NJA 2002 s. 439

Fråga om målsägandebiträde kan förordnas då Riksåklagaren beslutat återuppta förundersökning för senare ställningstagande till frågan om ansökan om resning i brottmål.

HD

B. D. dömdes d. 30 dec. 1993 av Svea HovR till fyra års fängelse för sexuellt utnyttjande av underårig m.m. Domen vann laga kraft och B. D. har avtjänat det av HovR:n bestämda straffet.

Med anledning av att målsäganden i målet, L. E., under 2001 för B. D:s ombud förklarat att de uppgifter som hon tidigare lämnat och som legat till grund för HovR:ns dom är osanna och att B. D. är oskyldig hemställde B. D:s ombud hos Riksåklagaren att förundersökningen skulle återupptas för förhör med L. E.

Riksåklagaren meddelade d. 23 jan. 2002 följande beslut: Vad som framkommit ger anledning anta att det föreligger sådana omständigheter som, om de kan klarläggas genom utredning, kan ligga till grund för en motiverad ansökan om resning till förmån för B. D. Jag beslutar därför att återuppta förundersökningen. - Efter samråd med överåklagaren B. E., Åklagarmyndigheten i Stockholm, uppdras åt chefsåklagaren E. F. vid 6:e åklagarkammaren i Stockholm att verkställa den utredning som jag i särskild ordning lämnar uppgift om.

Sedan L. E. såsom målsägande kallats till förhör hos polisen d. 17 okt. 2002, vid vilket förhör enligt kallelsen såväl chefsåklagaren E. F. som B. D:s ombud skulle komma att närvara, begärde L. E. genom sitt ombud, advokaten Å. M., i en till E. F. ställd och d. 24 sept. 2002 dagtecknad skrivelse att få Å. M. förordnad till målsägandebiträde.

I skrivelse d. 4 okt. 2002 anmälde Riksåklagaren med åberopande av grunderna för 23 kap. 5 § RB framställningen till HD.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Widegren, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Regleringen i lagen om målsägandebiträde avser den ordinära brottmålsprocessen. Offentlig försvarare kan inte lagligen förordnas i ärende om resning eller besvär över domvilla, se bl.a. NJA 1980 s. 416. I stället har den dömdes behov av biträde i dessa ärenden tillgodosetts inom rättshjälpslagens ram. Motsvarande bör gälla för målsägandes behov av biträde i dylika fall.

L. E:s hemställan att Å. M. förordnas till målsägandebiträde lämnas därför utan bifall.

HD (JustR:n Regner, Håstad och Lindeblad, referent, i fråga om HD:s behörighet, samt JustR:n Magnusson, Svensson och Håstad i själva saken) fattade följande slutliga beslut.

Genom lagakraftvunnen dom har B. D. år 1993 dömts för bl.a. olaga frihetsberövande och grovt sexuellt utnyttjande av då underåriga L. E. till frihetsstraff, vilket avtjänats. B. D. har nu hos Riksåklagaren hemställt om att förundersökningen återupptas och att L. E. förhörs med hänsyn till uppgifter som hon lämnat under år 2001. Riksåklagaren har återupptagit förundersökningen. Avsikten är att L. E. skall förhöras d. 17 okt. 2002. Hon har ansökt om att advokaten Å. M. förordnas som målsägandebiträde.

Enligt 7 § första meningen lagen (1988:609) om målsägandebiträde fattas beslut i frågor som avses i lagen av rätten. Enligt 1 § tredje stycket får målsägandebiträde förordnas i högre rätt, om åklagaren eller den tilltalade överklagat domen i ansvarsdelen.

Något mål eller ärende angående ansvar för brotten är inte anhängigt i vare sig TR, HovR eller HD. Förundersökningen har återupptagits för att ge underlag för ett ställningstagande till om resning skall sökas i HD. Av detta skäl bör HD vara behörig att besluta om målsägandebiträde.

Enligt 1 § nämnda lag skall ett målsägandebiträde förordnas när förundersökning har inletts i mål om brott enligt bl.a. 6 kap. BrB, om det inte är uppenbart att målsäganden saknar behov av sådant biträde. Grunderna för lagen talar starkt för att målsägandebiträde bör kunna förordnas även i samband med en förundersökning som eventuellt kan resultera i en ansökan om resning.

Med hänsyn till det anförda, och då det inte är uppenbart att L. E. saknar behov av målsägandebiträde, skall framställningen bifallas. Advokaten Å. M. förordnas som målsägandebiträde för L. E.

JustR:n Magnusson och Svensson var skiljaktiga rörande HD:s behörighet och anförde: I och med att något mål eller ärende angående ansvar för brotten inte är anhängigt i HD kan HD inte anses behörig att fatta beslut i förordnandefrågan. Denna bedömning påverkas inte av att den inledda förundersökningen eventuellt kan resultera i en ansökan om resning i HD. Vi anser därför att ärendet om förordnande av målsägandebiträde bör överlämnas för avgörande till Stockholms TR.

Referenten, JustR Lindeblad, med vilken JustR Regner förenade sig, var skiljaktig beträffande själva saken och anförde: Målsägandebiträde kan lagligen inte förordnas då Riksåklagaren beslutat återuppta förundersökning för senare ställningstagande till frågan om ansökan om resning i ett brottmål (jfr t.ex. NJA 1980 s 416). L. E:s hemställan att Å. M. förordnas till målsägandebiträde skall därför lämnas utan bifall.

HD:s beslut meddelades d. 17 okt. 2002 (mål nr Ö 3534-02).