NJA 2000 s. 88
Ett bolags upplåtelse av företagshypotek har ansetts bli sakrättsligt gällande när företagshypoteksbrevet överlämnades till panthavaren, trots att denne också var företrädare för bolaget.
TR:n
Kinnagarn Aktiebolag försattes i konkurs vid Borås TR. I konkursen bevakade R.B. en fordran om 1 062 980 kr jämte ränta och yrkade förmånsrätt enligt 5 § förmånsrättslagen på grund av företagshypoteksbrev om 1 000 000 kr, utfärdat d 22 aug 1996.
Konkursförvaltaren anmärkte mot bevakningen. Konkursboet medgav att R.B. hade en fordran mot bolaget om 1 052 980 kr men bestred att denna omfattades av förmånsrätt.
Vid förlikningssammanträde och vid förhandling enligt 9 kap 15 § KL vid TR:n yrkade R.B. bifall till sin bevakning, med den ändringen att fordringsbeloppet nedsattes till 1 052 980 kr.
Domskäl
TR:n (hovrättsassessorn Lövrup) anförde i beslut d 29 maj 1998: R.B., C.B. och K.N. utgjorde styrelse i Kinnagarn AB och tecknade såväl gemensamt som var för sig bolagets firma. Den 21 aug 1996 beslutade styrelsen genom C.B. att bolaget skulle upplåta företagshypotek om 1 milj kr i sin näringsverksamhet till säkerhet för R.B:s fordran på bolaget. Bolaget ansökte och beviljades därefter företagsinteckning och R.B. antecknades som innehavare av företagshypoteksbrevet i företagsinteckningsregistret. R.B. har därefter förvarat företagshypoteksbrevet i ett vapenskåp i sin bostad. Parterna är överens om de bakomliggande förhållandena, som de redovisats ovan, och de är även överens om att ett giltigt panträttsavtal ingåtts.
Frågan är då om en sakrättsligt giltig pantsättning kommit till stånd. För att ett ingånget avtal om företagshypotek skall bli sakrättsligt giltigt krävs tradition av företagshypoteksbrevet. Kravet på tradition av panten har framför allt till syfte att motverka skentransaktioner och att förhindra svikliga påståenden i efterhand. I senare doktrin, vilket också kommit till uttryck i NJA 1996 s 52, har kravet på tradition ansetts vara uppfyllt om pantsättaren avskurits från rådigheten över panten. (Se Walin, 1998 s 80 ff.)
R.B. var ensam aktieägare i bolaget och tecknade bolagets firma. Förutom R.B. fanns ytterligare två styrelseledamöter, som också de var för sig tecknade bolagets firma. Företagshypoteksbrevet har hela tiden förvarats hemma hos R.B. och ingen av de övriga firmatecknarna i bolaget har således haft tillgång till pantbrevet. R.B. har innehaft pantbrevet i egenskap av panthavare och det har således inte varit fråga om en dubbel lojalitetskonflikt där han varit företrädare för såväl pantsättaren som panthavaren såsom i NJA 1972 s 246. (Se även NJA 1958 s 422, Håstad, Sakrätt 1996 s 292 ff.) Om bolaget skulle kunna förfoga över panten har detta förutsatt att R.B. lämnat ut pantbrevet till bolaget. Detta ter sig dock mycket långsökt. R.B. har ju uppenbarligen inte varit beredd att låna ut pengar till bolaget utan säkerhet och att han då skulle vara beredd att lämna ifrån sig pantbrevet ter sig högst osannolikt. TR:n finner därför att bolaget, genom att pantbrevet utlämnats till R.B., avskurits från rådigheten över pantbrevet och pantsättningen har således blivit fullbordad och äger alltjämt bestånd. Anmärkningen mot den av R.B. yrkade förmånsrätten är därför felaktig.
R.B. berättigas att i konkursen njuta utdelning för ett belopp om 1 052 980 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från konkursutbrottet tills betalning sker. Av kapitalbeloppet skall en summa om 1 000 000 kr äga förmånsrätt enligt 5 § förmånsrättslagen på grund av företagshypotek.
Kinnagarn AB:s konkursbo överklagade i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att HovR:n skulle förklara att R.B:s fordran i konkursen inte var förenad med förmånsrätt enligt 5 § förmånsrättslagen. Som stöd för sin talan anförde konkursboet att en sakrättsligt giltig pantsättning enligt praxis inte kan ske när den som förfogar över panten företräder såväl pantsättaren som panthavaren.
R.B. bestred ändring.
HovR:n (hovrättsråden Persson, referent, och Dahlgren samt tf hovrättsassessorn Hansson) anförde i beslut d 27 aug 1998: I målet är ostridigt att ett giltigt panträttsavtal ingåtts samt att R.B. har antecknats som innehavare av företagshypoteksbrevet i företagsinteckningsregistret. På grund härav och på de av TR:n i övrigt anförda skälen finner HovR:n att anmärkningen mot den av R.B. yrkade förmånsrätten är felaktig.
