000 har P.S. - utan uppgift om tidsåtgång - lämnat vissa knapphändiga uppgifter om arbete med målet. Hon har uppgett att det är omöjligt för henne att beräkna hur lång tid eventuella kommande åtgärder kan ta i anspråk.

Skäl. I 15 § rättshjälpslagen (1996:1619) föreskrivs att förmånen av rättshjälpsbiträde omfattar ersättning för arbete i högst 100 timmar, om inte annat beslutas enligt 34 § samma lag.

Första och andra styckena av nämnda 34 § lyder:

"Rättshjälp skall upphöra när det arbete som biträdet har rätt till ersättning för enligt 27 § uppgår till 100 timmar, om annat inte beslutas enligt andra stycket.

Rättshjälpsbiträdet skall anmäla till rätten när det arbete som biträdet lagt ned på uppdraget uppgår till eller närmar sig 100 timmar. Rätten skall genast pröva om rättshjälpen skall upphöra. Om rättshjälpen skall fortsätta, bestämmer rätten det antal timmar som förmånen av rättshjälpsbiträde därefter får omfatta."

I den proposition (1996/97:9) som ligger till grund för lagstiftningen finns följande uttalanden rörande bl a handläggningen enligt 34 § 2 st: "Rent praktiskt bör frågan hanteras så att rättshjälpsbiträdet till rätten anmäler när 100-timmarsgränsen är nådd eller närmar sig och att rätten då beslutar om att rättshjälpen skall upphöra samtidigt som den prövar biträdets kostnadsräkning. I de fåtal fall en tillämpning av ventilen aktualiseras av biträdet prövar rätten om rättshjälpen skall fortsätta och bestämmer - om prövningen utfaller till den rättssökandes förmån - samtidigt på grundval av de uppgifter biträdet lämnar hur många ytterligare timmar rättshjälpen skall omfatta.

Om rätten anser att den tidsåtgång biträdet har redovisat för nedlagt arbete inte är rimlig och därför sätter ned antalet ersättningsgilla timmar kan rätten besluta att rättshjälpen skall upphöra, t ex om nedsättningen endast avser ett fåtal timmar, eller besluta att rättshjälpen skall fortsätta. I det sistnämnda fallet bör rätten kunna bevilja rättshjälpsbiträdet ett jämkat förskott på den begärda ersättningen. Om rätten efter samråd med biträdet finner att rättshjälpen kan fortsätta, skall rätten också ta ställning till hur många timmar ytterligare som rättshjälpen får omfatta." (Prop s 145 f.)

"Av andra stycket framgår att rättshjälpsbiträdet skall anmäla till rätten när det arbete som har lagts ned uppgår till eller närmar sig 100 timmar. Det finns inte någon ovillkorlig rätt för en rättssökande att utnyttja samtliga 100 timmar, även om det är fråga om ett omfattande ärende. Avsikten är att biträdet skall avsluta uppdraget på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till omständigheterna, t. ex i vilket skede ärendet befinner sig. Biträdet bör med andra ord kunna göra sin anmälan till rätten, även om det skulle återstå ett tiotal timmar av de 100.

Normalt skall rätten besluta om rättshjälpens upphörande när anmälan från biträdet har gjorts. Rätten kan dock förordna att rättshjälpen skall fortsätta, om det finns förutsättningar att inom rimlig tid avsluta ärendet eller om det är fråga om en angelägenhet som är av sådan karaktär att ytterligare rättshjälp är befogad, såsom t ex en komplicerad tvist om vårdnad med anknytning till utlandet. --

Om rättshjälpsbiträdet har arbetat i 100 timmar, men inte tillerkänns ersättning för hela denna tid, t ex för att tidsåtgången inte är rimlig eller för att viss tid avser arbete som inte var nödvändigt för att ta till vara den rättssökandes rätt, kan rättshjälpen bestå även om det inte är fråga om angelägenheter av den typ som har nämnts ovan. Detta kan t ex ske om biträdet på ett bra sätt kan avsluta sitt uppdrag och redovisa detta till den rättssökande, inom ramen för de 100 timmarna eller med en mindre ökning av antalet timmar. Den ersättning biträdet anses ha rätt till får i sådana fall ges i form av förskott." (Prop s 221.)

HovR:ns bedömning.

