NJA 2003 s. 128

Sedan Stockholms TR beslutat om företagsrekonstruktion beträffande InfiniCom AB, hölls sammanträde för ackordsförhandling d. 30 maj 2002. Då togs frågan upp huruvida vissa av borgenärerna, vilkas fordringar grundades på ett förlagslån, skulle få delta i förhandlingen. I villkoren för förlagslånet föreskrevs att fordringarna skulle vara efterställda övriga borgenärer vid konkurs eller likvidation. De flesta av de ifrågavarande fordringarna var förenade med konverteringsrätt. När det i det följande talas om "konvertibelägare" avses även de av de ifrågavarande borgenärerna som hade skuldebrev utan konverteringsrätt.

Konvertibelägarna gjorde gällande att lånevillkoret skulle tolkas så att fordringen var efterställd övriga fordringsägare endast vid de situationer som särskilt tagits upp i villkoret, nämligen likvidation och konkurs.

Rekonstruktören, som också var ombud för flertalet borgenärer, förklarade att han inte medgav att konvertibelägarna fick delta i förhandlingen. Han anförde följande: Förlagslånevillkoren måste särskilt omnämna om avsikten är att konvertibeln inte skall vara efterställd vid t.ex. ackord. Även enligt den gamla förmånsrättslagen utsläcktes efterställda fordringar vid en ackordsuppgörelse. Bolaget var tvunget att visa att den efterställda fordringen var utsläckt. Det var nödvändigt med påskrift av konvertibelägarna, vilket kunde leda till utpressningssituationer då en konvertibelägare ville ha betalt för sin underskrift trots att fordran var värdelös. Lagstiftaren ville sätta stopp för sådana situationer vilket ledde fram till dagens lag om företagsrekonstruktion. Konvertibeln anses numera automatiskt efterställd, och skulle avsikten vara något annat måste det uttryckligen framgå av förlagslånevillkoren. För det fall lagen - och även förlagslånevillkoren - skulle tolkas enligt konvertibelägarnas mening hade den lagändring som gjordes av lag om företagsrekonstruktion inte varit nödvändig. Uttalandet i SOU 1992:113 s. 114 f. åberopas.

I beslut samma dag förklarade TR:n (rådmannen Tjulander) att konvertibelägarna enligt 3 kap. 3 § 1 st. lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion skulle anses vara efterställda vid företagsrekonstruktion och därför inte fick delta i ackordsförhandlingarna.

TR:n fastställde d. 6 juni 2002 ett av borgenärerna antaget ackord för InfiniCom AB.

Konvertibelägarna (förtecknade i bilaga 2 till HovR:ns protokoll) överklagade i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle, i första hand, undanröja TR:ns beslut och återsända ärendet till TR:n för förnyad handläggning och, i andra hand, fastställa att konvertibelägarna ägt rätt att delta i ackordsförhandlingen även om deras röster inte haft inverkan på utgången av omröstningen. Som huvudsaklig grund för yrkandena angavs att konvertibelägarnas fordringar inte var att anse som efterställda vid ackord under företagsrekonstruktion utan bara, vilket uttryckligen stadgats i såväl villkoren för de aktuella förlagslånen som de skuldebrev som i något fall ersatt dessa, vid likvidation och konkurs. TR:n hade därför förfarit felaktigt när den hade uteslutit konvertibelägarna från deltagande i ackordsförhandlingen.

Rekonstruktören och vissa borgenärer bestred ändring. Till stöd härför gjorde de gällande bl.a. att den efterställdhet som enligt fordringsvillkoren uttryckligen gällde vid likvidation och konkurs även måste anses gälla vid ackord under företagsrekonstruktion, i vart fall då inget annat angivits i fordringsvillkoren.