HovR:n avslår överklagandet.
HD
Konkursboet (konkursförvaltare advokaten Olle Lindeblad) överklagade och yrkade att HD skulle förklara att R.B:s fordran inte var förenad med förmånsrätt enligt 5 § förmånsrättslagen.
R.B. (ombud advokaten Per Fridén) bestred ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Sjöblom, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Frågan i målet är om den upplåtelse av företagshypotek i Kinnagarn Aktiebolags näringsverksamhet som skett till säkerhet för R.B:s fordran på bolaget blivit sakrättsligt fullbordad.
Enligt 1 kap 3 § lagen (1984:649) om företagshypotek upplåts ett företagshypotek genom att näringsidkaren överlämnar företagshypoteksbrevet som säkerhet för en fordran. För att åtnjuta företagshypotek måste borgenären således ha fått hypoteksbrevet i sin besittning och han skall sedan fortsätta att ha det i sin besittning. Härvidlag gäller i princip samma regler om tradition som vid pantförskrivning av lös egendom (se NJA II 1984 s 329 f, Walin, Om företagshypotek, 1995 s 38 ff och Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, 6 uppl 1996 s 355).
Vid bedömningen om panthavaren fått egendomen i besittning läggs numera tonvikten vid huruvida pantsättaren avskurits från rådigheten över den pantsatta egendomen (se NJA 1996 s 52, Walin, Panträtt, 1998 s 83 f och Håstad, a a s 287 f).
R.B. har varit ensam aktieägare i Kinnagarn Aktiebolag och han har, såväl gemensamt med övriga styrelseledamöter som ensam, tecknat bolagets firma. Konkursboet har gjort gällande att någon sakrättsligt giltig säkerhetsupplåtelse inte kommit till stånd eftersom R.B. även varit representant för upplåtaren av företagshypoteket.
I detta fall har företagshypoteket upplåtits till säkerhet för en fordran R.B. hade på bolaget. R.B. har således innehaft företagshypoteksbrevet i egenskap av hypotekshavare och inte för bolagets räkning (jfr NJA 1958 s 422 och Håstad, a a s 227 f och s 292 f). Hypoteksbrevet har förvarats i ett vapenskåp i R.B:s bostad. Han har vidare antecknats som innehavare av företagshypoteksbrevet i företagsinteckningsregistret. För att bolaget skulle ha kunnat förfoga över säkerheten har krävts att R.B. lämnat ut hypoteksbrevet till bolaget. HD finner i likhet med TR:n och HovR:n att det inte framstår som sannolikt att R.B., som inte önskat låna ut pengar till bolaget utan säkerhet, skulle ha varit beredd att lämna ut företagshypoteksbrevet till bolaget. Under angivna förhållanden har bolaget avskurits från rådigheten över företagshypoteksbrevet. En sakrättsligt giltig säkerhetsupplåtelse har därför kommit till stånd. Konkursboets anmärkning mot den av R.B. yrkade förmånsrätten skall därför ogillas.
På grund av det anförda skall överklagandet lämnas utan bifall.
Domslut
HD:s avgörande. HD lämnar överklagandet utan bifall.
HD (JustR:n Magnusson, Svensson, Danelius, Lennander och Håstad, referent) fattade följande slutliga beslut: Skäl. R.B. var ensam aktieägare i Kinnagarn AB. Han utgjorde tillsammans med C.B. och K.N. styrelse i bolaget. Bolagets firma tecknades av styrelsen samt av styrelseledamöterna var för sig. År 1996 behövde bolaget låna till sin verksamhet och R.B. erbjöd ett lån mot säkerhet i form av ett företagshypotek. Den 21 aug 1996 beslutade C.B. att bolaget skulle upplåta företagshypotek om 1 miljon kr i bolagets näringsverksamhet till säkerhet för det lån R.B. hade erbjudit. Ronny B erhöll ett företagshypoteksbrev, som han förvarade i sin bostad till dess Kinnagarn AB försattes i konkurs. Han antecknades som innehavare av hypoteksbrevet i företagsinteckningsregistret.
Enligt 1 kap 3 § lagen (1984:649) om företagshypotek upplåts ett företagshypotek genom att näringsidkaren överlämnar företagshypoteksbrevet som säkerhet för en fordran. I fråga om överlämnandet (traditionen) gäller samma regler som vid pantsättning av lösöre (se NJA II 1984 s 329 f). Det betyder att pantsättaren skall ha avskurits från rådighet över panten och att detta tillstånd i princip skall bestå när panträtten görs gällande (se NJA 1996 s 52 samt 1958 s 422 och 1983 s 103). Om förutsättningarna i 1 kap 3 § lagen om företagshypotek är uppfyllda, åtnjuter borgenären förmånsrätt enligt 5 § förmånsrättslagen.