I förevarande fall har beslut enligt 34 § 2 st rättshjälpslagen påkallats trots att den som åtnjuter rättshjälp och hennes biträde - Å.J. respektive P.S. - i vart fall vill utnyttja 100 timmar enligt huvudregeln och inte gör gällande att så redan skett. Det främsta skälet torde vara att de anser sig i rådande läge ha ett behov av att få prövat om biträdesförmånen i enlighet med deras förstahandsinställning kan utvidgas till att omfatta tillräckligt många timmar för att täcka återstående handläggning med bl a huvudförhandling i HovR:n eller om förmånen åtminstone kan få omfatta mer än 100 timmar.

Ordalydelsen av nämnda lagrum talar närmast för att HovR:n, med anledning av P.S:s anmälan om att det arbete som lagts ned på uppdraget närmar sig 100 timmar, skall antingen besluta att rättshjälpen skall upphöra omedelbart eller - och det även om HovR:n finner att huvudregeln om 100 timmar bör tillämpas - besluta att rättshjälpen skall fortsätta och i så fall bestämma det antal timmar som förmånen av rättshjälpsbiträde "därefter" får omfatta. Med hänsyn till att ingiven kostnadsräkning omfattar endast tid t o m d 14 dec 1999 torde "därefter" kunna få avse tiden efter nämnda dag. Den beskrivna ordningen bör i alla händelser kunna tillämpas i förevarande mål mot bakgrund av det behov av besked som där gör sig gällande.

Fram till tiden för överklagandet av TR:ns dom har P.S. lagt ned - avrundat - 74,5 timmars ersättningsgrundande arbete. Till detta kommer P.S:s hittillsvarande arbete med målet i HovR:n. Hon har i kostnadsräkning för tid t o m d 14 dec 1999 angett en tidsåtgång om ca 17,5 timmar och har i sitt senaste yttrande för tid efter nämnda dag t o m d 20 jan 2000 lämnat knapphändiga uppgifter utan att ange någon tidsåtgång. Såvitt nu kan bedömas har P.S. för tiden t o m d 14 dec 1999 lagt ned i vart fall 87 timmars ersättningsgrundande arbete på målet. Därmed skulle för tiden efter sistnämnda dag återstå 13 ersättningsgrundande timmar innan huvudregelns 100 timmar uppnås. Detta räcker uppenbarligen inte för att täcka förväntade kvarstående åtgärder - bl a biträde vid huvudförhandling - innan handläggningen av målet i HovR:n avslutas. Å.J. har i första hand yrkat att biträdesförmånen för tillgodoseende av det ändamålet skall utvidgas till att omfatta i vart fall 50 utöver huvudregelns 100 timmar.

I förarbetena till 34 § rättshjälpslagen har uttalats bl a att en tvist endast i undantagsfall är av sådan karaktär att det är rimligt att staten bidrar till kostnaderna för biträdesinsatser utöver 100 timmar (se prop s 144 f och 221 f). Som exempel nämns komplicerade tvister om vårdnad, umgänge eller fastställande av faderskap med internationell anknytning. Andra situationer som nämns är när fråga är om angelägenheter som är av stort intresse från prejudikatsynpunkt eller där det kanske endast krävs några få timmars ytterligare insats från biträdet för att uppdraget skall kunna avslutas. Vid prövningen skall bl a beaktas hur stora kostnader som kan uppkomma. Anmärkas kan att det i fall då en rättsskyddsförsäkring utnyttjats till försäkringens maximibelopp inte torde finnas någon möjlighet att därefter bevilja rättshjälp (se prop s 146 och RH 1999:94).

Förevarande mål har i TR:n rört vårdnad, boende och umgänge. I HovR:n avser ändringsyrkandena boende och umgänge. Målet är inte komplicerat i juridiskt hänseende. För P.S:s del synes målet vid TR:n ha varit tidskrävande framför allt på grund av motsättningar mellan parterna och därav föranledda omfattande kontakter mellan henne och Å.J..

Mål inom det berörda rättsområdet kan generellt sägas röra frågor av stor vikt för båda parter och barnen. I sådana mål är det snarare regel än undantag att det föreligger stora motsättningar mellan parterna. Det är också vanligt att parter åberopar en relativt omfattande bevisning i dessa mål. Ofta åtgår mycket tid för att i barnets intresse söka samförståndslösningar utanför domstolen. Det nu aktuella målet framstår inte heller i dessa hänseenden som påtagligt mer komplicerat än mål i allmänhet inom detta rättsområde.