Skäl HovR:n (hovrättsråden Örn och Hahn samt t.f. hovrättsassessorn Högström, referent) anförde i beslut d. 23 sept. 2002: Skäl. Enligt 3 kap. 3 § 1 st. lagen om företagsrekonstruktion får en borgenär som enligt fordringsavtalet äger rätt till betalning först efter övriga borgenärer (s.k. efterställd fordran) delta i ackordsförhandling enligt lagens 3 kap. endast om övriga borgenärer så medger. Något dylikt medgivande har - ostridigt - inte lämnats i förevarande fall. Enligt 3 kap. 8 § medför ett fastställt ackord under företagsrekonstruktion att borgenärer med efterställda fordringar förlorar sin rätt till betalning av gäldenären, om inte alla borgenärer som enligt 3 § samma kapitel hade rätt att delta i ackordsförhandlingen tillgodoses fullt ut genom ackordet.

Fråga i HovR:n är om fordringarna enligt bilaga 2 är att anse som efterställda vid ackord under företagsrekonstruktion. Frågan om en viss fordran är efterställd eller inte skall enligt förarbetena till lagen om företagsrekonstruktion avgöras efter en tolkning i det enskilda fallet av fordringsavtalet och omständigheterna i övrigt. I motiven anges vidare följande. "Det kan förekomma att ett efterställningsvillkor är begränsat till vissa sammanhang. Det kan t.ex. vara utformat så att det skall gälla vid konkurs men inte vid ackord. Vad som avtalats mellan parterna är avgörande" (prop. 1995/96:5 s. 231).

I förevarande fall anges i 4 § 1 st. i villkoren för det aktuella förlagslånet i InfiniCom AB följande. "Skuldförbindelserna skall i händelse av bolagets likvidation eller konkurs medföra rätt till betalning ur bolagets tillgångar efter bolagets icke efterställda förpliktelser och jämsides (pari passu) med andra efterställda förpliktelser som inte uttryckligen är efterställda detta lån." Att motsvarande villkor gäller för samtliga de borgenärer som upptagits i bilaga 2 synes vara ostridigt.

Enligt HovR:ns mening kan den nu angivna formuleringen i fordringsavtalet inte rimligen tolkas på annat sätt än enligt sin klara och entydiga ordalydelse. Ett villkor om efterställdhet gäller således i händelse av bolagets likvidation eller konkurs men inte i annat fall. Eftersom det inte heller har gjorts gällande att det föreligger något annat villkor eller annan överenskommelse mellan parterna i fordringsavtalet som reglerar den aktuella frågan om efterställdhet, finner HovR:n att fordringarna enligt bilaga 2 inte är att anse som efterställda vid ackord under företagsrekonstruktion.

Med denna bedömning har TR:n förfarit felaktigt då man uteslutit borgenärerna i bilaga 2 från deltagande i ackordsförhandlingarna. Felet i nu berört hänseende har direkt påverkat antalet röstberättigade borgenärer och summan av de skulder som omfattats av ackordet liksom storleken på det sammanlagda fordringsbelopp som erfordrats för att kunna fastställa ackordet. Med hänsyn även till den osäkerhet som föreligger när det gäller att bedöma hur borgenärerna skulle ha bedömt ett ackord med ett sådant förändrat innehåll som motsvarar HovR:ns nu meddelade beslut, får det felaktiga beslutet beträffande deltagandet i ackordsförhandlingarna även antas ha inverkat på beslutet att fastställa ackordet. Härutöver bör anmärkas att de rättsverkningar som följer av det nu fastställda ackordet rimmar illa med innebörden av HovR:ns beslut beträffande deltagandet i ackordsförhandlingarna. Mot denna bakgrund och då det aktuella felet inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i HovR:n skall TR:ns beslut av såväl d. 30 maj 2002 som d. 6 juni 2002 undanröjas och ärendet, med analog tillämpning av 50 kap. 28 § RB, återförvisas till TR:n för erforderlig behandling.

Beslut Slut. Med undanröjande av TR:ns beslut d. 30 maj 2002 och d. 6 juni 2002 visas ärendet åter till TR:n för erforderlig handläggning.

HD