I målet är ostridigt att ett bindande pantavtal har ingåtts mellan bolaget och R.B.. Mot den yrkade förmånsrätten har konkursboet invänt att pantsättningen är sakrättsligt ogiltig, eftersom R.B. även företrädde pantsättaren (jfr NJA 1972 s 246).
Den omständigheten att ett bolag har överlämnat en pant till någon som har rätt att företräda bolaget hindrar inte att en sakrättsligt giltig pantsättning kan ha ägt rum. Åtminstone i fall då den som har tagit emot panten själv är den avsedde panthavaren med en fordran mot bolaget - och alltså inte har tagit emot panten i egenskap av företrädare för panthavaren - får bolaget som regel anses ha frånhänt sig rådigheten över panten på det sätt som krävs för att pantsättningen skall vara sakrättsligt giltig (se NJA 1958 s 422; jfr också Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, 6 uppl 1996 s 227 f och 292 f samt Helander, Kreditsäkerhet i lös egendom, 1984 s 388 ff).
I förevarande fall har företagshypoteksbrevet överlämnats till R.B. som säkerhet för hans egen kredit till bolaget, och hypoteksbrevet har därefter förvarats i R.B:s bostad fram till konkursen. Det är inte visat att någon av de övriga firmatecknarna haft tillgång till hypoteksbrevet eller att R.B. förbundit sig mot bolaget att på dess begäran återlämna hypoteksbrevet. Upplåtelsen är därmed giltig även sakrättsligt.
R.B. skall således åtnjuta yrkad förmånsrätt i konkursen.
Domslut
HD:s avgörande. HD avslår överklagandet.
JustR Svensson tillade för egen del: I äldre rättspraxis krävdes för fullgången pantsättning att pantsättaren avskurits från normal förfogandemöjlighet över panten, att panthavaren erhållit en självständig förfogandemöjlighet och att pantsättningen blivit synlig för tredje man. I doktrinen läggs numera tonvikten vid det förstnämnda momentet. Avgörande vid bedömningen om panthavaren fått egendomen i besittning bör vara, sägs det, huruvida pantsättaren avskurits från rådigheten över den pantsatta egendomen. I rättsfallet NJA 1996 s 52 bestämdes utgången i enlighet härmed.
Även om tonvikten sålunda skall läggas vid om pantsättaren avskurits från normal förfogandemöjlighet över panten utesluter skrivningen i 1996 års rättsfall inte att också de andra momenten tilläggs betydelse. Jag menar emellertid att kravet på att panthavaren skall ha erhållit en självständig förfogandemöjlighet inte längre kan upprätthållas. Det måste stå en panthavare fritt att avstå från möjlighet att ensidigt realisera panten utan att det sakrättsliga skyddet går förlorat.
Kravet på att pantsättningen skall ha blivit synlig för tredje man kan emellertid fortfarande ha betydelse inte minst i små aktiebolag som likt Kinnagarn AB ägs av en enda person. I närmare 80 procent av alla aktiebolag består styrelsen av en enda person som, får man anta, vanligtvis också äger samtliga aktier. När styrelseledamoten äger samtliga aktier i bolaget, föreligger ingen intressemotsättning som kan grunda jäv (NJA 1981 s 1117 och prop 1997/98 s 224). Det innebär att när ett sådant bolag tar upp ett lån från aktieägaren, så fattas bolagets lånebeslut av långivaren. Skall bolaget lämna säkerhet för lånet i form av exempelvis företagshypotek, fattas det beslutet i samma ordning. I de små förhållanden som jag nu talar om, där bolaget ofta har sitt kontor inrymt i aktieägarens bostadsfastighet, blir säkerhetsupplåtelsen inte synlig för tredje man genom att hypoteksbrevet flyttas från bolagets kassaskåp till någon låda i aktieägarens bostad. Publicitetskravet tillgodoses emellertid i aktiebolag genom kraven i årsredovisningslagen (1995:1554) om att ställda säkerheter skall tas upp inom linjen i bolagets balansräkning. För varje skuldpost i balansräkningen för vilken säkerhet ställts skall dessutom enligt 5 kap 11 § samma lag omfattningen av säkerheten anges med uppgift om dess art och form. Har ett lån mot säkerhet i företagshypotek redovisats enligt dessa bestämmelser och årsredovisningen offentliggjorts genom att på föreskrivet sätt ges in till Patent- och registreringsverket, kan man enligt min mening ta förhållandevis lätt på hanteringen av hypoteksbrevet och godta att traditionen fullbordas även om brevet bara har flyttats mellan lådor i ett gemensamt bostads- och kontorsutrymme.
HD:s beslut meddelades d 23 febr 2000 (mål nr Ö 3863-98).