Det åligger under alla förhållanden ett rättshjälpsbiträde att tillsammans med parten planera arbetet med beaktande av de förutsättningar som gäller för rättshjälpen. Häri ligger också att den som beviljats rättshjälp inte kan utgå från att denna skall bestå till dess att målet är slutfört i andra instans. I det sammanhanget kan inte helt bortses från de möjligheter som finns att vid behov väcka talan på nytt i frågor om vårdnad, boende och umgänge.

Med hänsyn till det anförda kan vad Å.J. anfört inte anses utgöra tillräckliga skäl för att utvidga biträdesförmånen med sikte på att den skall inrymma biträde vid huvudförhandling i HovR:n. Det bör i stället ankomma på biträdet, P.S., att nu på lämpligt sätt avsluta sitt uppdrag. För det ändamålet bör det räcka om Å.J:s biträdesförmån för tiden efter d 14 dec 1999 får omfatta 13 timmar.

Slut. 1. Rättshjälpen skall inte upphöra omedelbart utan fortsätta tills vidare. Förmånen av rättshjälpsbiträde får för tid efter d 14 dec 1999 omfatta 13 timmar.

Å.J. (ombud P.S.) överklagade och yrkade att HD skulle besluta att hennes rättshjälp skall fortsätta och att förmånen av rättshjälpsbiträde skall omfatta 50 timmar utöver 100 timmar.

Domstolsverket bestred ändring.

Målet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr Sjöstedt, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Å.J. har tillsammans med sin före detta sambo ett barn, fött 1993. Sedan före detta sambon ansökt om stämning på henne med yrkanden om vårdnad med mera beviljades hon, till skillnad från sin motpart, rättshjälp i tvisten. TR:n förordnade i dom i oktober i fjol att vårdnaden om barnet skulle vara gemensam, att barnet, som tidigare bott hos Å.J. i Gällivare, skulle bo hos före detta sambon i Luleå samt att Å.J. skulle ha ett omfattande umgänge. Å.J:s rättshjälpsbiträde tillerkändes ersättning för 70 timmars arbete. Å.J. har överklagat domen. Inför huvudförhandlingen i HovR:n har hon anmält att biträdets arbete närmar sig 100 timmar och begärt att förmånen av biträde skall omfatta ytterligare 50 timmar utöver de 100. HovR:n har i det överklagade beslutet bedömt att rättshjälpsbiträdet fram till d 14 dec 1999 lagt ned i vart fall 87 timmars ersättningsgrundande arbete och förordnat att förmånen av rättshjälpsbiträde för tiden efter d 14 dec skall omfatta ytterligare 13 timmars arbete.

Å.J. har i HD i korthet påstått att hennes ekonomi är sådan att hon själv måste föra sin talan i HovR:n om rättshjälpen upphör, att motparten i HovR:n åberopat hörande av 13 personer, vilket är sju mer än vid TR:n, att huvudförhandlingen i HovR:n kan beräknas ta i vart fall tre dagar och att hon inte själv har förmåga att ta till vara sina rättsliga intressen i en sådan förhandling. Hon har förklarat att hon inte delar HovR:ns uppfattning att målet inte skulle vara påtagligt mer komplicerat än vårdnadsmål i allmänhet och hävdat att den svenska rättsprocessen endast kan fungera tillfredsställande om talan förs genom ombud som är juridiskt skolade och har processvara.

Domstolsverket, som delat HovR:ns uppfattning att målet inte framstår som påtagligt mer komplicerat än vårdnadsmål i allmänhet, har i HD i huvudsak anfört att 34 § rättshjälpslagen syftar till att förhindra att enstaka personer utnyttjar oproportionerligt stora delar av de begränsade rättshjälpsresurser som står till buds och att möjligheten att utöka rättshjälpsförmånen till över 100 timmar endast skall användas i ett fåtal undantagsfall. En ändring av HovR:ns beslut skulle enligt Domstolsverket riskera att "urholka" takregeln om 100 timmar i 34 § rättshjälpslagen.

