NJA 2003 s. 435

Riksåklagarämbetet i Litauen begärde i en framställning d. 4 juli 2000 att litauiske medborgaren R.P. skulle utlämnas till Litauen. Som grund för begäran åberopades ett häktningsbeslut meddelat av domstol i Kaunas d. 26 juni 2000. Beslutet avsåg misstanke om olaglig tillverkning och förvaring av stora mängder amfetamin i Litauen under tiden 1999- 10 juni 2000 samt utförsel av amfetamin från Litauen. I ärendet åberopades även ett beslut av åklagarmyndigheten i Vilnius-området d. 14 mars 2001 att väcka åtal mot R.P.

Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till Riksåklagaren och utredning verkställts, överlämnade Riksåklagaren enligt 17 § samma lag ärendet jämte eget yttrande till HD.

R.P. motsatte sig utlämning.

Det antecknades att R.P. f.n. avtjänar fängelsestraff i Sverige efter att ha dömts till fängelse sex år av Svea HovR i dom d. 12 okt. 2000.

HD (JustR:n Lars K. Beckman, Lennander, Victor, referent, Lindeblad och Calissendorff) beslöt följande yttrande: Enligt 9 § utlämningslagen skall när dom inte har meddelats en framställning om utlämning, med visst undantag, grundas på beslut om häktning. Utlämning får således normalt inte beviljas för en gärning som inte omfattas av ett häktningsbeslut. Däremot finns det inte något hinder för att en framställning inskränks eller preciseras i förhållande till det häktningsbeslut som framställningen grundas på.

Till precisering av utlämningsframställningen har i ärendet ingivits ett åtalsbeslut enligt vilket R.P. under tiden 1999-25 febr. 2000 i en organiserad grupp tillverkat och innehaft amfetamin på angivna platser i Litauen, under tiden 1999-8 juni 2000 i Litauen innehaft samt från Litauen utfört en stor mängd amfetamin samt d. 8 juni 2000 som medlem i en organiserad grupp från Litauen utfört 3 077 gram amfetamin. De i åtalsbeslutet preciserade gärningarna är inte av det slaget att de kan anses utgöra annan gärning än som omfattas av häktningsbeslutet. Något hinder mot utlämning föreligger således inte på denna grund.

De gärningar som framställningen avser motsvaras för svensk del av narkotikabrott och smuggling. För dessa brott är enligt svensk lag föreskrivet fängelse i ett år eller mer. Något hinder mot utlämning föreligger därför inte enligt 4 § utlämningslagen.

R.P. har förnekat att han begått de påstådda gärningarna och har gjort gällande att det föreligger hinder mot utlämning enligt 9 § utlämningslagen.

Litauen har liksom Sverige anslutit sig till den europeiska utlämningskonventionen. På grund härav skall det av litauisk domstol utfärdade häktningsbeslutet enligt 9 § 3 st. utlämningslagen godtas om det inte framgår att beslutet är uppenbart oriktigt. Några omständigheter som gör att det i ärendet åberopade häktningsbeslutet skulle kunna bedömas som uppenbart oriktigt har inte framkommit. Något hinder mot utlämning enligt 9 § föreligger därför inte.

Enligt 10 § 1 st. utlämningslagen får utlämning inte beviljas om det här i riket har meddelats dom beträffande det uppgivna brottet. Frågan om i vilken utsträckning en dom utgör hinder mot utlämning bör bedömas enligt samma principer som frågan i vilken utsträckning det på grund av en tidigare doms rättskraft föreligger hinder mot ny prövning vid svensk domstol (jfr 30 kap. 9 § RB).

Åtalet i det mål i vilket R.P. dömdes till det fängelsestraff som han nu avtjänar avsåg att R.P. tillsammans och i samråd med annan efter att i överlåtelsesyfte förvärvat 3 077 gram amfetamin d. 9 juni 2000 införde narkotikan till Sverige och därefter i Stockholm olovligen innehade, förvarade och transporterade denna. Det kan hållas för visst att den narkotika som R.P. åtalats och dömts för här i Sverige är samma narkotika som omfattas av det litauiska åtalsbeslutet angående utförsel från Litauen d. 8 juni 2000.

Såsom åtalet var utformat i det svenska målet får det i princip anses föreligga hinder mot utlämning såvitt avser R.P:s befattning med det till Sverige införda partiet narkotika från tidpunkten för förvärvet av detta. Detta gäller även i förhållande till sådan befattning som ägt rum på litauiskt område. Även om fråga är om samma parti narkotika torde det dock kunna förekomma att en viss befattning med hela eller en del av partiet är av det slaget att det är att anse som en annan gärning än befattningen i övrigt (jfr NJA 1998 C 55). Utförsel av narkotika från Litauen är inte att anse som brott enligt svensk lag. Utförseln av det parti amfetamin som R.P. förde in till Sverige d. 9 juni står emellertid i sådant samband med det smugglingsbrott som han dömts för i Sverige att utförseln får anses ha ingått som ett led i den vid svensk domstol prövade gärningen.

På grund av det anförda föreligger hinder mot utlämning såvitt avser innehav och utförsel från Litauen d. 8 juni av 3 077 gram amfetamin. I övrigt föreligger inte hinder enligt 1-10 §§ utlämningslagen mot den begärda utlämningen.

HD erinrar om att hinder mot utlämning enligt 11 § utlämningslagen föreligger så länge R.P. undergår fängelsestraff i Sverige.

HD:s beslut meddelades d. 15 okt. 2003 (mål nr Ö 2658-03).