Det är således enligt 34 § rättshjälpslagen så att rättshjälp skall upphöra när det arbete ett rättshjälpsbiträde har rätt till uppgår till 100 timmar, om inte annat beslutas sedan rättshjälpsbiträdet anmält att arbetet uppgår till eller närmar sig 100 timmar. När det gäller möjligheterna att besluta att förmånen av rättshjälpsbiträde skall omfatta ytterligare arbete påpekas i den proposition som ligger till grund för rättshjälpslagen att begränsningen redan från början är känd av den rättssökande, att arbetet får planeras utifrån den begränsningen och att en tvist endast undantagsvis kan vara av en sådan karaktär att det är rimligt att staten bidrar till kostnaderna för ytterligare biträdesinsatser. Som exempel på sådana undantagsfall anges bland annat angelägenheter som rör barns förhållande och som handläggs av utländsk domstol (jfr prop 1996/97:9 s 144 f eller NJA II 1996 s 580 f}. Tvisten i det här målet rör i och för sig barns förhållande men har inte internationell anknytning. När det gäller omständigheterna i övrigt framgår att tvisten inte förts inför domstol av Å.J. utan av hennes före detta sambo. Det finns ingen anledning att tro att hon har några andra skäl för att bestrida hans talan än egen övertygelse om vad som är bäst för barnet. Hon disponerar inte över processen eller tvisteföremålet och hennes möjligheter att utifrån förutsättningarna för rättshjälp ensidigt planera arbete måste därför anses begränsade. Det är uppenbart att det skulle innebära stora problem för Å.J. att fortsättningsvis själv föra sin talan. Dessa omständigheter innebär dock inte att målet kan anses vara av sådan karaktär att det på den grunden finns skäl att bevilja ytterligare rättshjälp.

I den nämnda propositionen diskuteras dock också den situation som kan uppstå när en nästan avslutad tvist förblir oavslutad på grund av att rättshjälpen skall upphöra. Situationen kan till exempel vara den att gränsen på 100 timmar nås inför eller under en pågående huvudförhandling och det endast krävs några få ytterligare timmars arbete för att biträdets uppdrag skall kunna avslutas. I sådana fall bör rättshjälpen få omfatta ytterligare timmar (jfr a prop s 145 eller NJA II 1996 s 581). Som Å.J. får förstås återstår i huvudsak huvudförhandling i HovR:n. Tillåts huvudförhandlingen ta tre dagar i anspråk borde tidsåtgången i vart fall inte överstiga 20 timmar. HovR:n har dock i sitt beslut bedömt att det inte finns tillräckliga skäl att utvidga biträdesförmånen så den omfattar huvudförhandlingen. I stället har HovR:n förordnat att Å.J. skall ha rätt till ytterligare 13 timmars biträde för att rättshjälpsbiträdet på lämpligt sätt skall kunna avsluta sitt uppdrag. Risken är uppenbar att detta kan leda till att tvisten förblir oavslutad, vilket särskilt mot bakgrund av att målet rör vårdnad om barn såvitt möjligt bör undvikas. De 13 timmar HovR:n utsträckt rättshjälpen med torde också, om de används för att föra målet framåt och även med beaktande av att biträdet kan behöva några timmar för ytterligare förberedelse, räcka för en god del av huvudförhandlingen. Det får mot bakgrund av det anförda anses föreligga tillräckligt goda skäl för att utsträcka rättshjälpen så att målet i HovR:n kan avslutas. Det forns dock ingen anledning att göra detta i den omfattning Å.J. yrkat. I stället bör detta ske så att förmånen av rättshjälpsbiträde kan antas omfatta huvudförhandlingen i HovR:n.

HD (JustR:n Magnusson, Lars K Beckman, Nilsson, Blomstrand, referent, och Pripp) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Enligt 15 § rättshjälpslagen (1996:1619) omfattar förmånen av rättshjälpsbiträde ersättning för arbete i högst 100 timmar, om inte annat beslutas enligt 34 § samma lag. I den paragrafen sägs att rättshjälp skall upphöra när det arbete som biträdet har rätt till ersättning för enligt 27 § i lagen uppgår till 100 timmar, om inte annat beslutas enligt 34 § 2 st. Det sist nämnda lagrummet föreskriver följande. Rättshjälpsbiträdet skall anmäla till rätten när det arbete som biträdet lagt ned på uppdraget uppgår till eller närmar sig 100 timmar. Rätten skall genast pröva om rättshjälpen skall upphöra. Om rättshjälpen skall fortsätta, bestämmer rätten det antal timmar som förmånen av rättshjälpsbiträde därefter får omfatta.

Lagen ger inga anvisningar om vad rätten skall lägga till grund för prövningen av huruvida rättshjälpen skall upphöra. Den frågan får därför besvaras mot bakgrund av syftet med rättshjälpsreformen, som innebar att rättshjälpsförmånerna begränsades i olika hänseenden. I motiven (prop 1996/97:9 s 143 f, jfr bet 1996/97JuU3 s 40) anges som ett skäl för att begränsa rättshjälpen att det kan medföra besparingar. Vidare anförs att, eftersom rättshjälpen är en social skyddslagstiftning, det är rimligt att det finns en gräns för det stöd som skall utgå och därmed för hur stora resurser som staten skall bidra med i varje enskilt ärende.

Dessa överväganden ledde till att rättshjälpen begränsades så att biträdesförmånen skulle omfatta endast 100 timmars arbete. Begränsningen gjordes emellertid inte absolut; det öppnades en möjlighet att överskrida 100-timmarsgränsen. Dock skulle möjligheten inte utgöra mer än en ventil som skulle tillämpas endast i ett fåtal undantagsfall (a prop s 145). Som exempel på sådana fall anges i motiven bl a angelägenheter som rör barns förhållanden och som handläggs av utländsk domstol, dvs komplicerade tvister om vårdnad, umgänge eller fastställande av faderskap med internationell anknytning. Ventilen skall kunna användas också för att komma till rätta med tröskeleffekter och nackdelarna med att en nästan avslutad tvist annars förblir oavslutad. I exempelvis den situationen att gränsen på 100 timmar nås inför eller rent av mitt under en pågående huvudförhandling kanske det krävs endast några få timmars ytterligare insats av biträdet för att uppdraget skall kunna avslutas. Då skall det enligt motiven vara möjligt att låta rättshjälpen omfatta ytterligare timmar.

Med hänsyn till det sålunda angivna besparingssyftet bör möjligheten att låta rättshjälpen fortsätta sedan biträdets arbetsinsats nått 100 timmar utnyttjas med stor återhållsamhet. Det bör krävas alldeles särskilda omständigheter för att gränsen skall överskridas, i all synnerhet när den fortsatta arbetsinsatsen inte inskränker sig till ett fåtal timmar. Som påpekas i motiven (a prop s 144) får begränsningen förutsättas vara känd från början av både den rättssökande och biträdet. Arbetet måste planeras med beaktande av de förutsättningar som gäller för rättshjälpen. Det bör åligga biträdet att fortlöpande informera sin klient om vilka kostnader som har uppkommit och i god tid varsko när man närmar sig taket.

Å.J. har rättshjälp i en angelägenhet rörande vårdnad om barn. Angelägenheten avser hennes son X.. I Gällivare TR:s dom d 11 okt 1999 förordnade TR:n att vårdnaden om X. skulle vara gemensam och att X. skulle bo hos sin far. Vidare förordnade TR:n om umgänge. Å.J. har överklagat domen och yrkar i HovR:n ändring beträffande boende och umgänge. P.S. har som rättshjälpsbiträde fått ersättning för 70 timmars arbete i TR:n och har inför huvudförhandlingen i HovR:n anmält att tidsåtgången närmar sig 100 timmar. Huvudförhandlingen är beräknad att pågå i tre dagar.

Målet rör en vårdnadstvist som har blivit omfattande, främst på grund av motsättningar mellan parterna, men som inte därutöver innehåller sådana komplikationer som motiverar en biträdesinsats utöver det vanliga. Denna måltyp är inte sällsynt i domstolarna och målet är inte ett sådant undantagsfall som ventilregeln bör tillämpas på. P.S. har lagt ned så mycket arbete på målet i TR:n att 100-timmarsgränsen måste överskridas i avsevärd mån, om hon skall kunna biträda Å.J. tills målet har slutförts i HovR:n. Det kan inte komma i fråga att rättshjälpen skall utsträckas så mycket som behövs för att det skall bli möjligt. I stället bör P.S. nu avsluta sitt uppdrag så som HovR:n har angivit.